Uppdatering från bilen

De senaste 36 timmarna har inte varit roliga alls för vår stackars Sammy. Igår åkte han på blodöra och fick åka till veterinären för att tömma det svullna och ömma örat på blod. När de gjorde detta så gavs han ett sederingsmedel som det visade sig skulle komma att ge hemska biverkningar. Men med ett lagat öra och en tratt på huvudet så mådde han ändå ganska bra där på eftermiddagen och fram mot kvällen. Sent på kvällen skulle dock dessa biverkningar, som vi då inte kände till, visa sig. Och det är först nu som vi vet att det var just biverkningar av sederingsmedelet.

Han blev orolig och vankade omkring. Det började med lite lätt magknip som sedan övergick till vad som måste varit fruktansvärda smärtor i buken. Han började skrika, kvida och yla samtidigt som han sprang omkring i ren panik. Att han får ont i magen är ganska vanligt men detta var ett extremfall. Av tidigare erfarenheter så vet vi att det brukar bli bättre av en promenad. Så på med skor och jacka illa kvickt och ut med den lille stackaren. Gick en ordentlig promenad i hopp om att det skulle släppa. Vilket det även verkade göra. Vi hann vara inne i ungefär en kvart innan det började igen. Ut och gå igen. Denna procedur upprepade sig genom hela natten och fram tills veterinärkliniken öppnade. Det hann bli 9 promenader på en sammanlagd tid av runt 5-6 timmar. Många kilometrar passerade och klockan slog långsammare än på länge. Inte en blund sömn på hela natten. Ringde veterinären som sa att vi borde komma in direkt. Det värsta befarades, tarmvred. När det inträffat hamnar tarmarna och magsäcken i fel läge i buken och tarmarna spricker om inget görs. Åkte till Linköping och Valla i hastigheter långt över de lagliga med en skrikande, kvidande, hund. En av mitt livs hemskaste upplevelser. Gråt i ögonen och jag tittade mer i backspegeln för att se att han andades när han väl var tyst än vad jag tittade på vägen. Efter vad som kändes som världens längsta resa till grannstaden så kom vi äntligen fram till väntande veterinärer.

Han fick komma in direkt på undersökningsrummet. De klämde på hans mage men han bet ihop och ville inte riktigt visa att han hade ont. Av erfarenhet vet han att han måste stanna kvar där om han har för ont. Det konstaterades ganska snabbt att det inte var tarmvred eller något liknande men att det med största sannolikhet var en biverkning av sederingen som gavs föregående dag. Hans mage och tarmar stannade av när han somnade och hade inte hoppat igång som de skulle. Det måste ha varit en hemsk upplevelse för honom. Nu låter det dock som att det är över, att han mår bra, men så är tyvärr inte fallet. Han har fått komma hem och är nu här med mig i bilen, världens tryggaste ställe enligt honom. Men ont har han fortfarande. Men det är mycket bättre nu. Han kvider lite då och då, men om smärtgraden tidigare var en 9:a så är den nog en 3:a nu. Rätt håll i alla fall!

Glädjen i Sammys ögon efter att vi fick hämta hem honom går inte att beskriva. Han sprang ut i väntrummet med en sköterska hängande som en vante i kopplet. Han ville hem. Eller ja, till bilen.

Nu sitter vi i alla fall här. Fortfarande inte sovit sedan igår morse. Trött hund och trött tjej. Det har varit jobbiga 36 timmar för min älskade Sammy. Att man ställer upp för honom och gör allt för att han ska må bra och känna sig trygg är en självklarhet. Pengar, tid och sömn är helt oviktigt i sådana här lägen. Hans välmående är prio 1 och det enda som betyder något.

Jag och min bästa vän har konversationer som är omöjliga för andra att förstå. Mest för att vi pratar ordentlig svenska.

Jaha. Julhelgen har nu passerat. Det var relativt smärtfritt. Mest trevligt faktiskt. Mycket märkligt.

Hela det här året har ju faktiskt passerat. Och vilket år det har varit. Ett år av toppar och dalar om man säger så. Haha, ja jävlar ja.

Tänker inte skriva mer om året som gått. Så här kommer en liten dikt istället:

Han är min etiska kompass, min trogna ledstjärna.
Skulle han bli en zombie får han tillåtelse att äta min hjärna.
Jag har hört att de gillar sånt spex.
Han skulle ändå vara snäppet trevligare än mitt ex.
Ögon som en ledsen hund.
Och om magen börjar han bli rund.
Han gillar att dricka Dr Pepper.
Från hans kropp odörer läcker.
Han bemästrar allt från boxning till kaffekopp.
Trots hans taniga pojkkropp.
Det här må vara lite hårt.
Men för mig är allt som har med snälla ord ganska svårt.
Det är såhär jag visar min affektion.
Dock ej i fallet med champinjon.
Ett plus ett blir i regel två.
Men vår relation är inte lika lätt att förstå.
Östgöte, tjock och landningsbana.
Tråkgubbe, bög och marijuana.
Vi har då våra egenheter.
Men vi är åtminstone inte analfabeter.
Det är mer än man kan säga om många.
Vars fyra korta ord borde vara två långa.
Men nog om andra, nu är fokus på oss.
Jag är din säl och du är min valross.
Vad jag i slutändan ändå vill få fram.
Är att jag är glad att du är mitt Debatt och jag ditt barnprogram.
Utan dig så går jag itu.
Om någon ska peta mig i magen så ska det vara du.

9 months from dec 21 there will be a baby boom. The offspring of idiots.

Klockan är lite efter midnatt och Viktor har precis åkt härifrån. Det känns tungt att det kommer dröja några veckor innan vi ses igen, men samtidigt är jag glad för de här dagarna som vi har kunnat umgåtts. Långa kramar och ett jobbigt "hejdå" följdes av att bilen han stulit från sina föräldrar inte ville starta. Den ville inte ens nästan starta. Så det var bara att hämta min bil från garaget och koppla på startkablarna. Fast så långt visade det sig att vi aldrig skulle komma. Efter några minuter av letade efter hur man öppnar huven på den andra bilen så vreds nyckeln om för ett, vad vi trodde, skulle vara ytterligare ett hopplöst försök. Men då bestämde sig bilen för att starta av sig själv. Skönt att den startade men vafan, när vi väl har krånglat så kunde vi väl fått behöva använda startkablarna. Lite onödigt av bilen att hålla på sådär. Men den kanske bara inte ville att vi skulle skiljas åt. Om så var fallet så uppskattar jag den tanken.

Idag hade vi årets sista föreläsning. Tack och lov. Efteråt tampades vi med allt folk på Kupolen en stund innan vi insåg att det inte var värt det. Åkte hem, lagade asgod mat och kröp ihop i soffan för att titta på skräckfilm. "Skräckfilm". Nog för att jag är ganska lättskrämd, men alltså, nej. Inte läskigt. Quarantine 1 och 2. Den andra filmen var ungefär dubbelt så dålig som den första. Och då var den första ganska usel. Men tack vare bra sällskap så blev det riktigt bra ändå.

"Vår vänskap är ganska fucked up". Ja, så må fallet vara, men skulle inte byta min fuckade vänskap med Viktor för allt i världen. Det finns ingen bättre människa. Min Viktor.

I can't tell if I'm dealing well with life there days or if I just don't give a shit anymore.

Det gläder mig att se att ordet "cykelhjälm" har klättrat på listan över vilka sökord som lett till att folk hittat hit. Jag förstår det inte riktigt, men hey, jag klagar inte.

Helt ledig dag idag. Ingen skola, ingen träning. Jag behövde verkligen en lugn dag för att ladda upp inför helgen. Det är väl sagt att de flesta av oss ska ta det lugnt på middagen med tillhörande fest imorgon, men vi vet ju alla hur det brukar bli. Så, lika bra att ladda upp. Och sedan, på lördagen blir det nämligen pulkaåkning. Bakfulla och härliga. Kommer säkert bli riktigt kul. Och hallå, Viktor kommer hit då! Det kommer bli ganska så bäst och vi har storslagna planer.

Just nu sitter jag i soffan och kikar på Family Guy med en öl i handen. Tända ljus runt om i hela lägenheten och en viss oro över att jag kommer bränna ner hela byggnaden. Förutom den oron skulle jag säga att jag har det ganska bra nu. Skulle behöva städa lite men sitter alldeles för bra här för att det kommer hända.

På tal om ljus. När jag var på väg till bilen på Coop-parkeringen så kom en sån där asiatisk ljusmojäng och svävade förbi. Alltså precis framför ansiktet. Tittade upp och såg en hel drös högt upp i luften. Den som tog svängen förbi parkeringen hade nog kommit lite på villovägar. Men det var fint. Och annorlunda.

Speaking my mind is easy. Speaking it tactfully, not so much..

Trots att jag var tvungen att gå upp tidigt imorse så var det en väldigt lyckad morgon. Eller ja, det fanns en del att skratta åt i alla fall. Käkade frukost framför nyhetsmorgon och satte mig till rätta i soffan precis när de skulle intervjua en kvinna som tycker att SVT inte borde visa julkalendern. Låter kanske inte som en vidare rolig intervju, men au contraire, den var fruktansvärt underhållande. Den här kvinnan påstod att julkalendern kan ge barn en andlig ohälsa genom att uppmuntra barn till att kontakt med andevärlden genom att köra 'anden i glaset'. Direkt följt av "vi har ett behov av Gud". Från att ha varit mitt vanliga morgongriniga jag så kom jag på mig själv med att sitta och skratta. Herregud kvinna, dags att du lugnar ner dig med vansinnighetstabletterna. Det sorgliga är att hon bara är en i raden av föräldrar, eller rättare sagt mammor, som har anmält SVT för att de visade ett klipp med denna lek. Det krävs ju inte mer än ett par hjärnceller för att förstå att det just bara är en lek och att det inte finns någon andevärld. Att en katolsk präst kallar SVT för förmedlaren av satans vilja och att det som visas inte är mindre än ockultism känns dock inte som någon större överraskning. Dom där jävlarna är ju attention-whores. Men ja, tillbaka till kvinnan i intervjun. Hennes "argument" handlade mest om att hon hade hört att man faktiskt kan få kontakt med andar genom att hålla handen på ett upp och nervänt glas samt att hennes mamma också trodde på det. Hej dysfunktionella familjen. Att använda sig av "jag har hört" när man argumenterar.. Det är så man övertygar folk. Hon har säkert lekt det själv något gång men inte fattat att hon var den idioten som bara satt där medan alla andra puttade omkring glaset. Även om hennes snack var väldigt underhållande så var det absolut bästa att få se de två som höll i intervjun sitta och verkligen bita sig i läppen för att inte börja skratta.

Det lär väl ta hus i helvete nu när ökenråttan dog också. Och när skelettet glider omkring i slottet med sina pingisbollar till ögon och tejp till ögonbryn. Eller ja, han står väl på en ställning med hjul om jag har förstått det hela rätt. Så det är väl fel att säga att han glider omkring i slottet. Han lär ju snarare vara begränsad till undervåningen. Svårt att rulla uppför en trappa. 

Begav mig mot skolan och lyssnade på Rix MorronZoo i vanlig ordning. Dom pratade om att Helsingborg ska hänga upp en jättestor tomteluva för att stjäla uppmärksamhet från Gävlebocken. De berättar vidare att Norrköping ju redan haft den briljanta idéen för några år sedan och att Helsingborgarna inte är så nytänkande som dom tror. Eller snarare att det var en bra idé tills tomteluvan slet sig loss från rådhustornet och seglade iväg på himlen. Det var en bra dag det. Ett mycket fint minne. 

Kämpade järnet i skolan och blev klara med projektet. Sjukt skönt att slänga fram allt på handledningen och chocka läraren genom att ha gjort klart precis allt. Det trodde hon inte. 

Resten av dagen kan sammanfattas med meningen: fortsatt bra. 

Go home google, you're drunk.

Alltså... Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta över hur vissa har hittat in på den här bloggen.

Mina personliga favoriter är nog "myntrengöring" och "cykelhjälm". Jag skriver ju så mycket om sånt så det är väl klart att google länkar hit. Jag är helt säker på att jag skrev något vettigt om dessa två ämnen och att alla fann precis den informationen som eftersöktes. Om jag inte minns helt fel så nämnde jag nog ordet cykelhjälm i en mening som ungefär såg ut som "på tåget satt det en tant med cykelhjälm på huvudet". Så ja, jag är helt övertygad om att personen fick svar på alla sina frågor. Inte en blekaste aning om vad jag har skrivit för något som har med myntrengöring att göra, men troligtvis så var det en högkvalitativ empirisk undersökning med tillhörande analys. Eller så hade jag bara tittat på TV-shop. Kan vara vilket som.

They say ignorance is a bliss, but I find it rather disturbing.

Finns det något bättre än att komma hem från en träning, helt svettig och äcklig, för att sedan upptäcka att det inte finns något varmvatten? Höll på att frysa ihjäl. Och det var andra gången idag som jag upplevde den känslan. Vi var nämligen på studiebesök på IKEA-bygget tidigare idag. Tack och lov så var det tidernas kortaste studiebesök, men höll på att förfrysa mig ändå. Då var jag ändå betydligt bättre klädd än förra vinterns studiebesök. Då var jag typ likstel. Min termostat är nog trasig. På träningarna svettas jag som en gris och så fort jag kliver utanför dörren så fryser jag något så fruktansvärt. Om det kunde sluta vara så extremt åt båda håll och kunde jämna ut sig lite så skulle jag bli glad. Men ja, studiebesöket varade drygt en halvtimme och jag hörde knappt ett ord av vad dom från Peab sa. De har ju i princip bara rest stommen som består av stora betongelement, så det fanns inte så jättemycket att titta på. Läraren som var med ställde några intelligenta frågor. Eller inte. Vissa pelare är helt fristående än och han beslutade sig för att fråga om de inte kunde välta om någon maskin stötte emot. Jajo, det känns ju himla troligt att de bara har rest pelarna utan att ha förankrat dom i grunden. Plan yta mot plan yta bara, som en dominobricka. Ibland är det bättre att vara tyst. Allt för många ställer allt för dumma frågor. Tyvärr så hör jag nog till den kategorin jag med. I alla fall ibland.

Skön träning idag. Blev lite av allt. Vår teknik med bollen var dock inte på topp idag. Eller det var nog snarare koncentrationen som inte fanns där. Tur att det är så bra stämning i laget och att vi kan skratta åt oss själva och åt varandra.

Jag kanske även ska erkänna att jag drog min analys om Mysteriet på Greveholm lite väl långt. Jag hoppas att folk förstår att jag inte seriös i mitt resonemang. Speciellt de som googlat "Christer Fuglesang" och hittat till mitt inlägg från sökresultaten. Annars är det lite pinsamt. Åh, förlåt mig Christer.

Om man ser Mysteriet på Greveholm baklänges så handlar det om en greve som skapas av damm och julmust och som sen går och lägger sig.

Sitter och tittar på Mysteriet på Greveholm från 1996 samtidigt som jag räknar blåmärken efter morgonens träning. 9 stycken idag. Och idag är det den 9:e. Kanske ska ha som mål att ha 24 stycken på julafton? Min egna lilla julkalender. Hur som helst så har det alltså gått hela 16 år sedan Mysteriet på Greveholm sändes för första gången. 16 ÅR! Hur gammal är jag egentligen?!

Den här serien är verkligen kult och nostalgin är just nu väldigt hög. Många minnen väcks till liv. Både bra minnen och sådana som man troligtvis förträngt. "Jag minns en grej."

Mamman i familjen är ju fluortant och helt plötsligt kommer jag ihåg att vi faktiskt hade en fluortant som kom till skolan någon gång om året där i låg- och mellanstadiet. Hon var ingen populär kvinna och alla i klassen gjorde vad dom kunde för att övertyga sina föräldrar om att dom var sjuka just den dagen som hon skulle dyka upp. Några lyckades, andra inte. Men efter något år så började hon dyka upp helt oannonserat  Jag tyckte aldrig att det var speciellt hemskt, men som det envisa och elaka lilla barnet jag var så skulle jag kämpa emot ändå. Det var lite av min grej. Det är väl fortfarande lite av min grej att vara dryg, men inte alls i samma skala.

Jag tror att MpG var bra för barns allmänna munhälsa. Jag slutade helt att dricka läsk i några år och vet flera som gick i samma fotsteg. Jag ville inte att mina tänder skulle ruttna. Jag ville heller inte att mina ben skulle smälta samman. Eftersom att serien var så trolig i övrigt så ville jag inte riskera något utan sa helt enkelt upp bekantskapen med läsk. Det är ju inte en lögn att det är dåligt för tänderna, så äh, jag ser fortfarande mitt beslut som något bra.

Sen var det den läskiga greven. Satan vad jag var rädd för det där skelettet. En rädsla som satt i längre är jag vill erkänna. På den tiden hade min mormor och morfar bara ett badrum. Beläget i källaren. Att gå ner dit gjorde jag inte om det verkligen inte var kris. Eller ja, vill inte påstå att jag någonsin gick. Snarare sprang. Jag var verkligen hemskt rädd för det där dåligt animerade skelettet. Hade jag en mardröm så var han med där. Varje jäkla gång. Nu när jag tittar om serien så har jag lite svårt att se det läskiga. Även om jag än idag kan se buskiga ögonbryn och en tandrad med bara tre tänder som obehagligt, så kan jag inte riktigt förstå mig på skräcken som denne greve medförde. Vad är det för mesig röst han har? Hur kan en man som pratar på det viset vinna någon sorts respekt? Det måste ju ha varit så att folk spelade med bara för att de tyckte synd om honom. "Greven är lite speciell, så låt han hållas." Att han var lite av en utböling stärks ju av det faktum att han var tvungen att kidnappa en tjej och tvinga henne att ingå giftemål. Inte nöjde han sig med en vanlig brud heller. Nej nej, han skulle ha en prinsessa från rymden. Typiskt hans sort att göra så. Fast förresten, vid närmare eftertanke så kanske denna prinsessa inte alls var någon pingla på den tiden. Jag menar, hon har legat och sussat på vinden i 200 år och är inte smalare än mig. Hur tjock var hon från början? Hon måste ju varit gigantisk som inte har förtvinat på så många år. Där snackar vi fettreserver. Jag tror vi kan säga att greven var en läskig typ i alla fall.

Dom små tomtenissarna var (och är) också läskiga. Små dvärgar i skägg som säger att de jobbar för jultomten. Något är ju galet där. Oj, förlåt, jag menade fun-sized, inte dvärg. Undrar hur nissarna får betalt. Är det här med jul vinstdrivande för tomten själv? Det måste ju handla om ofantliga mängder pengar om det ska täcka både julklappar till alla världens barn (eller ja, inte dom i Afrika, stora delar av Asien och andra länder som vi inte bryr oss om), löner till anställda, räkningar och amorteringar för tomtens hus samt att han och hans renar ska äta på Max. Det gör dom i någon radioreklam i alla fall. Fast det kan också vara Burger King. Ja, BK är det nog. Sen kan jag inte tänka mig annat än att tomtens fruga förväntar sig någon fin present. Och det här om att tomten ligger på någon strand i Karibiska övärlden resten av året? Är det sant så krävs det ju pengar för det med. Vart kommer alla dessa pengar ifrån? Om det här är vad våra skattepengar går till så röstar jag för att vi sänker våra skatter och tvingar USA att höja deras. Vi ska fan inte behöva betala för andras julklappar. Nej nej, per capita ska det vara. Allt annat blir orättvist. Men ja, då får ju faktiskt dom fattiga skylla sig själva att det inte blir några julklappar. Ingen skatt, ingen klapp.

Allt det här med tomten är ju ett mysterium. I julkalendern så riskerar han att krocka med en satellit. Sprak förhindrar dock detta, men det är en sak som jag inte förstår. Satelliter ligger ju i den geostationära banan, där jordens gravitation är så pass stark men samtidigt så pass svag att den håller kvar objekt på samma avstånd. Detta är på en höjd av 35 786 km, i vad som kallas för magnetosfären, vilket utan tvekan klassas som rymden. Så... ...varför är tomten i rymden? Och borde inte han fastna i samma omloppsbana som satelliterna? Det känns ju som en himla omväg att ta en sväng till rymden på vägen till alla hus. Haha, "himla". Självklart har jag funderat ut en liten teori. Vill bara inflika att jag har ett liv. Men i alla fall, min idé är att han troligtvis är väldigt stressad och orolig över att hinna dela ut alla julklappar i tid. En oro som alla vet är oberättigad, för självklart kommer han hinna, han är ju tomten. Världens mäktigaste superhjälte efter påskharen. Hur som helst så kanske han tvivlar på detta och låter stressen stiga honom åt huvudet. Stress är ju i grunden inget mer än en känsla, och vad gör man för att slippa känslor? Jo, man åker till rymden. För i rymden finns det inga känslor. Väl uppe bland satelliter och rymdskrot kan den gode herrn släppa allt som har med känslor att göra för att sedan kunna fokusera på sin uppgift. Om min teori stämmer, vilket den troligtvis gör, så tycker jag att alla astronauter kan sluta gnälla om hur mycket de längtat hem till jorden. Försök inte Christer Fuglesang. Du upplevde 26 dygn och 17 timmar av känslodödhet. Kom inte här och ljug om att du var rädd och hungrig. Det var du inte alls. Det är ju, som bevisat, omöjligt.

När vi ändå är inne på rymden så kan vi ju ta det här om raketen i sista avsnittet. Den består mestadels av ett stort kugghjul som driver en axel. Eller om det är axeln som driver kugghjulet kanske. Jag vet inte. Hur som helst så snurrar det ju förjävla sakta för att kunna påverka varken hastighet eller riktning. Varför kunde raketen inte bara ha sett ut som en raket? Att den fortfarande verkar drivas av bränsle och har lågor som slår ut ur bakänden fast den redan är uppe i rymden tänker jag inte ens gå in på.

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är en briljant julkalender. Jag tyckte det -96 och tycker det fortfarande. Kan mycket väl vara den bästa som någonsin gjorts. Man ser bara allt med nya ögon nu. Om ni undrar varför jag inte säger något om spökena så är det för att det är så lätt att förklara. Dom finns på riktigt. Hur kan ni annars förklara att Sven Ahlström som spelar Jean inte ser ut att ha åldrats en dag? Sven är ett spöke, simple as that.

Likheten mellan Eldorados kaffe och neutronbomben är att båda förintar människokroppen men lämnar kaffekoppen oskadd.

Om min hjärna kunde stängas av runt 22:00 varje kväll så skulle jag slippa bli så cynisk och få så "djupa" tankar. Med "djupa" menar jag självklart flummiga. Men i vår värld så är ju flummigt det nya djupa.

Dumma människor i en dum värld. Människor gör som dom blir tillsagda och en del tar även order från någon som inte ens existerar. Så dumma människor. Vi kategoriserar andra och genom att göra det så kategoriserar vi även oss själva. Vi verkar älska stämplar. Vissa är vackra medan andra är fula. Rik eller fattig. Modig eller feg. Normalt och det som inte är det. Vi och dom. Så dumma människor. Det finns ett system, för att säkra vår överlevnad. Mönster som man måste följa. Vi kan välja våra egna vägar, men vägarna finns redan där. De anlades av någon annan. Vi kan göra egna stigar men för att undvika att komma ut på en större väg måste vi gå i cirklar. Men går man i cirklar kommer man ingenstans. Vi bosätter oss i lådor. Vissa stora, andra små. Vissa lyxiga och andra knappt beboeliga. Lådor som placerats här av någon annan. Vi kan bara välja vart vi ska leva utifrån ett rad andra val som redan gjorts åt oss. Fria att själva välja våra liv? Skulle inte tro så. Vi gör det vi gör pga förväntningarna som hänger över oss. Så dumma människor. Saken är den, att även om man inser detta så spelar det ingen roll, det finns inget att göra åt saken. Det är vad det är. En så dum värld.

Jag vet inte om jag helt håller med om alla meningar som mina fingrar nyss tryckte fram, men ja, det är ju trots allt bara flum, så vad spelar det för roll.
 

Reach for the sky. 
Jump as high as you possibly can. 
Leave the ground. 
But what goes up, must come down. 
It's the law of gravity. 

det som händer i ett kallt december

Har lovat att blogga ikväll, så nu kör vi.

Det har varit en fruktansvärt improduktiv dag. Men har i alla fall tvättat, handlat och lagat mat. Sånt som man bara måste göra. Så mycket matte har det dock inte blivit. Inget alls om jag ska vara helt ärlig. Men kvällen är ung så än finns det hopp för att jag tar tag i det. Eller ja, det känns väldigt osannolikt, men mirakel kan ju inträffa. Det är ju vad som sägs i alla fall.

Är egentligen medbjuden på att gå ut och ta några öl ikväll, men med tidig träning imorgon så får jag hoppa över allt som har med alkohol att göra. Och ska jag vara helt ärlig så är det ganska skönt att kunna skylla på träningar ibland. Då slipper jag erkänna att jag är för frusen och för lat för att orka pulsa till stan och sen pulsa hem igen. Det är fint med snö, men jag betraktar den helst genom ett fönster. Idag har det ändå inte varit lika kallt som det har varit. Hela 20 grader varmare än när det var som kyligast. Det är ganska galet hur det kan vara 20 grader varmare men fortfarande svinkallt. Nu har temperaturen dock sjunkit igen och det hann frysa på på rutorna bara under den korta stunden jag var inne i affären. Det är fan inte okej.

Det här är förövrigt första helgen som jag helt spenderar i Borlänge på 1,5 månad. Så, jag tycker det är okej att jag stannar hemma och tar det lugnt. Igår hade jag dessutom nackspärr och var totalt jävla handikappad. Bäst att ta det lugnt medan man kan.

Nä, det här var inte så kul. Tänker krypa ner under ett gäng filtar, titta på handbollen och längta till nästa helg istället.

from the bottom of my heart

I didn't understand, nor believe.
That someone would fuck someone over, like you did to me.
The words, the promises, all in the trash.
The flower you bought me I burned to ash.
I soon realized I had been in a stage of confusion.
That everything good about you had been an illusion.
Your poor judgement and lack of common sense.
Almost as bright as a wooden bench.
You speak of this moral and ethics of life.
Rules as sharp as a steel knife.
Rules that you yourself don't obey.
You seem to live in this world of grey.
Speaking of grey, have you seen your face?
It's like you've seen more years than I've seen days.
I wish you and your new girl the best of luck.
Lol, just kidding, I don't give a fuck.
Move in together, that's what you should do.
Maybe perhaps at the local zoo.

Though you only fooled me only once, it's shame on me.
How fucking stupid could I be.
But in the end, maybe it all was fair.
See, you might have left, but I was never there.