precis som planerat

Klockan är inte ens 10 och den här dagen har redan tagit sig upp på en stabil plats på topp-tio-listan över fuckade dagar. Jag trodde att jag skulle skriva en omtenta idag. Tyckte det hela kändes lite lustigt från första början då jag hade känt mig ganska säker på att tentan gick bra, men ahja tänkte jag, jag kunde ju ha slarvat. Har pluggat och haft ångest över den här skiten de senaste dagarna och nu var det alltså dags att skriva. Gick in i klassrummet men stod inte med på listan. Skämtar dom med mig? Irriterad fick jag bort till hon som styr med tentorna. JAHAMENOKEJ, då hade jag ju tydligen klarat den där jävla tentan i alla fall. Tänk så bra om dom hade kunnat föra in resultatet på mina sidor istället för att det bara skulle stå ett litet
"-". Jag kunde ju gärna inte anta att jag hade klarat den utifrån det. FÖRIHELVETE. Bor man inte i Borlänge under sommaren så man har möjlighet att hämta ut tentan och själv kolla resultatet så är man beroende av att lärarna och studieadministratörerna lägger in resultaten. Men missar kan väl hända antar jag.

I det här forumet känns det okej att få klaga lite, jag känner ändå inte en enda jäkel som vill läsa på min skola, så det är inte som att jag skrämmer bort någon. Jag måste ju få klaga av mig någonstans innan jag kan stå och berätta om vad som faktiskt är bra här. För visst är det bra också. Problem finns överallt och sålänge det löser sig är det väl okej. Känns bara surt att det gick åt så mycket onödig tid och vånda.

Eftersom att jag inte kunde sova inatt så svängde jag förbi ICA för att köpa energidryck innan jag åkte till skolan. Jag trodde kassörskan skämtade när hon bad mig om legitimation. Jag är för fan 23 år. Jag borde fattat redan då att det här inte skulle bli någon vanlig dag.

FO HELVEDE.

När allt bleknar i jämförelse

Många gånger kan man finna sig i situationer som man redan varit i tidigare. Man kommer på sig själv med att utföra samma handlingar, säga samma ord och känna samma känslor. Något nytt, men något inte så unikt. Jag har tänkt på det här flera gånger förr. Säg att man träffat någon man gillar. Man säger ord man en gång sagt till någon annan. Känner känslor som inte skiljer sig mycket från vad man har känt för någon annan vid ett tidigare tillfälle. Allt känns lätt, man vet hur man ska agera.. just för att man varit i en liknande situation förut. Orden man får höra har någon annan fått höra vid ett tidigare tillfälle och orden man själv säger är inte heller nya. Trots att nuet är nuet och dåtiden är dåtiden går det inte att bortse från att det kanske inte är så himla personligt som man skulle vilja att det vore. Men när man känner något man inte känt förut, hur gör man då? Att hitta nya ord är inte lätt och man inser att man tidigare kanske använt starka ord till något som inte gör dom rättvisa. Men får inte orden en annan betydelse när det ligger andra känslor bakom? Jag vill gärna tro att det är så. Eller ja, jag vet att det är så. I alla fall för mig. Jag har sagt orden förut, men jag har inte sagt dom på det här sättet.

Annorlunda, unikt, speciellt.