Uppdatering från bilen

De senaste 36 timmarna har inte varit roliga alls för vår stackars Sammy. Igår åkte han på blodöra och fick åka till veterinären för att tömma det svullna och ömma örat på blod. När de gjorde detta så gavs han ett sederingsmedel som det visade sig skulle komma att ge hemska biverkningar. Men med ett lagat öra och en tratt på huvudet så mådde han ändå ganska bra där på eftermiddagen och fram mot kvällen. Sent på kvällen skulle dock dessa biverkningar, som vi då inte kände till, visa sig. Och det är först nu som vi vet att det var just biverkningar av sederingsmedelet.

Han blev orolig och vankade omkring. Det började med lite lätt magknip som sedan övergick till vad som måste varit fruktansvärda smärtor i buken. Han började skrika, kvida och yla samtidigt som han sprang omkring i ren panik. Att han får ont i magen är ganska vanligt men detta var ett extremfall. Av tidigare erfarenheter så vet vi att det brukar bli bättre av en promenad. Så på med skor och jacka illa kvickt och ut med den lille stackaren. Gick en ordentlig promenad i hopp om att det skulle släppa. Vilket det även verkade göra. Vi hann vara inne i ungefär en kvart innan det började igen. Ut och gå igen. Denna procedur upprepade sig genom hela natten och fram tills veterinärkliniken öppnade. Det hann bli 9 promenader på en sammanlagd tid av runt 5-6 timmar. Många kilometrar passerade och klockan slog långsammare än på länge. Inte en blund sömn på hela natten. Ringde veterinären som sa att vi borde komma in direkt. Det värsta befarades, tarmvred. När det inträffat hamnar tarmarna och magsäcken i fel läge i buken och tarmarna spricker om inget görs. Åkte till Linköping och Valla i hastigheter långt över de lagliga med en skrikande, kvidande, hund. En av mitt livs hemskaste upplevelser. Gråt i ögonen och jag tittade mer i backspegeln för att se att han andades när han väl var tyst än vad jag tittade på vägen. Efter vad som kändes som världens längsta resa till grannstaden så kom vi äntligen fram till väntande veterinärer.

Han fick komma in direkt på undersökningsrummet. De klämde på hans mage men han bet ihop och ville inte riktigt visa att han hade ont. Av erfarenhet vet han att han måste stanna kvar där om han har för ont. Det konstaterades ganska snabbt att det inte var tarmvred eller något liknande men att det med största sannolikhet var en biverkning av sederingen som gavs föregående dag. Hans mage och tarmar stannade av när han somnade och hade inte hoppat igång som de skulle. Det måste ha varit en hemsk upplevelse för honom. Nu låter det dock som att det är över, att han mår bra, men så är tyvärr inte fallet. Han har fått komma hem och är nu här med mig i bilen, världens tryggaste ställe enligt honom. Men ont har han fortfarande. Men det är mycket bättre nu. Han kvider lite då och då, men om smärtgraden tidigare var en 9:a så är den nog en 3:a nu. Rätt håll i alla fall!

Glädjen i Sammys ögon efter att vi fick hämta hem honom går inte att beskriva. Han sprang ut i väntrummet med en sköterska hängande som en vante i kopplet. Han ville hem. Eller ja, till bilen.

Nu sitter vi i alla fall här. Fortfarande inte sovit sedan igår morse. Trött hund och trött tjej. Det har varit jobbiga 36 timmar för min älskade Sammy. Att man ställer upp för honom och gör allt för att han ska må bra och känna sig trygg är en självklarhet. Pengar, tid och sömn är helt oviktigt i sådana här lägen. Hans välmående är prio 1 och det enda som betyder något.

Jag och min bästa vän har konversationer som är omöjliga för andra att förstå. Mest för att vi pratar ordentlig svenska.

Jaha. Julhelgen har nu passerat. Det var relativt smärtfritt. Mest trevligt faktiskt. Mycket märkligt.

Hela det här året har ju faktiskt passerat. Och vilket år det har varit. Ett år av toppar och dalar om man säger så. Haha, ja jävlar ja.

Tänker inte skriva mer om året som gått. Så här kommer en liten dikt istället:

Han är min etiska kompass, min trogna ledstjärna.
Skulle han bli en zombie får han tillåtelse att äta min hjärna.
Jag har hört att de gillar sånt spex.
Han skulle ändå vara snäppet trevligare än mitt ex.
Ögon som en ledsen hund.
Och om magen börjar han bli rund.
Han gillar att dricka Dr Pepper.
Från hans kropp odörer läcker.
Han bemästrar allt från boxning till kaffekopp.
Trots hans taniga pojkkropp.
Det här må vara lite hårt.
Men för mig är allt som har med snälla ord ganska svårt.
Det är såhär jag visar min affektion.
Dock ej i fallet med champinjon.
Ett plus ett blir i regel två.
Men vår relation är inte lika lätt att förstå.
Östgöte, tjock och landningsbana.
Tråkgubbe, bög och marijuana.
Vi har då våra egenheter.
Men vi är åtminstone inte analfabeter.
Det är mer än man kan säga om många.
Vars fyra korta ord borde vara två långa.
Men nog om andra, nu är fokus på oss.
Jag är din säl och du är min valross.
Vad jag i slutändan ändå vill få fram.
Är att jag är glad att du är mitt Debatt och jag ditt barnprogram.
Utan dig så går jag itu.
Om någon ska peta mig i magen så ska det vara du.

9 months from dec 21 there will be a baby boom. The offspring of idiots.

Klockan är lite efter midnatt och Viktor har precis åkt härifrån. Det känns tungt att det kommer dröja några veckor innan vi ses igen, men samtidigt är jag glad för de här dagarna som vi har kunnat umgåtts. Långa kramar och ett jobbigt "hejdå" följdes av att bilen han stulit från sina föräldrar inte ville starta. Den ville inte ens nästan starta. Så det var bara att hämta min bil från garaget och koppla på startkablarna. Fast så långt visade det sig att vi aldrig skulle komma. Efter några minuter av letade efter hur man öppnar huven på den andra bilen så vreds nyckeln om för ett, vad vi trodde, skulle vara ytterligare ett hopplöst försök. Men då bestämde sig bilen för att starta av sig själv. Skönt att den startade men vafan, när vi väl har krånglat så kunde vi väl fått behöva använda startkablarna. Lite onödigt av bilen att hålla på sådär. Men den kanske bara inte ville att vi skulle skiljas åt. Om så var fallet så uppskattar jag den tanken.

Idag hade vi årets sista föreläsning. Tack och lov. Efteråt tampades vi med allt folk på Kupolen en stund innan vi insåg att det inte var värt det. Åkte hem, lagade asgod mat och kröp ihop i soffan för att titta på skräckfilm. "Skräckfilm". Nog för att jag är ganska lättskrämd, men alltså, nej. Inte läskigt. Quarantine 1 och 2. Den andra filmen var ungefär dubbelt så dålig som den första. Och då var den första ganska usel. Men tack vare bra sällskap så blev det riktigt bra ändå.

"Vår vänskap är ganska fucked up". Ja, så må fallet vara, men skulle inte byta min fuckade vänskap med Viktor för allt i världen. Det finns ingen bättre människa. Min Viktor.

I can't tell if I'm dealing well with life there days or if I just don't give a shit anymore.

Det gläder mig att se att ordet "cykelhjälm" har klättrat på listan över vilka sökord som lett till att folk hittat hit. Jag förstår det inte riktigt, men hey, jag klagar inte.

Helt ledig dag idag. Ingen skola, ingen träning. Jag behövde verkligen en lugn dag för att ladda upp inför helgen. Det är väl sagt att de flesta av oss ska ta det lugnt på middagen med tillhörande fest imorgon, men vi vet ju alla hur det brukar bli. Så, lika bra att ladda upp. Och sedan, på lördagen blir det nämligen pulkaåkning. Bakfulla och härliga. Kommer säkert bli riktigt kul. Och hallå, Viktor kommer hit då! Det kommer bli ganska så bäst och vi har storslagna planer.

Just nu sitter jag i soffan och kikar på Family Guy med en öl i handen. Tända ljus runt om i hela lägenheten och en viss oro över att jag kommer bränna ner hela byggnaden. Förutom den oron skulle jag säga att jag har det ganska bra nu. Skulle behöva städa lite men sitter alldeles för bra här för att det kommer hända.

På tal om ljus. När jag var på väg till bilen på Coop-parkeringen så kom en sån där asiatisk ljusmojäng och svävade förbi. Alltså precis framför ansiktet. Tittade upp och såg en hel drös högt upp i luften. Den som tog svängen förbi parkeringen hade nog kommit lite på villovägar. Men det var fint. Och annorlunda.

Speaking my mind is easy. Speaking it tactfully, not so much..

Trots att jag var tvungen att gå upp tidigt imorse så var det en väldigt lyckad morgon. Eller ja, det fanns en del att skratta åt i alla fall. Käkade frukost framför nyhetsmorgon och satte mig till rätta i soffan precis när de skulle intervjua en kvinna som tycker att SVT inte borde visa julkalendern. Låter kanske inte som en vidare rolig intervju, men au contraire, den var fruktansvärt underhållande. Den här kvinnan påstod att julkalendern kan ge barn en andlig ohälsa genom att uppmuntra barn till att kontakt med andevärlden genom att köra 'anden i glaset'. Direkt följt av "vi har ett behov av Gud". Från att ha varit mitt vanliga morgongriniga jag så kom jag på mig själv med att sitta och skratta. Herregud kvinna, dags att du lugnar ner dig med vansinnighetstabletterna. Det sorgliga är att hon bara är en i raden av föräldrar, eller rättare sagt mammor, som har anmält SVT för att de visade ett klipp med denna lek. Det krävs ju inte mer än ett par hjärnceller för att förstå att det just bara är en lek och att det inte finns någon andevärld. Att en katolsk präst kallar SVT för förmedlaren av satans vilja och att det som visas inte är mindre än ockultism känns dock inte som någon större överraskning. Dom där jävlarna är ju attention-whores. Men ja, tillbaka till kvinnan i intervjun. Hennes "argument" handlade mest om att hon hade hört att man faktiskt kan få kontakt med andar genom att hålla handen på ett upp och nervänt glas samt att hennes mamma också trodde på det. Hej dysfunktionella familjen. Att använda sig av "jag har hört" när man argumenterar.. Det är så man övertygar folk. Hon har säkert lekt det själv något gång men inte fattat att hon var den idioten som bara satt där medan alla andra puttade omkring glaset. Även om hennes snack var väldigt underhållande så var det absolut bästa att få se de två som höll i intervjun sitta och verkligen bita sig i läppen för att inte börja skratta.

Det lär väl ta hus i helvete nu när ökenråttan dog också. Och när skelettet glider omkring i slottet med sina pingisbollar till ögon och tejp till ögonbryn. Eller ja, han står väl på en ställning med hjul om jag har förstått det hela rätt. Så det är väl fel att säga att han glider omkring i slottet. Han lär ju snarare vara begränsad till undervåningen. Svårt att rulla uppför en trappa. 

Begav mig mot skolan och lyssnade på Rix MorronZoo i vanlig ordning. Dom pratade om att Helsingborg ska hänga upp en jättestor tomteluva för att stjäla uppmärksamhet från Gävlebocken. De berättar vidare att Norrköping ju redan haft den briljanta idéen för några år sedan och att Helsingborgarna inte är så nytänkande som dom tror. Eller snarare att det var en bra idé tills tomteluvan slet sig loss från rådhustornet och seglade iväg på himlen. Det var en bra dag det. Ett mycket fint minne. 

Kämpade järnet i skolan och blev klara med projektet. Sjukt skönt att slänga fram allt på handledningen och chocka läraren genom att ha gjort klart precis allt. Det trodde hon inte. 

Resten av dagen kan sammanfattas med meningen: fortsatt bra. 

Go home google, you're drunk.

Alltså... Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta över hur vissa har hittat in på den här bloggen.

Mina personliga favoriter är nog "myntrengöring" och "cykelhjälm". Jag skriver ju så mycket om sånt så det är väl klart att google länkar hit. Jag är helt säker på att jag skrev något vettigt om dessa två ämnen och att alla fann precis den informationen som eftersöktes. Om jag inte minns helt fel så nämnde jag nog ordet cykelhjälm i en mening som ungefär såg ut som "på tåget satt det en tant med cykelhjälm på huvudet". Så ja, jag är helt övertygad om att personen fick svar på alla sina frågor. Inte en blekaste aning om vad jag har skrivit för något som har med myntrengöring att göra, men troligtvis så var det en högkvalitativ empirisk undersökning med tillhörande analys. Eller så hade jag bara tittat på TV-shop. Kan vara vilket som.

They say ignorance is a bliss, but I find it rather disturbing.

Finns det något bättre än att komma hem från en träning, helt svettig och äcklig, för att sedan upptäcka att det inte finns något varmvatten? Höll på att frysa ihjäl. Och det var andra gången idag som jag upplevde den känslan. Vi var nämligen på studiebesök på IKEA-bygget tidigare idag. Tack och lov så var det tidernas kortaste studiebesök, men höll på att förfrysa mig ändå. Då var jag ändå betydligt bättre klädd än förra vinterns studiebesök. Då var jag typ likstel. Min termostat är nog trasig. På träningarna svettas jag som en gris och så fort jag kliver utanför dörren så fryser jag något så fruktansvärt. Om det kunde sluta vara så extremt åt båda håll och kunde jämna ut sig lite så skulle jag bli glad. Men ja, studiebesöket varade drygt en halvtimme och jag hörde knappt ett ord av vad dom från Peab sa. De har ju i princip bara rest stommen som består av stora betongelement, så det fanns inte så jättemycket att titta på. Läraren som var med ställde några intelligenta frågor. Eller inte. Vissa pelare är helt fristående än och han beslutade sig för att fråga om de inte kunde välta om någon maskin stötte emot. Jajo, det känns ju himla troligt att de bara har rest pelarna utan att ha förankrat dom i grunden. Plan yta mot plan yta bara, som en dominobricka. Ibland är det bättre att vara tyst. Allt för många ställer allt för dumma frågor. Tyvärr så hör jag nog till den kategorin jag med. I alla fall ibland.

Skön träning idag. Blev lite av allt. Vår teknik med bollen var dock inte på topp idag. Eller det var nog snarare koncentrationen som inte fanns där. Tur att det är så bra stämning i laget och att vi kan skratta åt oss själva och åt varandra.

Jag kanske även ska erkänna att jag drog min analys om Mysteriet på Greveholm lite väl långt. Jag hoppas att folk förstår att jag inte seriös i mitt resonemang. Speciellt de som googlat "Christer Fuglesang" och hittat till mitt inlägg från sökresultaten. Annars är det lite pinsamt. Åh, förlåt mig Christer.

Om man ser Mysteriet på Greveholm baklänges så handlar det om en greve som skapas av damm och julmust och som sen går och lägger sig.

Sitter och tittar på Mysteriet på Greveholm från 1996 samtidigt som jag räknar blåmärken efter morgonens träning. 9 stycken idag. Och idag är det den 9:e. Kanske ska ha som mål att ha 24 stycken på julafton? Min egna lilla julkalender. Hur som helst så har det alltså gått hela 16 år sedan Mysteriet på Greveholm sändes för första gången. 16 ÅR! Hur gammal är jag egentligen?!

Den här serien är verkligen kult och nostalgin är just nu väldigt hög. Många minnen väcks till liv. Både bra minnen och sådana som man troligtvis förträngt. "Jag minns en grej."

Mamman i familjen är ju fluortant och helt plötsligt kommer jag ihåg att vi faktiskt hade en fluortant som kom till skolan någon gång om året där i låg- och mellanstadiet. Hon var ingen populär kvinna och alla i klassen gjorde vad dom kunde för att övertyga sina föräldrar om att dom var sjuka just den dagen som hon skulle dyka upp. Några lyckades, andra inte. Men efter något år så började hon dyka upp helt oannonserat  Jag tyckte aldrig att det var speciellt hemskt, men som det envisa och elaka lilla barnet jag var så skulle jag kämpa emot ändå. Det var lite av min grej. Det är väl fortfarande lite av min grej att vara dryg, men inte alls i samma skala.

Jag tror att MpG var bra för barns allmänna munhälsa. Jag slutade helt att dricka läsk i några år och vet flera som gick i samma fotsteg. Jag ville inte att mina tänder skulle ruttna. Jag ville heller inte att mina ben skulle smälta samman. Eftersom att serien var så trolig i övrigt så ville jag inte riskera något utan sa helt enkelt upp bekantskapen med läsk. Det är ju inte en lögn att det är dåligt för tänderna, så äh, jag ser fortfarande mitt beslut som något bra.

Sen var det den läskiga greven. Satan vad jag var rädd för det där skelettet. En rädsla som satt i längre är jag vill erkänna. På den tiden hade min mormor och morfar bara ett badrum. Beläget i källaren. Att gå ner dit gjorde jag inte om det verkligen inte var kris. Eller ja, vill inte påstå att jag någonsin gick. Snarare sprang. Jag var verkligen hemskt rädd för det där dåligt animerade skelettet. Hade jag en mardröm så var han med där. Varje jäkla gång. Nu när jag tittar om serien så har jag lite svårt att se det läskiga. Även om jag än idag kan se buskiga ögonbryn och en tandrad med bara tre tänder som obehagligt, så kan jag inte riktigt förstå mig på skräcken som denne greve medförde. Vad är det för mesig röst han har? Hur kan en man som pratar på det viset vinna någon sorts respekt? Det måste ju ha varit så att folk spelade med bara för att de tyckte synd om honom. "Greven är lite speciell, så låt han hållas." Att han var lite av en utböling stärks ju av det faktum att han var tvungen att kidnappa en tjej och tvinga henne att ingå giftemål. Inte nöjde han sig med en vanlig brud heller. Nej nej, han skulle ha en prinsessa från rymden. Typiskt hans sort att göra så. Fast förresten, vid närmare eftertanke så kanske denna prinsessa inte alls var någon pingla på den tiden. Jag menar, hon har legat och sussat på vinden i 200 år och är inte smalare än mig. Hur tjock var hon från början? Hon måste ju varit gigantisk som inte har förtvinat på så många år. Där snackar vi fettreserver. Jag tror vi kan säga att greven var en läskig typ i alla fall.

Dom små tomtenissarna var (och är) också läskiga. Små dvärgar i skägg som säger att de jobbar för jultomten. Något är ju galet där. Oj, förlåt, jag menade fun-sized, inte dvärg. Undrar hur nissarna får betalt. Är det här med jul vinstdrivande för tomten själv? Det måste ju handla om ofantliga mängder pengar om det ska täcka både julklappar till alla världens barn (eller ja, inte dom i Afrika, stora delar av Asien och andra länder som vi inte bryr oss om), löner till anställda, räkningar och amorteringar för tomtens hus samt att han och hans renar ska äta på Max. Det gör dom i någon radioreklam i alla fall. Fast det kan också vara Burger King. Ja, BK är det nog. Sen kan jag inte tänka mig annat än att tomtens fruga förväntar sig någon fin present. Och det här om att tomten ligger på någon strand i Karibiska övärlden resten av året? Är det sant så krävs det ju pengar för det med. Vart kommer alla dessa pengar ifrån? Om det här är vad våra skattepengar går till så röstar jag för att vi sänker våra skatter och tvingar USA att höja deras. Vi ska fan inte behöva betala för andras julklappar. Nej nej, per capita ska det vara. Allt annat blir orättvist. Men ja, då får ju faktiskt dom fattiga skylla sig själva att det inte blir några julklappar. Ingen skatt, ingen klapp.

Allt det här med tomten är ju ett mysterium. I julkalendern så riskerar han att krocka med en satellit. Sprak förhindrar dock detta, men det är en sak som jag inte förstår. Satelliter ligger ju i den geostationära banan, där jordens gravitation är så pass stark men samtidigt så pass svag att den håller kvar objekt på samma avstånd. Detta är på en höjd av 35 786 km, i vad som kallas för magnetosfären, vilket utan tvekan klassas som rymden. Så... ...varför är tomten i rymden? Och borde inte han fastna i samma omloppsbana som satelliterna? Det känns ju som en himla omväg att ta en sväng till rymden på vägen till alla hus. Haha, "himla". Självklart har jag funderat ut en liten teori. Vill bara inflika att jag har ett liv. Men i alla fall, min idé är att han troligtvis är väldigt stressad och orolig över att hinna dela ut alla julklappar i tid. En oro som alla vet är oberättigad, för självklart kommer han hinna, han är ju tomten. Världens mäktigaste superhjälte efter påskharen. Hur som helst så kanske han tvivlar på detta och låter stressen stiga honom åt huvudet. Stress är ju i grunden inget mer än en känsla, och vad gör man för att slippa känslor? Jo, man åker till rymden. För i rymden finns det inga känslor. Väl uppe bland satelliter och rymdskrot kan den gode herrn släppa allt som har med känslor att göra för att sedan kunna fokusera på sin uppgift. Om min teori stämmer, vilket den troligtvis gör, så tycker jag att alla astronauter kan sluta gnälla om hur mycket de längtat hem till jorden. Försök inte Christer Fuglesang. Du upplevde 26 dygn och 17 timmar av känslodödhet. Kom inte här och ljug om att du var rädd och hungrig. Det var du inte alls. Det är ju, som bevisat, omöjligt.

När vi ändå är inne på rymden så kan vi ju ta det här om raketen i sista avsnittet. Den består mestadels av ett stort kugghjul som driver en axel. Eller om det är axeln som driver kugghjulet kanske. Jag vet inte. Hur som helst så snurrar det ju förjävla sakta för att kunna påverka varken hastighet eller riktning. Varför kunde raketen inte bara ha sett ut som en raket? Att den fortfarande verkar drivas av bränsle och har lågor som slår ut ur bakänden fast den redan är uppe i rymden tänker jag inte ens gå in på.

Missförstå mig inte. Jag tycker att det är en briljant julkalender. Jag tyckte det -96 och tycker det fortfarande. Kan mycket väl vara den bästa som någonsin gjorts. Man ser bara allt med nya ögon nu. Om ni undrar varför jag inte säger något om spökena så är det för att det är så lätt att förklara. Dom finns på riktigt. Hur kan ni annars förklara att Sven Ahlström som spelar Jean inte ser ut att ha åldrats en dag? Sven är ett spöke, simple as that.

Likheten mellan Eldorados kaffe och neutronbomben är att båda förintar människokroppen men lämnar kaffekoppen oskadd.

Om min hjärna kunde stängas av runt 22:00 varje kväll så skulle jag slippa bli så cynisk och få så "djupa" tankar. Med "djupa" menar jag självklart flummiga. Men i vår värld så är ju flummigt det nya djupa.

Dumma människor i en dum värld. Människor gör som dom blir tillsagda och en del tar även order från någon som inte ens existerar. Så dumma människor. Vi kategoriserar andra och genom att göra det så kategoriserar vi även oss själva. Vi verkar älska stämplar. Vissa är vackra medan andra är fula. Rik eller fattig. Modig eller feg. Normalt och det som inte är det. Vi och dom. Så dumma människor. Det finns ett system, för att säkra vår överlevnad. Mönster som man måste följa. Vi kan välja våra egna vägar, men vägarna finns redan där. De anlades av någon annan. Vi kan göra egna stigar men för att undvika att komma ut på en större väg måste vi gå i cirklar. Men går man i cirklar kommer man ingenstans. Vi bosätter oss i lådor. Vissa stora, andra små. Vissa lyxiga och andra knappt beboeliga. Lådor som placerats här av någon annan. Vi kan bara välja vart vi ska leva utifrån ett rad andra val som redan gjorts åt oss. Fria att själva välja våra liv? Skulle inte tro så. Vi gör det vi gör pga förväntningarna som hänger över oss. Så dumma människor. Saken är den, att även om man inser detta så spelar det ingen roll, det finns inget att göra åt saken. Det är vad det är. En så dum värld.

Jag vet inte om jag helt håller med om alla meningar som mina fingrar nyss tryckte fram, men ja, det är ju trots allt bara flum, så vad spelar det för roll.
 

Reach for the sky. 
Jump as high as you possibly can. 
Leave the ground. 
But what goes up, must come down. 
It's the law of gravity. 

det som händer i ett kallt december

Har lovat att blogga ikväll, så nu kör vi.

Det har varit en fruktansvärt improduktiv dag. Men har i alla fall tvättat, handlat och lagat mat. Sånt som man bara måste göra. Så mycket matte har det dock inte blivit. Inget alls om jag ska vara helt ärlig. Men kvällen är ung så än finns det hopp för att jag tar tag i det. Eller ja, det känns väldigt osannolikt, men mirakel kan ju inträffa. Det är ju vad som sägs i alla fall.

Är egentligen medbjuden på att gå ut och ta några öl ikväll, men med tidig träning imorgon så får jag hoppa över allt som har med alkohol att göra. Och ska jag vara helt ärlig så är det ganska skönt att kunna skylla på träningar ibland. Då slipper jag erkänna att jag är för frusen och för lat för att orka pulsa till stan och sen pulsa hem igen. Det är fint med snö, men jag betraktar den helst genom ett fönster. Idag har det ändå inte varit lika kallt som det har varit. Hela 20 grader varmare än när det var som kyligast. Det är ganska galet hur det kan vara 20 grader varmare men fortfarande svinkallt. Nu har temperaturen dock sjunkit igen och det hann frysa på på rutorna bara under den korta stunden jag var inne i affären. Det är fan inte okej.

Det här är förövrigt första helgen som jag helt spenderar i Borlänge på 1,5 månad. Så, jag tycker det är okej att jag stannar hemma och tar det lugnt. Igår hade jag dessutom nackspärr och var totalt jävla handikappad. Bäst att ta det lugnt medan man kan.

Nä, det här var inte så kul. Tänker krypa ner under ett gäng filtar, titta på handbollen och längta till nästa helg istället.

from the bottom of my heart

I didn't understand, nor believe.
That someone would fuck someone over, like you did to me.
The words, the promises, all in the trash.
The flower you bought me I burned to ash.
I soon realized I had been in a stage of confusion.
That everything good about you had been an illusion.
Your poor judgement and lack of common sense.
Almost as bright as a wooden bench.
You speak of this moral and ethics of life.
Rules as sharp as a steel knife.
Rules that you yourself don't obey.
You seem to live in this world of grey.
Speaking of grey, have you seen your face?
It's like you've seen more years than I've seen days.
I wish you and your new girl the best of luck.
Lol, just kidding, I don't give a fuck.
Move in together, that's what you should do.
Maybe perhaps at the local zoo.

Though you only fooled me only once, it's shame on me.
How fucking stupid could I be.
But in the end, maybe it all was fair.
See, you might have left, but I was never there.

ibland älskar jag det svenska språket

Ni har väl inte missat Viktors blogg? Oj vad jag skrattade åt det här inlägget. Av så många olika skäl. Inget blir lika roligt som det som inte är menat att bli det. Läs HÄR.

I don't always talk on the phone. But when I do, I walk around like an idiot and touch everything in sight.

Jag har blivit dålig på att skriva här. Är för lat antar jag. Klockan är snart åtta och min lathet är lite som siffran 8, om den läggs ner så blir den infinity. Samtidigt som jag skriver här så försöker jag slänga ihop en matlåda tills imorgon. Att laga mat och göra något annat samtidigt brukar i regel vara en dålig kombination för mig.

Helgen har varit ganska händelserik fast samtidigt inte. Gårdagen spenderades mestadels i Falun då laget var med och spelade sm-kval i futsal. Två vinster och en oavgjord match i gruppen vilket betydde att vi gick vidare till semin. Men det här med futsal känns inte riktigt som vår grej. Det är en sak på träningarna, då finns glädjen i spelet, men på matcher blir det nervöst och stressat. Fast måste säga att jag är jävligt stolt över mitt Forssa för insatsen igår trots att vi inte levde upp till vår fulla potential.

Idag har jag fikat lite och snackat lite gamla minnen. Sånt är trevligt.

Jävlar! Riset!

...Det var lugnt. Men jag hade tydligen slängt i pasta istället för ris. Min koncentration är inte på topp. Något som även visade sig häromdagen när jag vattnade mina konstgjorda blommor. Jag har egentligen bara tre levande blommor. Eller ja, en mini-orkidé, ett träd och en sån där grön grej med tjocka blad som ska vara ganska omöjlig att döda. Sen har jag några döda växter som jag vattnar då och då ändå. Dom kanske bara sover. Och på tal om att saker dör eller går ur tiden så hittade jag ett oöppnat mjölkpaket i kylskåpet som gick ut den andra november. Det var lite svullet.

Åh, för bara några minuter sedan sa jag till Viktor att jag har en Trocadero i kylskåpet som jag ska spara tills han kommer hit, men nu blev jag jättesugen. Äh, han kommer nog hit ändå. Men nej, jag ska inte dricka av den. Man vill ju inte riskera något.

Take your age. Subtract 2. Then add 2. That is your age.

Äntligen börjar huvudvärken ge med sig. Har inte kunnat sova alls de senaste nätterna då jag känt mig yr och illamående. Men någonstans vid 03 inatt så släppte det. Och bristen på sömn hade nog tagit ganska bra på mig då jag sov till och från tills runt fyra på eftermiddagen. Det är ganska galet. 

Jag är nog en ganska korkad människa. Bara för att jag mådde bra och hade känt mig pigg i några timmar så tänkte jag att jag kunde vara med och träna lite lätt. Tack och lov så var det en lugn träning för jag kan inte hålla tillbaka på egen hand. Men det var nog inte så smart ändå. Man ska ju inte träna om man varit sjuk och jag har ju lärt mig det den hårda vägen mer än en gång tidigare. Men kvällens hjärthugg har säkert inget med det att göra. Äsch, det är det värt. Bara inte levern havererar igen så är jag nöjd. Kanske borde gå och ta lite prover snart, kolla läget. Det var ju ett bra tag sedan. Men samtidigt är jag emot att kolla upp sånt. Det jag inte vet om mår jag inte dåligt av. 

I thought of you today. I also threw up in my mouth a little. I'm sure it was just a coincidence.

Det största problemet när jag är sjuk och bara ligger hemma är att jag får för mycket tid till att tänka på diverse saker. Tänk om alla återförsäljare av lakan skulle chockhöja priserna. Dom har ju oss runt lillfingret. För vad ska vi göra? Inte köpa lakan?

• När brevbärare öppnar sin post, känns det då som jobb för dom?
• Om en dvärg röker på, blir denne då hög eller bara medium?
• Varför har brödrosten ett sådan inställning att man kan bränna brödet så pass att ingen människa skulle vilja äta det?
• Tänk om fåglar inte sjunger, utan skriker för att dom är rädda för höjder?
• Om 20 år, kommer det inte vara väldigt svårt att hitta användarnamn, till diverse sidor, som inte är upptagna?
• Människans hjärna skapade vårt språk. Så, vår hjärna bestämde alltså att sitt eget namn skulle vara just 'hjärna'?

Titeln på inlägget. Var det bara ett sammanträffande?

If you love something, set it free. Maybe not sharks though. Or bees. Viruses. Lots of stuff really. Look, the point is don't love anything.

Har haft för ont i huvudet för att kunna uppdatera bloggen. Mår fortfarande inte bra, men bättre är det och det måste bli helt bra tills imorgon. Får inte missa mer i skolan. Har haft sån där äckelhemsk huvudvärk och mått illa. Säkert en hjärntumör eller något sånt.

Hade i alla fall en trevlig helg i Umeå. Träffade bland andra Viktor, Anders, Marit och Carl. Mycket märkligt att träffa människor som man träffat och umgåtts med här, där. Vädret var inte kalas och jag fick nog inte se staden från dess bästa sida. Men det var trevligt ändå. Och nu när jag vet att Viktors vänner finns på riktigt så kan jag pusta ut. Var lite orolig där en stund.

Nejfan, jag har fortfarande för ont i huvudet för det här.

åkte en sväng

Tittade upp efter ett telefonförhör med Gbg-polisen. Då var jag här. Vart nu det är.

En Viktor.

Att se det fina i det vardagliga. 

Kan vara snyggaste stationshuset i Sverige.

Fräsch bro.

Lägg till bildtext

 Mer moderna konstruktioner åt folket!

Himlen lyste fint.

The start - a simple touch

Det är ju inte varje morgon man är på benen redan 05:45. Och pigg dessutom. Tvätten är i maskinerna och trapporna till tvättstugan gick faktiskt ganska bra att gå i. Det går bra nu!

Imorgon är det fredag! Och ungefär vid den här tiden går första tåget. Som jag längtat efter den här helgen.

It's not a question or an answer, but it will change your mind.

Överlevde ytterligare ett fyspass trots sjuk träningsvärk. Har rört mig snabbare och smidigare men idag handlade det mest om att härda ut. Med tanke på att jag inte kunde sätta mig ner utan att ta hjälp av armarna förut så känner jag mig sjukt nöjd nu. Med några lager liniment och mycket uppvärmning så är ingenting omöjligt.

Ingenting kan stoppa mig nu! Förutom möjligtvis trappor, uppförsbackar, nedförsbackar eller alla sorts möjliga hinder som innebär att jag måste lyfta på fötterna högre än fem centimeter.

Ägg, keso, proteinpulver, kvarg, juice och liniment. Nu ska kroppen få allt för att kunna återhämta sig så fort som möjligt. Jag ska ju självklart inte äta linimentet. Råkade smaka förut och trots att det innehåller chili, som är gott, och mentol, som också är gott, så var det verkligen inte gott. Inte alls. Ärligt talat så är ju liniment snarare en förbannelse än en räddning. Har man väl börjat kladda med det så kommer det hamna överallt. Och det bränns ju ganska bra.

Jävligt kul att ha tvättid klockan 06 imorgon. Det ser jag fram emot.

"Att säga att ateister inte borde säga "herregud" - pga deras avsaknad av en gud, är som att säga att teister inte får använda sig av uttrycket "sund förnuft" - för att de saknar det."

det finaste jag hört

Har jag sagt att Viktor har skrivit en grymt fin låt? Han förtjänar att få lite uppmärksamhet för det. Klicka här, lyssna och njut!

Den som är hög han kan bli låg. Det som är sant kan bli till båg.

Tog en sväng till apoteket för att införskaffa något mot träningsvärken. Stod med ormsalva i ena handen och voltarén i andra när en som jobbade där kom fram till mig och tog ifrån mig det jag höll i. "De där två får du inte blanda med varandra." Nähä okej. Det var inte som att jag hade tänkt att göra det heller, jag stod ju bara och läste vad som stod om de båda. Efter att hon frågat på vilket sätt jag har ont och jag sagt att jag bara ville ha något för att lindra träningsvärken så sa hon att man får skylla sig lite själv om man tränat mer än vad kroppen ville. Ehm, det är väl det som träning handlar om? Man blir varken snabbare eller starkare om man inte pressar kroppen. Fick koncentrera mig hårt på att inte säga något dumt. Hon ska inte stå där och se tjock ut och sen säga så. Hon vet uppenbarligen inte speciellt mycket om att träna. Hon tyckte i alla fall att jag skulle satsa på ormsalva och sen ta voltarén i tablettform. Efter att ha förklarat att jag inte tål salicylsyra så tittade hon på mig, nu ännu mer dömande än innan. "Då får du nöja dig med salvan och sen vila." Vila? Ehm nej, jag har träning igen ikväll. Därav skälet till att jag ville ha något som lindrar det onda. Annars hade jag väl kunnat stå ut. Gick mot kassan och plockade upp ett läppbalsam på vägen. "Du tål inte det där, det är salicylsyra i." Alltså snälla kvinnan. Tack för upplysningen men vafan? Lever du för att irritera mig? Så jag struntade i att köpa läppbalsam. 

Hursomhelst så sa hon åt mig att jag absolut inte får klia mig i ögonen efter att ha använt salvan. Oavsett om jag tvättat händerna noggrant. Jamen självklart, så dum är jag inte så jag går och gör det...

...Men så visade det sig att jag faktiskt är precis så dum. Så nu går jag inte bara stelt och ostadigt likt en tant, jag ser även lika illa som en. 

Nu har jag i alla fall ormsalva på ena skinkan och ena låret och något skumt liniment på andra. Ett liniment med aloe vera, chili, mentol, eukalyptus och massa annat spännande. Chilimarinerad skinka alltså. Det bränner som satan där jag kladdat på de båda salvorna. Men ja, tänkte jag skulle testa vilken av de som är bäst, därav användandet av båda. 

Nu återstå bara frågan: hur ska man klara av att träna när man inte ens kan gå ner för en trappa? Kan svaret möjligtvis vara MER liniment? Värt ett försök! 

Det som är smått kan bli till nåt, som vinner mark.

Jag har aldrig varit mycket för att ge saker en andra chans. I alla fall när det gäller relationer. Har ett tillfälle passerat så har det. Eller har någon behandlat mig fel så har jag vänt ryggen till. Eller ja, kanske inte vänt ryggen till. Det är lite hårt. För skulle nog ändå alltid ställa upp om det behövdes. Men har alltid haft svårt att förlåta och se den personen som vän igen. Men nu, på senare tiden så har jag nog förändrats lite. Det finns dom som jag skulle vilja få en andra chans med. Alla gör misstag och jag är inget undantag. Det kanske är dags att acceptera att ingen är mer än mänsklig. Jag funderade ett tag på vart det här har växt fram ifrån. Insåg ganska snart att det här är första gången som jag faktiskt vill ha en andra chans. Första gången jag har ångrat hur jag gått till väga. Första gången som det känns som att jag gått miste om något bra. Någon bra.

Känns som att jag är fast någonstans mellan en helt okej situation som jag egentligen trivs ganska bra med och en situation som skulle kunna vara väldigt bra.

Man kan inte kontrollera vad som händer men man kan kontrollera hur man hanterar det. Genom att styra sin egen attityd kan vi bemästra förändring istället för att låta den bemästra oss.

I feel electrified. Sunlight in my eyes.

Träningsvärk var det ja. Känns lite som att jag har blivit överkörd av en bil. Inte för att jag vet hur det känns, men om jag fick gissa. Jag baserar detta på tidigare upplevelser. Jag har blivit överkörd av en pulka och en cykel. Det gjorde ont, men det här är värre. Så, ett steg uppåt borde ju betyda bil. Det borde vara ungefär likvärdig smärta som denna. Fast utan brutna ben såklart.

Min stela gångstil spred lite glädje på skolan idag. Det kan jag bjuda på. Idag var nog första dagen som jag inte ville ha rast någon gång. För rast betyder att man måste resa sig upp. Det är inte så farligt, men att sedan sätta sig ner igen. Inte kul. Och alla dessa trappor. Hemska tanke. Var i alla fall med och spelade lite pingis på lunchen och jag var sämre än vanligt. Det går nämligen inte så bra när man har svårigheter med att förflytta sig i sidled. Men kul var det i alla fall. Lätt dagens höjdpunkt i skolan.

Fick förresten tillbaka tentan i energitekniken. Känns så brutalt jävla skönt att ha klarat den. Två av två är klarade denna perioden. Väntar bara på den sista nu. Men vi har ju världens långsammaste lärare i den kursen så vi får nog vänta hela dom där tre arbetsveckorna som hon har på sig att rätta. Men ja, två godkända. De två svåraste av de tre. Så det känns bra. Nu kan jag åka till Umeå utan att behöva tänka på något sånt jobbigt. Kan det snälla bli fredag snart? Hoppas bara att träningsvärken hinner lägga sig lite. Tveksamt om så blir fallet. Har ju nämligen träning imorgon igen. Kan bli spännande att se hur benen svarar. Eller ja, egentligen är det inte så mycket i benen som det sitter. Snarare i skinkorna. Mina stackars skinkor.

For me, it's obvious. I see the two of us.

Jag kommer säkerligen att ångra det där jag skrev om att jag gillar träningsvärk. Känner redan hur den är påväg. Man vet att det varit ett grymt fyspass när man sätter sig i bilen och knappt orkar trycka ner kopplingen. Det var en farlig åktur hem. Ville inte bromsa eller växla så det gällde att planera körningen. Kanske tog några tveksamma beslut men jag tog mig ju hem i alla fall. Blev sittandes i bilen i garaget en stund innan jag samlade kraft att gå de få metrarna hem. Från garaget ner till gångvägen är det fyra trappsteg. Det var två för mycket. Benen vek sig och min räddning blev räcket. Hängde där en stund och kände mig allmänt vek. Pallrade mig hem till slut och tänkte att ett varmt bad skulle göra mig gott. Kravlade mig ner i badkaret och stod ut i hela 15 minuter innan jag blev uttråkad och rastlös. Det här med att bada är inte min grej. Jag förstår inte hur folk får ro. Det hade gått ganska lätt att komma ner i badkaret men det visade sig att det skulle bli värre att ta sig ur. Eller ja, det var egentligen inget större problem att ta sig ur heller, men det där första klivet när man lägger all vikt på ett ben blev en annan historia. Tur att väggen är så pass nära att jag slapp falla handlöst framåt. Det finns inte en chans i världen att jag kommer kunna gå normalt imorgon. Jag ger tillåtelse att skratta åt hur invalid jag kommer se ut men ber er att inte putta på mig imorgon, för då kommer jag ramla omkull. 

Hur plågsamt det än kan vara under ett fyspass så finns det inte mycket som slår känslan när det är över och man har klarat sig igenom allt. Nu är det bara att bita ihop och köra på dom här månaderna så orkar vi snart det dubbla. Inomhusträningar är kul, men fan vad jag längtar efter de där första uteträningarna när det är så kallt att fotbollarna blir helt stumma och fötterna domnar bort. Ja, det låter konstigt att längta efter det, men så är det. 

Reach out and touch your fate. Let's make this day be something beautiful.

Sitter och småskrattar åt den här dagen. Jag var alldeles för trött för att orka sitta på en matteövning på halvtaskig svenska. Jag orkade med halva, sen gick det inte mer. Jag satt mest och försökte förstå vad den kinesiska kvinnan sa samtidigt som jag försökte att inte skratta åt hur vissa ord uttalades. Det gick sådär. Jag var lite för trött och det var lite för roligt. Så för allas bästa så bestämde jag mig för att avlägsna mig från skolan.

Åkte till hemköp och handlade. Glömde bort att jag köpte mjölk och fil igår så nu har jag alldeles för många liter av det. Ajdå.

Känner att jag är för trött för att skriva här med. Blir nog att ta en powernap innan maten och träningen. Misstänker att det kommer bli en hård träning och med tanke på den formen jag är i så kommer det göra ont i kroppen imorgon. Men det gillas. Träningsvärk är ju, trots att det gör förbannat ont, bland det bästa man kan känna. Då vet man ju att man har tränat ordentligt. Fast nu kom jag att tänka på den gången jag hade sådan träningsvärk att jag inte klarade att komma upp ur sängen. Det var inte lika kul. Klarade att rulla ner på golvet men sen kom jag inte längre. Men det var i samband med att levern havererade så jag skyller på levern och håller fast vid att jag gillar träningvärk.

Imorgon får vi tillbaka tentan i energiteknik. Det ska bli spännande. Vår lärare skrattade när jag frågade om hur vi hade klarat oss rent generellt. Det bådar ju gott.

reagera, agera, ta lärdom

Tillbaka i Dalarna efter några dagar i Göteborg. Tusen nya erfarenheter och en ny uppskattning för livet. En ny syn på livet.

Vi hamnade mitt i en minst sagt oväntad och läskig situation. Det var skrämmande och det finns inga ord som kan beskriva känslorna man kände. Det var hemskt men samtidigt stärkande. Situationer som den borde aldrig få hända, men vi måste ta med oss det positiva. Vi reagerade och agerade och tanken på vad som hade hänt annars är en läskig tanke. Vi kan och ska vara stolta över vår insats. Nu i efterhand kan jag tycka att jag har haft en väldigt naiv syn på livet. "Det händer inte mig" känns som ett uttryck som kommer användas betydligt färre gånger. Jag kommer inte gå omkring och vara rädd men jag kommer absolut tänka till mer och vara mer uppmärksam på min omgivning. Är det något jag lärt mig så är det att det oväntade kan inträffa på oväntade ställen och att det är bättre att ta det säkra före det osäkra. Det kunde lika gärna ha varit någon av oss.

"You are one in a million." False. You are one in 10^2,685,00.

Förra helgen: Norrköping.
Denna veckan: Göteborg.
Helgen efter denna: UMEÅ!!

Äntligen är biljetterna bokade. 06:33 går första tåget. Mot Uppsala. Känns ju jävigt fel att åka åt det hållet, men så funkar det tydligen. Samma gamla tåg som jag åkt så äckligt många gånger tidigare. Av en mängd olika skäl. Men alla vägar verkar gå via det tågspåret. Den här gången kommer bli den bästa. Efter Uppsala blir det Sundsvall innan jag, efter en sisådär 9 timmars total restid, kommer fram till Umeå. Men det känns lätt värt det för att få umgås med världens finaste människa.

Skulle kunna skriva en uppsats om hur glad jag är just nu, men måste packa och färga håret. Glad är jag i alla fall. Minst sagt.

Den dagen jag blir van, den dagen ska jag sluta vara likadan

Kul att jag vaknade 05 och var aspigg. Tittade ut genom fönstret och såg att alla bilar hade ett täcke av frost på sig. Äntligen en kall natt som sammanfallit med att jag parkerat i garaget. YES! Sjukt nöjd över detta knallade jag iväg mot garaget för att ta fram min frostfria bil. Dock blev glädjen inte allt för långvarig då låset till garaget hade bestämt sig för att frysa igen. Efter håsande och några sparkar så gick det dock. Och nu har jag varit himla duktig och köpt låsolja så nu hoppas jag på att det ska gå smidigare. Ren är bilen nu också. Så nu kan den stå där, ren, fin och frostfri i några dagar. Hoppas bilen uppskattar min vänlighet och bestämmer sig för att vara snäll tillbaka.

Bestämde mig för att äntligen hämta ut mattetentan. Med tunga steg gick jag mot receptionen för att möta nederlaget. Men sen visade det sig att jag hade klarat den. Inte med god marginal eller någon marginal alls om jag ska vara ärlig, men sak samma, godkänt är godkänt. Livin' on the edge!

Imorgon bär det av mot Göteborg. Det ska bli kul. Bo på hotell och sånt trevligt. Ja, jobba lite också, men det är ju roligt jobb så det känns bra.

Alltså inte för att jag använder mig av perfekt grammatik i mina blogginlägg, men åh vad jag blir irriterad på människor som verkligen inte kan skriva en enkel mening på ett någorlunda korrekt sätt. "E d så? Men hjärna för mig". *ÄR! *DET! *GÄRNA! Gå och dö. Kan acceptera att man stavar fel ibland eller använder sig av någon hemsk förkortning, men någon måtta får det vara.

Om man prompt ska snoka runt på folks facebook, instagram eller liknande, så kan det vara bra att göra det på ett smidigt sätt. Tänkte bara säga det. Förresten så funderar jag på att ta bort allt sånt där. Fb, instagram, bloggen. Allt. Liksom bara försvinna. Eller så väntar jag med det tills den dagen jag ska flytta härifrån. Ja, så blir det nog. Vet ju att jag fortfarande kommer ha kontakt med de som faktiskt betyder något. Med de riktiga vännerna. Varför ska jag dela med mig av mitt liv till människor som inte är en del av det? Vad får man ut av det? Inte mycket. Fatta vad nice, bli hon som försvann.

The last part of this post is about you. False. It's not, but you're gonna think it is.

Smärta! Tror att jag kan ha brutit en tå. Vågar inte ta av strumpan och se hur det ser ut. Varför kan jag aldrig få skada mig på något tufft sätt? Men nejdå, jag ska alltid göra mig illa helt på egen hand och på dumma sätt. Den här gången gången blev min tå attackerad av en tröskel. En attack som brukar ske ganska ofta och det gör ju så förbannat ont varje gång, enda skillnaden nu är att det onda inte släpper så som det brukar. På ett sätt skulle det vara lite roligt om tån vore bruten för då kan jag få svara "nej, men jag har brutit två tår" på frågan om jag har brutit några ben. Fast å andra sidan tog det typ två år för min stackars lilltå att läka helt när jag bröt den. Den bröt jag också på ett jävligt flashigt sätt. Skulle hoppa över en cykel när jag fastnade med lilltån i sadeln. Så kom ihåg det, om ni prompt ska hoppa över en cykel så gör det inte barfota, då kan det gå illa.

Det här med att göra sig illa på dumma sätt är något som varit med mig hela livet. Mitt snygga ärr på hakan är redan från dagistiden. Stod och lutade mig mot en av fröknarna. Sen gick hon iväg och likt ett träd som fälls så faceplantade jag asfalten. Det är nästan lite av ett under att jag överlevde dagistiden. Jag klättrade alltid i träd men lyckades aldrig ramla ner. För det hade ju varit en tuff skada. Nej nej, jag hoppade från gungor och fastnade med foten i gungan så jag landade på ansiktet och släpades i gruset istället. Då var jag söt. Blodig och sårig i flera veckor. Men jag tyckte det var asroligt att skrämma andra barn med mitt fina ansikte.

Det är svårt att säga vad jag är mest stolt över när det gäller egenvållade skador. En som står högt på listan är i alla fall när jag fastnade med skon i nätet på ett fotbollsmål. Blev arg för att jag inte kom loss så drog till allt jag hade. Jag kom loss. Det gjorde även målet. Märkte inte att målet tippade framåt förrän jag vände mig om och träffades av ribban i pannan. Hjärnskakning. Allt på egen hand. Tyvärr är ju inte det där enda gången som ett fotbollsmål gett mig hjärnskakning. Gud, hur många hjärnskakningar har jag fått egentligen? Det var ju den där gången som jag ramlade ner i ravinen i Vrinneviskogen. Fast det kunde faktiskt ha gått riktigt illa. Hade tur att jag bara slog i marken och missade alla klippblock som låg runtomkring. Sen var det den där gången med snurrgungan. Puttade iväg den när någon började prata med mig. Det visade sig att gungan skulle komma tillbaka. Och sen var det ju den där gången när jag ramlade ner från ett jättelitet träd. Max en meter upp i luften men uppenbarligen handlar det inte så mycket om höjd som det handlar om hur man landar.

Men mitt absolut stoltaste ögonblick måste vara när jag skulle hoppa ner från en sån där stång som man snurrar runt på. Hoppade men landade inte alls. Min tröja hade nämligen fastnat i stolpen. Så där hängde jag, med typ 10 centimeter mellan mina fötter och marken och med halva magen bar. Ensam var jag också och kunde inte komma loss. Hängde där tills skolans snyggaste kille gick förbi. Efter att ha pratat med honom en stund så bestämde han sig för att lyfta ner mig. Det gjorde inte så ont fysiskt, men inombords ville jag mest dö. Det var ganska hemskt. Har inte gått nära en sån där sedan dess.

Oj vad långt det här blev. Men om någon läste allt och fick någon glädje av det så är jag nöjd. Skadeglädje sägs ju vara den sanna glädjen. Känner själv ganska mycket skadeglädje just nu. Ser en katastrof som håller på att hända och när den väl gör det så ska jag luta mig bakåt, skratta och säga "skyll dig själv din falska f*tta." Ja, jag kommer använda så hårda ord. What goes around comes back around.

You only live once? False. You live everyday. You only die once.

Jag förstår inte hur man kan knivhugga någon. Herregud, jag kan knappt trycka igenom sugröret på en MER-tetra.

Hur ska vi våga chansa? Vi som aldrig haft någon tur.

Idag har inget gått som det skulle men allt har gått bra ändå.

Försov mig och missade matteföreläsningen. Vaknade ungefär lagom till att den slutade. Som alltid när man försover sig så vaknar man med ett ryck och känner panik och förvirring. Sprang omkring några varv i lägenheten innan jag insåg att det inte stod någon mer föreläsning i schemat. Helt plötsligt blev läget lugnt. Slängde mig på soffan och kollade på nyaste Dexter. Skrek lite åt skärmen vid ett tillfälle, sen blev jag tyst och fnissade lite istället. Det var ett bra avsnitt.

Tror jag måste ha slagit något sorts rekord i att tvätta. Det var inte lite tvätt idag. Fem maskiner och ett fullt torkrum senare så var jag nästan klar. Satte mig och väntade på att sista omgången i torktumlaren skulle bli klar. Eftersom att det skulle ta typ tio minuter och jag i regel klarar av att bara sitta och stirra i max två minuter så tänkte jag att jag kanske skulle mangla mina lakan. Värt att ge det ett försök i alla fall. Alla har ju pratat så himla mycket om det där den senaste tiden. Stod där och trixade ett tag. Letade efter strömbrytaren eftersom att den inte ville starta av att bara trycka på on-knappen. Höll på som fan och kunde inte förstå varför det inte gick. Sen såg jag lappen om att den var trasig. Jag är observant.

Åkte till Falun för att gå igenom lite inför mässan i Göteborg. Kände mig lite stressad eftersom att mötet slutade samtidigt som träningen skulle börja. Halvsprang till bilen och körde i nästan laglig fart mot Forssaängskolan, där vi skulle ha vårt fyspass. Hade dålig koll på vart den där skolan ligger så vinglade till några gånger på vägen medan jag försökte klicka fram rätt adress på telefonen. Hittade till slut och stressade in bara för att hitta laget sittandes i omklädningsrummet. Så blev det ingen träning ändå för att hallen var avstängd. Så all den stressen var i onödan.

Åkte till kära hemköp. Rådfrågade Viktor om vad jag skulle handla men ignorerade hans förslag. Långfil och pepparkakor. Nej tack. Plockade i alla fall på mig lite matvaror som jag med största sannolikhet kommer att få kasta om några dagar när mitt kylskåp har använt sin magi. Knallade mot kassan och för en gångs skull så betalade jag med kontanter. "Har du en krona löst?". Kände runt i fickorna och hittade enkronan jag fick av gubben på tåget. Sedär, det var ju inte så dumt att få en krona trots allt.

Trots att inget riktigt vill gå som det är tänkt så mår jag så himla bra just nu. För första gången på väldigt länge finns det inte mycket jag skulle vilja ändra på. Det enda skulle väl vara att Viktor bor för långt bort, men annars så.

...

Jaha.

Så tände jag några av dom där ljusen som jag släpat med mig hem. Det som skulle bli så mysigt. Men det tyckte inte brandlarmet om, utan protesterade genom att sjunga sin sång. Åh så mysigt.

Jag frågar inte, men vad ville du egentligen?

Hemma igen efter att ha varit hemma i helgen. Förvirrande, jag vet. Men både här och Norrköping är ju hemma. Har haft en superbra helg. Gosat sönder stackars Sammy, umgåtts med familjen, tänt ljus för mormor och morfar på kyrkogården och träffat lite vänner. Helgen kunde bara ha varit bättre om mina hörlurar hade fungerat som dom ska. Då hade tågresorna varit mindre jobbiga.

Råkade klämma hörlurarna i bildörren på vägen hem från tentan i fredags och körde med dom halvt hängande utanför bilen. Det är ju inget mindre än ett mirakel att de ens fungerade halvdant efter det. Hur som helst så glappade de bra mycket på tågresan söderut och efter ett par promenader med musik i öronen så blev det knappast bättre. På tågresan norrut fick jag sitta helt still och hålla sladden i ett visst läge för att det skulle låta bra. Jag gav mig inte, jag skulle lyssna på musik. Sen så råkade jag fastna med sladden i väskan så att hörlurarna rycktes ur öronen och båda dom där plupparna for ut i natten. Kände att det inte riktigt var värt att stå där utanför station, i mörkret, och försöka leta efter dom när sladden ändå är helt fuckad. Blev lite sur och bestämde mig för att inte ta en taxi hem fast jag hade lovat mamma att göra det. Skälet till att hon tyckte att jag skulle ta en taxi hem var för att "du har ju inga reflexer". Efter att jag förklarat att jag inte ens behöver gå över någon gata på vägen hem så kontrade hon med "men det är ju mörkt". Ja, för om nu någon skulle bestämma sig för att hoppa på mig så skulle ju den där reflexen säkert rädda mig. Vinkla den så att förrövaren blir bländad. Jag utmanade i alla fall ödet att gå på trottoaren utan någon reflex och jag klarade mig ju uppenbarligen utan någon sån. "Jag varnar dig, jag har en reflex!". Jag kanske inte hade någon reflex men jag fick släpa på en jävla massa saker som inhandlades på IKEA i helgen. Jag köpte typ inget men både min mamma och min moster hittade saker som jag bara skulle ha. Så en stor jäkla elefant som tydligen ska passa bra på min soffa, ett ljusfat i keramik som väger alldeles för mycket i förhållande till sin storlek, två blommor och en jäkla massa ljus. Jahaja. Jag lovade i alla fall att inte döda den lilla söta mini-orkidén innan jag kom hem och det lyckades jag med. Men om några veckor kommer den ändå se ut som mina andra orkidéer, dvs som döda pinnar som bara står där i en kruka. Dom är ju fina så länge dom lever, men inget tenderar att leva länge hemma hos mig.

På tågresan fick jag förövrigt en enkrona av gubben som satt bredvid mig. Skapligt random. Fick verkligen bita ihop för att inte börja skratta högt. Varför tyckte han att jag skulle ha en den? Jag förstår inte riktigt varför gubbar och tanter alltid vill prata med mig. Jag är ju inte otrevlig men varför dras dom till mig?

Nu tänker jag äta risgrynsgröt och inte missta paprikapulver för kanel, som jag gjorde i fredags innan tentan. Utan att säga alldeles för mycket så tror jag att jag lyckades bättre med tentan än med gröten, men jag kan ha fel. Eller ja, vet inte om man kan misslyckas så mycket mer än vad jag gjorde med gröten, så det måste ju ha gått bättre än så i alla fall.

Visst ja. Jag har bestämt mig för vilken låt jag vill ha på min begravning. När än den dagen nu väljer att inträffa. Den finaste låten jag hört. Jag älskar den och jag älskar dig. Så, om något skulle hända så vet du vad jag vill.

min irritation är ett irritationsmoment

Är för irriterad för att kunna sova. Drog på mig min "stay-in-the-car-Chuck"-tröja och tänkte sova i den. Sen såg jag på att det är däckspår i mönstret på tröjan. Dessa jävla däck. Blev mer irriterad och bytte tröja.

"Fatta ditt humör om du blir gravid" fick jag höra förut. Haha, jävligt bra poäng. Jag är ju inte direkt världens lättaste människa som jag är. Åh, stackars människor som skulle behöva umgås med mig då. Tur att jag inte planerar att det ska inträffa inom en snar framtid.

När jag ändå är inne på ämnet så måste jag skriva något om det faktum att alla som är, eller som nyligen har varit, gravida, tycker att det är lämpligt att prata om de groteska saker som inträffar under den tiden. Snälla, jag vill verkligen inte höra om foglossningen eller om hur mycket du spräcktes. Jag tror ingen vill veta det. Och nu har min irritation gått över till illamående. Jag är verkligen inte redo att utsätta mig själv för något sånt. Men samtidigt börjar jag känna mig gammal. Ser föredetta klasskamrater som gift sig och skaffat barn. Många, många, har barn nu. Kul att vara 22 och börja oroa sig över det där. Men äh, jag har ju faktiskt ett bra tag på mig. Antar att den dagen kommer, när man är mogen och redo för att ta det där beslutet. Som det är nu så stör jag mig alldeles för mycket på barn som skriker och är allmänt ouppfostrade. Eller ja, ärligt talat så är det väl mest föräldrarna jag stör mig på. Det är lite som en smart kille en gång sa: föräldrar borde inte få ha barn.

skratta, gråta eller inta fosterställning? Det är frågan.

Vilken jävla dag.

Efter många timmar av pluggande med Milo och Johan hemma hos mig så begav jag och Milo oss iväg mot hennes föräldrars garage för att byta mina däck. Där finns alla tänkbara verktyg som man kan behöva för att smidigt byta däck. "Det här klarar vi" sa vi och satte igång. Men den elektriska bultdragaren orkade inte lossa bultarna. Efter att Milos pappa så snällt kommit till vår undsättning konstaterades att bultarna var åtdragna något groteskt hårt. Eftersom att det var en däckfirma som bytte däcken sist så kunde man ju förvänta sig att de skulle sitta ganska hårt, men snälla, de var så hårt åtdragna att bultarna blivit skadade och gick av när vi försökte få bort dom. Fem av tio bultar är helt av och några halvor stannade kvar inne i själva hålen. Det är säkert så man säger, "i hålen". Men ni fattar vad jag menar. Happ. Vafan gör man nu liksom? Men med hjälp av en svinpitt, som den så fint kallas, så lyckades i alla fall de halva bultarna borras ut. Jag var inte till någon större hjälp alls när det här problemet löstes utan försökte mest bara se till att inte bryta ihop. Så, nu har mina bakhjul två respektive tre bultar som håller dom på plats. Stabilt och bra. Min bil kan alltså inte lämna den platsen den står på. Tur i oturen är ju att vi beslutade oss för att göra det i ett garage och inte för hand ute på gatan. Dock känns det taskigt att min bil nu tar upp deras plats i deras garage. 

Imorgon bitti blir det att besöka Däckteam och höra hur hårt de egentligen drar åt bultarna. Tar med de fem trasiga och frågar om det ska vara såhär. De får fan fixa nya bultar åt mig. Och sen får dom byta framdäcken. Skiter fullständigt i om dom inte har tid, jag ska ha en tid och det fort. Det som är det läskiga är ju att om bultarna varit så svaga, så skulle ju ett hjul eller två kunnat lossna medan man kört. Ingen omöjlighet. Och det mina vänner, det är en riktigt läskig tanke. Men hur som helst, tusen tack till Milo och hennes pappa som hjälper till. Jag hade nog suttit i ett hörn, alternativt ute på gatan, och bara vaggat fram och tillbaka annars. Inte nog med att det är det här med bultarna, utan nej nej, det är ju även någon som har kört emot min bil så att det rejäla repor framme vid höger hjulhus och fram mot fronten. Man behöver inte vara ett geni för att komma fram till att det handlar om en vit bil. Jag hade märkt om jag kört emot något om man säger så, så pass rejält är det. Och det har jag inte gjort. Så tack din jävla svinpitt som har gjort det och inte sagt något. 

Efter att vi krånglat med det där så skulle Milo på träning och eftersom att jag inte har någon funktionsduglig bil så fick jag åka med. Shit vad jag är sugen på att spela fotboll nu. Jag fick faktiskt ställa upp på att hoppa in i målet en stund. Inte direkt klädd för fotboll. Jeans och joggingskor. Och en tröja som var bra smutsig efter att ha släpat omkring på däcken. Senare upptäckte jag även att hela jag var ganska smutsig. Men det var kul att stå och med tanke på att jag bara hoppade in så gick det ganska bra. Jag tänkte ju inte slänga mig eller något sånt, men det höll inte när jag väl stod där. Gick in för det lite väl mycket kanske. Åh vad jag längtar tills våra träningar börjar! 

Alltså. Viktor skickade den här bilden till mig tidigare idag.

Skrattade till lite men förstod inte riktigt. Frågade Milo och Johan om dom hade hört om den här dagen. "Är det idag?" Kollade datumet och såg att den var från igår. "Fick du något sms av något ex då?"...Alltså antingen så är det ett sjukt jäkla sammanträffande eller så var det bara för att det var den här dagen. Haha, oddsen! Det här gjorde lite min dag. Det här och bullarna som Johan hade köpt och bjöd på. 

Alltså om det finns någon gud eller högre makt så vädjar jag till denne att snälla sluta jävlas med mig. Jag tål när det går dåligt. Jag tål det mesta. Men inte krångel med bilen. Där går min gräns. 

Dessutom, det kosmiska sammanträffandet att den första bilen jag såg efter att vi åkt ifrån garaget hade FML på registreringsskylten. Fuck my life. It sure fucks me. 

kalla mig inte envis

Visst ja, dagens trams:

"It requires a very strong person to be open to changing a long-held passionately defended opinion or idea. You may encounter someone today who will challenge you on something you have long believed. Even if you have a sense that there is an inkling or perhaps much more of truth and substance to what this other person says, you may fight it based on your old belief or simply out of stubbornness. But of you open your mind, and you listen to what this person says, you may just change your mind."

Nej, det här stämmer inte alls. Och kalla mig inte envis.

Det här stämmer däremot. De tre värsta sakerna man kan uppleva:
1. Se sin mamma gråta.
2. Se någon man tycker om, tycka om någon annan.
3. Dålig internetuppkoppling.

It's always darkest before it turns absolutely pitch black

Sitter i soffan med alla lampor släckta. Ingen musik, ingen TV. Bara tystnad, tända ljus, en varm filt och en kopp te. Tittar ut mot snön som sakta men säkert smälter. Vore det inte för de svaga gatulyktorna så vore det nästintill kolsvart ute. En del av mig vill gå ut i det lockande mörkret. Gå bort till skogen där vid ån. Det är säkert riktigt fint där nu. Jag kanske tar en promenad sen.

Hur som helst så har det varit en konstig, men bra, dag idag. Men mest konstig.

Vaknade med ett ryck tidigt imorse. Tentadag. Vinklade upp persiennerna och ryggade tillbaka av att det var så ljust ute. Efter att ha gnuggat mig i ögonen kollade jag ut genom fönstret. Var tvungen att gnugga ögonen igen för jag trodde inte på det jag såg, men det var inte synen det var fel på. Snö. I stora mängder och som fortsatte komma. Jag som inte bytt däck. Något förfärad över vädret bestämde jag mig för att göra kaffe. Starkt kaffe. Gott kaffe. Pluggade i några timmar men tyckte inte att saker fastnade. Testade en ny teknik. Att läsa svaren högt, men det funkade inte heller. Dom säger ju att man minns bäst om man gör allt, dvs skriver, läser, säger och hör svaren, så jag tänkte att jag kan ju spela in när jag säger svaren. 34 minuter tog det att gå igenom alla frågor och svar. Jag lyssnade max 30 sekunder på inspelningen. Kunde inte koncentrera mig på vad jag faktiskt sa utan tyckte det var mest jobbigt att höra min egen röst. Ganska roligt att höra sig själv haka upp sig på ett ord och sen säga ordet flera gånger tyst för sig själv för att det lät så konstigt. Snabbt som fan pratade jag också. 76 frågor med ganska långa svar på 34 minuter är ganska bra jobbat. Gav upp pluggandet och kollade på Dexter istället. I väntan på att bli upphämtad av Tove. Den här östgöten är ju inte lika väl förberedd på vinterväglag som rutinerade dalmasar så det var ju faktiskt bäst att jag inte körde. Inte för att jag hade tänkt köra, jag hade tänkt gå. Men är glad att jag slapp det.

Väntade i evigheter på att få komma in aulan och få skriva tentan. Inte för att vi var ute i god tid utan för att salen inte var ledig förrän prick 14:00, dvs samma tid som vår tenta skulle börja. Det var ju bara det att det var 3-4 (?) klasser som skulle in i samma sal på samma gång och legitimation skulle kollas på alla. Alla kom in till slut och tentan delades ut. Den gick faktiskt helt okej för min del. Efteråt fick jag skjuts av Milo till Hemköp. Mycket snällt. Klev av på Jet-sidan för enkelhetens skull. Och där blev jag stående ett bra tag innan trafiken lättade lite och jag vågade springa över vägen. Kanske inte valde det absolut bästa tillfället, men jag klarade mig ju. Hellre att leka lite med livet än att bara stå och titta.

Inne på Hemköp. För ovanlighetens skull. Konstigt nog bestämde jag mig för att storhandla just den här enda gången som jag inte hade bilen. Eller ja, storhandla enligt mina mått. Men fyllde i alla fall tre påsar och började vingla hemåt. Det fick bli dagens träningspass.

Men det här låter ju inte som en konstig dag. Nej, det gör det inte. Det har inte varit det här som varit det konstiga. Vet inte hur jag ska förklara. Folk säger och skriver så konstiga saker och idag har det kommit från flera håll. Vissa mer oväntade än andra. Men ibland kan ju konstigt vara bra. Antar jag. Känns bra att ha rett ut vissa saker i alla fall.

Nu blev det här ett sånt där drygt och långt inlägg igen. Ahja. Nu ska jag kolla på tågbiljetter till Umeå innan jag ger mig ut på den där kvällspromenaden.

I may not like you anymore, but I do care

Alltså allt är roligt ikväll. Är på sånt jäkla bra humör. Kollar 9gag och skrattar halvt ihjäl mig. Det var länge sen jag var på sånt här bra humör. Olägligt nog kom det kvällen innan tentan. Jag borde ju plugga. Men å andra sidan är det nog tack vare att jag har pluggat som allt annat verkar så roligt. För i jämförelse så är verkligen allt annat roligt. 

Hakade upp mig något överjävligt på det där med horoskop. Tror jag läste alla som finns. Men ingen text slog den med ananaser. Den gjorde min dag. Men som sagt, vore det inte för att man har pluggat så pass många timmar som man har så skulle det nog inte ens vara lite roligt. 

Nu till något dystrare. Jag förstår mig inte riktigt på nyheterna. Visst, det är riktigt hemskt att den där 13-årige pojken avled efter att en bil fått sladd och kört in i gruppen med ungdomar. Men att olyckor inträffar och människor omkommer händer ju var och varannan dag. Vad gör det här fallet så mycket hemskare än alla andra? Jag bara undrar hur nyheterna som presenteras väljs. Självklart ska fall som dessa uppmärksammas, men om alla skulle få TV-tid så skulle det nog inte vara så mycket annat än nyheter på TV:n. Jag har bekanta som varit med om olyckor och omkommit. Det har omnämnts snabbt på någon lokal nyhetskanal, men sen har det inte varit mer än så. Här filmar man människor som går och tänder ljus och tanter som säger att det här är det hemskaste som hänt i just det samhället. Är vissa liv värda mer än andra? Det verkar som så. 

Unless you see a pineapple outside my door, you are not allowed to enter.

Efter x antal timmar av plugg så är jag just nu i mitten av en välförtjänt paus. Smällde ihop böckerna och tänkte att nu ska jag göra något kul. Frågan var bara vad. Tittade mig omkring, såg disk, tittade bort igen. Något kul. Vad kan man göra som är kul och som inte tar för lång tid? Jag kom inte på något så tänkte att jag kunde läsa Aftonbladet, där brukar man ju alltid hitta något som är kul, även fast det inte är menat att vara det. Till en början hittade jag inte så mycket av nöje, men sen stötte jag på en artikel om de bästa apparna till iPhone. En app som ger ett dagligt horoskop. Jag tror verkligen, verkligen, INTE på sånt där, men det kan vara ganska kul att läsa och sen kritisera sönder. Ganska kul tänkte jag som sagt att det kunde bli, men jag anade aldrig hur mycket jag skulle komma att skratta. Jag lyssnade på Aftonbladet, för självklart presenterar ju dom bara bevisad fakta. Observera sarkasmen. Jag laddade i alla fall ner den appen som rekommenderas. The DailyHoroscope. Klickade i mitt stjärntecken och då kom detta upp på skärmen:

"Sunday Oct 28 2012 - The pineapple is a symbol of welcome. Not everyone is aware of this. The succulent fruit, whose origins date back to the mid-1400s, symbolized hospitality to the Carib people. If you were traveling back then and you found a pineapple at the entrance to a Carib village that meant you were welcome. Someone is giving you a message you don't understand. It's a positive message, even though it may seem quirky or even quite eccentric. If you don't understand, find someone who does."

Vänta lite nu. Vad har ananas med det här att göra? Jag var helt klart inte medveten om att ananasen är en symbol för att man är välkommen. Fast nu lever ju inte jag under mitten av 1400-talet så förstår inte varför det här är relevant. Och även om jag hade gjort det så känns det högst osannolikt att jag skulle rest till en by i Karibien. Och att jag dessutom skulle hitta en ananas känns ju ännu mer galet. Speciellt med tanke på att Aftonbladets egna horoskop sa " Var försiktig så att du inte får hela världen emot dig i dag. Alla verkar vara på stridshumör." Yes, välkommen var det ja. Det sista jag vill är att få en Karibisk by emot mig. Men hittar jag en ananas så antar jag att jag kan pusta ut och vara lugn.

Så, det är alltså någon som försöker säga mig något men som jag inte förstår? Kan texten kanske syfta på sig själv? För jag förstår inte riktigt hur allt det där hänger ihop. Och den är ju sannerligen "quirky". Eftersom att jag inte förstår så efterlyser jag någon som kan förstå och som kan förklara det för mig. Tack på förhand. Förväntar mig inga svar men uppskattar om något skulle trilla in.

Jag ska fan läsa det här horoskopet varje dag. Jag kommer ju lära mig massor av onödig fakta samt att jag kommer få påhittade spekulationer om hur min dag kommer vara. Det är ju helt underbart.

If it is important enough to you, you will find a way. If it is not, you will find an excuse.

Pluggandet går inte bra. Det är så svårt att hitta motivation när jag känner mig så osäker på om jag faktiskt kan tänka mig att jobba med det här i framtiden. Jag måste ju klara tentorna, det vet jag ju att jag måste, men ändå hittar jag inte orken. Kommer jag att stå ut hela utbildningen? Jag vet inte. Jag borde försöka, det förstår väl jag med. Det vore ju bra om man kunde ta ut en examen men samtidigt så funderar jag på vad jag ska med det examensbeviset till om jag ändå vill bli polis i slutändan. Nästan alla jag pratar med tycker att det är dumt att välja polis framför byggingenjör. Och visst, rent ekonomiskt är det väl kanske dumt. Men hellre att jag gör något som jag trivs med för en lägre lön än tvärtom. "Men du tycker ju att det är intressant med bygg". Jajo, till viss del stämmer väl det. Men jag vet inte om det räcker. Jag har nog lite att fundera på.

Var inte på världens bästa humör när jag tidigare idag begav mig till kära Hemköp för att handla. Började plocka satsumas när en tant kom fram och sa att apelsinerna bara kostade hälften så mycket. Jag nickade och klämde ur mig ett "okej", varpå tanten säger att hon tycker att jag ska köpa apelsiner istället. "Ja, fast nu vill ju inte jag ha apelsiner, jag vill ha satsumas". Hörde själv hur det lät så klämde fram ett leende och "men tack för rådet". Sen gick jag.

Juice, A-fil, satsumas och en påse tuggummin. Tjejen i kassan skrattade och sa "det vanliga". Kul att man är på Hemköp så ofta att de vet vad jag brukar handla. Inte okej. Jag måste börja åka till en annan affär.

Idag var förövrigt första dagen som vinterjackan var på. Vinterjacka och tjocka vantar. Men med converse och utan mössa. The logic makes no sense. Brukar iof köra converse typ året runt, men det är ju så jävla svinkallt om fötterna att man vill dö. Så, i år blir det ändring på det där. Och varför jag valde att skippa mössan är skumt. Jag har ju haft mössa på mig senaste tiden, men nu, när det faktiskt är riktigt kallt, då lämnade jag den hemma.

Kollade nyss på Snow White and the Huntsman. Det var en lång film. Men inte så överdålig som jag hade förväntat mig. På tal om överdåligt så måste skriva om en film som jag och Viktor såg nu senast. Herregud alltså. Men det blir någon annan gång.

I don't give up when I'm tired, I give up when I'm done

Jaha. Den här helger ser ju inte ut att bli som det var tänkt. Med sommardäck på, i det här vädret, går det inte så bra att köra längre sträckor. Antar att jag får stanna hemma och plugga istället om det inte uppstår något sorts mirakel som innebär att antingen vintern återgår till höst eller att mina däck byter sig själva på något magiskt sätt. OCH att all information inför tentan finner sin väg till min hjärna. Jag vet inte vad som känns mest troligt av de där tre scenariona. Känns som "a three-way-tie".

Vi hade "seminarium" idag. Och på det här seminariet skulle vi diskutera den kritik vi fått på våra handlingar av en som faktiskt jobbar med sånt. Det gick snabbare än förväntat, för vår klass är tydligen övergrymma. Eller ja, som någon konsult hade sagt: "jag har ju sett betydligt sämre". Det skulle tydligen tas som något positivt. Fast egentligen, vi har ju faktiskt aldrig gjort det här förut och trots det så finns det de som jobbar med sånt här som presenterar sämre saker.

Efter diskussionen så skulle vi fylla i en kursutvärdering. Jag är sällan snäll på utvärderingar. Alltså inte elak heller, mest bara brutalt ärlig. Är det dåligt så ska läraren få veta det. Tur att man skriver anonymt. Inte för att jag inte står för det jag skriver utan mest för att man inte vill göra sig ovän med en lärare som man ska ha i fler kurser. Brukar alltid skriva med extra dålig handstil då också. För det känns ju så troligt att de skulle känna igen någons handstil. Hej paranoid.

Nehepp, det är väl bäst att fortsätta med tentaplugget. Kul fredagskväll, verkligen.

The thing is, I will never stop caring. 

brace yourselves

Då har ytterligare en dag passerat. En ganska produktiv dag även om jag inte pluggat så mycket som jag borde ha gjort. Eftersom det gick från vacker höstdag till BAAM, vinter, på typ några timmar så blev det att bära utemöbler och försöka knöla in dom i mitt lilla förråd. Närmaste vägen till förrådet är genom lägenheten, vilket innebar att jag också fick torka golven efteråt. Men det skadar ju aldrig att torka golven så det var ju bra att det blev gjort. Har även fixat så jag har massor av matlådor. Vilket kan tänkas onödigt med tanke på att jag inte behöver ha någon matlåda med mig till skolan förrän måndagen om två veckor. Men, det kan ju vara bra att ha. Det finns ju dagar när man inte är pepp på att laga mat.

Funderar på att renovera badrummet. Skulle gärna vilja göra det men frågan är ifall man får tillbaka de pengarna när man säljer lägenheten. Troligtvis inte fullt ut och med tanke på att jag inte tänkt att bo kvar här mycket längre än tills jag avslutar mina studier eller, vilket jag hoppas på, kommer in på polis inom de närmaste åren, så känns det dumt att lägga ner för mycket pengar. Jag trivs ju ändå ganska bra med att ha det som det är. Visst, det skulle vara nice att få in golvvärme och sånt, men om jag känner att det är värt så mycket pengar vet jag inte. Har lite att fundera på. Tänker i alla fall ta tag i att tapetsera och göra lite sånt nu efter tentaperioden. Det ska bli kul. Fräscha till lite.

Kvällen avslutades med att prata med Viktor på Skype. Lika trevligt som alltid. Skulle lätt kunna stå ut med blåsten i Umeå om jag fick bo i samma stad som honom. Lätt. Umeå verkar förövrigt som en riktigt bra stad. Jag skulle nog trivas där. Synd bara att det är kallt och blåsigt. Men det är ju inte så värst mycket trevligare väder här. Just nu låter det som att det är storm ute och det snöade ju förut. Snorhalt ute. Måste byta till vinterdäck ASAP. Det svenska vädret alltså. Men å andra sidan skulle jag nog inte vilja bo i ett land som bara har en årstid. Det må vara kallt och jävligt här, men samtidigt så finns det inte mycket som slår att sitta inne med en kopp te och tända ljus när man hör hur vinden tar tag i fönstren och ser hur snön faller utanför. Det finns fördelar med allt och det är väl det som är charmen.

är jag vaken eller?

Hur kommer det sig att varje gång som jag haft bilen i garaget under natten så har det varit en mild och frostfri natt, medan varje gång jag inte orkat parkera i garaget så har jag fått skrapa rutorna?! Jag tänker skylla på iPhones inbyggda väder-app. Den har ju för-i-helvete aldrig rätt.

Herregud vad trött jag var igår. Kunde knappt hålla mig vaken under matteföreläsningen och sedan, på seminariet i energiteknik, hade jag ingen aning om vad jag pratade om. Jag vet iof inte om det berodde på tröttheten.
Åkte hem för att plugga. Det gick sådär, men försökte ändå ganska bra fram tills det att klockan var runt 20. Då somnade jag stenhårt under högen av papper. Vaknade till typ två timmar senare och kände mig skapligt förvirrad. Papper överallt. Fem missade samtal och en drös sms hade inte väckt mig, trots att telefonen bara låg någon decimeter bort. Då sover man nog ganska hårt.

Nej nu har jag inte tid med det här. Dags att trycka in så mycket information i huvudet som det bara går.

name that president

Tittar på en sit-down-debate mellan Obama och Romney. Jävligt underhållande. Romney pratar så fint om sin delstat och sitt inflytande över deras skolor och hur de en gång i tiden blev utnämna till några av landets mest prestigefyllda.

Moderatorn: Det var ju 10 år innan du blev guvernör.
Romney: Absolut, men nu senaste åren har vi återigen vuxit oss starka.
Obama: Men det är ju pga min reform.
Romey: ...

Ägd!

Jag kanske inte tycker att Obama är den bästa presidenten någonsin men snälla, man måste ju vara smått dum i huvudet om man inte vill se honom omvald. Inte för att USA är ett så demokratiskt land som de vill tro, men med Romney som president kommer det ju bli katastrof. Inte bara i USA, utan i stora delar av världen.
Obama kan sin skit, Romney är, och står för, skit.

I can't live without.. oxygen.

Efter att ha pratat mycket om negativa associationer så har jag börjat fundera lite. Viktor och jag pratade lite om det här och det är ju egentligen ganska sjukt att man slutar tycka om exempelvis en maträtt bara för att någon som man verkligen inte gillar tycker om den rätten. Det säger nog ganska mycket om hur mycket man kan ogilla en människa. Det är ju lite synd. Inte att man ogillar människan men att man går miste om andra saker. Ingen av oss två vill ha Starbar längre, vilket egentligen är typ det godaste godiset som finns. Vafan liksom?

once i stop giving a fuck about you - good luck getting that back

Alltså något som jag tycker är så grymt äckligt är folk som återanvänder "fina texter" och liknande. Folk som säger exakt samma saker, ordagrant, till sin nya som de en gång sa till sina ex. Skapligt smaklöst. Skulle man upptäcka att någon gjorde så mot en själv så skulle man ju inte känna sig direkt speciell. Bara att hoppas att dessa stackars människor inte får reda på det. Alla förhållanden är unika, även om "unikt" kan betyda såväl något positiv som negativ.

Hur som helst så var helgen riktigt bra. Tror aldrig att jag har kramat någon så hårt som jag kramade Viktor när han kom hit. Vi pratade skit, drack alkohol och tittade på film, hela kvällen och hela natten. Dagen efter blev det bakismat och soffhäng tills det att han skjutsade mig till lagfesten och vi sa hejdå för den här gången. Tungt. Jag saknar honom redan. Bästa Viktor. Eller Omar som han också är känd som.

Lagfesten var trevlig och jag har höga förhoppningar på nästa säsong. Även här blev det en del alkohol. Skulle ljuga om jag sa att jag minns hela kvällen. Men jag hade tydligen kul i alla fall. Och tydligen så somnade jag en stund på Helenas soffa. Och jag kom ju hem till slut, fast det tog nästan två timmar att gå hela vägen. Någonstans där på vägen tippar jag på att jag har försökt ta en genväg. Mina skor och byxor var nämligen ganska leriga. Haha, sålänge man kommer hem så ska man inte klaga. Jag är egentligen mest nyfiken på hur jag fick lårkakan som jag har. Jävligt konstigt.

Igår, söndag, mådde jag som jag förtjänade. Men det var lätt värt det. Lätt.


Jag är arg på mig själv, inte på dig. 
Arg för att jag var för snäll. Arg för att jag bad om ursäkt för saker jag inte gjorde. 
Jag är arg för att jag blev så fäst vid dig. Arg för att jag tänker på dig ibland.
Men mest av allt är jag arg för att jag inte hatar dig, när jag borde göra det. 
Lol, jk.


Idag kom jag på mig själv med att sitta och le utan att egentligen veta varför. Men sen kom jag på att jag log för att det fanns någon där i tankarna.

bäst

Vilken helg. Har haft så grymt kul. Det enda jag ångrar är min kommentar igår om att jag inte brukar bli bakfull. Jag tror nämligen att jag fortfarande är bakis. Antingen det eller så börjar jag bli sjuk. Sliten, full av blåmärken och en ond lårkaka. Detta, om något, är tecken på att helgen har varit kungligt bra. Har egentligen massor att skriva, men jag spar det tills jag mår lite bättre. Nu blir det te och mys. Puss.

If something seems too good to be true, it probably is

Vilken skum dag. Först, när jag skulle till skolan för att skriva tentan så åkte en polisbil bakom mig hela vägen. Som att jag inte redan var nervös liksom. Sen, tentan. Jag väljer att inte uttala mig alls om den. Till denna tenta hade jag i alla fall tagit med mig en vattenflaska med juice i. Hade lagt den i en påse och allt ifall den skulle läcka. Den läckte inte. Sen, efter tentan när jag åter skulle lägga ner flaskan i väskan så brydde jag mig inte om att lägga den i en påse, jag menar, den läckte ju inte förut så varför skulle den läcka nu? Hur som helst så begav vi oss mot kupolen för att äta. Sträckte ner handen i väskan för att leta efter nycklarna när jag känner hur allt är dyngsurt. Juice. Överallt. Miniräknarna (ja, i plural) överlevde i alla fall, tack och lov. Men kan lova att allt var kladdigt. Fiskade upp alla saker och slängde dom på sätet. Kvar var bara väskan som hade en sjö av juice i botten. En sjö som parkeringen fick ta över. Ahja, åkte och käkade och stoppade in det kladdiga kortet i kortläsaren när jag skulle betala. Det fastnade nästan, men det funkade att betala med i alla fall. Vidare för att införskaffa onyttigheter till kvällen. Kortfel. Kortfel. Spelade ingen roll hur mycket försökte göra rent kortet. Killen i kassan tittar på mig och säger att Swedbanks kort brukar krångla hos dom. Så micklade han lite med kortet för att det skulle få kontakt. Det funkade till slut varpå han säger att det verkar som att vissa kort är tunnare än andra och att det är därför det krånglar. Haha, jajo, troligt att det var därför, men jag bara nickade och tackade för mig. Självklart hade jag glömt att handla chips och dipp, något som är ett måste om man ska titta på film med Viktor. Så jag sprang in på Hemköp. Kortfel. Döda mig. Men även här funkade det efter ett par gånger. Med chipspåsen i ena handen och gräddfilsburken i andra var det svårt att få upp nycklarna ur fickan. Så, jag ställde burken på biltaket, låste upp bilen, satte mig och körde hem. Med gräddfilsburken på taket. MEN, den stod kvar när jag kom hem. Jag måste ju uppenbarligen köra som en gud. Skulle ljuga om jag sa att jag inte blev förvånad när jag klev ur bilen och såg den lilla burken. Jag tittade bra länge på den innan jag började skratta. Och precis lagom när jag började skratta så kom två grannar och gick förbi. Och inte kunde jag sluta skratta heller. Kul, nu tror mina grannar att jag är knäpp. Står där och skrattar åt gräddfil.

Nu sitter jag och väntar på att Viktor ÄNTLIGEN ska komma hit. Han är inte många minuter bort nu. Jag borde panikstäda lite men jag orkar inte. Har köpt en present åt min kära vän. Haha, en jättefin (läs ful) mössa. Knallorange med inslag av gult. Tänkte att han ska vara orange om huvudet även på vintern. Åh, den här kvällen kommer bli så bra! Inget tänk på tentor, inget plugg alls. Bara kvalitetstid med världens bästa människa. Ingen aning om vad vi ska se för film men kan tänka mig att vi kommer välja någon som visar sig vara väldigt dålig. Det är liksom lite vår grej. "Den här verkar bra" - så är den skit. Vi kanske ska välja någon film som vi inte har så höga tankar om? Så kanske det blir tvärtom även då? Värt ett försök! Sen kan det nog bli lite Captain Morgan och Cola också.

räkna får

Det här med att plugga är uppenbarligen inte min grej. Idag har jag gjort allt annat än det jag borde ha gjort. Fast, jag har ju gjort en del bra saker som också behövde göras. Typ kasta ruttna, oidentifierbara, saker som legat lite för länge i kylskåpet. Ett salladshuvud som inte längre visade ens en antydan av färgen grön. 15 ägg som hade passerat utgångsdatumet. Ja, 15 stycken. En hel jäkla kartong. Yoghurt som blivit väldigt, väldigt, trögflytande. Förstår inte varför jag köper sånt som jag vet att jag inte kommer äta upp. Det här är konstaterat sedan länge, men mitt kylskåp är en plats dit mat går för att dö.

Att jag skulle gå och lägga mig tidigt är en plan som också ser ut att fallera. Jag är alldeles för pigg för att sova nu. Om inte... man kanske skulle ta och titta på lokalkanalen? Kan inte tänka mig att det kan leda till annat än att jag somnar. Alternativt får något sorts epileptiskt anfall av allt skakigt filmmaterial. Det känns inte värt att ta den risken. Så det är väl bara att släcka alla lampor och börja räka får. Räkna får i radianer. pi/180 får, pi/90 får, pi/60 får...

Förresten, på tal om talet pi. Det är ju ett helt sjukt tal egentligen. Det är ett oändligt tal som aldrig upprepar samma talsekvens två gånger. Vilket betyder att alla möjliga sifferkombinationer finns någonstans i talet. Översätts siffrorna med teckenkodning så finns alla namnen på alla människor man någonsin kommer träffa, i talet pi. Alla namn, alla datum, alla tidpunkter. Allt. I mångt och mycket finns ju svaret till alla livets frågor i just pi.

Why did I ever like you?

What did I see?

Whatever it was, it must have been some kind of illusion 

-a magic trick on me.

It's hard to believe I ever laughed at anything you said,

because you're just not funny.

Who would believe I'd let you do all those things?

Oh I guess the joke was on me. 

With a face like that, I too would wear shades all the time

Är på ett riktigt elakt humör idag. Har kritiserat människors beslut och skrattat åt fula ansikten. Det är ju inte så snällt egentligen, men kan inte hjälpa det. Och vissa förtjänar faktiskt att bli skrattade åt. Självklart inte enbart för deras utseende, utan det är ju lite andra saker som måste spela in. Och dom som jag skrattat åt har förtjänat det, tro mig. Och oj vad jag har skrattat.

Hur som helst, tenta imorgon. Kan inte påstå att jag alls pluggat lika mycket som jag hade tänkt göra. Och när jag väl satte mig ner och räknade så tog jag en paus efter en halvtimme för att koka kola. Haha, koka kola, låter som en nordisk version av Coca Cola. I alla fall, när kolan var klar och pausen skulle varit över så lockade The Colbert Report och The Daily Show mer än matten. Såatte.. Kanske pluggar lite senare. Eller om man skulle gå och lägga sig väldigt tidigt, gå upp 03 och räkna hela tiden tills tentan börjar 09. Vi får se hur det blir.

Ikväll tar Viktor tåget söderut och imorgon så får jag äntligen träffa honom! Känns som evigheter sedan sist. Det kommer bli en onyttig helg utan några som helst studier. FYFAN vad nice.

Nu: smaka kola.

av okänt skäl så har antalet läsare av den här bloggen ökat avsevärt

Pluggandet går dåligt, jag har nog gett upp för dagen. "Plugga hela dagen" - how about no.

Skälet till att jag skriver nu är i alla fall att jag fastnade framför Dalarnas lokalkanal. Alltså finns det någon människa som kollar på den kanalen regelbundet? Antingen handlar det om dans i Säterdalen eller om någon marknad mitt ute i ingenstans. Jag tittade kanske en kvart på ett inslag men har ingen aning om vad det handlade om. Äldre män som går skogspromenader kanske? Det var i alla fall en fem minuter lång sekvens med bara en gubbe som gick på en grusväg. En skakig sekvens dessutom. Allt jag någonsin lyckats se på den här kanalen verkar vara filmat med en vanlig handkamera alternativt en mobiltelefon och den som filmar är alltid väldigt skakig på handen. Sen kan man fråga sig när alla dessa inslag är inspelade. Det känns inte speciellt modernt, alls. Om man sitter tillräckligt nära så är det som att resa tillbaka till 90-talet. Fantastisk TV-upplevelse. Undrar vem som pitchade idén till inslaget jag såg. "Jag har en idé. Vad sägs om att filma en gubbe som går och sen filma lite träd, lite berg och lite vatten. Vem vill inte se det liksom?". Men man kanske inte ska klaga, de har ju i alla fall fått bort den där bilden som fryste fast och var kvar i tre veckor. Jättefin stillbild på en kraftig, skäggig man med öppen mun, halvöppna ögon och ett gosedjur i handen. Varje gång jag kände mig deppig så blippade jag bara över till den bilden för att få skratta lite. Funkade varje gång. Jag saknar den där stillbilden, hur ful den än var så var den rolig. Stackars sate.

Har även tittat igenom Sundhages landslagstrupp. Tre målvakter som jag inte har någon direkt koll på. Jag hade gärna sett att Jönsson var med, men icke. Det står att Lindahl inte är med pga sin skada. Inte för att vara sån, men hon borde inte vara med oavsett. Hon gör så konstiga saker ibland. Eller ja, oftare än ibland. Hon är ju motsatsen till Jönsson, som är högljudd och allmänt skräckinjagande. Hon tvekar minsann inte. Sen ser väl backlinjen ganska bra ut och mittfältet också med undantag för att Seger är med. Jag gillar verkligen inte henne. Så himla överskattad spelare. Vissa matcher slår hon ju inte en enda pass rätt. Hon har tur ibland och lyckas med riktigt bra saker, men som sagt, hon har tur, ibland. Anfallet ser ganska strålande ut om man frågar mig. Schelin och Landström. Ja, självklart några fler än bara dom två, men äh, mindre viktigt. Såatte, nu har jag höga förhoppningar inför nästa landskamp. Snälla leverera en vinst så alla kan vara glada och nöjda.