dagens idiotpris

Dagens idiotpris går till ingen mindre än Al Gore. En man som påstås ha ett klimatsmart tänk och ha ambitionen att rädda världen, men vars handlingar är så fundamentalt dumma och motsägande. Han medverkade i senaste avsnittet av The Daily Show med John Stewart och satt där och försvarade kapitalismen som den enda vägen till ett hållbart samhälle. För det första: kapitalism och miljötänk går inte riktigt ihop. Inte alls. För det andra: Kapitalism och lika rättigheter för alla sammanfaller inte heller, klassskillnaderna är troliga att öka. För det tredje: Kapitalism hämmar demokrati då alla beslut tas bakom stängda dörrar. Och slutligen: Mr Gore, du är en idiot.

Att Gore har blivit så framgångsrik inom politiken och fått så stor respekt runt om i världen är för att han förespråkar miljötänk. Men med tanke på han och hans familjs bakrund inom tobaksbranschen, ett förflutet med absolut ingen hänsyn till miljön, så finns det skäl att tvivla på ifall han faktiskt gjort en helomvändning eller om det bara var ett taktiskt drag för att få uppmärksamhet och vinna röster. Den allmänna uppfattningen var att han faktiskt hade ändrats och faktiskt ville värna om miljön. Han är helt klart påläst och det han säger i sin film och det han föreläser om är svårt att inte hålla med om. Man vill tro på den här mannen. Tro att han faktiskt kan påverka hur människor ser på klimatsituationen. Vilket han också gör. Problemet är, och det är ett stort problem, att han investerar i stora oljebolag. Men är detta konstigt? Nej, inte om man tror på kapitalism. Det är här de stora vinsterna finns att hämta. Al Gore är ingen hjälte, han är ingen man ska se upp till. Han är ett hypokritiskt svin med ett eget vinstintresse.

I can deal with faith, but not the little things

Hemkommen från träning. Fick med mig lite mer konstgräsmaterial att lägga till samlingen. Samlingen som jag bevarar i tryggt förvar i dammsugaren. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den här träningen. Den var bra i sig och jag blev imponerad av många i laget. Vi har flera nya tjejer som är riktigt duktiga och bidrar med mycket. Det jag saknade idag var min hjärna. Jag var inte med alls i huvudet. Omotiverad och ofokuserad. Eller ja, jag var faktiskt aspepp när jag kom dit, men det ibland krävs bara något litet för man ska börja tänka för mycket. Och tänker man för mycket så skiter sig allt.

Jag tycker inte om att låta saker vara osagda. Jag kan ta konfrontationer och jag kan ta diskussioner. Jag vill veta vad som händer och jag vill förstå orsakerna bakom. Oftast är det bra, men ibland kanske man borde hålla käften och bara strunta i det. Tyvärr är det ganska svårt för mig att bara strunta i saker utan att ha fått klarhet i situationen. Kanske något man borde jobba på.

Nu ska jag kladda på lite mer kylgel på mitt ben. Mitt ben som jag faktiskt har jävligt ont i. Inte för att vara sådan, men jag har spelat matcher med hjärnskakning, trasig lårmuskel och med ledbandsskada, så kom inte och säg att jag är vek och inte biter ihop när jag är på plan. Jag vet vad smärta är. Men jag vet även att det går att jobba sig igenom det onda. Ta drivkraft från den. Men det krävs bara ett uns av tvivel för att smärtan ska vinna. En dålig tanke. Då vill man det inte tillräckligt mycket längre. Och då går det inte.

Bättre historia får man leta efter

I am a Pole and so can You: I am a pole, that much is clear to me, but just what type of pole could I possibly be? I tried to be a pole for vaulting, but I couldn't seem to bend. I would love to be a ski pole, but for that I'd need a friend. I wished I was the north pole and marked the home of Santa, or even just a gallop poll calling voters in Atlanta. I considered firemans and fishing, was a totem for some time, and even tried to be a stripper pole but I couldn't stand the grind. But then one day in my depths of despair, some scouts brought me old glory as something to wear, and while she danced and she waved it became clear to me. I'm the best kind of pole you can possibly be. I'm an American flag pole. Now pledge allegiance or else!    

     -Stephen Colbert

Posten kan sin skit.

Det här var ju också en dag.

Skolan bjöd på en ynka liten föreläsning. En föreläsning som trots sina 2 x 45 minuter kändes som många långa timmar. Som om det inte vore nog med att det var matte med allas vår favorit så började det hela ganska jättedåligt. Inklämda i en av skolans minsta salar varpå flertalet saknade plats att sitta. Fick byta sal till en större men då stötte tant opedagogisk på ett problem med OH-apparaten. Ja, OH-apparaten. Här är vi high-tech. Spegeln ville inte stanna kvar uppe utan slog hela tiden igen. I ett desperat försök att få henne att inte försöka freestyla föreläsningen utan något material för oss att kolla på så påpekade jag att hon kan klämma fast ett papper. Man ska inte säga något högt, för då är man den som får klättra ut från sin plats och gå fram och fixa det själv. Tack och lov så klarade jag av det. Hade varit jobbigare att få en applåd för ett misslyckande. Föreläsningen kom i alla fall igång men det visade sig att vi inte skulle förstå någonting. Vi kunde lika gärna ha kollat på en vit duk. Det här är totalt ohållbart och imorgon tänker jag bjuda in vår programansvarige att sitta med på en föreläsning så hon får upp ögonen för hur situationen faktiskt är. Om vi får tag på henne vill säga. Och om hon sedan beslutar sig för att dyka upp. Har ärligt talat inte sett till den här människan som ansvarar för vår utbildning speciellt ofta. Förhoppningsvis dyker vår riktiga programansvarige upp snart, efter sin pappaledighet. Den dagen kan inte komma snabbt nog.

Senare under dagen åkte jag för att kolla upp vad som är fel med min vad. Gav mig iväg i ovanligt god tid så tog en sväng till Domnarvet för att hämta ut ett paket. Lite märkligt att det hade skickats dit då det är helt fel sida av stan. Fanns paketet där? Nej. Det fanns på Hemköp. Jävla posten, lurar iväg mig sådär.

Vaden var det ja. Det är inte en muskelknut som vi trodde, utan benhinneinflammation i vadbenet. Det är inte så vanligt att få det i vadbenet, men jag tycker om att göra saker och ting lite annorlunda. Det är alldeles för mainstream att få det i skenbenet. Nej, man ska sticka ut lite. Blev tejpad och fick order om att ta det lugnt. Men vi har cup i helgen så det får bli att ta det lugnt efter den. Men det är nog bäst att jag passar mig lite så det inte blir en stressfraktur. En sådan vill jag inte ha.

Avslutade dagen med att skära mig på en majsburk. Den där lilla öglan som man drar i lossnade och gick till attack. Känns bra det här. Hela min högersida är numera mer eller mindre handikappad.  Handen, ryggen, vaden. Siktar på att pricka stolpen och skada höger hjärnhalva på träningen imorgon. Det vore fint.

Gummipluttarnas förbannelse

Första utomhusträningen för i år är nu genomförd. Vi prickade in den hittills mildaste dagen. Mycket bra. Det var precis lagom varmt i förhållande till mängden kläder jag hade på mig. Det är inte ofta man klär sig "rätt" men idag var en bra dag. Sjukt kul att vara tillbaka i ett ordentligt mål och även om jag kände mig lite ringrostig så gick det bättre än förväntat. När vaden slutar krampa så kommer det bli ännu bättre.

Med träningar på konstgräs kommer ett ökat behov av att dammsuga. Hade nästan glömt bort hur många små gummipluttar man tar med sig hem.

Åh, jag måste berätta om vad som hände på vägen hem. Stannade vid statoil och såg i ögonvrån att någon i bilen bredvid viftade med händerna. Jag tittade åt det hållet för att försöka förstå vad viftandet handlade om. Killen i bilen tittade på mig och pekade mot fronten på min bil. Pekade frenetiskt. Är det något fel på min bil? Gick ut och tittade lite diskret men kunde inte se något. Men pekandet fortsatte. Kollade en gång till men kunde inte se något. Det tog säkert någon minut eller två innan jag insåg att killen i bilen var utvecklingsstörd. Då bestämde jag mig för att avlägsna mig och åka hemåt.

Don't hate the playa, hate the spelling.

Har du någonsin använt en handvärmare och sedan kokat den för att återladda den? Alltså jag har sällan eller aldrig känt en sådan fascination som när jag kokade den lilla mjukplastpåsen med innehållet som man, enligt beskrivningen, inte bör äta. Fråga inte varför.
Det fysiska fenomen som inträffar när man aktiverar påsen genom att klicka på den konvexa lilla metallbiten är ju ganska tufft. Inte speciellt komplicerat, men fortfarande tufft. Eller ja, kovex och konvex. Den är ju konkav också, om man vänder på den. Men i alla fall. När metallen vänds så skickas en impuls till saltlösningen som finns i påsen varpå saltet kristalliseras under värmeutveckling. Och sen återgår allt till en flytande lösning när man kokar påsen och håller sig så tills man är där och knäpper på metallbiten igen. Enkelt men genialiskt. På sådan här nivå är fysik kul. Jag skulle vilja tillverka en hel filt på liknande sätt. Åh, vilken dröm. Ligga invirad i mjukplast, i en värme av runt 50 grader. Mysigt. Kanske lite kladdigt, men ändå.

På tal om värme och svett så är värmebyxor ett plagg för sig. Det är liksom världens bästa och världens sämsta plagg på samma gång. Bra i skadeförebyggande syfte. Mindre bra i trevlighetssammanhang. Det luktar ju inte mumma när man tar av sig dom. Hur det kan bli så svettigt är ju helt otroligt. Sen att man liksom har bytt färg till en blekare nyans är ju fint. Ser lite ut som världens fulaste bränna. Eller ja, motsatsen till en bränna.

Det finns så många skäl till att spela fotboll förutom att man får använda just värmebyxor. Man blir ordentligt tränad samtidigt som man har kul tillsammans med bra människor. Fast det absolut bästa, förutom när man vinner matcher och har lagfester, är när man får prova ut nya träningskläder. Det fick vi göra idag. Så idag var en bra dag, trots konstant kramp i vaden i två timmar i sträck och en stor frustration över att jag inte fick en enda ordentlig pass när vi hade passningsövning. Men för en gångs skull blev inte mitt humör speciellt lidande. Vad är det som händer? Börjar jag bli vek? Eller så kanske jag bara börjar bli mer sportslig. HAHA, eller inte. Fast egentligen är det ju bättre när det går dåligt än när det går bra. För oavsett hur dålig förlorare jag är så är jag, enligt mina vänner, en ännu sämre vinnare. Vadå, vinner man så har man rätt att bli glad och skratta åt alla andra. Jag har rätt att göra så. Bara jag. Fråga Viktor vad som händer om någon gör så mot mig.

Nu har jag lite planering att göra.

Visst ja! Viktor! Påminn mig att berätta om min briljanta idé när vi ses. Säg "handvärmar-principen" när du är redo att höra.

och hela söndagen går åt till att må dåligt över den kommande måndagen

Det är inte varje dag man har en liten värmeplatta, sån där som man ska värma händerna med, fastlindad runt vaden. Jag har gravt underskattat hur varma de faktiskt blir. Och jag har även svårt att förstå mig på det där med hur hårt man ska linda. Så, jag får inget blod till foten och det bränner så jag får lätt panik. Tror det kan vara dags att linda om.

Så. Mycket bättre. Måste gå till en massör. Troligtvis en muskelknut i korta vadmuskeln. Jättekul när muskeln krampar konstant. Verkligen jättekul. Det går ju tvärdåligt när man ska stå i mål men inte kan jobba på tårna. Man hamnar efter i varje situation som uppstår. Nej, det här måste fixas. Asap.

Nu ska jag hitta på en ursäkt till att inte sätta mig och plugga matte. Tja.

My mind wanders a lot, but fortunately it's too weak to go very far.

Jag hatar visdomständer. Vaknade imorse och kände smaken av blod i munnen. En dum tand hade beslutat sig för att "nu ska jag gräva min väg igenom tandköttet". Det gör ont. Men å andra sidan kan det här förklara varför jag haft sådan huvudvärk de senaste dagarna. Eller så är det bara inbillning att de två faktorerna har något samband. Hur som helst så mår jag bättre nu och jag har fått en ny hobby: att känna med tungan där tanden håller på att titta fram.

Idag har jag kommit på varför det är bra att ha en hammare hemma. Helt perfekt när man ska använda frysta bär i en smoothie. Det är helt omöjligt att få bort bär från den sammanfrysta klumpen utan en hammare. Mitt nya favoritverktyg.

Jag, Anders och Viktor utgjorde förut (eller gör vi det fortfarande?) en liten trio vid namn Tre Apor. Självklart efter vinet med samma namn. Och jag, om jag inte minns fel, var jag apan som inte ville lyssna. Det passade ju egentligen ganska bra in på mig. Men nu har jag hittat en apa som jag verkligen kan relatera till. Denna. Eller apa och apa, en schimpans. Men enligt aftonbladet är ju alla apor, oavsett hur närbesläktade de är med oss. Hur som helst så känner jag verkligen med den här schimpansen. Hon vägrar att gå ut i kylan utan sin filt. Jag satt med min filt lindad om mig när jag tittade på klippet. Samhörigheten var total.

Nu när jag tänker på det så är väl aporna på vinboxen också schimpanser. Eller har jag fel?

Allt tänk på schimpanser gjorde mig nyfiken på att läsa mer om dessa varelser. Wikipedia sviker aldrig. "De äter mest vegetarisk föda, men jagar även små apor som de äter." Det här tycker jag är en fantastisk mening. Istället för att skriva att de mestadels äter vegetarisk föda, men ibland även mindre apor, så har författaren valt att använda sig av uttrycket "små apor" och skriva "äter" två gånger i samma mening. Det går omöjligt att läsa meningen utan att verkligen lägga fokus på det sista av de två "äter". Men det kanske bara är jag som tycker att meningen låter kul? Jag är trött. Jag tycker att allt är roligt just nu. 

ett riktat inlägg

För att inte vilja ha något med mig att göra så hänger du väldigt mycket på min blogg. What's up with that? Med tanke på att mina inlägg för det mesta är sarkastiska och ganska negativa så vill jag påstå att den här bloggen inte ger en rättvis bild av min vardag. Och det är mitt val. Den här bloggen är inte till för att skildra mitt liv. Mitt syfte med att skriva här är att ta vardagliga och tråkiga händelser och försöka vrida till dem på ett roligt sätt. Med roligt menar jag främst sarkastiskt. Jag ser liten eller ingen poäng i att häva ur mig mina innersta känslor eller göra en allt för seriös sak av något här.

Så vad jag vill säga. Om kommer du hit och tror att det enda som händer i mitt liv är det som jag skriver om, så har du missuppfattat. Om du kommer hit för att ditt liv ska kännas bättre än mitt, så kan du tänka om. Jag tänker inte sitta här och skriva om saker som ingen bryr sig om. Om jag gillar någon så är det mellan mig och den personen. Vill jag prata om det så gör jag det med människor som jag vet bryr sig. Inte på något ställe där vem som helst kan läsa och sen vara feg och kommentera anonymt.

Att visa sin kärlek på ett överdrivet puttinuttigt sätt via sociala medier känns alldeles för tonårsaktigt. Och det är inget som jag känner något behov av att göra. Jag behöver inte bevisa för någon att jag har allt jag vill ha. Jag behöver inte bevisa för någon att jag är lycklig. Den enda jag behöver bevisa det för, är för mig själv. Jag vet redan hur bra jag har det och därför är det poänglöst att skriva om det här. Hitta din egen jävla lycka och ta mina bekymmer med en nypa salt. Det som skrivs här är endast min syn på diverse händelser. Och jag är bra känd för att överdriva.

Skulle det nu vara så att du hänger här för att läsa vad jag skriver, för att du faktiskt tycker att jag skriver något vettigt ibland, so by all means, fortsätt läsa. Läs hur mycket du vill och hur ofta du vill, det gör inte mig något. Och ska du kommentera så skriv ditt namn, inte anonymt som någon utan värdighet. Men kommer du hit för något annat, som jag har alla skäl i världen att misstänka att du gör, så ber jag dig, vänligt men bestämt, att försvinna en gång för alla.

Mardrömmar och annat kul.

Jag hade en hemsk mardröm inatt. Drömde att jag stod på en bro och fifflade med telefonen när jag kände hur den gled ur mina händer. Fick tag i den i precis sista sekunden innan den skulle falla hejdlöst ner i vattnet som rann under bron. Men taget jag fick om telefonen var så dåligt att den återigen halkade ut min hand. Så där stod jag, böjd över ett räcke och såg min älskade iPhone falla mot en säker död. Jag skulle aldrig ens få se den igen. Det var hemskt. Må detta aldrig inträffa på riktigt.

Gällande matteövningen så hade jag rätt när jag trodde att jag inte skulle gå på den. Vi får se hur det blir med passet 15-17. Har ont i huvudet och känner mig hängig. Känns som att jag bär på något som inte riktigt vill bryta ut. Hellre ordentligt sjuk i några dagar än att vara småsjuk konstant. Så om det kan bryta ut imorgon eftermiddag och vara över till på söndag morgon så vore det fint. Det får räcka med 1,5 dag. Sen har jag inte tid att känna mig hängig.

You only miss the sun when it starts to snow.

God afton trogna läsare. Hoppas ni alla har en trevlig onsdagskväll. Jag sitter här och känner mig nöjd. Dagen har bjudit på skola och träning och skälet till att jag känner mig nöjd är för att de gamla rutinerna är tillbaka. Det är bra trevligt med dagsrutiner.

Skolan var väl kanske inte toppen idag och tiden gick rätt långsamt. Men vi har ju himla trevligt på rasterna i alla fall. Matteövning med Kinesen. Vi lär oss saker men vi får det aldrig förklarat varför man gör på just det sättet. "Det bala äl så". Jaha, det känns ju bra. Vi får ju ingen direkt förståelse för det hela. Efter lunchen startade en ny kurs. Husbyggnadsprojekt. Det kan nog. Kanske. Möjligtvis. Bli ganska kul. Förutsatt att man hamnar i en bra grupp sen när själva projektet drar igång.

På träningen bjöds det återigen på hemska stationer. Fast idag kändes det inte lika hemskt. Kanske var det för att axeln inte krånglade eller kanske var det för att man faktiskt har blivit starkare och orkar mer. Vi kör på att det var en kombination av båda. Typiskt nog så var den här träningen, första träningen som man känner att man orkar ge lite mer, den sista inomhusfysen. Men samtidigt så är det dags att sluta bygga muskler och omvandla dom till smidigare muskler. Jag vill inte ha större muskler nu. Haha, för dom är ju SÅ stora. Nej men det märks faktiskt ganska väl på låren och rumpan att man har byggt på sig lite.

Efter duschen tänkte jag ta hand om mina vader och förse dom med lite liniment. För det är ju skönt med liniment. Eller? Det låter nästan alltid bättre i teorin. Mina vader luktar nu chili och mentol och det bränner utav bara helvete. Det är ju i och för sig bra, men det känns mindre bra på alla andra ställen som linimentet hamnade. Som i ansiktet. Skiten går ju inte bort fast man tvättar händerna och sen är man ju där och tar sig i ansiktet. Jag har ju inte petat mig i ögonen i alla fall så det ser jag som lyckat. Jag har inte gjort det ännu i alla fall.

När jag träffar på någon med en annan dialekt så blir jag glad. Då kan jag också få vara med och delta i dialekthärmandet. Annars är ju jag det dagliga offret för det. Fast det har faktiskt minskat. Vet inte om det är för att jag försöker att få bort dialekten eller om det bara inte är lika kul längre. Jag hoppas på det första. Jag har faktiskt fått bort en del dialekt. Men tyvärr blommar den ut som aldrig förr så fort mitt humör ändras. Blir jag arg eller bara allmänt uppjagad så är den där igen. Och blir jag full, ja då jäklar. Och det är ett av alla skäl till varför jag så sällan dricker numera. Det är nog det dominerande skälet om jag ska vara ärlig.


Idag fick jag ett brev av Viktor. Då blev jag glad. Jag har sån tur som har honom i mitt liv.

Morgondagen bjuder på matteövning 8-10 och sen föreläsning 15-17. Inte okej schema. Vad tror ni om oddsen är för att jag går på övningspasset imorgon? Jag skulle säga: slim to none.

Truth be told, I miss you.

Har en sån där kväll när det mesta känns tungt. Saknar min familj. Saknar Sammy. Saknar vännerna där hemma och jag saknar Viktor. Jag saknar..

Jag kommer inte på något smart att skriva här.

Sällan har en dusch känts så bra och så välbehövlig som den gjorde nu efter träningen. Herregud. Det var bra stumt och svettigt där på slutet. Vem behöver en PT på gymmet när man kan spela i Forssa?

Jag har varit bra jävla duktig idag. Diskat, tvättat, städat hela lägenheten OCH plockat i ordning i förrådet. Lagade lasagne och hann även med en promenad i vintersolen. Så, det blev inte den slappardagen som jag hade tänkt. Men det är väl bra, antar jag.

Nu gör jag något som jag absolut inte borde göra. Jag lagar mat samtidigt som jag skriver här. Kommer bränna laxen och koka sönder både riset och äggen. Bäst att jag slutar skriva. Puss och sånt. Eller vad man nu ska skriva för att avsluta.

Det är limus, det är sinus, det är delta, epsilon, och gränsvärdet för vad jag orkar börjar gå mot noll.

Tekniskt sett är det söndag kväll. Men då jag hade tenta igår och är ledig imorgon så är det bara lördag kväll ikväll, för mig.

Hur tentan gick kan jag inte riktigt uttala mig om. Jag har förträngt de fem timmarna. Det är sällan man sitter hela tentatiden och ändå känner att man hade behövt en liten stund till. Hann inte ens dricka en enda klunk av kaffet som jag så duktigt hade fixat på morgonen och tagit med i en termos. 

Senare igår så åkte jag och Helena till Elins 20-årsfest. Det är inget mindre än ett mirakel att vi hittade dit. "Vi ska åka mot Hjärpbo." Problemet var bara att ingen av oss ens hade hört talas om det där stället förut. Men det visade sig att det bara var några minuter bort. Trots att vi bara kände festens värd och att vi var nyktra så var det trevligt. Vi fick pizza. Då blev jag glad. 

Trots att jag var nykter igår så kände jag mig bakfull när jag tvingades upp imorse av en väntande fotbollsträning. Kände mig segare än vanligt och det speglades i hur pass bra, eller inte bra, det gick idag. Utomhussäsongen kan inte börja snart nog. 

Nu blir det film och kanske, kanske, något glas vin. Ganska skön kväll med andra ord. 

Därute skiner solen från en himmel klar och blå men det gör inte mig nånting för här ska räknas på.

Hej. Tar en välbehövlig paus från matematikens värld. Mitt studieteknik är nästan som låten "Dansa Pausa", fast jag kör på "Pausa, Pausa" och på repeat. Nejmen jag har faktiskt trotsat huvudvärken och räknat en del idag. Under en liten, liten, stund runt fem-tiden förstod jag precis hur jag skulle göra. Sen räknade jag klart den uppgiften och återgick till att känna mig förvirrad. Vid en lite senare tidpunkt kikade jag på ett lösningsförslag och var helt övertygad om att vår lärare hade räknat fel på ett ställe. Men det visade sig att han inte alls hade gjort det. Det var jag som hade räknat fel. Jävla matriser. Det hjälper ju inte att jag skriver av talen fel heller. Då vill jag lova att det blir extra svårt.

Hade det inte varit för att jag ville fly från pluggandet så hade jag nog inte tackat ja när de ringde från SCB och frågade om jag ville vara med i en undersökning som skulle ta runt 40 minuter. Men det var ett ganska trevligt samtal. Hon som jag fick prata med var ganska rolig. Kom med små kommentarer till svaren jag lämnade. Av något skäl ville hon veta hur lång jag är och när jag svarade 168 cm så utbrast hon "oj, vilken reslig kvinna!" Jag höll på att dö av skratt då. Hon måste ju vara superkort om hon tycker att jag är lång.

Nej nu får det nog dags att fortsätta tappa bort minustecken och göra slarviga z:an som sedan ser ut som 2:or. Lite mer kaffe och lite mer alvedon bara. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket kaffe jag har druckit idag. För skulle jag göra det så kommer jag behöva räkna gångerna. Och räkna får jag nog av ändå.



Om du ska läsa matematik
så vet att världen sig aldrig blir lik.
Och har du en gång vandrat den smala väg,
mellan mängder och satslogik...

Så vet du faran med matematik,
Man vandrar runt som ett levande lik.
och det som en gång kallades människa,
liknar nu mest en räknemaskin.

Om du ska läsa matematik
så vet att världen sig aldrig blir lik.
Det är en magisk dörr, till en annan värld,
som baseras på aritmetik.

Man kan tycka att en liten integral
verkar harmlös och inte kan skada.
Men sen sitter man där halva natten
för att lösa eländet.

The better the vaccum cleaner - the more it sucks?

Jaha. Det här med att plugga går inte alls bra. Känner mig hängig och fruktansvärt omotiverad. Det är mycket roligare att göra precis allt annat. Fast nu vill jag helst bara sova. Ont i huvudet så jag vill dö. Skulle inte bli förvånad om jag blir sjuk nu så att de minimala chanserna jag har att klara tentan blir obefintliga.

Trött efter träningen är jag också. Tänk att tre minuter kan kännas så fruktansvärt långa när man gör diverse repetitioner. Min axel är helt paj så jag blev sur över att jag inte kunde göra allt dessutom. Hatar, hatar, hatar, när man inte kan vara med på allt. Även fast man ibland önskar att man kunde bryta benet bara så man får vila en stund. Fast som alla vet så tar det ju mer än "en stund" för skador att läka, så man kanske ska sluta hoppas på att något sådant händer, även de där gångerna när det är som mest tungt och man bara vill fly. Det var i alla fall en väldigt bra träning idag. Svettigt och överjävligt, men motiverande och kul på samma gång. Om knappa två veckor börjar utomhussäsongen och den trånga, varma inomhushallen med dålig luft byts mot öppna ytor, kalla fotbollar och frisk, om än svinkall, luft. Det ska bli så härligt att få stå i ett riktigt mål igen. För de där handbollsmålen är fan hemska små saker. Och tänk vad härligt det ska bli att få slänga sig på ett underlag som inte är ett hårt golv. Inte för att man egentligen behöver slänga sig inomhus, men jag har inte bemästrat tekniken att inte slänga mig.

Nu blir det att beställa lite nytt proteinpulver och sen somna på soffan. Förhoppningsvis vaknar jag tidigt imorgon, pigg och utvilad och utan huvudvärk.

Någonstans inom mig så bor en väldigt förtryckt estet.

Idag skulle jag plugga inför mattetentan. Jag skulle plugga som aldrig förr. Och det gjorde jag väl även också. Fast på det sättet att jag målade en tavla. Så har jag aldrig pluggat förut. Ja, det har alltså inte blivit ett enda mattetal utan jag har istället spenderat 8 timmar med att kladda på en canvasduk. Färgen täckte inte så jämt som jag ville så det blir nog att dra på ett till lager någon dag. Men det måste nog få vänta tills tentan är skriven. Fast ja, jag kommer ju kugga den ändå, så kanske kan måla imorgon.

Här är i alla fall resultatet än så länge. Det ska alltså bli bättre.

Känner mig skapligt nöjd med resultatet med tanke på att det är första gången jag målat en tavla samt det faktum att jag har en fyraårings tålamod och penselföring.

Jag har varit så inne i målandets värld och så koncentrerad på att göra fina rutmönster att jag helt glömt bort att äta och dricka idag. Alltså ingenting av något. Jag tuggade väl kanske i mig några flisor av penseln, men förutom det, nada. Nu när jag slappnat av lite så känner jag hur skakig och hungrig jag faktiskt är. Så, det är nog dags att kasta ihop något. Hörde jag cornflakes?

Jag brydde mig inte igår, jag bryr mig inte idag och ärligt talat kommer jag nog inte bry mig imorgon heller.

Söndag kväll. Den kvällen som man rent teoretiskt borde känna sig som mest utvilad. Men teori och praktik är sällan samma sak.

Sitter med datorn ovanpå matteboken och alla block. Vill inte se skiten just nu. Jag har nog aldrig varit såhär omotiverad till att plugga förut. Ärligt talat har jag, just nu, svårt att bry mig om något som har med studier att göra. Får hoppas på att det blir bättre när terminen kommer igång på riktigt.

Jag funderar på om det kanske vore värt att ha höftskydd på sig på träningarna även fast jag är anti mot sånt. Det ska kännas att man är målvakt. Att ha lite ont visar bara att man offrat sig. Men just över höfterna vore det skönt att ha lite vaddering. Man har ju fortfarande brännsår på knän och armbågar samt bollmärken över hela kroppen som bevis på att man faktiskt stått i mål. Och sånt har jag ganska gott om nu.


Annars passerar dagarna snabbt och även fast inget tycks förändras så inser man, när man tittar bakåt, att ingenting är sig likt.



För länge sedan köpte jag en present till någon i form av en klocka. En present som aldrig lämnades över till den det var tänkt, så den har bara legat här. Känns som att det är dags att jag säljer den. Oh, the irony. 

When in Rom(m)e.

Att åka skidor tar mer än vad man tror. Man känner inte direkt av att man har gjort av med energi förrän man kommer hem och sätter sig i soffan. Men ja, jag, Tess, Milo och Lina var alltså i Romme idag. Riktigt kul och det var helt lagom kallt i luften. Inte för kallt så man frös men inte så pass "varmt" att man blev just, varm. Eller ja, man blev inte för varm. Alla överlevde utan några vurpor i alla fall. Den enda skadan jag bär med mig är att jag brände mig på tungan när vi drack varm choklad.

Jag borde egentligen ha hjälm när jag åker. Inte för att jag brukar ramla, men när jag väl gör det så brukar jag ramla ordentligt. Jag har ju spräckt en hjälm en gång. Så man kanske borde skaffa sig en så man kan slappna av lite mer. Annars är det så himla skönt att åka. Slippa tänka på allt för en liten stund. Eller ja, alla andra tankar trycks undan av "snälla hjärnan och kroppen, håll koll på skidorna".

Att tänka har det nog blivit lite för mycket av på sista tiden. Om jag kunde styra över alla tankar mot den annalkande mattetantan så vore det jättebra. Det ska jag satsa på.

I don't hold grudges. I remember facts.

Hade en mycket märklig dröm inatt. Drömde att jag tog med Sammy på en skogspromenad. Efter att ha gått en stund på leriga stigar fick jag syn på någon som satt vid ett träd. Denna personen var Bear Grylls. Han bara satt där vid ett träd och knaprade på en grankotte. Jag sa "tja Björn" och gick vidare på promenaden. Och sen var det inget mer med det. Undrar hur man ska tolka den drömmen..

Nu sitter jag med en kopp kaffe och väntar på att finalen i JVM ska börja. Underbart gott kaffe. Hur klarade jag mig innan jag fick min Tassimo? Jag kan omöjligt klara mig utan den nu. Det blir ju så gott. Har laddat upp med kaffesorter för många hundra kronor. Alla sorter måste testas och den godaste utses. Låt smakprovningen börja! Fast jag bör nog lugna mig lite med kaffet tills finalen är spelad. Mina nerver och mitt hjärta kommer ha det kämpigt ändå. Jag borde inte få titta på någon sorts tävling. Jag lever mig in i det alldeles för mycket.

Exakt 20 minuter kvar nu. Kom igen Sverige!

Sometimes, the first step towards forgiveness is realizing the other person is bat-shit crazy.

Det är tydligen fredag idag. Har ingen koll på veckodagarna, men visste i alla fall att det var den fjärde när jag vaknade i morse.

Alltså, har ni sett den där reklamen på TV som är om någon dating-sida? Den där när en tjej och en kille bakar och han suger bort smet från hennes finger. Efter att han gjort det så tittar de passionerat på varandra och kysser varandra för, vad som ser ut som, första gången. Är det bara jag, eller borde inte kyssen komma innan någon suger av någons finger? Inte för att reklamen inte är helt skum i övrigt, men ändå. Mycket märkligt. Och obehagligt.

Annars visas Project Runway på TV just nu. Kollar mest för att Malin Åkerman är med. Hon är tuff. Eller ja, alla från Sverige som blir stora i USA är tuffa enligt mig. Jag har inte speciellt höga krav. Hon ser dock lite konstig ut. Men det kanske hon jämt gör? Vad vet jag. Inte som att jag har någon egentlig koll på någon känd svensk, men likt förbannat blir man lite stolt och patriotisk när dom dyker upp någonstans. Förövrigt är det ganska schysst att Michael Kors har på sig exakt likadana, eller samma, kläder i varje avsnitt. Speciellt med tanke på att hela grejen med programmet är att alla designers ska vara nytänkande och designa sådant som man inte tidigare sett.

Nä. Nu ska jag vika tvätt. Vad kvällen har att erbjuda återstår att se.

I believe in empathy. I am always willing to put myself in someone elses shoes. Unless they are wearing crocs. Then they can go fuck themselves.

Nyårsaftonen gick förbi snabbt och Sammy mår mycket bättre. Tack och lov. Alltså, jag älskar honom ohälsosamt mycket. 

Jaha. Försöker packa ihop mina saker. Ska upp till Borlänge imorgon och stanna där några dagar innan jag åker tillbaka hit igen. Jag kan omöjligt få med mig alla julklappar på en och samma gång. Det kommer nog behövas minst två omgångar. Alltså, jag åker tåg. Det skulle ju få plats om jag åkte bil. SÅ bortskämd är jag inte. 

Annars så sitter jag och är sådär nöjd som man bara kan bli när någon får lite vad den förtjänar. En dag kommer karma att rövknulla dig med en kaktus. Det handlar inte om elakhet. Det handlar om rättvisa.