Om min hjärna kunde stängas av runt 22:00 varje kväll så skulle jag slippa bli så cynisk och få så "djupa" tankar. Med "djupa" menar jag självklart flummiga. Men i vår värld så är ju flummigt det nya djupa.
Dumma människor i en dum värld. Människor gör som dom blir tillsagda och en del tar även order från någon som inte ens existerar. Så dumma människor. Vi kategoriserar andra och genom att göra det så kategoriserar vi även oss själva. Vi verkar älska stämplar. Vissa är vackra medan andra är fula. Rik eller fattig. Modig eller feg. Normalt och det som inte är det. Vi och dom. Så dumma människor. Det finns ett system, för att säkra vår överlevnad. Mönster som man måste följa. Vi kan välja våra egna vägar, men vägarna finns redan där. De anlades av någon annan. Vi kan göra egna stigar men för att undvika att komma ut på en större väg måste vi gå i cirklar. Men går man i cirklar kommer man ingenstans. Vi bosätter oss i lådor. Vissa stora, andra små. Vissa lyxiga och andra knappt beboeliga. Lådor som placerats här av någon annan. Vi kan bara välja vart vi ska leva utifrån ett rad andra val som redan gjorts åt oss. Fria att själva välja våra liv? Skulle inte tro så. Vi gör det vi gör pga förväntningarna som hänger över oss. Så dumma människor. Saken är den, att även om man inser detta så spelar det ingen roll, det finns inget att göra åt saken. Det är vad det är. En så dum värld.
Jag vet inte om jag helt håller med om alla meningar som mina fingrar nyss tryckte fram, men ja, det är ju trots allt bara flum, så vad spelar det för roll.
Reach for the sky.
Jump as high as you possibly can.
Leave the ground.
But what goes up, must come down.
It's the law of gravity.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar