Baksidan av nyårsfirandet.

Nyårsafton. En dag när man ska fira året som har gått och välkomna det nya. Dom flesta firar med raketer och med alkohol. Hemma hos oss är det det motsatta. Inga raketer, ingen alkohol.
Sedan lunchtid har jag och min skotträdda hund suttit i bilen, det enda stället som han kan känna sig någorlunda trygg. Han upplever just nu sin värsta mardröm. En mardröm han tvingas uppleva en gång om året. Med en gång om året menas den ungefär två veckor långa perioden då fyrverkerier och smällare hörs. Idag, liksom igår och dagen innan det, sitter vi här, jag och Sammy.

Jag läser kommentarerna till bilden som Djurens Rätt la upp på facebook om alla djur som lider i dessa tider. Många håller med, många förstår och många vill förändra. Min blick fastar vid en kommentar om att rädda djur är veka djur, sådana som borde sållas bort. Sådana djur som ägarna har förstört genom att ömka dom när dom varit rädda. För deras djur är inte rädda. Min hund är inte heller rädd i ordets rätta bemärkelse. Han är panikslagen. Hans hjärta slår så snabbt och mer än ett nyår har vi trott att inte ska klara av det. Och vi har testat allt för att hjälpa honom lindra sin ångest. Vi daltar inte med honom, vi har testat feromoner, byggt ett krypin åt honom, haft på honom hörselkåpor och till och med testat mediciner för att dämpa ångesten, men inget har fungerat. Och ångest är just vad han har. Min hund kanske har ett svagare psyke än många hundar, så kan det mycket väl vara, men oavsett förtjänar han inte att lida så som han tvingas göra varje år. Djur har olika starkt psyke, precis som vi människor har.
”Veka exemplar borde sållas bort.” Gäller det då även människor? I fallet med raketer anses djur som blir rädda eller få ångest som svaga och dåliga och då ju även samma regler gälla för människor. Är det bara jag som ser problem med den här inställningen?

Jag läser flera kommentarer från människor som känns så ovetande, så ignoranta, så egoistiska. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte vill trycka ner dessa människor och förklara hur IQ-befriade dom framstår, men dessa människor går inte att resonera med.
Om förståelse och empati är det som definierar människan så tror jag vi ganska snabbt kan dra en slutsats om vilka som verkligen är de dåliga exemplaren, dom som, med deras egna ordval, borde bli bortsållade.

Många säger att det vore en helt annan sak om man bara sköt fyrverkerier på nyårsafton och visst, mitt och Sammys liv skulle bli så mycket enklare då. Precis som för många andra ägare och tamdjur. En dag, till och med ett dygn funkar. Men det känns väl ändå himla naivt att tro att folk skulle följa den regeln samtidigt som man då ignorerar alla stackars vilda djur som skräms halvt ihjäl. Och alla människor som kommer från krigsdrabbade länder.
Det är bara att inse faktumet att privatpersoner inte borde få tillgå fyrverkerier. Är det inte uppenbart? Många skadas varje år och alla tycker att det är hemskt. Visst är det tragiskt, men man kanske inte ska förvänta sig så mycket annat när man låter folk leka med sprängämnen. Med giftiga tungmetaller som dessutom är farliga för miljön.

Vi kommer aldrig kunna hindra människor från att köpa fyrverkerier och smällare så länge de finns på marknaden. Så sätt stopp för säljarna och stäng ner marknaden för privatpersoner.

"Begreppet normalitet är en illusion. Det som för spindeln är helt normalt är för flugan totalt kaos." 

Apatisk matsked.

Den enda slutsatsen jag kan dra av dessa studier inför morgondagens tenta är att jag inte har någon större konstnärlig begåvning. Även om det inte direkt var någon nyhet så blev det väldigt påtagligt när jag skulle rita upp olika kolonnvarianter. Men nu kommer jag i alla fall komma ihåg vilken som är mest prålig. Den korintiska. För min version av den är brutalt ful.

Upptäckte att om man tar alla upplevelsevärdens första bokstav så blir det apatisk msk. Apatisk matsked. Det kommer jag aldrig glömma. Dock kommer jag glömma vad alla bokstäver står för, såatte, ganska meningslöst att ha spenderat så mycket tid på att försöka hitta ett sätt att komma ihåg alla förstabokstäver.

Hoppas för allt i världen att jag varit någorlunda rätt ute när jag pluggat, men man vet ju aldrig hur professor förvirrad tänker. Hoppas det blir ordbajsefrågor. Då kommer jag leverera.

United States of Bacon

Inte helt oväntat så är det under en tentavecka som vägarna har lett tillbaka till bloggen. Den här tentan känns väldigt överväldigande. Det finns säkert tusen saker man borde kunna men samtidigt är det svårt att veta vad som ens är relevant och vad som inte är det. Och då blir det ännu svårare att veta vart man ska börja och hitta motivation till att ta tag i det.

Bestämde mig för att sortera alla gamla fakturor och viktiga papper. Kändes som en lämplig tidpunkt att börja med det. Sorterade även bland andra saker och rensade ut en hel del. Tvättade, diskade, lagade mat, bakade och städade även lite. Som man brukar säga: allt är faktiskt roligare än att plugga.

Just nu visas ett helt fantastiskt program på Discovery. United States of Bacon. Ett helt program om bacon. En småfet amerikan som åker runt och testar denna fettremsa på diverse sätt. Panerad, friterad, i cheesecake, you name it. Man kan tydligen göra TV av precis allt.

Läste igenom gamla inlägg här i bloggen förut. Oj oj oj vad jag har gnällt över skador och sjukdomar. Är jag gjord av porslin?! Det är slut med gnället i alla fall. Resten styr jag inte så mycket över, men behöver ju inte dela med mig av eländet i alla fall.

Nu vill jag bara att måndagens tenta ska passera. Och sen kan tisdagen få gå ganska fort också. Och onsdagen. Fast inte kvällen. Då kommer Liza hit och förgyller min vardag tills på fredag. Det ser jag fram emot.

viktig uppdatering

Jag borde verkligen bli bättre på att skriva här.

Idag ramlade min cykelkorg av cykeln och spydde ut matvaror på marken. Alla ägg gick sönder. Och det var dagens inblick i mitt liv. Tack och på återseende.

Dear God.. why?

Läste precis instruktionerna till morgondagens laboration..

precis som planerat

Klockan är inte ens 10 och den här dagen har redan tagit sig upp på en stabil plats på topp-tio-listan över fuckade dagar. Jag trodde att jag skulle skriva en omtenta idag. Tyckte det hela kändes lite lustigt från första början då jag hade känt mig ganska säker på att tentan gick bra, men ahja tänkte jag, jag kunde ju ha slarvat. Har pluggat och haft ångest över den här skiten de senaste dagarna och nu var det alltså dags att skriva. Gick in i klassrummet men stod inte med på listan. Skämtar dom med mig? Irriterad fick jag bort till hon som styr med tentorna. JAHAMENOKEJ, då hade jag ju tydligen klarat den där jävla tentan i alla fall. Tänk så bra om dom hade kunnat föra in resultatet på mina sidor istället för att det bara skulle stå ett litet
"-". Jag kunde ju gärna inte anta att jag hade klarat den utifrån det. FÖRIHELVETE. Bor man inte i Borlänge under sommaren så man har möjlighet att hämta ut tentan och själv kolla resultatet så är man beroende av att lärarna och studieadministratörerna lägger in resultaten. Men missar kan väl hända antar jag.

I det här forumet känns det okej att få klaga lite, jag känner ändå inte en enda jäkel som vill läsa på min skola, så det är inte som att jag skrämmer bort någon. Jag måste ju få klaga av mig någonstans innan jag kan stå och berätta om vad som faktiskt är bra här. För visst är det bra också. Problem finns överallt och sålänge det löser sig är det väl okej. Känns bara surt att det gick åt så mycket onödig tid och vånda.

Eftersom att jag inte kunde sova inatt så svängde jag förbi ICA för att köpa energidryck innan jag åkte till skolan. Jag trodde kassörskan skämtade när hon bad mig om legitimation. Jag är för fan 23 år. Jag borde fattat redan då att det här inte skulle bli någon vanlig dag.

FO HELVEDE.

När allt bleknar i jämförelse

Många gånger kan man finna sig i situationer som man redan varit i tidigare. Man kommer på sig själv med att utföra samma handlingar, säga samma ord och känna samma känslor. Något nytt, men något inte så unikt. Jag har tänkt på det här flera gånger förr. Säg att man träffat någon man gillar. Man säger ord man en gång sagt till någon annan. Känner känslor som inte skiljer sig mycket från vad man har känt för någon annan vid ett tidigare tillfälle. Allt känns lätt, man vet hur man ska agera.. just för att man varit i en liknande situation förut. Orden man får höra har någon annan fått höra vid ett tidigare tillfälle och orden man själv säger är inte heller nya. Trots att nuet är nuet och dåtiden är dåtiden går det inte att bortse från att det kanske inte är så himla personligt som man skulle vilja att det vore. Men när man känner något man inte känt förut, hur gör man då? Att hitta nya ord är inte lätt och man inser att man tidigare kanske använt starka ord till något som inte gör dom rättvisa. Men får inte orden en annan betydelse när det ligger andra känslor bakom? Jag vill gärna tro att det är så. Eller ja, jag vet att det är så. I alla fall för mig. Jag har sagt orden förut, men jag har inte sagt dom på det här sättet.

Annorlunda, unikt, speciellt.

En spindel och helt plötsligt är jag världens mest paranoida människa.

Jag kan inte sova. Ligger och tänker på spindlar. Jag hatar spindlar. En jättestor kom springande på golvet förut. Jag fick panik. Tog glaset med vatten som stod på bordet. Hällde ut vattnet på golvet och satte glaset över spindeln. Sen satte jag mig i soffan och försökte lugna ner mig för att tänka ut ur jag skulle skulle gå vidare med situationen. Ta ett papper under glaset och släppa ut spindeln utomhus? Så ihjäl den? Efter några minuter så bestämde jag mig för att rädda spindeln. Sköt in ett papper under glaset för att den inte skulle smita. Tvivlade på att ett papper skulle hindra den äckliga varelsen från att smita så förstärkte med en tidning. Med ett krampaktigt tag lyfte jag ut allt på uteplatsen. Sen kom nästa problem. Hur släpper jag iväg spindeln? Satte ner allt på räcket och tog bort tidningen och pappret. Var helt beredd på att bara lyfta på glaset, kuta in i lägenheten och stänga dörren. Men när jag lyfte på glaset fick jag panik och slog ihjäl spindeln med tidningen. Det var nog lika bra.

Det här var några timmar sedan men kan fortfarande inte slappna av. Har kollat runt i hela lägenheten samtidigt som jag haft Veronica Maggios låt "finns det en så finns det flera" på hjärnan. Tänk om det kryper omkring någon mer spindel här? Eller tänk om den har lagt ägg? Jag ryser och det känns som att något kryper på mig. Fyfan. Hatar djur med fler än fyra ben. Fast iof hade väl spindeln inte mer än fyra ben då när jag slog ihjäl den. I min panik råkade jag mosa ett par ben med glaset. Men likt förbannat sprang den omkring som en idiot. Jag skiter fullständigt i att spindlar är "nyttiga" djur, jag vill inte ha dom nära mig. Jag vill gärna tro att akten att döda den där spindeln sänder ut ett budskap till andra spindlar, ett budskap om att hålla sig borta. Om det ändå vore så väl.

Jag får nog helt enkelt acceptera att jag aldrig mer kommer kunna sova. Tack för det spindeljävel.

Det känns som att det finns ett samband mellan att vi åkte till Arboga och det faktum att jag inte vill dricka öl ikväll.

Lördagskväll och alla vill festa. Alla utom jag. Jag vill ligga här på min soffa och halvsova. Är så trött.

Idag begav vi oss till Arboga för att spela match. Det var en bit att åka och jag har insett att jag är några centimeter för lång för att kunna ligga bekvämt över två bussäten. Antingen det eller så är det för att jag är för stel och osmidig. Jag hoppas på det tidigare alternativet. Vi kom i alla fall fram efter drygt två timmar. Och då var det två timmar kvar till matchstart. Så sjukt skönt att vara framme i (väldigt) god tid. Stress innan match är det värsta jag vet. Och det fanns en hund att klappa där! 

Med tanke på att vi sammanlagt skulle spendera 4,5 timmar i en buss idag så kändes en vinst lite extra viktig. Och visst vann vi! Med 4-1 dessutom. Så jäkla viktigt. 

Min handled känns sådär och ena knät känns lite konstigt, men tänker verkligen inte klaga på den här kvällen. Te, varma filtar, mys i soffan och inte en enda tid att passa imorgon. Jag tror jag stannar här. I alla fall tills rastlösheten kickar in. 

tuffa dagar av öh.. plugg?

försöker lära mig en grej

för att allt är x^oändligheten gånger roligare än att plugga

Hej och hå, här var det ett tag sedan man var. Skulle kunna skylla på att det har varit en hektisk tentaperiod, men eftersom att jag inte ens pluggat en tiondel av vad jag borde ha gjort så känns det som en lögn att skylla på studierna. Men ja, nu är alltså dessa tentaveckor över. Och jag avslutade på topp med att slänga tentan i papperskorgen efter en timme. Jag räknade dom första uppgifterna och hade säkert kunnat skrapa ihop en del poäng, men motivationen har nått en helt ny lägstanivå. Och jag orkar inte ens bry mig. Så trots att jag nu måste göra tentan i höst istället så lämnade jag skolan med världens bästa humör. Nu tar jag semester från allt vad plugg heter ett tag och förhoppningsvis hittar jag lite motivation innan hösten kommer.

När jag åkte till skolan så drog det lite småkallt i bilen. Jag tyckte det var märkligt eftersom min bil har varit en rullande bastu den senaste tiden. Jag testade att trycka på alla knappar till rutorna för att se att dom var stängda. Det hände inget och för en liten stund kunde jag inte förstå varför det drog kallt. Sen insåg jag att det var fläkten. Den funkade! Efter att ha varit stendöd i ett halvår så hoppade den helt plötsligt igång av sig självt. Lyckan var total. Sval luft på sommaren och varmare när det är kyligt ute, det lät så underbart i mitt huvud. Tyvärr visade det sig att fläkten bara fungerade tillfälligt, för när jag sedan skulle åka hem så var den lika död som vanligt. Den hade bara haft ett sista litet dödsryck. Troligtvis är det ju någonting som glappar någonstans och som därför bör vara relativt enkelt att fixa. Synd bara att jag hatar min bil och vägrar att kolla efter ifall jag kan se något uppenbart fel. Kanske kan be Viktor kolla på det nästa vecka. Lol, jk, jag vill inte att fler saker ska gå sönder.

det var en gång..

Känslan när man drar av fotbollskläderna utan att ett hav av konstgräs väller ut är fantastisk. Jag är så trött på att släpa in konstgräs och dammsuga hela jäkla tiden. Men idag, äntligen, så började vi träna på hemmaplan, på naturgräs. Tyngre och svårare att beräkna studs och hastighet, men så mycket roligare. Och som sagt, inga gummipluttar.

Min dag har präglats av att aktivt undvika att tentaplugga. Det en nog en av mina talanger. Jag är faktiskt ganska övergrym på att hitta på annat att göra.

Jag borde nog sluta på handla på Hemköp. Man vet att man är på ett ställe för ofta när personalen börjar påpeka att man alltid är tejpad någonstans när man kommer dit efter träningarna. Eller så får jag sluta vara så vek och sluta göra mig illa. Borde nog satsa på det. Vill inte byta affär. Det händer ju alltid något roligt där. Häromdagen stod jag i kassakön och väntade på min tur. Framför mig stod två killar varpå den ena drog vad som kan vara världens sämsta skämt. "Det var en gång en stjärt... prutt prutt." Jag försökte verkligen bita ihop och inte skratta, men det gick inte. Det var ju inte ens kul, det var bara så oväntat. Så där stod jag och skrattade för mig själv. Hemskt jobbigt. Det hade varit okej om dom också hade skrattat, men det gjorde dom ju inte. Fan.

life is speeding and it isn't stopping

Yo på er ma pimps, bros n' hoes. Det är tydligen söndag. I alla fall i drygt en timme till. Jag borde gå och lägga mig och inte dricka öl. Inte för att jag absolut måste upp tidigt imorgon, men det vore ju bra om man kunde vara någorlunda pigg så jag orkar ta tag i tentaplugget. Jag hatar tentor. När jag läste på LiU så hade vi mestadels hemtentor och då ville man inget hellre än att ha salstenta istället. Nu när vi bara har salstentor så låter en hemtenta ganska lockande. Gräset kommer alltid vara grönare på andra sidan. Fast iof är det nog ganska meningslöst att ha en hemtenta i matte. Det är ju bara att titta på hur vi löst inlämningsuppgifterna. Vi har ju knappast jobbat på varsitt håll. Måste säga att jag gillar moralen i vår klass. Här samarbetar vi och lär oss av varandra. Det är fint.

Kvällen bjöd i alla fall på grillning. Och jag är fortfarande så mätt att jag vill ligga i fosterställning. Men gott var det. Självklart. Annars hade jag ju inte ätit som om jag aldrig sett mat förut.


Ps. Jag borde bli detektiv. Ds.

fotbollslördag

Nyss hemkommen från bortamatch mot Gamla Uppsala SK. Serieledarna, som innan dagens möte stod obesegrade. Men inte nu längre! Vi krigade oss till en fin vinst med 3-0. Underbar vinst och sjukt skönt att få hålla nollan. Jag önskar bara att jag inte behövde vara så nervös innan. Höll på att skita ner mig när dom sa att jag skulle in på plan. Mitt självförtroende gällande fotbollen är på ett all time low. Dåligt självförtroende, inte uppvärmd och möte med serieledarna. Kanske inte var så konstigt att jag var dödsnervös. Men det gick ju bra det där. Är sjukt jävla stolt över alla tjejer som var med och kämpade idag. Det var inte den jämnaste planen och det var kanske inte det vackraste spelet, men idag gav alla 100% och ställde upp för varandra.

Nej nu hinner jag inte skriva mer. Nu är det CL-finalen! Håller givetvis på Bayern, men samtidigt skulle jag nog inte bli allt för sur om Dortmund skulle vinna. Så länge det blir en rolig match så tänker jag inte klaga. Öl, mat och fotboll. Bra lördagskväll.

Det finns dom som är av tufft virke, men jag är av fucking limträ.

Sjukt bra födelsedag. Familjen är här och jag har blivit fullkomligt bortskämd. Detta behövde jag då mitt humör inte har varit på topp senaste tiden. Har varit arg och ledsen men mest av allt besviken. Min första reaktion vid besvikelse är aldrig bra och jag talar då ofta utan att tänka. Jag brukar sällan bli besviken, mest för att jag sällan känner något speciellt förtroende för något eller någon. Men när det händer och det rör något jag verkligen bryr mig om, ja då tar det hårt. Då vill jag inte vara med längre. Passivt aggressiv och jag drar gärna saker och ting till det extrema.

Det mesta i livet är som att bygga hus. Man räknar uppifrån och ner, men man måste bygga från grunden och upp. Man måste räkna på tak och väggar innan man kan räkna på grunden. Lägg det bästa taket du kan, det kvittar totalt om stommen är vek. Lägg det bästa taket och bygg de bästa väggarna, men även det kvittar om grunden är ostabil. Mycket i livet är som att bygga hus. Allt handlar om att skapa en stabil grund att utgå ifrån.

Det funkar liksom inte om en pelare bara står där ibland.

Jag står framför min raka motsats. Medan jag jobbar hårt på min grund så bygger du direkt på marken. Stort och flashigt medan mitt knappt syns. Jag är ödmjuk inför min uppgift medan du är arrogant. Jag vill lära mig på vägen, du tror redan att du kan allt. Jag tror på samverkan mellan alla delar, du tror på Jenga-principen. Ditt verk kanske står högst just idag, men jag bygger på något stadigt och är långt ifrån klar.

Hur som helst. Nu är jag i alla fall på bättre humör och jag har hunnit tänka lite. Jag kan inte låta en sak definiera den jag är. Bara för att jag känner en besvikelse så tänker inte jag svika. För att göra det vore att gå ifrån alla mina principer. Jag är pålitlig och jag tänker inte förlora den egenskapen hos mig själv bara för att "ge igen" eller få fram ett budskap. Jag är inte sådan. Ge mig en diskussion och jag kan framföra mina argument. Ge mig en situation och jag kan bevisa vad jag kan. Det här är min utmaning. Mitt självförtroende må ha fått sig en smäll, men det kan jag bygga upp. Det är inte lika lätt att bygga upp respekt och förtroende igen. Men nu är jag nog ändå ganska nöjd med hur allt är. Nu vet jag hur det ligger till. Nu vet jag vad jag kan förvänta mig, eller snarare inte förvänta mig. Det är ju bara jag som inte har något att förlora i den här situationen. Det är jag som ligger i slagläge. Min utmaning, men jag har gott om stöd. Och det är nog det bästa i hela grejen. Att känna att folk har ens rygg.

man kan klara sig utan sin iPhone, men inte länge

Dödstrött. Det var en lång dag i skolan idag. Två timmar matte, fyra timmar byggstatik och hållfasthet och sen två timmar matte igen på det. Så det blev 8 timmar av att räkna idag. Det märktes att vi var bra trötta där på slutet. Har lite ont i magen efter att ha skrattat åt precis allting. Börjar man skratta åt något på en föreläsning så är det kört. Och börjar en så börjar snart flera. Eller ja, vi är ju några med koncentrationssvårigheter i alla fall. Skönt att inte vara ensam.

För övrigt så bjöd förmiddagen på abstinens. Hade glömt mobilen, körkort och bankkort hemma. Mobilen saknades mest. Fyra timmar klarade jag mig, sen åkte jag hem och hämtade min älskling. Typiskt. Den dagen jag väl hade fått med mig både kaffe och matlåda så glömmer jag något annat. Fast jag är nästan lite stolt över att jag ens fick med mig det jag fick i morse. Var skapligt trött och virrig. Orkade inte ens dra på mig jeans, så gled omkring i träningsbyxor hela dagen. Sjukt soft men långt ifrån vackert. Bekvämlighet före allt. Som nu, chill på soffan istället för att plugga. Jag måste ju stå fast vid mitt talesätt.

Ikväll blir det bara mys, allt annat får vänta.

Färg?

Skaplig rysare, matchen mellan Sverige och Kanada. Kan väl inte påstå att jag var jätteinne i matchen, men det var nervigt ändå. Mest för att grannarna skrek så fort något hände. Det var ordentliga mongohopp och glädjeskrik efter avgörande straffen. Var lite orolig över att taket skulle ramla in. Men det gick ju bra det där.

Om Finland vinner semin mot Sverige så tycker jag att Finland ska bryta sig loss från vår nordiska landplätt och vara något annats land jobbiga granne istället. Jag tycker att det är en bra deal. Win-win. Vinner Sverige så är ju det en vinst. Vinner Finland så måste dom lämna Norden.

Idag har jag allt fått mig lite färg på kroppen. Strålande solsken precis hela dagen och hade det inte varit för att det blåste så hade det varit äckligt jäkla varmt. Det var varmt som det var. 28 grader på uteplatsen. Satt fint med kall öl vill jag lova. Men ja, när jag säger att jag fått "lite" färg så menar jag också lite. Jag har inte anlag för att bli sådär fint brun snabbt. Tänk vad skönt om man kunde haft det i blodet. Men nej nej, här ska det vara en utmaning att komma ifrån likblekheten. Och bli brun direkt? Nä, här ska vi skifta lite i rosa innan den rätta färgen kommer. Hm.

Förresten, om vi återgår till hockeyn. Tre Kronors matchkläder är ju förjävla fula. Och det hårda betyget ger jag bara för den där lilla rosetten högst upp vid halsen. Varför måste dom knyta ihop tröjan där? Ha som Kanada istället.. En vanlig jävla tröja. Inte någon bebisklädsel!

det har varit mycket rötter idag, både i matten och i skogen

Fyfan så skönt. Kunde vara med ordentligt på träningen igår och kunde springa några kilometer idag utan att låret ställde till problem. Visst, jag känner ju av det, men det känns SÅ mycket bättre. Glad tjej här.

Vi var alltså och sprang lite i Mellsta (heter det så?) idag. Skapligt många backar och det sög ganska fint i vaderna där på slutet. Även om det är skonsammare för kroppen att springa i skogen så blir det för mig inte samma sköna känsla som när man springer på plant underlag. Jag tycker om att komma in i takten och sen drömma mig bort och tänka på allt eller inget och i det så passerar kilometerna enklare. I skogen är det rötter överallt. Har man inte fokus på vart man sätter fötterna så går det illa och sträckan man tar sig fram är så mer påtaglig. Fast ja, det beror ju lite på vilket humör man är på. Ibland är det skönt att behöva ha koll på allt som man kan snubbla på. Dagens bästa var i alla fall när jag råkade sparka en kotte mot Carro, som skrek till och skrämde Therese som skrek ännu högre och skrämde mig. Kotten såg tydligen ut som en råtta som kom springande. Så jag skrämde Carro som skrämde Therese som skrämde mig. Snacka om att cirkeln slöts.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli när den här terminen är över. Det är bra tungt i skolan nu. Tusen saker som ska göras och två monstertentor att plugga till. Nåd. Varför kan jag inte ha en vinnarskalle när det gäller skolan? Nä här, där den där envisheten faktiskt skulle behövas, så är den spårlöst försvunnen. Nu handlar det bara om att försöka hänga kvar och inte ge upp helt.

hur ska man visa vad man kan när man inte får chansen att göra det?

Ikväll har jag lite att fundera över. Vet inte riktigt hur jag känner inför den situationen som jag nu befinner mig i. Eller jo, hur jag känner vet jag, men hur jag ska bearbeta det och gå vidare härifrån vet jag inte. Om jag ändå inte vore en sån tävlingsmänniska. Om jag ändå inte vore så principfast.

När man tar ett beslut ska man vara rättvis och ha argument för sitt val. Man ska dessutom kunna presentera dessa argument och våga stå för det man säger. Jag tror inte på att ta beslut bakom stängda dörrar. Jag tror på en öppen dialog för att nå samförstånd, trygghet och tillit. Allt annat skapar irritation och konflikter och i det så tappas tilliten. En besvikelse uppstår.

Mitt i den här situationen finns ytterligare en situation som jag inte förstår mig på. Tänk om alla bara kunde våga kommunicera öppet. Men jag är väl kanske inte rätt person att säga så. Inte när det gäller personligare saker i alla fall. Men när det gäller besluten jag tar och handlingarna jag utför så kan och vågar jag stå för det jag säger och gör. Hur som helst, lite kommunikation vore trevligt. Är det något som är fel - säg det. Är det något som känns helt rätt - säg det. Tänk vad mycket man skulle lära sig om man bara vågade prata. Tystnad är mycket lättare att tolka fel än vad ord är.

Om jag ändå inte vore en sån tävlingsmänniska. Om jag kunde släppa lite på stoltheten och ta ett kliv tillbaka. Är ganska säker på att jag skulle må bra av att göra det. Men hur lämnar man kampen när man ligger i slagläge? Hur lämnar man när man har en chans att vinna? Men jag antar att större och viktigare vinster väntar. Det är nog en ganska stor vinst att bara låta det vara i alla fall. En inre vinst. Så har jag tänkt den senaste tiden. Sen får jag vittring på den där segern igen och jag känner den där glöden. Och den syns i mina ögon. Jag känner den och du ser den. Och jag ser din. Det handlar om sekunder. Jag ser det så tydligt, att spelet inte är över. Om jag ändå bara kunde låta det vara. För vad ska jag ha en vinst till om jag inte vill ha förstapriset? Om någon annan får större glädje av det så kan jag lika gärna backa lite och spela en vänskapsmatch istället för att ta det på så stort allvar.

Jag behöver helt klart något nytt att lägga fokus på.

here kitty kitty... Nahä, men skit it då

Okej, nu blev jag lite gladare. Eller först blev jag livrädd, men när det hade lagt sig blev jag lite glad. Låg och halvsov på soffan när en kattjävel helt plötsligt vandrar förbi. Alltså, jag har ingen katt. Höll på att skita ner mig av rädsla. Hemska sekunder innan jag förstod att det faktiskt var en katt. Vad fan gjorde den i min lägenhet? Okej att det kan smita in katter när dörren till uteplatsen står öppen, men då brukar dom bara gå in några steg och stirra lite på en innan dom vänder och går igen. "Nä, nu har jag gått fel igen." Men den här katten måste ha varit här ett bra tag. Har inte haft dörren öppen sedan innan träningen och det var över fem timmar sedan. Och inte har jag sett den under dom timmarna jag varit hemma nu heller. Min första tanke efter att hjärtat börjat slå i normal takt igen var "nu är du min", men det vore ju inte så snällt. Dessutom är jag ju ganska jätteallergisk mot katter. Tänk om den har varit uppe i min säng.. Då kommer jag dö av en allergisk chock inatt. Så, om jag inte dyker upp på samlingen innan matchen imorgon så ring min familj och sen fonus. Jag vill ha en kista av mahogny och bli kremerad. Känns som att jag kanske går händelser lite i förväg nu, men lika bra att vara på den säkra sidan. Nu är katten i alla fall utslängd. Eller ja, den gick av egen fri vilja, tack och lov. Ganska osocial lite sak. Kom inte ens och hälsade på mig trots att den var gäst hemma hos mig. Den bara smet in, gjorde gud vet vad, skämde livet ur mig och sen gick.

Nej, sova lite kanske. Godnatt. Det återstår väl att se ifall det är godnatt bara för inatt eller för evigt. Kanske lika bra att peta i sig en allergitablett just in case. Jag har inte riktigt tid att dö nu.

Another pointless day where I've accomplished nothing

Ikväll är jag sur. Sur på allt. Sur på inget. Sur på andra och sur på mig själv. Det är nog bäst att jag sitter här i min ensamhet ikväll. Det är nog bäst för alla. Jag har ju en tendens att klämma ur mig precis allt jag tycker och tänker när jag är på det här humöret. Det är det sista jag vill göra. Dessutom är det match imorgon så måste ändå ta det lugnt ikväll. Tänker fan gå och lägga mig typ 22. 

Det här blir ju inte direkt bättre av att Finland leder över Ryssland i hockeyn. Jag kan inte säga att jag egentligen håller på Ryssland, men jag hatar Finland. Jag har nog aldrig hejat på Finland i någon sport någonsin. I stora idrottssammanhang kan man ju glädjas åt de andra grannländernas framgångar, men aldrig, aldrig Finland. Eller ja, förutom hockeyn så har dom ju bara tjocka kastare av diverse föremål som är framgångsrika. 

Nae, bäst att sluta skriva innan jag skriver något dumt. Avslutar med att säga att jag hatar lögnare och folk som inte är lagspelare. Och Finland självklart. 

Säter, don't you dare come any closer

Idag skulle jag ha pluggat hela dagen. Det har jag inte gjort. Men hey, en röd dag klassas ju som en söndag och på söndagar får man chilla och göra annat.

När man har läst sitt horoskop alldeles för många dagar i rad och man börjar tycka att det mesta stämmer, då är det nog bäst att sluta läsa. Jag tänker inte halka in i sånt där trams.

Livet har varit bra konstigt den senaste tiden. Ibland känns det lite som att man lever i en dålig komedifilm. Eller möjligtvis en parodi på en dålig komedi. En film där jag och Viktor är protagonisterna och gamla kärringar och dvärgar är antagonisterna. Och alla andra har mer eller mindre viktiga biroller. Men jag antar att det har sin charm det här med. Med Säter såhär pass nära har man inget annat val än att försöka se allt från den ljusa sidan. Jag vill inte ens tänka på vad som händer annars.

I went out in the rain and suddenly everything changed

Nyss hemkommen från en regnig träning. Alltså finns det bättre fotbollsväder än regn? Jag tror fan inte det. Rolig träning och låret gör inte lika ont längre. Var och fick lite skadebehandling igår. Sugkoppar, laser och ordentlig tejpning. Tar jag det bara lite lugnt nu på träningarna så ska jag nog vara hel snart. So far, so good.

Skapligt skönt att vara ledig i fem dagar nu. Fast vem försöker jag lura, jag kommer knappast att vara ledig. Har hur mycket plugg som helst att tackla. Känner nästan lite panik över allt som ska bli klart och över de två inte så roliga tentorna som snart är här. Fy i hela fan. Det går liksom inte att skjuta på det längre nu. Längtar tills allt detta är över, tills sommaren är här på riktigt, tills världens bästa kommer hit.

Är för trött för att komma på något vettigt att skriva. Återkommer när, dvs om, jag kommer på något.

A dream

A laugh

A kiss

A cry

Our rights

Our wrongs

A dream

A laugh

För varje dag som går så känns Säter lite närmare

Alltså, jag är så rolig. Har gått och funderat lite över en sak utan att direkt komma fram till något svar. Jag vet vilket svar jag vill komma fram till, men vet inte riktigt hur jag ska ta mig dit och därför har jag lite svårt att släppa det. Men nu är det så att jag kommit på ett riktigt bra sätt för mig att lägga sådana saker åt sidan. För allt jag egentligen behöver är bekräftelse för att mina tankar stämmer. Mitt sätt är definitivt inte något rationellt sätt, men det fungerar så jag nöjer mig med det. Nu kommer det låta som att jag är helt dum i huvudet, men ja, haha, ni vet en sådan där magic-eight-ball? Jag ställer min fråga och vet vilket svar jag vill ha. Får jag det svaret så nöjer jag mig där, det räcker som bekräftelse, även om den är så falsk som den bara kan bli. Får jag inte rätt svar så formulerar jag om frågan. Får jag fortfarande fel svar så frågar jag om den magiska bollen, som väljer slumpmässiga svar, har missförstått mig. Och såhär håller jag på tills jag får det svaret jag vill. Totalt meningslöst egentligen, men på något sätt så gör det så att jag kan lägga tankarna åt sidan.

Jag har så mycket konstiga saker för mig. Tvångstankar (om än ganska milda), diverse ritualer och det ovannämnda. Och varje dag läser jag mitt horoskop. Helt poänglöst även det, men det är ju ändå ganska kul. Dagens säger: It is always said that a square peg can't fit in a round hole. But that's true only if the round hole is too small. You may feel at odds with a situation you will soon enter, Gemini, but don't move forward with preconceived ideas or expectations. You may be surprised to discover that you will be dealing with people who are quite flexible and open-minded, and they may welcome and appreciate what is different about you. Go into this situation expecting to be welcomed, and you will be fine. Alltså allt är ju bara allmänt babbel som alla kan känna igen sig i. Självklart, vad skulle det annars vara liksom. Finns det någon som har som jobb att sitta och skriva sånt här? Det jobbet skulle jag vilja ha. Att ordbajsa är något som jag har ganska lätt för. Och det sägs ju att jag kan vara ganska kryptisk. Kul att läsa, men det säger ju ingenting. Och jag tror att jag tycker om det bara för att jag gillar att skriva på liknande sätt. Skriva saker utan att egentligen säga så mycket.

Men ja, nog om sånt. Idag hade jag tänkt försöka vara med lite lätt på träningen. Och det var jag också, men inget gick riktigt som det skulle. Först så somnade efter skolan och vaknade en halvtimme innan träningen. Panik. Packade väskan, rusade iväg och hann ändå med ganska god marginal. Väl framme upptäckte jag att jag bara hade en fotbollssko med mig. Jahapp. Bara att behålla joggingskorna på köra i dom. Eller ja, köra och köra, fick känningar i låret nästan direkt så jag lunkade mest omkring och försökte få upp lite värme i muskeln utan att anstränga mig för hårt. Ställde mig i mål när dom andra skulle spela match men skulle inte slänga mig eller göra något dumt. Och det gjorde jag inte heller. Jag behövde inte göra, eller hann inte, göra något dumt innan det högg till i låret av en enkel sidoförflyttning. Bara att kliva av, lägga på is och linda benet. Så trist. Sen avslutade jag det hela med att glömma vattenflaskan i hallen. Det var andra flaskan på tre veckor. Tankspridd, jag? Nä, aldrig.

Tillbaks till där jag kom ifrån, tillbaks till nånting jag förstår

Tillbaka till vardagen då. På en torsdag. Känns totalt meningslöst. Hade bra gärna stannat i Norrköping en stund till. Men icke. Det var bara att kliva upp tidigt i morse och sätta sig i bilen så jag skulle hinna till skolan till 13. Kan väl inte påstå att dagens föreläsning och övning gav speciellt mycket. Inte för mig i alla fall. Jag satt mest och försökte hitta ett skönt sätt att sitta på, då rumpan fortfarande var lite bortdomnad efter bilfärden. Och inte hann jag med att äta någon mat heller så satt mest och tänkte på vad jag skulle äta senare. Men nu är jag i alla fall här igen.

Hade det bra hemma. Synd bara att allt inte är toppen med Sammy. När jag kom dit i måndags så var han helt slut efter en heldag hos veterinären och låg mest och grät ute i hallen i hopp om att bli ompysslad. Vilket han självklart också blev. Han blev i alla fall lite gladare när jag kom hem. Det var kul. Stackarn, han har tydligen en gammal ledbandsskada som har börjat visa sig nu. Inte kul alls och det finns inte mycket att göra åt det. Det är en svår operation på en så pass stor och så pass gammal hund. Så nu får vi bara hoppas på att han inte blir värre så han får allt för ont. För som det är nu så är det inte värt risken. Han är ju ändå glad och verkar inte ha speciellt ont som det är nu. Han är mest stel och stapplig innan han kommer igång.

Hann med att träffa lite folk som jag umgicks mycket med förr. Det var trevligt. Jag fattar inte varför jag inte är ute och går runt strömmen oftare när jag är hemma. Det är så sjukt jävla fint. Staden som jag kommer ifrån, staden som jag förstår.

Gud, klockan är snart halv tio. Jag har tusen saker att göra men är så trött. Hur ska detta gå..



Jag är född stressig och kräver mer.
Kan inte bara sitta ner och se hur saker blir.
Då förstör jag hellre allting.

Arrivederci le vallée.

Jahapp, då var den tentan avklarad. Vågar inte uttala mig om hur det gick. Jag hoppas på det bästa i alla fall. Nu är jag bara hemma en snabb sväng för att varva ner och packa lite. Ska sätta mig i bilen snart och åka mot Norrköping. Känner att jag inte har tillräckligt med spänning i mitt liv, det är därför jag tar bilen. Kan ju bli kul att se om jag ens kommer fram. Jag har ju inte direkt världens mest pålitliga bil. Jag ska i alla fall hem en sväng. Hjälpa till med att ta hand om min lilla sjukling. Han är hos veterinären just i denna stund. Av tidigare erfarenheter vet jag att det kommer bli en helvetesnatt inatt. Han svarar inte bra på sedering och idag har han blivit just sövd. Stackars pojken.

Men i alla fall. Jag bestämde mig för att läsa mitt horoskop för idag. Alltså jag fattar inte varför jag läser sådant trams. Jag blir ju bara irriterad. Fattar inte ens varför jag blir det, det är ju inte som att jag tror på det. Hur som helst, såhär löd dagens dom.

Alltså ursäkta. Andrahandsval? Den termen antyder att det finns något sådant val. Jag är inte någons andrahandsval. Antingen så är jag första valet eller så är jag ingen valmöjlighet alls. Sorry bro, jag tänker inte stå i någon kö. Käften ditt idiothoroskop, jag behöver inte bevisa någonting. Och sluta kalla mig Gemini, jag identifierar mig inte genom mitt stjärntecken. Och en sak ska du veta, jag är alltid överraskningsmomentet. 

Alltså jag är inte superseriös. Jag hoppas verkligen att ni som läser detta inte tror att jag på riktigt lackade på ett horoskop. Jag är bara sur på låtsas. Det ligger sanning bakom det jag skriver, men arg är jag inte. 

Nej, vamos a la Norrköping. 

Will I ever shake this feeling?

16 strumpor, 8 par, besökte idag tvättmaskinen. 14 tappra hittade sin väg ut. Nu är det bekräftat, den stora tvättmaskinen stjäl strumpor. Om den nu måste ta strumpor så kan den väl åtminstone stjäla ett helt par istället för att ta från två olika. Dumma jävla maskin. Fortsätter den såhär så kommer den nog gå sönder snart. Om inte för att det blir stopp i någon slang, så för att jag kommer ta hämnd. Trumman måste ju vara skev eller något, för inte ska väl mindre plagg kunna slinka med vattnet ut? Jävligt irriterande är det i alla fall.

Jag har något bra. Men jag är nog inte nöjd. Jag vet inte om jag någonsin känt mig helt nöjd. "Det får duga tills vidare" är ett uttryck som känns ganska passande. Och så har det alltid varit. Men hur bygger man på något som man ändå kommer lämna bakom sig? Hur investerar man i något som är tillfälligt?
För jag har något bra, men jag har inte det jag vill ha. Men vill jag ha det för att jag inte kan få det? Så brukar jag fungera. Fast fan, det känns annorlunda nu. Jag har aldrig tagit något såhär litet och läst in så mycket av det. Och det skrämmer mig, vad jag skulle vara villig att göra för att få det. Men innan jag gör något alls så måste jag lista ut om jag faktiskt verkligen vill eller om det bara är något dumt påhitt för att bevisa något. Det kan lika väl vara det senare alternativet. Om någon påpekar att det här är kryptiskt - well, that's how I praise. Kan jag inte svara på något så ställer jag motfrågor. Är man inte uppmärksam så vänder jag på allt utan att egentligen säga något alls. Och det, mina vänner, är knepet för att slippa svara på frågor som man antingen inte kan eller vill svara på. Det funkar ibland i alla fall.

Happ. Sova.

konsten att kasta bort värdefull tid

Bara några timmar kvar tills det är tentadags, så varför inte ta detta tillfälle i akt att grundstäda hela lägenheten och sen sätta mig här och skriva något fullkomligt meningslöst? Ganska fantastiskt hur precis allt annat förutom att plugga blir väldigt lockande när det är en tenta på ingång. Precis allt. Jag menar, hur ofta är man sugen på att göra rent bakom spisen i vanliga fall? PECD. Pre Exam Cleaning Disorder. Mycket konstigt fenomen.

Det var en sak som jag inte förstår mig på. Och jag gillar att tänka på sådant, så här kommer fem andra saker som jag inte fattar.
1.) Honung. Alltså det är ju verkligen inte gott alls. Och vem kom ens på tanken att slicka på binas klägg från första början? Nog för att det kan funka i matlagning, men att ha det i te? Man kan ju i princip lika gärna be någon kissa i koppen istället. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Nalle Puh var en sjuk liten björn. Vill man äta honung hela dagen, ja då är det helt klart något som inte står rätt till.
2.) Crocs. Jag skiter i hur bekväma dom är, man ser ut som trailer-trash. Crocs är internationella tecknet för att man har gett upp hoppet. Den dagen ni ser mig i dessa plastskor, snälla avlägsna alla farliga föremål som finns i min närhet och kontakta en psykolog.
3.) Ost. Alla verkar älska ost. Nog för att det är ätbart i små mängder, men hur en medelsvensk kan klämma i sig 20 kg ost på ett år är för mig ganska ofattbart. En medelsvensk! Säg att jag äter 1 kg ost på ett år, för mycket mer än så klarar jag nog inte av, då är det 19 av mina kilon kvar som ska distribueras ut över Sverige. Om man sen tänker på hur många veganer det finns och andra som bara inte gillar ost, så kan man ju börja undra om det finns svenskar som äter ost på heltid. Nu mår jag lite illa.
4.) Trafiken i Borlänge. Ehum, finns det ingen lag på körkort här? Helt klart finns det ju det, men kraven verkar vara aningen lägre här. Trafikverket i Borlänge är nog lite som Oprah: Du får ett körkort! Och du får ett körkort! Alla får körkort! Alltså det är ett oroväckande stort antal människor här som inte borde få framföra fordon i trafiken. Har ni hört talas om trafikrytm? Högerregeln? Hålla åt sig i rondeller? Googla dom sakerna. Tack.
5.) Folk på Facebook. Jag behöver inte göra mer än att klicka in på Facebook för att bli orolig över mänskligheten. Jag har bekanta där som skriver allt från rasistiska utlåtanden, idiotiska slutsatser om komplicerade samhällsproblem till sin kärlek för hemskheter som hårdrock och metal. Samt, och detta är nog värst av allt, folk som gör xD-gubbar i sina statusar. Jag har verkligen utvecklat ett hat mot just den smilegubben. Facebook är numera mest fullt av totalt meningslösa eller idiotiska statusar. Det är ingen som bryr sig ifall du bytt gardiner så skit i att skriva sånt trams där. Vill man skriva sådant, skaffa en blogg. Gör som jag, skriv poänglösa saker på en egen sida, så kan folk välja om dom vill läsa eller inte.

Sen känner jag att jag inte behöver gå in djupare på ämnen såsom champinjoner, strumpor som magiskt försvinner, Real Madrid och Justin Bieber. Sammanfattar alla dessa med ett ord: usch.

Nej nu har jag fördrivit tillräckligt mycket tid här. Nu måste jag faktiskt plugga lite. Ska bara hämta tvätten och vika den först. Ingen tentaångest här inte. Inte än.

Tillräckligt mörkt för att kunna se det ljusa.

Okej det kanske inte blev så mycket pluggande ändå. Orkar inte läsa. Jag föredrar att skriva framför att läsa. Inte för att mina tankar och ord är viktigare än andras, utan för att.. Eller vänta nu, jo, det är för att det är så. Jag skulle nog kunna bli en ganska schysst diktator. Inte för att jag tror på att ha diktatur, men ändå. Jag tror jag skulle kunna styra ganska bra. I alla fall tills jag, oundvikligen, skulle bli korrumperad av makten.

Jag sitter i soffan och tittar ut mot natten. Några få lampor kämpar mot mörkret. En kopp te i handen och för en stund råder ett lugn. Såväl utomhus som inom mig. Jag tror jag stannar här ett tag.

Hur ska man våga satsa,
om man aldrig har någon tur?

oh-yeah

Idag var det seriepremiär för oss. Hemmapremiär dessutom. Och vet ni vad? Vi fucking vann! Inte för att jag är förvånad över vinsten, men glädjen när domaren äntligen satte pipan i munnen var total. Det var så äckligt nervöst under de sista minuterna. Eller ja, det var i alla fall väldigt nervöst hos oss på bänken. Matchen slutade i alla fall 3-2 (2-0 i halvlek). En så fruktansvärt skön seger. Välförtjänt var den också.

Från bra nyheter till lite sämre. Var med och värmde upp lite innan matchen och mitt lår kändes inte allt för bra. Eller ja, nu kan jag jogga ganska obehindrat, men det hugger till något så överjävligt vid vissa rörelser. Det känns inte så bra att det är en huggande smärta. Det gör mig lite oroad. Det är nog bäst att ta det lugnt ett tag framöver. Jag vill inte dra upp det så pass att det blir en långvarig skada.

Nej nu ska jag plugga. Yes, du läste rätt. Jag, Lena, ska plugga. På en lördagskväll. Nu är nog världens undergång bra nära.

It is all so clear. If not to you, well then.. to me..

Fredagkväll = myskväll med film och glass. Inget är som daimglass för att lugna nerverna. Imorgon vankas nämligen seriepremiär och jag skulle inte kunna vara mer taggad och förväntansfull. Inte för att jag kan spela, men ändå. Jag är lite sur på mitt lår för att det gör ont, men det har faktiskt blivit bättre och jag har höga förhoppningar om att kunna träna igen ganska snart. Tar jag det lugnt så ska det nog kunna hålla. Men ja, seriepremiär alltså. Div 2 Norra Svealand och allt börjar med ett derby mot Gagnef. Med tanke på att de andra lagen vi möter är lite längre bort så kan detta möte nu klassas som just ett derby. Det är i alla fall så nära ett som vi kommer. Det kommer bli spännande. Jävlar vad jag vill se en vinst imorgon.

Min hjärna är helt död. Och jag har ätit alldeles för mycket idag. Gud, fika efter fika, lunch på Wayne's och lyxmiddag på kvällskvisten. Och nu glass. Men det är ett bra tecken. Har haft så dålig aptit under en lång tid nu och då och då har det gått flera dagar utan att jag känt något behov av att äta. Jag har, helt ärligt, misskött mig något så fruktansvärt. Men det är svårt att tvinga i kroppen mat. Men nu så, nu jävlar blir det i alla fall frukost, lunch och middag varje dag.

Fan jag har gått och varit lite surig sista tiden. Skyllt ifrån mig lite på någon annan. Men det slog mig precis att man inte kan göra så. Det som händer händer och är man själv inblandad i situationen så kan man inte bara skylla ifrån sig. Visst fuckade det upp lite saker för mig, det gjorde det absolut, men inget ont som inte för något gott med sig eller hur det nu är man säger. Nu vet jag bättre. Det blir inte alltid så som man vill eller planerar. Det bara blir. Men nu är det lugnt, det blev som det blev och är vad det är. Lika bra att nöja sig med det.

I'm just a dreamer but I'm hanging on

"Du hakar upp dig så mycket på detaljer", en mening som jag får höra ofta. Och ja, det är något som jag gör. Och jag förstår inte hur folk inte kan fokusera på detaljer. För mig finns det fina i dom små sakerna. Visst, att se på detaljer kan även leda till att man stör sig på saker och det kanske är det som märks tydligast. Men ändå, jag vill se dom där sakerna som ingen annan ser. Som ingen tänker på. Som ingen bryr sig om. Helheten må vara viktigast, men det vackra ligger ju i detaljerna. I alla fall för mig. Det kan handla om materiella ting. Det kan handla om ord. Det kan handla om en blick, eller ett leende. Det kan handla om något väsentligt eller något helt oviktigt. Vad det än är så är det mer än vad man bara ser vid första anblicken. Självklart kan man inte analysera eller bry sig om allt, men vissa saker bör man faktiskt försöka förstå sig på. Vissa saker borde man inte missa.

Men men. Mitt lår känns bättre och har haft torsdagsmys, så allt känns betydligt bättre idag. Allt blir lite bättre när man får äta ananas. Ananas och smält choklad, det är grejer det. Det såg kanske inte så vackert ut som det var tänkt, men gott var det.

Nu är det det obligatoriska kvällspratet med Viktor som står på schemat. Ventilera lite. Sen sova. Lång dag imorgon. Kom inte och säg att livet som student är soft. Inte för oss i alla fall. Inte en jävla chans. Inte den här perioden i alla fall.

"Oh sometimes the blues is just a passing bird.
And why can't that always be?"

helt jävla otroligt

Det är inte allt för många som har sett mig gråta. Men idag växte den där lilla skaran. Det går verkligen inte bra just nu. I bästa fall så har jag sträckt låret, men det känns troligare att det är en bristning. Nog för att det gjorde förbannat ont, men jag var nog mer ledsen över att det innebär att jag måste ta det lugnt ett tag framöver. Och arg över att jag alltid ska skada mig. Sen hjälpte det inte att jag fick ett sms från mamma där det stod att min älskade hund måste till veterinären imorgon. Då blev det lite för mycket för mig.

Ganska typiskt. Jag har varit ganska nedstämd överlag senaste tiden men senast igår kände jag gnistan komma tillbaka. Jag bestämde mig för att börja träna hårdare och verkligen kämpa. Så blev det såhär. Verkligen inte vad jag behöver just nu. Men förhoppningsvis så är det bara en sträckning som går över ganska snabbt. Jag vill verkligen att det ska vara så.

Men som alltid ska man väl försöka se det från den ljusa sidan. Eller åtminstone försöka se det komiska i det. Som Viktor sa, med låret tejpat så kanske jag kommer i jeans i en mindre storlek. Åtminstone med ena benet. Alltid något. Haha.

Låret bultar som fan och jag förstår inte hur jag ska kunna sova inatt. Jag kommer säkert somna, men som alltid när man har något hårt tejpat, så vaknar man efter en stund med panikont. Hemsk känsla att vakna av att det gör ont. Och sen ska man försöka få bort tejp och bandage. Det går aldrig bra att få bort tejp när man är stressad och det gör ont. Aldrig.

Ärligt talat, det var skönt med ett dåligt svar.

Guu jag får ångest över hur mycket jag har att göra. Så mycket plugg att ta tag i. Uppgifter hit och tentor dit. Snälla ge mig motivation och ork. 

Jag skulle ju kunna plugga nu, men det är ju Bayern - Barca på TV. Bra, nu får jag lite ångest över mina prioriteringar dessutom. Men man kan ju inte missa en match som denna. Speciellt inte nu när Bayern briljerar. 4-0 till tyska stoltheten med ungefär 10 min kvar. Bara se klart, sen sova. Kan nog behöva få åtminstone 6 timmar inatt. 

.........

det gäller att hänga med

Nej okej, nu är jag på bättre humör. Det går snabbt i svängarna. Mm, det finns nog hopp om framtiden trots allt. Det behövdes bara några ord, så kändes allt ganska bra. Fast icke att förringa, my high has reached an all time low. Men vad gör det, det är tillräckligt för att jag ska sitta här med ett leende. Ett spår av kämpaglöd. En svag gnista, men jag känner den. Jag tänker fan inte ge mig. Jag tänker slåss för det här.

På tal om något helt annat. Hur kommer det sig att man alltid blir rädd när brödrosten skjuter upp mackorna, hur beredd man än? Man vet ju att det kommer hända. Alltså jag kan titta på en skräckfilm utan att bli speciellt rädd, men när brödet är färdigrostat kan jag skrika som en liten tjej. Fascinerande.

bara sånt där jävla deppigt skit

Det här kommer bli ett tråkigt inlägg. Deppigt. Läs om ni vill eller klicka ner, jag bryr mig inte. Och det är just i det här "jag bryr mig inte"-tänket som allt grundar sig just nu. Jag minns inte senast som jag kände någon sorts glöd för något. Om något så känner jag mig mer och mer likgiltig inför det mesta. Något som, på riktigt, skrämmer skiten ur mig. Jag nöjer mig istället för att kämpa. Ett tänk som är så fundamentalt olikt den jag egentligen är. Jag omger mig med bra människor här. Jag har en bra klass och ett underbart lag. Jag har ett bra boende. Jag har allt jag behöver. Problemet ligger inte i det. Problemet ligger i att jag har svårt att våga fästa mig vid något här. Eller någon eller några. Jag ser liten eller ingen chans att jag blir kvar här speciellt länge efter utbildningen slutar. Och det är så jävla dumt hela den grejen, för skulle jag åtminstone våga försöka fästa mig vid något här så kanske jag skulle vilja stanna. Och då kanske allt skulle sluta kännas så meningslöst.

Nu har jag bott här så pass länge att det är mitt hem. Men jag känner mig ändå inte helt hemma. Och tack vare att jag har bott här länge så känner jag mig heller inte helt hemma när jag kommer till Norrköping. Och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Jag är inte en person som brukar känna ånger, alla handlingar man har gjort har varit för att det var det man ville eller som var bäst just då, men ibland undrar jag om det inte hade varit bättre att inte bara ha dragit sådär som jag gjorde. Allt hade varit betydligt enklare. Men samtidigt så skulle jag inte byta vänskaperna och allt här mot något. Här hittade jag ju faktiskt den finaste och bästa personen som jag har i mitt liv. Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom.

Ae, det har inte varit någon höjdardag idag. Blev så himla nedstämd under träningen. Jag får alltid ont någonstans. Minns inte senast jag kände mig hel. Nu är det ryggen som håller på igen. Och någonstans börjar jag ifrågasätta om det är värt det. Men jag vet att det här bara är en tillfällig tanke. Det är jag helt säker på, för fotbollen ska det mycket till för att jag ska lämna. Det finns inte ens på kartan egentligen. För mig är det räddningen från allt, dom där timmarna när man tränar och bara kan fokusera på det man gör just då. Jag bara önskar att jag kunde få hålla mig hel och få börja tro på mig själv igen.

Men jag vet ju allt det här, jag har ju insett problemet - så varför inte göra något åt det? Jotack det är något jag ska försöka med. Men just nu vill jag egentligen bara sätta mig ner och gråta en stund. Men jag är inte bra på sånt. Jag gråter inte speciellt ofta och kan absolut inte göra det på kommando såhär. Det är enklare för mig att skriva ner mina tankar. Sen kan jag själv tycka att det kanske är dumt att skriva sådant här på bloggen och jag gillar heller inte riktigt att göra det, men samtidigt så kan det vara bra. Jag visar ju ogärna hur jag känner utåt. Men såhär är det alltså.

In every way, I'm an engineer.

I raise my walls, straight out of fear.

Building fences, making traps.

Instead of bridges, bridging gaps.

Break my walls, just tear them down. 

The water is rising and soon I'll drown. 

I don't need help, but I do need aid. 

I've never before been this afraid. 

Of loosing myself, of loosing my ground.

But all I need, is to be found. 

My hands are sore, I don't want to fight. 

Just take my hand, just for one night. 

I just need guidance, that is all.

I can handle a stumble, but not a fall. 

Don't become the crack spider's bitch

Fyfan vilken fin dag det har varit. Suttit ute på uteplatsen i massor av timmar och glassat i solen. Lite kaffe, lite snus och lite sällskap. Tänk om det kunde vara såhär soft att vara bakis varje gång.


Alltså gud vad jag har skrattat åt det här klippet. Guld på riktigt. Först förstår man inte, sen tänker man "är det här på riktigt?" och till sist förstår man att det är ett geni som ligger bakom detta. Se, förstå och uppskatta.

no glory, just a fyllestory

Då var man här igen då, bakis i sängen. Nu får det faktiskt vara nog med alkohol på ett tag. Nu kan jag inte slösa med fler hjärnceller. Jag totalvägrar att falla ner och bara vara normalsmart eller lite över medel.

Det var alltså lagfest igår. Frågesport, klänypor i ansiktet och singstar. Tacos, öl och kokain. Nej okej, inte det sista. Usch nej, aldrig. Var bara tvungen att komma på ett tredje ord. Tvångstanke! Nej men det blev en riktigt trevlig kväll som slutade ute på krogen. Eller ja, några av oss hamnade där. Jag vet inte när det slog till, men blev bra dragen. Minns inte allt sådär jättetydligt om jag ska vara ärlig. Minns att jag fick en drink av en kille som verkade supergullig. Sen ville han lägga in sitt nummer i min telefon och ja, varför inte. Men då säger han "vi ska ligga ikväll va?".. so much för att verka gullig. Tack och adjö, så lätt är jag inte. Sen blev det dans och Jäger. Jag hatar Jäger. Jag hatar lukten. Jag hatar smaken. Jag hatar hur hjärnan upphör att fungera efter att man har druckit skiten. Men likt förbannat så är jag ju där och shottar ändå.

Imorse vaknade jag på soffan. Fullt påklädd med jacka och skor och med en halväten Billy´s på bordet bredvid. Det finns så mycket jag inte förstår med det här. För det första så hade jag converse på mig när jag vaknade. Jag hade inte dom skorna på mig på krogen igår. Så, bytte jag skor när jag kom hem? Och varför? Sen kan man ju tycka att det mest logiska är att ta av ytterkläderna innan man micrar fyllematen, eller åtminstone under tiden maten värms, men icke. Jag hade ju inte ätit speciellt mycket så sådär värst hungrig kan jag inte ha varit. Jag hade i alla fall placerat mig på soffan på så sätt att skorna inte nuddade soffan, så det var ju bra. Gillar även att jag hade haft igång runkeeper-appen när jag gick hem. Det såg ju riktigt stadigt ut.

Den här gången hade jag inte varit och gafflat i smöret i alla fall. Däremot så lyckades jag sätta in en gaffeljävel precis vid nagelbandet på ena tummen när jag skulle öppna en flaska. Har även märken från vad som ser ut att vara en gaffel på ett annat finger. Alternativt att jag har blivit biten av en hamster. Sen har jag i vanlig ordning en massa blåmärken överallt, men såg en bild där jag stod på händer i klubbstugan.. Det kan ha något att göra med det hela.

Nej nu är det slut på drickandet för ett tag. Kanske. Det blir i alla fall mobilförbud för mig nu framöver. Åh jag orkar inte. Haha. Så det kan bli.

Mighty youth, here and now

Varför jag redan har varit vaken i några timmar är något som jag har svårt att förstå. Idag fick jag ju sova hur länge jag ville, men vaknade och kände mig pigg vid lite innan 07. Igår däremot, när jag skulle upp tidigt, så försov jag mig. Jag kanske borde dricka varje kväll innan jag ska upp tidigt, för såhär har det blivit efter i princip varje fest de senaste månaderna. Ganska schysst att vakna tidigt och känna "fan vad bra jag mår". Problemet är bara att jag inte mår riktigt lika bra när jag sedan reser på mig. Så istället för att sova bort bakfyllan så får jag ligga rastlös och uttråkad i sängen och vänta ut den. Men jag klagar inte, jag brukar klara mig ganska bra. Betydligt bättre än jag borde och förtjänar. 

Hela gårdagen känns som ett äventyr. Bara att försöka hitta en parkeringsplats när man ska till systemet är en utmaning. Det var lite som att leka hela havet stormar. Ett tiotal bilar cirkulerar på den fullpackade parkeringen och det gäller att vara uppmärksam och strategisk med hastighet för att vara den bilen som hamnar bäst till när någon äntligen ska lämna sin plats. Igår behövde jag bara åka några varv. Och det slår fan aldrig fel, det finns alltid massor av lediga platser sen när man handlat klart. Jag fattar inte. 

Nästa utmaning var att köpa skor. Alltså det finns ju inte en enda bra skoaffär i den här stan. Gick in den första affären jag såg och bara "nej, nej, nej, usch, aldrig, haha vafan är det där?, nej, nej". Det finns skrämmande mycket fula skor. I affär nummer 2 var det samma historia. Sen hittade jag äntligen ett par som åtminstone såg bra ut. Dom såg bra ut, men var obekväma. Whatever, köpte dom ändå. Hittar man något snyggt i fulträsket så får man ta att det kanske kommer göra lite ont. 

Åkte hem, fixade mig och påbörjade promenaden mot Gazoline, där alla skulle mötas. Det blåste och regnade och den tiden jag la ner på att fixa håret var helt bortkastad. 5,5 kilometer senare, med ruffsigt hår och skoskav så var vi framme. Vad gör man inte för att få dricka lite vin och lite öl? Vi slog oss ner och gjorde våra beställningar och eftersom att vi var runt 20 pers så tog det en satans tid att få maten. Det är tur att vi är så jävla roliga så att vi kan fördriva tid ganska lätt. Men när det blev lite, bara lite, tråkigt så roade jag mig med att äckla mina bordsgrannar genom att trycka min fuckade knoge på plats. Det tyckte jag var kul. Dryck och mat anlände så småningom. Vinet smakade jäst och kycklingen var så välstekt att man fick hacka sig igenom den. Men allt annat på tallriken var gott, -ish. Om någon åker till Gazoline och får en tandpetarburk på sitt bord som någon eller några har pillat ut alla tandpetare men lämnat alla förpackningar så att det ser ut som att det finns massor av tandpetare... sorry. Det blev ett litet projekt det där. Sedan gömde vi bevisen, alltså tandpetarna, genom att pilla in dom i den maten som vi inte ville ha. Så i någon soptunna någonstans så ligger det en torr kycklingbit med x antal tandpetare helt dolda i sig. Ta det som en varning alla dumpster divers. 

Sen blev det byggfest! Och den var över alla förväntningar. Mycket folk och asgoda drinkar. Och jag har helt klart en talang för beer pong. Fast den talangen avtog i takt med att dricka intogs. Helt klart en lyckad kväll. Något som stöds av min ovilja att titta på kontoutdraget. 

Nahe, nu är det bara att tagga om till nästa fest. Ikväll blir det lagfest och jag har alldeles för mycket dricka. 

And for a while things were cold.

Aaaow. Nu gör det ont överallt. Ryggen knäcktes inte till rätta på träningen. Vart man än har ont för tillfället så tycker man ju att det är det värsta stället att ha ont på. Alla andra ställen skulle vara bättre. Men alltså, ryggen är fan bland det värsta. Känner mig handikappad. Och är helt blå på ena höften. Och på något vänster så lyckades ena knogen på högerhanden att hamna galet. Den är liksom helt intryckt i handen. Det är blått och knöligt där det inte ska vara knöligt och platt där det inte ska vara platt. Mycket märkligt. Det skulle vara himla trevligt om jag kunde klara mig igenom åtminstone en vecka utan att göra mig illa på något sätt. Jag minns inte senast jag hade en sådan vecka. Fast jag ska inte klaga, det är ju bara småskador och om något så blir jag taggad av att ha lite ont. Jag är inte någon skum masochist eller så, men när jag får ont på plan så koncentrerar jag mig extra mycket på själva spelet för att koppla bort det onda. Jag kanske borde be någon sparka mig på smalbenet eller stämpla mig innan varje match, för att få bort nervositeten och tagga igång ordentligt. Ptjaa, varför inte.

Jävlar i hela helvetet vad det har blåst idag. Så nu har det varit halv storm två av två gånger som vi tränat på Maservallens konstgräs. Porque?! Sluta blås bort alla bollar!

Annars har det varit en riktigt bra dag idag. Jafan. Trevligt och roligt.

Ohfyfan vad jag är sugen på O'boy.... Åh, så har jag ingen mjölk. Någon som är sugen på att komma förbi med ett paket och sen dra direkt? Bara lämna mjölken liksom. För jag vill inte dela med mig. Någon? Och hallå, vilka är ens alla ni som läser den här skiten jag skriver här? Haha, för någon superblogg är det ju inte. Men uppskattar självklart alla besök. Uppskattar och beundrar hur mycket trams ni står ut med. Vilka ni nu än är.

I don't know what you take me as or understand the intelligence that this girl has

Tack kära ryggen för att du lät mig sova så gott inatt. Inte.

Någon matteövning blev det inte idag. Och det ser inte heller ut att bli av att räkna hemma. Nej det blir fullt upp med annat idag. Fika och sånt. Viktiga saker. Det gäller ju att prioritera. Fika och prata bort tiden fram tills träningen ikväll. Skulle behöva en lugn dag och släppa allt som har med skolan att göra. Och den där träningen ikväll får vi se hur jag gör med. Tror knappast att ryggen kommer må bättre av fler slängningar. Fast vem vet, den kanske knäcks på plats av det? Knappast troligt, men jag kommer ju säkert att satsa på den teorin ändå. Det långsiktiga tänkandet som jag förut hade har varit spårlöst försvunnet nu senaste tiden. Både på gott och på ont. Det är väl bra att ha mål att sträva efter, men samtidigt är det rätt schysst att bara ta en dag i taget och låta allt bara bli som det blir. Vad det än blir. Om så än kroniska ryggsmärtor.

Snälla låt det bli sommar. Vill kunna åka hem till Norrköping och träffa alla. Och vara här med Viktor och alla andra här. Vill ha tid att göra saker. För även fast jag inte exakt vet hur sommaren kommer bli rent jobbmässigt så tänker jag banne mig inte jobba alla veckor. Hell to the no.

man måste veta om det ska vara ett + eller ett - mellan talen innan man kan skriva bakom = -tecknet

Gud jag har så ont i ryggen. Landade kalasdåligt en gång där under gårdagens match och att sen ställa sig i målet idag och försöka ta straffar utan att ha värmt upp ordentligt... ingen bra idé alls.

Nu sitter jag och funderar över om jag ska orka ta mig till skolan och gå på matteövningen imorgon eller om jag ska sova en timme längre och sen räkna lite hemma. Fast att räkna hemma brukar sällan gå så bra för mig. Det finns så mycket annat som stjäl min uppmärksamhet. I princip ALLT annat som finns runt omkring är mer intressant.

Jag borde jobba med mitt sätt att hantera "svåra" frågor. Personliga frågor. Jag går in i försvarsställning ganska omedelbart och är inte direkt känd för att vilja dela med mig om det inte sker på mina villkor. Blir jag överraskad så blir jag defensiv. Vilket är lite ironiskt när man blir ifrågasatt för att vara allt annat än just defensiv.

Skulle jag bli misstänkt för något brott så skulle jag garanterat verka väldigt skyldig, haha. Att dra felaktiga slutsatser om mig är inget jag svarar bra på. Jag skulle le och skratta, för det är så jag reagerar när jag inte vet hur jag ska agera eller känner mig hotad. Sen ta ett kliv bakåt och bli ganska fåordig men kontra ibland med att gå till några oigenomtänkta verbala motattacker.

Jag har läst alldeles för mycket beteendevetenskap för att inte ifrågasätta när delar av historier saknas. Men whatever. Ibland är det bättre att bara lägga frågorna och tankarna åt sidan. Ibland tjänar det ingenting till att försöka reda ut hur allt blev som det blev. Jag får försöka nöja mig med att inte förstå.

Vad händer?

Jag har druckit alldeles för mycket kaffe idag. Och kollat alldeles för många gånger på Swing Wing-reklamen. En leksaksreklam från 60-talet. Det är typ en burk som man ska ha på huvudet som har en tofs på toppen. Och när man skakar på huvudet så kan man få den där tofsen att snurra runt. Det är allt. Det är nöjet med den - att dra på sig whiplash-skador. Helt jävla underbar reklam. Hur lättroad var man egentligen förr? Kolla här om du inte sett den. 

Min hjärna jobbar för fullt nu, med en enda tanke. Och den är "ööööööhhhh?" - för jag fattar ingenting. 

Det finns bara ett sätt att lära sig saker på och det är: den hårda vägen.

Idag har jag lärt mig att man inte ska hoppa över staket när gräset på andra sidan är blött och lerigt. Vintern är ju över så då kan man ju inte halka? Jo, det kan man. Men som den ninjan jag är så lyckades jag hålla mig på fötterna. Men vackert var det inte och en hjärtinfarkt var nära att inträffa. Den där känslan när fotfästet bara försvinner - hemsk. Jag har även lärt mig en annan sak angående att halka. Ha inte vatten på handskarna precis innan du ska hoppa upp och hänga dig i ribban. Just don't. Lärde mig det den hårda vägen idag. Det var inget problem att hoppa upp och få händerna runt ribban, men fästet var noll. När man hoppar i princip så högt man kan och försöker ta tag i något på det sättet så hamnar kroppen som i en pendling, ben och fötter hamnar i en framåtrörelse. Så, när man då tappar greppet så ramlar man ner på rygg. Så vitt jag vet så landar inte ninjor på rygg, så förstår inte varför jag gjorde så. Mycket märkligt. Och jag kan inte annat än undra hur många dumma saker jag har gjort på träningarna egentligen, för numera blir ingen förvånad när jag lyckas med något sånt där. Standard.

Idag har bilen fått på sig sommarskorna. Eftersom att det blir olagligt att köra med dubbdäck från och med imorgon så var det dags att göra det idag. Jag är alltid ute i så god tid. Flera timmar till godo ju.

Har en lång dag framför mig imorgon. Jösses. Fyra timmar matte med kinesen och sen fyra timmar byggstatik och hållfasthet. Och sen lite match på det. Himla tur att jag har en match att se fram emot, annars skulle jag nog dö där på en av skolans obekväma stolar. Jag är helt övertygad om att skolan skulle kunna få min kropp att bara sluta fungera. Den kan ju få min hjärna att lägga av totalt, så varför inte även alla andra organ?

enkel fråga - komplicerat svar

Skön dag. Mitt kära Forssa mötte P97:orna idag. Så brutalt jävla överbra kämpat av alla. Siffermässigt förlorade vi med 3-2, men nog fan är det en vinst ändå. Dom var längre och snabbare och oddsen talade allt annat än i vår fördel, men vi var smartare och envisare. Eller ja, inte vi, dom andra i mitt lag. Det var min tur att sitta på bänken idag. Kände mig bra stolt där jag satt. Ja jävlar ja, riktigt stolt. Förövrigt så älskar jag att dom på läktarna ropade "kom igen nu Forssa" - då båda lagen tillhör den föreningen.

Annars har det varit en lugn dag. Mycket tanketid nu på kvällen. Ibland kan jag fokusera så mycket på det jag vill säga att jag verkar disträ och sen får jag ändå inte ur mig orden jag tänkt fram. Jag vet inte vad det är med mig på sista tiden. Jag har blivit så osäker och tveksam. Lite rädd nästan. Och jag känner inte igen mig själv. Jag är i en situation som jag inte direkt varit i förut. Inte på det här sättet. Jag överanalyserar och det gör mig kluven. Jag måste släppa det och bara göra det som känns rätt. Men ibland undrar jag om jag bara inbillat mig allt. Men det måste synas i mina ögon att det är mer än så för mig. Hur som helst är det dags att jag tar tag i allt och reder ut alla frågetecken.

mardrömmar på ingång

Okej, så, jag fastnade framför Dalarnas lokalkanal en stund. Om jag inte får mardrömmar inatt så är det fan ett mirakel. Jag vet ju bättre än att generalisera och jag känner ju många vettiga människor härifrån, men den här kanalen visar även att det finns många skumma tomtar i detta landskap. Många! Vad är ens poängen med att filma på en marknad i Säterdalen där folk mest bara står och säljer korv och diverse hantverk? Jag förstår inte ens vad hälften av människorna säger. Det är för avancerat dalmål för mig. Precis allt på den här kanalen ser ut att vara inspelat i början av 90-talet och på skakig hand. Och så långt jag förstår så sägs inte ett enda vettigt ord. Det är mer som en sån där hemmafilm när man egentligen bara testar kameran. Och snälla, varför måste alla vinka till kameran? Det är inte coolt, ni ser bara ut att vara helt dumma i huvudet.

Det är en himla tur att man bara kan se på denna kanalen när man väl är fast i Dalarna, för inte en enda jäkel skulle vilja komma hit annars. Det är helt klart den absolut sämsta och mest skräckinjagande bilden av Dalarna som visas upp. Så ja, om jag inte kommer drömma om den där småtjocka gubben, med skägg i hela ansiktet, som gluffsade korv och pratade om Säterjäntor, så kommer jag bli himla förvånad.

I don't fuck around when I'm drunk, I fork around.

Jag var nog bra full när jag kom hem inatt. Hittade en gaffel i smörpaketet i morse. Hade gafflat runt lite. Varför har jag ingen aning om. Hade inte ens något bröd hemma. Och varför en gaffel och inte en kniv? Så många frågor. Men den där promenaden hem i regnet som tog lite över en timme gjorde i alla fall mirakel för bakfyllan. Promenad och pizza. Det får det bli alla gånger nu framöver. Vaknade nämligen redan vid 08 och kände mig superpigg och utvilad. Vilket var bra, hade lite saker att göra.

Ikväll blir det lugnt. Kanske någon film om det hittas någon som är värd att se. Ingen alkohol i alla fall. Känns bra att kunna skylla på att det är för att vi har match imorgon. Istället för att behöva erkänna att man inte orkar. Det blir två dagar nästa helg så jag lär vila upp mig tills dess. Kan bli spännande att se hur nästa helg kommer sluta. Är mest orolig för byggfesten. Har en föraning om att det kommer spåra ganska bra. Men jävlar vad kul det kommer bli. Ja.

Nahepp, om man skulle ta och äta lite lasagne kanske. För femte gången denna veckan. Det är inte speciellt gott längre. Men man lär ju äta upp det man lagat. Mat som mat.

en sådan där

Idag är det torsdag, men för mig är det fredag. Ledig tills på tisdag. Kan inte med ord beskriva hur skönt det känns. På två dagar har vi tuggat oss igenom hela åtta timmar av byggstatik och hållfasthetslära. Känns som att vi har ritat en miljon balkar. För att rita allt är helt klart det drygaste just nu. Jag är inte så bra på att rita raka linjer om man säger så. Varför har inte skolan en kurs i det? Simpel pennföring - 7,5 hp.

Men ja, fyra dagar utan att behöva åka till skolan. Jag planerar att vara bakfull åtminstone en fjärdedel av tiden. Det kan nog bli lagom och bra.

Skämde bort bilen förut. Tvättade fanskapet. Kände att det inte var sådär jättekul att åka omkring i stans smutsigaste bil med en ditmålad kuk på bakrutan och ett antal ord skrivna runt om på hela bilen. En man som också stod och väntade i tvättkön uppmärksammade det som stod skrivet. Skrattade lite och tog sedan en tur runt min bil där han såg den fina bilden. "Jahaja, där har någon ritat en sån där." Sen gick han bara. Jag höll på att dö av skratt. En sån där.
Passade även på att boka tid för däckbyte. Sista dagen att köra med dubb är ju på måndag, så bokade en tid då. Man ska inte göra något innan det är absolut nödvändigt.

Nu: mat. Sen: öl.

Truth will rise above falsehood as oil above water.

Så, jag läste mitt horoskop idag.

"Things should be going rather well in your professional life right now, Gemini - but what about your personal life? You may be experiencing some strife with a significant other, or with a roommate, or someone who shares your home. This can be easily resolved if you can devote a little bit of time and attention to it, but you may be so caught up in your work that you're finding it hard to break away. Why not make a deal with yourself? Put all of your efforts into your career until Friday, and over the weekend relax and reach out to resolve the conflict. Then everything in your life will be running smoothly!"

Termen "så fel som det kan bli" känns lämplig att använda. För det första, mitt jobbliv? Jag jobbar inte, jag studerar. Men om man ser på studierna som mitt jobb så stämmer det ändå inte. Det är tyngre nu än någonsin. En lång plågsam dag i taget. Nästa, en signifikant andre - nepp, ingen sån. Och ingen roomie. Och har heller ingen som bor någon annanstans i min lilla etta. Och en konflikt tror jag inte att jag har med någon alls. Fel fel fel. Slutligen så tänker jag inte lägga ner all kraft på skolan tills på fredag. Skälet? Vi är lediga på fredag. Men till torsdag kan jag tänka mig att kämpa.

Idag hade jag en sån där lång och plågsam dag i skolan. Eller nej, den var inte så hemsk egentligen. Inte om man jämför med det som väntar imorgon. Timmarna gick ändå förbi i en ganska normal takt. En timme kändes ungefär som en timme och inte som en hel dag som dom brukar kunna göra. Ibland tror jag att det är något glapp i tidsdimensionen där på högskolan.

Efter dagens sista föreläsning blev det en efterlängtad kopp kaffe på Wayne's innan vi begav oss till Falun och Ramböll. Studenträff kallades det. Det största skälet till att vi åkte dit var att det skulle finnas mat. Och det fanns det också, men den levde inte upp till alla lovord som har hängt i luften från dom som var på studentträffen förra året.

Ramböll. Ett företag som "satsar på miljön" men som hjälper till med att bygga och utveckla anläggningar för att ta upp olja och naturgas. Dom kallar fossila bränslen som ett nödvändigt ont och hävdar att dom jobbar med att försöka göra processen vid utvinningen så "grön" som möjligt. Jag kallar det för dubbelmoral och ser det lite som samma sak som att förespråka att alla ska få ingå äktenskap med den man älskar - så länge det handlar om kärlek mellan en man och en kvinna. Jag blev faktiskt lite besviken över dubbelmoralen. Självklart fattar väl jag att det är där dom stora pengarna finns, men referera inte till er själva som några miljöhjältar. Det är väl ändå bra att processen vid utvinning av olja och naturgas görs så pass ren som den kan bli, eftersom vi faktiskt är beroende av denna resurs (än-så-länge), men samtidigt så känns det lite som att polera bajs. Står man framför de största miljöbovarna så kan man inte titta bort bara för att man har satt en slips på dom. Känns bra att skriva såhär om vad som skulle kunna vara en potentiell framtida arbetsgivare, men hey, man har väl rätt att ha en åsikt. Och eftersom att etik var ett nyckelbegrepp inom företaget så känns det lugnt - för det vore ju etiskt fel att inte få ha åsikter. Case closed.

Welcome to the inner workings of my mind

Tidigare idag fick jag en anonym kommentar på ett inlägg här. "Kan inte du berätta mer om dig själv?". Ehm, nej, det kan jag inte göra. Det finns två skäl till detta. 1). Du skriver inte ens ditt namn men vill att jag ska berätta om mig? - nej. 2). Principskäl, jag vill inte sitta här och skriva personliga saker. Nog för att det kan bli lite sådant någon gång ibland, men sällan att jag skriver det konkret och rakt ut. Och det är nog lite min grej överlag. Jag kan hinta om att det är något, men att säga det i klarspråk? - det spar jag för de människor som jag litar på. Vem som helst kan läsa min blogg och det sista jag vill är att folk ska tro att dom förstår vem jag är som person. Inte för att jag tror att det skulle vara möjligt att göra överhuvudtaget genom att läsa någons blogg, men många förstår inte att det finns mer till en människa än vad som sägs och skrivs. Dessutom är jag nog en ganska komplex människa. Det är vad jag har hört i alla fall. Det som jag skriver på min blogg är det jag väljer att skriva. Det är ingen spegling av mitt liv eller mina känslor. Inte en spegling av mig. Det är ett urval av händelser. Endast en liten del av helheten.

När jag börjar tänka på detta så inser jag ganska snabbt att det nog inte finns speciellt många som verkligen känner mig. Men finns det någon människa som många verkligen känner? Jag menar verkligen, verkligen, känner. Från och med nu så menar jag verkligen känner när jag bara skriver känner. För att känna en människa så krävs det intresse och förståelse. Engagemang, tid och ett ömsesidigt förtroende. Att ha detta med många personer känns, för mig, komplicerat och oäkta.

Jag ser liten eller ingen poäng i att häva ur mig mina innersta känslor för någon som jag inte vet verkligen bryr sig. Ibland kan man känna som att man måste få dela med sig och då kan nästintill vem som helst åka på att få höra om det. Men då finns det en skillnad. En stor skillnad. Då, liksom på den här bloggen, blir det valda ord, en liten del av sanningen.

Jag vet mycket väl att det här kan ses ha lite dubbelmoral i sig. Speciellt för dom som är trogna läsare. För visst, ibland så kan jag skriva ganska personliga saker här. Men berättat hela historian är något jag aldrig gjort.

Ganska hetsigt svar på en simpel fråga. Vad det ger för bild av mig vet jag inte och jag bryr mig inte heller. Vill du veta vem jag är - prata med mig. Vill du lära känna mig - var beredd på att visa tålamod. För att lära känna mig måste jag samtidigt lära känna dig. Man känner ingen förrän man känner varandra.

I know you think I'm wrong, but I'm not your tour guide

Det syns på mitt hem att jag har varit sjuk i en vecka. Eller ja, det syntes. Har försökt få ordning på kaoset idag. Hade disk kvar från när Viktor var här förra helgen. Så illa var det. Men jag har ju legat ganska däckad  så döm inte för hårt. Hade i alla fall samlat på mig ett enorm mängd smutsiga glas och koppar. Har försökt dricka mycket nu i dagarna och eftersom att min hjärna fungerar på så sätt att jag inte vill använda ett glas jag redan använt, jag kan ju få i mig bakterierna igen, så hade det blivit en hel del disk. Jag vet att det är helt dumt att inte använda samma glas flera gånger och att man inte kan smitta sig själv, men ändå så envisas jag med mitt beteende. Halvvägs igenom alla glas så insåg jag att jag inte hade några tallrikar att diska och då insåg jag även att jag inte har ätit mat sedan den där pizzan i måndags. Det var ju inte så bra. Men ja, dricka är ju viktigast när man är sjuk.

Gav mig på att laga lite mat. Eller ja, mat och mat, pasta med baconsås. Lite kolhydrater och lite fett i alla fall. Mästerkocken var lite ringrostig. Brände baconet och underkokte pastan. Tur att jag inte är petig när det gäller mat. Var inte hungrig men måste säga att det känns ganska bra nu efteråt. Nu kan kroppen få äta av det istället för av mina muskler. För fettet äter den ju fan inte av.

Imorgon är det söndag. Det innebär att Viktor kommer hit. 24 år och en dag gammal. Lika gammal som vår mentala ålder är, sammanlagt. Det ska bli himla trevligt. Han följer med till Fagersta och kollar på matchen. Ska bli spännande att stå en match i det här skicket. Känner mig ganska pigg i kroppen, det är inte det, det är mest det att jag låter ganska sjuk när jag hostar. Men det kanske jag kan använda till min fördel. Äckelhosta lite när dom anfaller. Bara hoppas på att jag inte skrämmer iväg mina backar i samma veva. Fast jag smittar nog inte nu. Det har gått så pass lång tid. Men det vet inte motståndarna! Maha. Ska göra mitt bästa med de förutsättningar jag har. Jag kanske inte kommer vara bäst på plan, men jag kommer vara snorigast och hostigast.

inget av läsvärde, bara gnäll

Senaste tiden har jag varit inne i en oturs-streak. Hela tiden har det varit något som inte gått bra. Det började med att jag vaknade en morgon och kände mig helt trasig i ryggen. Gissade på att jag hade sträckt mig på någon träning och att det skulle ge med sig ganska snabbt. Trots att jag var stel i ryggen och hade svårt att ta djupa andetag så åkte jag och tränade. Det var kanske inte mitt smartaste drag. Ryggen gjorde att jag slängde mig annorlunda mot hur jag brukar göra vilket resulterade i att jag vred till knät ganska fint när jag sköt ifrån och av något skäl så bestämde jag mig, i samma slängning, att landa rakt på knäskålen. Det här var på första skottet efter uppvärmningen. Så jag fick sätta mig och bara titta på under resten av träningen. Senare på kvällen så antog mitt knä samma form som en handboll. Samtidigt började ryggen göra mer ont. Men jag hade planer dagen efter. Skulle till Stockholm och se Louis CK med Erik. Det var bara att åka iväg och bita ihop. Hade ändå riktigt trevligt under dagen och jag skrattade så jag grät under ståupp-komiken. Tårarna var inte för att det var kul, även om det var jävligt roligt, utan dom kom som ett resultat över att det gjorde så förbannat ont när jag skrattade. Det onda i ryggen strålade nämligen ut mot hjärtat när jag tog djupare andetag. Och att ha som hugg vid hjärtat är inte det roligaste vill jag lova. Och sämre skulle det bli.

På tåget upp mot Dalarna började det göra hemskt ont och jag kände mig nästintill svimfärdig. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick till svar att jag skulle åka till akuten i Falun. Jahapp. Skitkul. Speciellt med tanke på att jag hade en tenta dagen efter som jag behövde plugga mer till. Åkte i att fall till Falun och fick göra en jävla massa tester och ta prover. Sen fick jag vänta. Och vänta. Och vänta. En sisådär åtta timmar senare fick jag äntligen träffa en läkare. E riktig jävla idiot. Han lyssnade inte ens på hjärtat och lungorna utan sa bara att han trodde att det kom en låsning i ryggen som gett en upphakning i revbenen. Efter att ha väntat så pass länge så var mitt humör inte det bästa. Lackade ganska ordentligt på det dåliga bemötandet och att han inte ens uteslöt mer allvarliga saker innan han gjorde sin gissning. För han var tydlig med att det bara var en gissning och att det mycket väl kunde ha medicinska orsaker. Efter att jag sagt precis vad jag tyckte om det så gjorde han i alla fall några fler tester. Grejen var att alla mina värden var lite off, men då dom inte kunde hitta någon förklaring så struntade dom i det. "Se till att hålla lite koll på din puls" fick jag höra. Jahaja. Hade förövrigt en vilopuls på 105 under tiden jag var där. Det är bra jävla högt.

Inte kunde jag skriva tentan heller. Inte för att jag inte pluggat ordentligt, för fick in ganska många timmar där när jag väntade, utan för att jag inte kunde sitta upprätt utan att gråta lite över hur ont det gjorde. Fick istället skjuts till tåget så jag kunde åka hem till familjen och skulle slippa dö i min ensamhet. Det var seriöst min tanke. Man blir bra orolig när det gör så ont i dom regionerna. Självklart så var tåget från Sala till Norrköping inställt så fick åka med första tåget till Stockholm istället. Som tur var så löste SJ det hela smidigt och kom ut med nya biljetter så vi hann med det tåget som gick bara två minuter efter det att vi kom in. Det var tur. Jag hade nog blivit en hemsk människa annars. Nu blev jag bara chockad över hur smidigt SJ faktiskt kan lösa problem.

Träffade en naprapat direkt på morgonen därefter. Min rygg såg tydligen ganska misshandlad ut. Flera låsningar i bröstryggen och min ändrade hållning hade lett till massor av knutar i ryggen och nacken. Men det var inget som naprapaten inte kunde trycka till rätta. Men det var plågsamt. På skakiga ben men som en helt ny människa lämnade jag kliniken och äntligen kändes allt ganska bra...

...tills jag kom hem och upptäckte att Sammy hade fått blodöra igen. Stackars krake. Sist han fick det så blev det kaos i våra liv. Vi trodde han skulle stryka med efter den behandlingen. Inte för att blodöra i sig är så farligt utan för att han är så känslig för sederingen. Så den här gången bestämde vi oss för att avvakta. Slutar det blöda av sig själv och innan det blir för svullet så kan han leva med det. Hoppas verkligen att det löser sig självt.

Sen gick det en dag, sen blev jag sjuk. Pallrade mig tillbaka till Dalarna då Viktor skulle komma på besök. Om något så hann jag bli ännu mer sjuk tills dess och jag var nog det tråkigaste sällskapet någonsin. Det här var i söndags. Och jag är fortfarande inte frisk! Vafan?! Har missat massor i skolan och känner mig som sämsta gruppmedlemmen, men har verkligen inte varit i skick att göra något vettigt. Har hostat lungorna ur mig och det lilla som jag har ätit har jag fått återse ganska snabbt. Inte okej.

Men nu, nu, börjar jag äntligen känna mig som en människa igen. Snälla, inget mer nu. Låt mig få vara frisk och hel. Inga skador, inga sjukdomar. Det är allt jag ber om.

Tråkigaste inlägget någonsin, jag vet. Men behövde få gnälla av mig.

det går bra nu

Ont i benhinnorna, trasig rygg och ett knä som ser ut som en handboll. Det går bra nu. Vet inte vad som har hänt med ryggen men det hugger till ordentligt för varje djupt andetag. Känns bra. Jag har säkert något invärtes fel och kommer att trilla ihop och dö på något olämpligt ställe. Troligtvis där det är mycket folk. Eller kanske på tåget mot Stockholm imorgon. Dö på ett SJ:tåg, vilken dröm. 

Mitt knä fick sig en ordentlig smäll på dagens träning. Första skottet efter uppvärmningen. Jag vet inte vad jag gjorde eller hur jag lyckades, men jag lyckades i alla fall, helt på egen hand, att vrida till knät rejält och sedan landa på det när gravitationen gjorde sitt jobb. Tack och lov så var det inget som gick av. Men ont gjorde det och sexigt svullet är det nu. 

Imorgon får jag i alla fall ett litet break från tentaplugget. Louis CK i globen. Kommer garanterat att bli kul. Och Erik har lovar mig pannkakor. Jag har höga förväntningar på dessa. 

Jag får helt klart skylla mig själv som är dum nog att fråga vad det vita i Singoallakakor symboliserar i våra analogier. Ballerinakakor är som sagt rövhålskakor och Singoallakakor har jag nu fått lära mig, är framstjärtskakor. Dagens läxa är: fråga inte frågor som du inte vill ha svaren på. Jag kommer aldrig se på kakor på samma sätt.

jag kan sånt här

Tjäna. Idag åt jag popcorn till lunch. Med glass till efterätt. Jag kan sånt här med kost.

rövhölskakor

Vilken jävla dag. Försov mig så kom iväg senare än tänkt till skolan. Vi körde en liten pluggrupp idag. Det blev en del gjort men som vanligt så drog samtalen iväg ibland. Som dom alltid gör. Det är inte vår klass om det inte blir lite perversa skämt och samtalsämnen. Men måste säga att allt känns lite bättre när man sitter i grupp och försöker lära sig. Jag kanske inte är så pepp på att hoppa av trots allt. Igårkväll kändes det inte lika positivt. Då var det mer "jag tänker hoppa av och flytta hem till Norrköping"-tankar. Men nje, jag är inte redo att dra än. Jag har saker att göra klart här. Och det kan nog bli ganska bra om jag bara biter ihop och tar mig igenom den här svackan. Jag tänker inte ge upp. Det här är ju mitt hem nu.

Kvällen bjöd på badminton med lite folk från laget. Jag tror att vi inte bör byta sport. Men kul var det! Forssa BK, där B:t inte står för badminton.

Nu tänker jag sova. Har en lång, lååång, dag framför mig imorgon. Upp 07, plugga, skriva tenta och sen träna. Och sen börja plugga till nästa tenta. Ah, livet som student. Gotta love it.

Dagens bästa var helt klart rövhålskakor, eller ja, rövhölskakor, vi är ju i Dalarna. Jag kommer aldrig se på Ballerinakakor på samma sätt. Aldrig.

jag börjar få slut på rubriker

Vad är egentligen den optimala längden för att en person ska ligga skönt i ett badkar? Kan man ens ligga bekvämt? Jag känner mig alldeles för lång. Vilket är konstigt då jag inte är speciellt lång alls. Antingen så sticker knäna upp eller så sticker fötterna upp. Eller ja, förutsatt att man har hela överkroppen under vatten men det vill man väl oftast. Fast det kan ju inte vara bra att vara för kort heller, då måste man ju halka iväg? Nae, jag förstår inte riktigt det här med badkar. Det känns alltid som en bra idé när man är frusen, men efter två-tre minuter så blir det ju ganska tråkigt. Vad är tanken att man ska göra när man ligger där? Idag försökte jag läsa lite kurslitteratur i badet. Limträguiden är numera helt skrynklig. Det gick alltså inte så bra. Men hann läsa en halv sida i alla fall! Nej men det är ju skönt att bada, i några minuter i alla fall, tills vattnet slutar kännas sådär skönt varmt. Och den värmen försvinner ju ganska snabbt. Eller man upplever den inte på samma sätt i alla fall. Jag tror att en lämplig längd och tålamod är viktiga faktorer för att man ska gilla att bada badkar. Jag har helt klart inget av dessa.

Det finns två enkla skäl till varför jag ändå bestämde mig för att ta ett bad. För det första så var jag och Helena duktiga och gav oss ut och sprang en vända idag. 7 minusgrader och blåst. Och isiga vägar så man spände sig lite när man sprang. Vi plöjde på ganska bra, men kallt blev det. Och är man kall och stel i knäna så verkar ju den där porslinsgrytan ganska lockande. Sen så har jag en tenta på onsdag som jag verkligen, verkligen, måste plugga till. Så jag behövde alltså något som kunde stjäla ytterliggare tid iväg från plugget utöver promenaden, matlagningen, städandet och joggingturen som redan har avlett mig från studierna. Att jag skriver här nu har nog också lite med det att göra. Jag kan det här med att förbereda mig inför tentor.

Ehy, jag har förresten visst legat bekvämt i ett badkar. Jag sov ju fan i ett en gång på fyllan.

Nu är det dags att jag tar tag i detta. Eller så tar jag hand om mina stackars benhinnor som inte gillar att jag åkte skidor i lördags, tränade igår och var ute och sprang idag. Det får bli en vilodag på lördag. Dom sa åt mig att jag måste vila för att det ska läka, så jag får väl offra en dag till det då.