Mina ben! Troligtvis är det en ny muskelinflammation som satt sig i benen och nedre delen av ryggen. Det är smärtsamt bara att stå upp och att gå kan jag knappt. Jag kan inte få musklerna att slappna av och de stumma och ömma. Känns ganska förjävligt. Eller alltså, att det gör ont kan jag ta, men sist jag hade såhär så var det pga levern som krånglade. Jag är nog mest orolig för att det är samma sak igen. Vet inte riktigt vad som händer om fallet skulle vara så.
Sitter och kollar på mina nya skidor och pjäxor som står i hallen. Jag vill så gärna åka till Romme någon dag. Känns ganska sämst att jag ser backarna härifrån men att jag inte har varit där någon gång sedan jag flyttade hit. Men när jag bodde i Norrköping, då jävlar åkte man dit varje år. Med en buss som gick typ 04:45. Nej, jag ska åka! Så fort det känns bättre i benen.
Eftersom att mitt kylskåp var ganska tomt, med undantag för två ruttna tomater, så var jag tvungen att pallra mig iväg till Hemköp förut. Det blev en episk resa. Den lilla trappan ner till porten höll på att bli min död. Satte ner ena foten på första trappsteget neråt, la över vikten på den och kände hur benet inte orkade med, alternativt att hjärnan också sa ifrån då det gjorde så förbannat ont. Tur att jag fick tag i räcket. Tog mig ner och ut till bilen. Jag vill lova att det har varit kallt under natten. Skrapa rutor i 20 minuter för att köra i max två till Hemköp. Till och med klockan i bilen hade slutat fungera under natten och bilen lät allt annat än glad när det var dags att starta resan. Stapplade runt inne i affären. "Du är längre än mig, tror du att du når den där chipspåsen?". Jajo, klart man hjälper till, men jag höll på att svimma när jag var tvungen att ställa mig på tå för att nå. Usch, jag hatar när meningar rimmar. Handlade i alla fall det jag skulle och tog mig hem. Eller ja, det tog en stund att ta sig upp för de där 5-6 trappstegen. Men det gick i alla fall. Vad gör man inte för lite mat och lite fikabröd till kaffet?..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar