Två bra dagar på raken! Igår fick vi först tillbaka tentan i Byggprojekt Småhus och jag tänker verkligen inte klaga på resultatet. Nöjd och med torra skor åkte jag mot Falun för att bli bjuden på högklassig mat av Herr Heed. Inga klagomål på maten, men det var lite lurigt att sitta på golvet och äta. Senare plockade vi i alla fall upp en vän till Virre och begav oss mot stora staden Gävle för att heja fram gästande HV71 till en vinst mot äckliga Brynäs. Jag hatar att köra i städer jag inte känner till, men för en gångs skull var det bra med baksäteschaufförer. Vi kom alltså fram till Läkerol Arena utan större problem eller panikattacker. Gästande HV briljerade och vi åkte nöjda hemåt. Allt var ju självklart inte roligt med matchen. Exempelvis så störde jag mig lite på en tjej som stod precis vid oss. "Kom igen nu HV!" måste vara hennes favoritfras. Det kändes som att hon gick på repeat. Men hon lyckades kläcka ur sig en annan mening och den var helt underbar. "Han borde ju åka ut för holding eller något sånt där". Haha på folk som utger sig för att vara inbitna fans men som egentligen inte har så stor koll på själva sporten. Hur som helst, eftersom att det hade gått så bra att köra in i Gävle så ville jag inte förstöra det hela med att försöka lyckas lika bra med att hitta ut, så jag lämnade ratten och intog en säkrare plats i passagerarsätet. Det här med att kolla på matcher är inte bra för mina nerver. Det är lite för spännande för att jag ska må bra. En hel del adrenalin och skakiga ben blev det. Nu måste jag ändå erkänna att HV har vunnit en plats i mitt hjärta.
Denna dagen spenderades i Rommes skidbackar. Jag och Therese plöjde igenom alla roliga backar tills benen sa ifrån. Skulle ljuga om jag sa att jag inte trodde att jag skulle dö vid ett par tillfällen. När man, mitt i en brant, börjar känna att det går lite för fort men att man inte kan göra så mycket åt saken så är det bara att hoppas på det bästa. Och det gick ju faktiskt bra. Eller ja, i en backe hittade jag en jättegrop, tappade skidan och bjöd på en liten, lätt, vurpa. Men annars gick det kalas. Nu, efteråt känner jag mig dock som en gammal tant. Mina vader, lår och knän är sjukt stela. Sjukt stel, men sjukt värt.
Jag vill också ha snickerskaka!
Det här var ett av de bästa blogginläggen jag läst någonsin.
SvaraRadera"Hur som helst, eftersom att det hade gått så bra att köra in i Gävle så ville jag inte förstöra det hela med att försöka lyckas lika bra med att hitta ut, så jag lämnade ratten och intog en säkrare plats i passagerarsätet" - Tack för att du äntligen erkänner min körskicklighet.
" Nu måste jag ändå erkänna att HV har vunnit en plats i mitt hjärta" - Du är inte så dum som du låter.
Tack än en gång för att du följde med. Det kanske blir slutspel mot Brynäs också, de ligger ju där och slåss om att få hemmafördel.
Nu när du säger det så vill jag också ha snickerskaka. Fast vänta lite nu...