A human fire extinguisher

Jaha, 29:e Februari, det är ju inte varje år inte. Om jag ska vara ärlig så var det först idag som jag upptäckte att det är skottår i år. Visste ni att om man inte skulle ha en extra dag vart fjärde år så skulle årstiderna flytta sig hela 24 dagar inom loppet av 100 dagar. Lätt lösning på ett komplicerat system, bara ploppa in en extra dag.

Just nu sitter jag i soffan och slötittar på matchen. Tycker inte att Isaksson imponerar. Om han nu någonsin gör det. Han förtjänar att få kritik för det där självmålet som blev. Men men.

Är så trött efter träningen. Känns verkligen att jag har varit borta i några veckor. Den lilla kondition jag hade finns inte kvar. Måste erkänna att det känns ganska tungt att åka till träningen när kroppen känns så slö som den gör. Men det är väl bara att stå ut tills det vänder. Alltså wow, jag har verkligen inget vettigt att skriva här. Eller jo, jag kan berätta att jag funderar på att starta en egen lite mögelblogg alternativt ett album på facebook för mina skapelser.

A human fire extinguisher -  It's that thing of when a thin midget paints himself red and then chews alka-seltzer until foam shoots out his mouth. 

I'm not sure that it's beef, Carl. But beef sounds right.

Jaha, jag har fått i uppdrag att skriva något här... så nu skriver jag. Jag har inte så mycket att skriva. Jag kollar hellre på SNL än att försöka klämma ut några meningar här. Jag har gått och blivit helt kär i just Saturday Night Live. En av sketcherna har jag kollat på minst 30 gånger och kan den, pretty much, utantill. Hemskt, jag vet, men den är SÅ rolig.

"If you love golf, you gonna love the next prize you didn't win. It's a real hole-in-one. With a glamorous one day, no night stay at the Pebble Beach Hyatt Roal Golf Resort. You'll be golfing all day and leaving before dinner, courtesy of Pebble Beach."

"Look at this Debra, a life time supply of frozen chicken, by chicken-man. Imagine years after years after years of chicken. Right at your fingertips.Tickle tickle. Each chicken looks as good as this one, that's the chicken-man guarantee. If your man likes chicken, he might like chicken-man."

Okej, nu skrattar jag igen. Kristen Wiig och Maya Rudolph, helt underbara.

Why do cows have bells? -Cuz their horns doesn't work?

Två bra dagar på raken! Igår fick vi först tillbaka tentan i Byggprojekt Småhus och jag tänker verkligen inte klaga på resultatet. Nöjd och med torra skor åkte jag mot Falun för att bli bjuden på högklassig mat av Herr Heed. Inga klagomål på maten, men det var lite lurigt att sitta på golvet och äta. Senare plockade vi i alla fall upp en vän till Virre och begav oss mot stora staden Gävle för att heja fram gästande HV71 till en vinst mot äckliga Brynäs. Jag hatar att köra i städer jag inte känner till, men för en gångs skull var det bra med baksäteschaufförer. Vi kom alltså fram till Läkerol Arena utan större problem eller panikattacker. Gästande HV briljerade och vi åkte nöjda hemåt. Allt var ju självklart inte roligt med matchen. Exempelvis så störde jag mig lite på en tjej som stod precis vid oss. "Kom igen nu HV!" måste vara hennes favoritfras. Det kändes som att hon gick på repeat. Men hon lyckades kläcka ur sig en annan mening och den var helt underbar. "Han borde ju åka ut för holding eller något sånt där". Haha på folk som utger sig för att vara inbitna fans men som egentligen inte har så stor koll på själva sporten. Hur som helst, eftersom att det hade gått så bra att köra in i Gävle så ville jag inte förstöra det hela med att försöka lyckas lika bra med att hitta ut, så jag lämnade ratten och intog en säkrare plats i passagerarsätet. Det här med att kolla på matcher är inte bra för mina nerver. Det är lite för spännande för att jag ska må bra. En hel del adrenalin och skakiga ben blev det. Nu måste jag ändå erkänna att HV har vunnit en plats i mitt hjärta.

Denna dagen spenderades i Rommes skidbackar. Jag och Therese plöjde igenom alla roliga backar tills benen sa ifrån. Skulle ljuga om jag sa att jag inte trodde att jag skulle dö vid ett par tillfällen. När man, mitt i en brant, börjar känna att det går lite för fort men att man inte kan göra så mycket åt saken så är det bara att hoppas på det bästa. Och det gick ju faktiskt bra. Eller ja, i en backe hittade jag en jättegrop, tappade skidan och bjöd på en liten, lätt, vurpa. Men annars gick det kalas. Nu, efteråt känner jag mig dock som en gammal tant. Mina vader, lår och knän är sjukt stela. Sjukt stel, men sjukt värt.

Jag vill också ha snickerskaka!

Rollin' - like a buss

Lång dag. En liten sväng till skolan för att jobba lite med gruppen. Eller liten och liten, fyra timmar. Och ja, med lång dag så menar jag lång för mig, som har legat sjuk i några dagar och som fortfarande inte mår riktigt på topp. Åkte hem och promenerade en liten runda i det soliga vädret. Med promenerade så menar jag att jag halkade omkring på den vattniga isen. Men det var trevligt. Samlade sedan alla krafter för att möta tvättstugan. Det var en kamp, men nu är hela högen ren. Dagens höjdpunkt var att spela curling med laget. Ehm, jag var ganska jättedålig. Hade lite nybörjartur först, men jag var nog överlägset sämst ändå. Men förbannat kul var det.

Men ja, nu till det som jag egentligen tänkte att jag skulle skriva om, innan jag beslutade mig för att försöka få mina läsare att somna genom att skriva om så sjukt tråkiga saker som att tvätta. Jag hade en hemsk, hemsk, mardröm inatt som var. Jag drömde att jag var i Big Brother-huset. Hela drömmen handlade i princip om att hitta den toaletten, för det skulle finnas en, som inte hade en kamera. Och det fanns typ hundra toaletter, vissa mer otrevliga än andra. Det pågick även någon sorts fest där det var flera som jag kände. Sjukt märkligt när man drömmer om folk som man egentligen inte känner, utan bara vet vilka dom är. Varför drömmer man om dom liksom? Hur som helst så började alla gråta, för ingen kunde hitta till den där toaletten och alla vet ju hur viktig relationen till toaletten är när man är full. Det som gjorde drömmen hemsk var att Big Brother-loggan var på alla väggar. Och man vet ju, att om man hamnar i det huset så är ju det ganska likvärdigt med att tas in på ett psykhem.

En tanke bara, om man inte vet hur ett ord stavas, kollar man då inte upp det innan man skriver det? Det gör jag i alla fall. Skapligt onödigt att framstå som mindre vetande genom att inte göra det. Tyvärr verkar många inte bry sig, utan slaktar språk och värdighet som om det vore en sport.

My mind not only wanders, it sometimes leaves completely

Då var man alltså tillräckligt frisk för att gå till skolan men inte frisk nog att träna. Surt. Men nästa träning, då jävlar ska jag vara med. Det finns vissa nackdelar med att bli frisk. Till exempel så måste man då tackla diskberget och det totala förfallet av lägenheten som blivit under sjukdomstiden. Att man börjar få tillbaka luktsinnet är också lite skrämmande. Har legat och sovit lugnt i lukten av sopor utan att känna något alls. Nu är doften påtaglig. Slängde lite mögliga saker idag och hittade senare lite nya. Som en gammal matlåda som borde ha diskats för ett bra tag sedan. Tur att luktsinnet inte är helt återhämtat efter förkylningen. Slängde matlådan och besticken, de var bortom räddning.

Skolan bjöd i alla fall på en genomtråkig föreläsning. Eller jag tror att den var tråkig, jag hörde inte så mycket av vad som sades pga mitt snorande. Det jag väl hörde, lyssnade jag inte på. Sedan var det dags för en delredovisning. Jag sa några meningar och nickade sedan åt det som de lite smartare gruppmedlemmarna sa. Det är bäst att de får sköta snacket om konstruktion. Även om jag förstår vår konstruktion så är det svårt att föra informationen vidare.

Förövrigt gillar jag när man har använt huvudkliaren, glömmer den på huvudet och sedan glider omkring i lägenheten helt ovetande om att det sticker upp en metallpinne ur håret. Och att man sen får panik över att "något kryper i håret" och slänger runt huvudet frenetiskt för att få bort vad-det-nu-är-som-är-där.

ge mig energi

Söndagskvällen är här. Hade hoppats att jag skulle må betydligt bättre nu så att jag inte bara kan ta mig till skolan imorgon utan att jag också hade kunnat göra lite skolarbete under dagen. Så blev inte fallet. Ska dock försöka ta mig till skolan imorgon. Det är en relativt viktig dag som man inte bör missa. Bara att hoppas att jag orkar med hela dagen.

Runt 22 igårkväll fick jag i mig dagens sista medicin. Somnade stenhårt efteråt och vaknade inte förrän lite efter 13 idag. Herregud. Sen somnade jag igen och sov några timmar till. Jag är inte frisk än. Känns genomruttet att inte ha pluggat något, men det har verkligen inte gått. Det går fortfarande inte. Håller på att somna bara av att skriva det här. Har absolut ingen energi. Det kan ju iof bero på att jag inte har kunnat äta någon ordentlig mat sedan i tisdags.

Nu vill jag sova igen.

Är jag vaken?

Precis knaprat lite medicin, så har runt 5 minuter av att må bra innan jag kommer somna. Jag minns inte sist jag mådde såhär dåligt. Detta är sämre än när levern höll på och krånglade. Om bara febern kunde försvinna så man kan göra något vettigt, typ lite skolarbete. Men än så hänger den i. 

Kan inte ni göra mig en tjänst? Skulle vara kul att veta vilka som läser min blogg, så skulle ni kunna tänka er att skriva ett litet hej som kommentar? 

Trött. 

In order for you to insult me I would first have to value your opinion

Jag har fått höra att jag ska uppdatera bloggen, så tänker försöka skriva något spännande (läs totalt ointressant).

Spenderade helgen i kära Norrköping. Det blev mestadels att plugga och gosa med Sammy. Hann dock med att festa på lördagen. Först lite chill-drickande hemma hos Emelie innan det blev Cromwell. Det märktes ganska väl att det var länge sedan jag fick i mig alkohol då jag var relativt ostadig på benen. Men det var lugnt, jag fick hjälp med att hålla balansen. Träffade massor av gamla klasskamrater och vänner. Sjukt kul! Det blev lite mer dricka i form av Morgan/cola, som faktiskt är riktigt jäkla gott. Någon shot kan ha trillat ner i magen också. Kul hade vi i alla fall och sällskapet var kung. Hade smusslat in en vinflaska i en jacka för att inte behöva slänga den. Men sen, på vägen hemåt, så tyckte jag tydligen att den var för jobbig att bära så jag slängde i den i strömmen. Så miljövänlig var jag med mitt ekologiska vin. Kastade även i mina tuggummin. Tänkte inte alls på att jag ville ha dom, men sen, på morgonen så kändes det som ett oklokt val. Där stod man, letandes i fickorna för att sedan minnas vart tuggummina hade tagit vägen. Men hur som helst så var det en förbannat mysig helg!

Jag och SJ är inte goda vänner. Först var tåget som jag skulle ta på söndagskvällen inställt och det på måndagsmorgonen blev försenat. Fast jag ska nog inte klaga. Inne på Norrköpings station så mötte jag nämligen ett gäng lyckliga människor som hade väntat hela natten på deras tåg. 8 timmar är en skaplig försening.

Lagom när jag kom tillbaka till Dalarna så blev jag förkyld och började hosta. Nu mår jag ganska ruttet. Hosta och ont i halsen. Ironiskt att jag ska operera bort halsmandlarna imorgon pga att jag får ont i halsen så ofta, men att jag nu troligtvis kommer få en ny tid för att jag.. ..da-dahm-daa.. har ont i halsen.

Idag är det ju i alla fall alla hjärtans dag, för de som gillar kommersiella "högtider". Visst kan det väl vara en mysig dag, men att det skulle vara en hemsk dag för alla singlar köper jag inte. Om något så är det väl värst för de som är i förhållanden som inte funkar bra? En dag av att låtsas vara så kära och perfekta, när det egentligen kanske inte är så jävla bra som man vill att det ska vara. Jag tänker då inte klaga på min situation. Eller ja, det kunde ju varit bättre om jag inte vore sjuk.

Clever people master life; the wise illuminate it and create fresh difficulties.

Ett skumbad. Det tyckte jag lät som en strålande idé för några timmar sedan. Och det hade säkert blivit lika strålande om jag hade doserat skum-medlet rätt. "Ta i lämplig mängd" är inte så mycket till hjälp för mig. Det är som att "salta efter tycke", fast med salt tar jag alldeles för lite. Jao, det kan ha blivit lite av en överdosering. Det blev till slut ungefär 30 cm vatten och resten bubblor. Varför inte fylla på mer vatten? Jo, för då skulle bubblorna börja lämna badkaret. Kröp ner i bubbelhavet, upptäckte att vattnet var kokhett, hoppade till, slog munnen mot vattenkranen och spräckte läppen. Mitt liv känns ibland som en parodi på ett vardagligt liv. Men hela skum-proceduren var värt det bara för att få kladda dit bubblor i hela håret och ansiktet för att se ut som tomten. Extreme Makeover - bubble edision.

Förövrigt så har jag varit duktig idag. Var på föreläsning och höll mig vaken. Åkte till vårdcentralen och tog lite prover. Gjorde några byggfysik-uppgifter och fattade det mesta. Lagat mat. Eller ja, jag kokade potatis. Besegrade diskberget som vunnit över mig på WO de senaste försöken. På tal om disk så upptäckte jag att jag saknar flera teskedar. Jag förstår inte vart dom har tagit vägen. Det känns konstigt när man förstår byggfysiken men fattar inte vart skedarna är.

Lika bra att sova snart. Har en stor dag framför mig imorgon. Jag ska nämligen äta chokladbollar och dricka kaffe hos Viktor efter föreläsningen. Lite miljöpolitik kan det nog bli också. Sova, ja. ...måste bara hitta fjärrkontrollen först.

There's the good way and there's the 3-way (no pun intended)

Jag tänkte dedikera det här inlägget till TV3:s fantastiska program och reklam. Känn ironin.

Top Model Sverige... Herregud vilket hemsk program. Han superbögen Jonas som ska "hjälpa" tjejerna är nog den fulaste och läskigaste varelse jag någonsin har sett. Jag får seriöst kalla kårar av att höra honom säga "Girls, ni måste relaxa mer. Feela rytmen liksom." Varför slakta ett språk när man kan slakta två på en och samma gång? Hur som helst så anlände "modellerna" i Los Angeles i dagens avsnitt. Svenska Top Model, fast i USA. Man kan för en sekund luras till att tro att det inte alls är ett svenskt program. Jag menar, dels pga att de inte är i Sverige och dels pga fläckfria amerikanska accent. Lol, just kidding, dom pratar som svenska pensionärer som aldrig fick lära sig engelska i skolan. Så inte nog med att de är dåligt allmänbildade, vilket uppenbarligen många av dom är, de kan inte heller formulera ordentliga meningar. Men nu ska jag inte gnälla mer på det utan gå vidare till nästa vers i klagovisan. Izabella Scorupco. Hon borde nog låta bli dom lugnande medlen ett tag. Hon verkar ju knappt vara vid medvetande. Hon pratar så långsamt. Både på svenska och på engelska. Du kan prata normalt på svenska, dom kommer fatta vad du säger! Eller ja, jag antar att dom skulle fatta..?

Efter Top Model kommer Project Runway. "Är du galen eller kreativ?" frågar dom i reklamen. Jag tror att man utan tvekan kan klassa de flesta som galna eller ehm, mentalt utmanade. Måste man välja mellan just galen eller kreativ? De är ju inte direkt två motpoler till varandra. Det här programmet är värt att se för ett skäl och ett skäl endast. En kille heter Mondo, men det låter som att dom kallar honom för mongo.

Nog om programmen, nu till reklamen. Jag älskar ViktVäktarnas nya reklam. Ni vet den om gå-ner-i-vikt-appen? Ja, en app kommer säkert göra jättestor skillnad. "Jag försökte allt men kunde inte gå ner i vikt. Allt förändrades när jag introducerades för VV:s app." Väldigt troligt. Guldbrev.se och Lendo har också reklammer som är så hemskt misslyckade. Jag tror inte att Lendo-kvinnan är mänsklig. Jag är ganska säker på att det är en robot. Ingen kan le sådär mycket och blinka sådär lite. Jag tror jag nöjer mig här, åtminstone för denna gången.

Bra idé!

Här utanför är det hemskt halt på vägarna. Ren is på vissa ställen. Eller förlåt, det VAR ren is. Nu har något geni kommit på en briljant plan för att lösa problemet. De har tippat ut massa snö där det var som allra isigast. Löst packad driv-snö. Isen kanske inte är borta men nu ser man den inte i alla fall. Tyvärr funkar ju inte "syns det inte så finns det inte"-argumentet så bra för just det här problemet.

Study - (verb) The act of texting, eating and watching TV with an open textbook nearby

Jag är så jävla bra på att uppdatera.

Idag är det i alla fall måndag för alla er som har missat det. Japp. Helt sant. En ny vecka med jobbiga saker att göra. Idag har i alla fall båda företagsmötena strukits från att-göra-listan. Känns bra nu, men det var plågsamt under tiden. Man känner sig inte som världens smartaste när man sitter med brokonstruktörer som tror att man ska förstå varför valvbroar har en skarv i mitten. Tur att man kan nicka och le. Undrar om det syns på ens leende när man ler för att man inte fattar. Det borde synas. Tydligt dessutom.

Ironiskt nog, eftersom att ena mötet var med Kopparstaden, så fick jag ett mail från dom idag. En bekräftelse på att jag har ställt mig i deras bostadskö. "Du är nu registrerad som kund hos oss i vår studentkö från och med 2010-07-22." De kanske har ett bra miljöarbete men de är fan inte snabba med att skicka ut information. Förövrigt så kan man "inte bo mycket mer miljövänligt än i Kopparstadens lägenheter". Snacka om att det var oväntat att höra dom orden.

Satt med på träningen och blev irriterad på att jag inte kan vara med. Inte för att det nödvändigtvis såg så kul ut, det såg snarare hemskt jobbigt ut, men det är fruktansvärt segt att inte få vara med. Tur att det finns bollar och basketkorgar. Det är nog tur att jag inte satsade på att spela basket. Även fast jag gjorde några, enligt mig, tuffa mål med ryggen mot korgen, så har jag nog ingen större talang inom den sporten. Och tur är väl det, för det är inte en så rolig sport. Nej tacka vet jag att slänga sig efter fotbollar. Det är livet det.

Fan, jag hade något vitsigt som jag tänkte skriva här, men jag minns inte vad det var. Typiskt. Men förresten, jag kan berätta att jag har gjort ett litet experiment. Sådär i brist på andra vettiga saker att göra, såsom att plugga, för det behöver jag ju inte alls göra. Nej nej. Hur som helst så testade jag att hälla i lite av ICA's basic-apelsinjuice i en genomskinlig flaska för att se hur lång tid det tar för vattnet och koncentratet att separera sig. Ja, jag får konstiga idéer ibland. Det har nu gått två dagar och koncentratet ligger som en tjock massa i botten. Jag tänker aldrig med köpa den juicen. Det måste ju bli likadant i kartongen som man köper juicen i. Fyfan. Nu förstår jag varför det står att man ska skaka innan man häller upp. Jag väljer färskpressat nu och för all framtid. Flaskan ska jag låta stå några dagar till bara för att ha något att bli äcklad över.

It takes 12 muscles to smile, 11 to frown and 0 to not gove a fuck

Mina ben! Troligtvis är det en ny muskelinflammation som satt sig i benen och nedre delen av ryggen. Det är smärtsamt bara att stå upp och att gå kan jag knappt. Jag kan inte få musklerna att slappna av och de stumma och ömma. Känns ganska förjävligt. Eller alltså, att det gör ont kan jag ta, men sist jag hade såhär så var det pga levern som krånglade. Jag är nog mest orolig för att det är samma sak igen. Vet inte riktigt vad som händer om fallet skulle vara så.

Sitter och kollar på mina nya skidor och pjäxor som står i hallen. Jag vill så gärna åka till Romme någon dag. Känns ganska sämst att jag ser backarna härifrån men att jag inte har varit där någon gång sedan jag flyttade hit. Men när jag bodde i Norrköping, då jävlar åkte man dit varje år. Med en buss som gick typ 04:45. Nej, jag ska åka! Så fort det känns bättre i benen.

Eftersom att mitt kylskåp var ganska tomt, med undantag för två ruttna tomater, så var jag tvungen att pallra mig iväg till Hemköp förut. Det blev en episk resa. Den lilla trappan ner till porten höll på att bli min död. Satte ner ena foten på första trappsteget neråt, la över vikten på den och kände hur benet inte orkade med, alternativt att hjärnan också sa ifrån då det gjorde så förbannat ont. Tur att jag fick tag i räcket. Tog mig ner och ut till bilen. Jag vill lova att det har varit kallt under natten. Skrapa rutor i 20 minuter för att köra i max två till Hemköp. Till och med klockan i bilen hade slutat fungera under natten och bilen lät allt annat än glad när det var dags att starta resan. Stapplade runt inne i affären. "Du är längre än mig, tror du att du når den där chipspåsen?". Jajo, klart man hjälper till, men jag höll på att svimma när jag var tvungen att ställa mig på tå för att nå. Usch, jag hatar när meningar rimmar. Handlade i alla fall det jag skulle och tog mig hem. Eller ja, det tog en stund att ta sig upp för de där 5-6 trappstegen. Men det gick i alla fall. Vad gör man inte för lite mat och lite fikabröd till kaffet?..

I know the voices aren't real, but they have some really great ideas!

Det finns en stor risk att det här kommer bli ett ganska långt inlägg.

Igår hade vi galet många föreläsningar och när jag trodde att all ork att bry sig vad som sades var borta så vände allt med en jättebra föreläsning som hölls av Malin Olofsson och Daniel Öhman som skrivit boken "Matens Pris" och som vunnit Stora Journalistpriset för just den. De har granskat maten som finns i våra butiker och dess ursprung. Allt från stora grönsaksodlingar där personalen utsätts för bekämpningsmedel som fysiskt handikappar dem till den brutala köttindustrin. Fruktansvärt inspirerande men samtidigt lika deprimerande. Hur människor kan behandla djur på det viset och fortfarande kalla sig själva för människor är bortom min förståelse. Är det inte empati som ska definiera människan? Jag kan, på en nivå, förstå att detta pågår i fattiga länder och att detta görs för att säkra deras egna överlevnad, men att det pågår i rika länder? Vi tar Danmark som ett konkret exempel. Om man räknar per capita, eller BNP funkar ju lika bra det med, så har Danmark en stark ekonomi. Att sedan vara girig och rent sagt misshandla djur för att bli ännu rikare gör hela situationen hemsk och äcklig. Allt detta bara för att få sälja fläskfilé till ett billigt pris. Vart är moralen? Vart är mänskligheten? Och detta sker i hela världen, U-länder till I-länder och Sverige är självklart inkluderat. Rika länder med fattig moral. Och det är ju vi som konsumenter som egentligen är de som styr allt det här. Vi vill ha billig mat men den billiga maten är snarare dyr i ett helhetsperspektiv. Folket vill ha billiga priser och det tvingar producenterna att inte bara ha fler djur att slakta utan även att hela processen, med uppfödseln till slakten, måste gå snabbare. Genmanipulering, övergödsel och försämrade förhållanden för djuren är ett faktum. Kalkoner som inte längre kan stå på sina egna ben bara för att vi vill ha större bröstfiléer. Grisar som inte kan gå utan att bryta benen bara för att de inte ska kunna förbränna i princip något av maten de äter. En enda ond cirkel och det är vi som köper varorna som startar det hela. Om jag inte redan var på väg att bli vegetarian, äta närproducerad och kravmärkt, så är jag det nu. Vegetarian kanske jag inte blir, men nog fan vill jag veta att det jag äter inte har misshandlats bara för att ge mig en billig måltid.

Förövrigt så är jag på ett väldigt passivt-aggressivt humör idag. Jag tänker inte skriva så mycket om det men jag kan säga att jag sitter och smider på en plan. Jag känner mig nästan lite halvläskig när jag sitter och planerar och är lite beräknande. Men hela grejen handlar egentligen bara om att få någon att förstå situationen som denne sätter andra i. Det är inte läskigare än så. Så det är ju inte så farligt.

Och ja, jag kan ha råkat starta brandlarmet två gånger idag.

"Det finns en stor risk att det här kommer bli ett ganska långt inlägg." - så blev det inte det :pPPPpp