Hemkommen från träning. Fick med mig lite mer konstgräsmaterial att lägga till samlingen. Samlingen som jag bevarar i tryggt förvar i dammsugaren. Vet inte riktigt vad jag ska säga om den här träningen. Den var bra i sig och jag blev imponerad av många i laget. Vi har flera nya tjejer som är riktigt duktiga och bidrar med mycket. Det jag saknade idag var min hjärna. Jag var inte med alls i huvudet. Omotiverad och ofokuserad. Eller ja, jag var faktiskt aspepp när jag kom dit, men det ibland krävs bara något litet för man ska börja tänka för mycket. Och tänker man för mycket så skiter sig allt.
Jag tycker inte om att låta saker vara osagda. Jag kan ta konfrontationer och jag kan ta diskussioner. Jag vill veta vad som händer och jag vill förstå orsakerna bakom. Oftast är det bra, men ibland kanske man borde hålla käften och bara strunta i det. Tyvärr är det ganska svårt för mig att bara strunta i saker utan att ha fått klarhet i situationen. Kanske något man borde jobba på.
Nu ska jag kladda på lite mer kylgel på mitt ben. Mitt ben som jag faktiskt har jävligt ont i. Inte för att vara sådan, men jag har spelat matcher med hjärnskakning, trasig lårmuskel och med ledbandsskada, så kom inte och säg att jag är vek och inte biter ihop när jag är på plan. Jag vet vad smärta är. Men jag vet även att det går att jobba sig igenom det onda. Ta drivkraft från den. Men det krävs bara ett uns av tvivel för att smärtan ska vinna. En dålig tanke. Då vill man det inte tillräckligt mycket längre. Och då går det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar