det var en gång..

Känslan när man drar av fotbollskläderna utan att ett hav av konstgräs väller ut är fantastisk. Jag är så trött på att släpa in konstgräs och dammsuga hela jäkla tiden. Men idag, äntligen, så började vi träna på hemmaplan, på naturgräs. Tyngre och svårare att beräkna studs och hastighet, men så mycket roligare. Och som sagt, inga gummipluttar.

Min dag har präglats av att aktivt undvika att tentaplugga. Det en nog en av mina talanger. Jag är faktiskt ganska övergrym på att hitta på annat att göra.

Jag borde nog sluta på handla på Hemköp. Man vet att man är på ett ställe för ofta när personalen börjar påpeka att man alltid är tejpad någonstans när man kommer dit efter träningarna. Eller så får jag sluta vara så vek och sluta göra mig illa. Borde nog satsa på det. Vill inte byta affär. Det händer ju alltid något roligt där. Häromdagen stod jag i kassakön och väntade på min tur. Framför mig stod två killar varpå den ena drog vad som kan vara världens sämsta skämt. "Det var en gång en stjärt... prutt prutt." Jag försökte verkligen bita ihop och inte skratta, men det gick inte. Det var ju inte ens kul, det var bara så oväntat. Så där stod jag och skrattade för mig själv. Hemskt jobbigt. Det hade varit okej om dom också hade skrattat, men det gjorde dom ju inte. Fan.

life is speeding and it isn't stopping

Yo på er ma pimps, bros n' hoes. Det är tydligen söndag. I alla fall i drygt en timme till. Jag borde gå och lägga mig och inte dricka öl. Inte för att jag absolut måste upp tidigt imorgon, men det vore ju bra om man kunde vara någorlunda pigg så jag orkar ta tag i tentaplugget. Jag hatar tentor. När jag läste på LiU så hade vi mestadels hemtentor och då ville man inget hellre än att ha salstenta istället. Nu när vi bara har salstentor så låter en hemtenta ganska lockande. Gräset kommer alltid vara grönare på andra sidan. Fast iof är det nog ganska meningslöst att ha en hemtenta i matte. Det är ju bara att titta på hur vi löst inlämningsuppgifterna. Vi har ju knappast jobbat på varsitt håll. Måste säga att jag gillar moralen i vår klass. Här samarbetar vi och lär oss av varandra. Det är fint.

Kvällen bjöd i alla fall på grillning. Och jag är fortfarande så mätt att jag vill ligga i fosterställning. Men gott var det. Självklart. Annars hade jag ju inte ätit som om jag aldrig sett mat förut.


Ps. Jag borde bli detektiv. Ds.

fotbollslördag

Nyss hemkommen från bortamatch mot Gamla Uppsala SK. Serieledarna, som innan dagens möte stod obesegrade. Men inte nu längre! Vi krigade oss till en fin vinst med 3-0. Underbar vinst och sjukt skönt att få hålla nollan. Jag önskar bara att jag inte behövde vara så nervös innan. Höll på att skita ner mig när dom sa att jag skulle in på plan. Mitt självförtroende gällande fotbollen är på ett all time low. Dåligt självförtroende, inte uppvärmd och möte med serieledarna. Kanske inte var så konstigt att jag var dödsnervös. Men det gick ju bra det där. Är sjukt jävla stolt över alla tjejer som var med och kämpade idag. Det var inte den jämnaste planen och det var kanske inte det vackraste spelet, men idag gav alla 100% och ställde upp för varandra.

Nej nu hinner jag inte skriva mer. Nu är det CL-finalen! Håller givetvis på Bayern, men samtidigt skulle jag nog inte bli allt för sur om Dortmund skulle vinna. Så länge det blir en rolig match så tänker jag inte klaga. Öl, mat och fotboll. Bra lördagskväll.

Det finns dom som är av tufft virke, men jag är av fucking limträ.

Sjukt bra födelsedag. Familjen är här och jag har blivit fullkomligt bortskämd. Detta behövde jag då mitt humör inte har varit på topp senaste tiden. Har varit arg och ledsen men mest av allt besviken. Min första reaktion vid besvikelse är aldrig bra och jag talar då ofta utan att tänka. Jag brukar sällan bli besviken, mest för att jag sällan känner något speciellt förtroende för något eller någon. Men när det händer och det rör något jag verkligen bryr mig om, ja då tar det hårt. Då vill jag inte vara med längre. Passivt aggressiv och jag drar gärna saker och ting till det extrema.

Det mesta i livet är som att bygga hus. Man räknar uppifrån och ner, men man måste bygga från grunden och upp. Man måste räkna på tak och väggar innan man kan räkna på grunden. Lägg det bästa taket du kan, det kvittar totalt om stommen är vek. Lägg det bästa taket och bygg de bästa väggarna, men även det kvittar om grunden är ostabil. Mycket i livet är som att bygga hus. Allt handlar om att skapa en stabil grund att utgå ifrån.

Det funkar liksom inte om en pelare bara står där ibland.

Jag står framför min raka motsats. Medan jag jobbar hårt på min grund så bygger du direkt på marken. Stort och flashigt medan mitt knappt syns. Jag är ödmjuk inför min uppgift medan du är arrogant. Jag vill lära mig på vägen, du tror redan att du kan allt. Jag tror på samverkan mellan alla delar, du tror på Jenga-principen. Ditt verk kanske står högst just idag, men jag bygger på något stadigt och är långt ifrån klar.

Hur som helst. Nu är jag i alla fall på bättre humör och jag har hunnit tänka lite. Jag kan inte låta en sak definiera den jag är. Bara för att jag känner en besvikelse så tänker inte jag svika. För att göra det vore att gå ifrån alla mina principer. Jag är pålitlig och jag tänker inte förlora den egenskapen hos mig själv bara för att "ge igen" eller få fram ett budskap. Jag är inte sådan. Ge mig en diskussion och jag kan framföra mina argument. Ge mig en situation och jag kan bevisa vad jag kan. Det här är min utmaning. Mitt självförtroende må ha fått sig en smäll, men det kan jag bygga upp. Det är inte lika lätt att bygga upp respekt och förtroende igen. Men nu är jag nog ändå ganska nöjd med hur allt är. Nu vet jag hur det ligger till. Nu vet jag vad jag kan förvänta mig, eller snarare inte förvänta mig. Det är ju bara jag som inte har något att förlora i den här situationen. Det är jag som ligger i slagläge. Min utmaning, men jag har gott om stöd. Och det är nog det bästa i hela grejen. Att känna att folk har ens rygg.

man kan klara sig utan sin iPhone, men inte länge

Dödstrött. Det var en lång dag i skolan idag. Två timmar matte, fyra timmar byggstatik och hållfasthet och sen två timmar matte igen på det. Så det blev 8 timmar av att räkna idag. Det märktes att vi var bra trötta där på slutet. Har lite ont i magen efter att ha skrattat åt precis allting. Börjar man skratta åt något på en föreläsning så är det kört. Och börjar en så börjar snart flera. Eller ja, vi är ju några med koncentrationssvårigheter i alla fall. Skönt att inte vara ensam.

För övrigt så bjöd förmiddagen på abstinens. Hade glömt mobilen, körkort och bankkort hemma. Mobilen saknades mest. Fyra timmar klarade jag mig, sen åkte jag hem och hämtade min älskling. Typiskt. Den dagen jag väl hade fått med mig både kaffe och matlåda så glömmer jag något annat. Fast jag är nästan lite stolt över att jag ens fick med mig det jag fick i morse. Var skapligt trött och virrig. Orkade inte ens dra på mig jeans, så gled omkring i träningsbyxor hela dagen. Sjukt soft men långt ifrån vackert. Bekvämlighet före allt. Som nu, chill på soffan istället för att plugga. Jag måste ju stå fast vid mitt talesätt.

Ikväll blir det bara mys, allt annat får vänta.

Färg?

Skaplig rysare, matchen mellan Sverige och Kanada. Kan väl inte påstå att jag var jätteinne i matchen, men det var nervigt ändå. Mest för att grannarna skrek så fort något hände. Det var ordentliga mongohopp och glädjeskrik efter avgörande straffen. Var lite orolig över att taket skulle ramla in. Men det gick ju bra det där.

Om Finland vinner semin mot Sverige så tycker jag att Finland ska bryta sig loss från vår nordiska landplätt och vara något annats land jobbiga granne istället. Jag tycker att det är en bra deal. Win-win. Vinner Sverige så är ju det en vinst. Vinner Finland så måste dom lämna Norden.

Idag har jag allt fått mig lite färg på kroppen. Strålande solsken precis hela dagen och hade det inte varit för att det blåste så hade det varit äckligt jäkla varmt. Det var varmt som det var. 28 grader på uteplatsen. Satt fint med kall öl vill jag lova. Men ja, när jag säger att jag fått "lite" färg så menar jag också lite. Jag har inte anlag för att bli sådär fint brun snabbt. Tänk vad skönt om man kunde haft det i blodet. Men nej nej, här ska det vara en utmaning att komma ifrån likblekheten. Och bli brun direkt? Nä, här ska vi skifta lite i rosa innan den rätta färgen kommer. Hm.

Förresten, om vi återgår till hockeyn. Tre Kronors matchkläder är ju förjävla fula. Och det hårda betyget ger jag bara för den där lilla rosetten högst upp vid halsen. Varför måste dom knyta ihop tröjan där? Ha som Kanada istället.. En vanlig jävla tröja. Inte någon bebisklädsel!

det har varit mycket rötter idag, både i matten och i skogen

Fyfan så skönt. Kunde vara med ordentligt på träningen igår och kunde springa några kilometer idag utan att låret ställde till problem. Visst, jag känner ju av det, men det känns SÅ mycket bättre. Glad tjej här.

Vi var alltså och sprang lite i Mellsta (heter det så?) idag. Skapligt många backar och det sög ganska fint i vaderna där på slutet. Även om det är skonsammare för kroppen att springa i skogen så blir det för mig inte samma sköna känsla som när man springer på plant underlag. Jag tycker om att komma in i takten och sen drömma mig bort och tänka på allt eller inget och i det så passerar kilometerna enklare. I skogen är det rötter överallt. Har man inte fokus på vart man sätter fötterna så går det illa och sträckan man tar sig fram är så mer påtaglig. Fast ja, det beror ju lite på vilket humör man är på. Ibland är det skönt att behöva ha koll på allt som man kan snubbla på. Dagens bästa var i alla fall när jag råkade sparka en kotte mot Carro, som skrek till och skrämde Therese som skrek ännu högre och skrämde mig. Kotten såg tydligen ut som en råtta som kom springande. Så jag skrämde Carro som skrämde Therese som skrämde mig. Snacka om att cirkeln slöts.

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli när den här terminen är över. Det är bra tungt i skolan nu. Tusen saker som ska göras och två monstertentor att plugga till. Nåd. Varför kan jag inte ha en vinnarskalle när det gäller skolan? Nä här, där den där envisheten faktiskt skulle behövas, så är den spårlöst försvunnen. Nu handlar det bara om att försöka hänga kvar och inte ge upp helt.

hur ska man visa vad man kan när man inte får chansen att göra det?

Ikväll har jag lite att fundera över. Vet inte riktigt hur jag känner inför den situationen som jag nu befinner mig i. Eller jo, hur jag känner vet jag, men hur jag ska bearbeta det och gå vidare härifrån vet jag inte. Om jag ändå inte vore en sån tävlingsmänniska. Om jag ändå inte vore så principfast.

När man tar ett beslut ska man vara rättvis och ha argument för sitt val. Man ska dessutom kunna presentera dessa argument och våga stå för det man säger. Jag tror inte på att ta beslut bakom stängda dörrar. Jag tror på en öppen dialog för att nå samförstånd, trygghet och tillit. Allt annat skapar irritation och konflikter och i det så tappas tilliten. En besvikelse uppstår.

Mitt i den här situationen finns ytterligare en situation som jag inte förstår mig på. Tänk om alla bara kunde våga kommunicera öppet. Men jag är väl kanske inte rätt person att säga så. Inte när det gäller personligare saker i alla fall. Men när det gäller besluten jag tar och handlingarna jag utför så kan och vågar jag stå för det jag säger och gör. Hur som helst, lite kommunikation vore trevligt. Är det något som är fel - säg det. Är det något som känns helt rätt - säg det. Tänk vad mycket man skulle lära sig om man bara vågade prata. Tystnad är mycket lättare att tolka fel än vad ord är.

Om jag ändå inte vore en sån tävlingsmänniska. Om jag kunde släppa lite på stoltheten och ta ett kliv tillbaka. Är ganska säker på att jag skulle må bra av att göra det. Men hur lämnar man kampen när man ligger i slagläge? Hur lämnar man när man har en chans att vinna? Men jag antar att större och viktigare vinster väntar. Det är nog en ganska stor vinst att bara låta det vara i alla fall. En inre vinst. Så har jag tänkt den senaste tiden. Sen får jag vittring på den där segern igen och jag känner den där glöden. Och den syns i mina ögon. Jag känner den och du ser den. Och jag ser din. Det handlar om sekunder. Jag ser det så tydligt, att spelet inte är över. Om jag ändå bara kunde låta det vara. För vad ska jag ha en vinst till om jag inte vill ha förstapriset? Om någon annan får större glädje av det så kan jag lika gärna backa lite och spela en vänskapsmatch istället för att ta det på så stort allvar.

Jag behöver helt klart något nytt att lägga fokus på.

here kitty kitty... Nahä, men skit it då

Okej, nu blev jag lite gladare. Eller först blev jag livrädd, men när det hade lagt sig blev jag lite glad. Låg och halvsov på soffan när en kattjävel helt plötsligt vandrar förbi. Alltså, jag har ingen katt. Höll på att skita ner mig av rädsla. Hemska sekunder innan jag förstod att det faktiskt var en katt. Vad fan gjorde den i min lägenhet? Okej att det kan smita in katter när dörren till uteplatsen står öppen, men då brukar dom bara gå in några steg och stirra lite på en innan dom vänder och går igen. "Nä, nu har jag gått fel igen." Men den här katten måste ha varit här ett bra tag. Har inte haft dörren öppen sedan innan träningen och det var över fem timmar sedan. Och inte har jag sett den under dom timmarna jag varit hemma nu heller. Min första tanke efter att hjärtat börjat slå i normal takt igen var "nu är du min", men det vore ju inte så snällt. Dessutom är jag ju ganska jätteallergisk mot katter. Tänk om den har varit uppe i min säng.. Då kommer jag dö av en allergisk chock inatt. Så, om jag inte dyker upp på samlingen innan matchen imorgon så ring min familj och sen fonus. Jag vill ha en kista av mahogny och bli kremerad. Känns som att jag kanske går händelser lite i förväg nu, men lika bra att vara på den säkra sidan. Nu är katten i alla fall utslängd. Eller ja, den gick av egen fri vilja, tack och lov. Ganska osocial lite sak. Kom inte ens och hälsade på mig trots att den var gäst hemma hos mig. Den bara smet in, gjorde gud vet vad, skämde livet ur mig och sen gick.

Nej, sova lite kanske. Godnatt. Det återstår väl att se ifall det är godnatt bara för inatt eller för evigt. Kanske lika bra att peta i sig en allergitablett just in case. Jag har inte riktigt tid att dö nu.

Another pointless day where I've accomplished nothing

Ikväll är jag sur. Sur på allt. Sur på inget. Sur på andra och sur på mig själv. Det är nog bäst att jag sitter här i min ensamhet ikväll. Det är nog bäst för alla. Jag har ju en tendens att klämma ur mig precis allt jag tycker och tänker när jag är på det här humöret. Det är det sista jag vill göra. Dessutom är det match imorgon så måste ändå ta det lugnt ikväll. Tänker fan gå och lägga mig typ 22. 

Det här blir ju inte direkt bättre av att Finland leder över Ryssland i hockeyn. Jag kan inte säga att jag egentligen håller på Ryssland, men jag hatar Finland. Jag har nog aldrig hejat på Finland i någon sport någonsin. I stora idrottssammanhang kan man ju glädjas åt de andra grannländernas framgångar, men aldrig, aldrig Finland. Eller ja, förutom hockeyn så har dom ju bara tjocka kastare av diverse föremål som är framgångsrika. 

Nae, bäst att sluta skriva innan jag skriver något dumt. Avslutar med att säga att jag hatar lögnare och folk som inte är lagspelare. Och Finland självklart. 

Säter, don't you dare come any closer

Idag skulle jag ha pluggat hela dagen. Det har jag inte gjort. Men hey, en röd dag klassas ju som en söndag och på söndagar får man chilla och göra annat.

När man har läst sitt horoskop alldeles för många dagar i rad och man börjar tycka att det mesta stämmer, då är det nog bäst att sluta läsa. Jag tänker inte halka in i sånt där trams.

Livet har varit bra konstigt den senaste tiden. Ibland känns det lite som att man lever i en dålig komedifilm. Eller möjligtvis en parodi på en dålig komedi. En film där jag och Viktor är protagonisterna och gamla kärringar och dvärgar är antagonisterna. Och alla andra har mer eller mindre viktiga biroller. Men jag antar att det har sin charm det här med. Med Säter såhär pass nära har man inget annat val än att försöka se allt från den ljusa sidan. Jag vill inte ens tänka på vad som händer annars.

I went out in the rain and suddenly everything changed

Nyss hemkommen från en regnig träning. Alltså finns det bättre fotbollsväder än regn? Jag tror fan inte det. Rolig träning och låret gör inte lika ont längre. Var och fick lite skadebehandling igår. Sugkoppar, laser och ordentlig tejpning. Tar jag det bara lite lugnt nu på träningarna så ska jag nog vara hel snart. So far, so good.

Skapligt skönt att vara ledig i fem dagar nu. Fast vem försöker jag lura, jag kommer knappast att vara ledig. Har hur mycket plugg som helst att tackla. Känner nästan lite panik över allt som ska bli klart och över de två inte så roliga tentorna som snart är här. Fy i hela fan. Det går liksom inte att skjuta på det längre nu. Längtar tills allt detta är över, tills sommaren är här på riktigt, tills världens bästa kommer hit.

Är för trött för att komma på något vettigt att skriva. Återkommer när, dvs om, jag kommer på något.

A dream

A laugh

A kiss

A cry

Our rights

Our wrongs

A dream

A laugh

För varje dag som går så känns Säter lite närmare

Alltså, jag är så rolig. Har gått och funderat lite över en sak utan att direkt komma fram till något svar. Jag vet vilket svar jag vill komma fram till, men vet inte riktigt hur jag ska ta mig dit och därför har jag lite svårt att släppa det. Men nu är det så att jag kommit på ett riktigt bra sätt för mig att lägga sådana saker åt sidan. För allt jag egentligen behöver är bekräftelse för att mina tankar stämmer. Mitt sätt är definitivt inte något rationellt sätt, men det fungerar så jag nöjer mig med det. Nu kommer det låta som att jag är helt dum i huvudet, men ja, haha, ni vet en sådan där magic-eight-ball? Jag ställer min fråga och vet vilket svar jag vill ha. Får jag det svaret så nöjer jag mig där, det räcker som bekräftelse, även om den är så falsk som den bara kan bli. Får jag inte rätt svar så formulerar jag om frågan. Får jag fortfarande fel svar så frågar jag om den magiska bollen, som väljer slumpmässiga svar, har missförstått mig. Och såhär håller jag på tills jag får det svaret jag vill. Totalt meningslöst egentligen, men på något sätt så gör det så att jag kan lägga tankarna åt sidan.

Jag har så mycket konstiga saker för mig. Tvångstankar (om än ganska milda), diverse ritualer och det ovannämnda. Och varje dag läser jag mitt horoskop. Helt poänglöst även det, men det är ju ändå ganska kul. Dagens säger: It is always said that a square peg can't fit in a round hole. But that's true only if the round hole is too small. You may feel at odds with a situation you will soon enter, Gemini, but don't move forward with preconceived ideas or expectations. You may be surprised to discover that you will be dealing with people who are quite flexible and open-minded, and they may welcome and appreciate what is different about you. Go into this situation expecting to be welcomed, and you will be fine. Alltså allt är ju bara allmänt babbel som alla kan känna igen sig i. Självklart, vad skulle det annars vara liksom. Finns det någon som har som jobb att sitta och skriva sånt här? Det jobbet skulle jag vilja ha. Att ordbajsa är något som jag har ganska lätt för. Och det sägs ju att jag kan vara ganska kryptisk. Kul att läsa, men det säger ju ingenting. Och jag tror att jag tycker om det bara för att jag gillar att skriva på liknande sätt. Skriva saker utan att egentligen säga så mycket.

Men ja, nog om sånt. Idag hade jag tänkt försöka vara med lite lätt på träningen. Och det var jag också, men inget gick riktigt som det skulle. Först så somnade efter skolan och vaknade en halvtimme innan träningen. Panik. Packade väskan, rusade iväg och hann ändå med ganska god marginal. Väl framme upptäckte jag att jag bara hade en fotbollssko med mig. Jahapp. Bara att behålla joggingskorna på köra i dom. Eller ja, köra och köra, fick känningar i låret nästan direkt så jag lunkade mest omkring och försökte få upp lite värme i muskeln utan att anstränga mig för hårt. Ställde mig i mål när dom andra skulle spela match men skulle inte slänga mig eller göra något dumt. Och det gjorde jag inte heller. Jag behövde inte göra, eller hann inte, göra något dumt innan det högg till i låret av en enkel sidoförflyttning. Bara att kliva av, lägga på is och linda benet. Så trist. Sen avslutade jag det hela med att glömma vattenflaskan i hallen. Det var andra flaskan på tre veckor. Tankspridd, jag? Nä, aldrig.

Tillbaks till där jag kom ifrån, tillbaks till nånting jag förstår

Tillbaka till vardagen då. På en torsdag. Känns totalt meningslöst. Hade bra gärna stannat i Norrköping en stund till. Men icke. Det var bara att kliva upp tidigt i morse och sätta sig i bilen så jag skulle hinna till skolan till 13. Kan väl inte påstå att dagens föreläsning och övning gav speciellt mycket. Inte för mig i alla fall. Jag satt mest och försökte hitta ett skönt sätt att sitta på, då rumpan fortfarande var lite bortdomnad efter bilfärden. Och inte hann jag med att äta någon mat heller så satt mest och tänkte på vad jag skulle äta senare. Men nu är jag i alla fall här igen.

Hade det bra hemma. Synd bara att allt inte är toppen med Sammy. När jag kom dit i måndags så var han helt slut efter en heldag hos veterinären och låg mest och grät ute i hallen i hopp om att bli ompysslad. Vilket han självklart också blev. Han blev i alla fall lite gladare när jag kom hem. Det var kul. Stackarn, han har tydligen en gammal ledbandsskada som har börjat visa sig nu. Inte kul alls och det finns inte mycket att göra åt det. Det är en svår operation på en så pass stor och så pass gammal hund. Så nu får vi bara hoppas på att han inte blir värre så han får allt för ont. För som det är nu så är det inte värt risken. Han är ju ändå glad och verkar inte ha speciellt ont som det är nu. Han är mest stel och stapplig innan han kommer igång.

Hann med att träffa lite folk som jag umgicks mycket med förr. Det var trevligt. Jag fattar inte varför jag inte är ute och går runt strömmen oftare när jag är hemma. Det är så sjukt jävla fint. Staden som jag kommer ifrån, staden som jag förstår.

Gud, klockan är snart halv tio. Jag har tusen saker att göra men är så trött. Hur ska detta gå..



Jag är född stressig och kräver mer.
Kan inte bara sitta ner och se hur saker blir.
Då förstör jag hellre allting.