efter regn - kommer sniglar

Godkväll läsare. Om läsare är i singular eller plural återstår att se. Har ju blivit dålig på att uppdatera så de läsare jag hade kan mycket väl ha glömt bort min blogg vid det här laget.

Nu har skolan börjat igen. Eller ja, det här är väl snarare någon sorts förberedelsevecka än något annat. Eftersom att vi ska börja läsa lite mer avancerad matte nu så tänkte våra lärare att det kan vara bra att friska upp minnet lite och det är ju en tanke man absolut inte ska klaga på. Grejen är bara den att det känns lite väl basic. Som idag, plus och minus med lite parenteser och något ensamt x här och där. Nog för att det var ett tag sedan man pluggade matte men snälla nån. Jag trodde vi skulle gå in på lite svårare algebra och integraler och sånt nu, men tydligen inte. Ahja, jag klagar inte på en chill-vecka. Tror jag skippar torsdagen och fredagen och drar hem till Norrköping. Känner att jag kan behöva gosa med Sammy lite. Och fira min kära mamma som fyller år. Tårta vill man ju inte missa! Även om vi aldrig äter tårta på födelsedagar, men ändå. Hur som helst så hade vi även en intro-föreläsning i byggplanering. Kan inte påstå att jag lyssnade alls på vad föreläsaren sa. Vi har haft henne i andra ämnen och jag har verkligen svårt för henne. Har svårt för alla som säger självklara saker och som gör allt för att bara dra ut på tiden. Jag hade säkert tyckt bättre om henne om hon inte kläckt ur sig att "Al Gore känns så otypiskt amerikansk". Snälla, det går inte att bli mer typisk amerikan än vad han är. Jobba inom branscher som inte alls värnar om miljön större delen av livet för att sedan göra en tvärvändning så fort han får en framstående roll inom politiken. Vadå ett trick för att få positiv uppmärksamhet liksom. Jag tycker han förespråkar bra saker nu, absolut, det säger jag inget om, men precis som så många andra så förklarar han bara problemet istället för att lägga fram konkreta förslag till lösningar. "Vi måste förändra vårt beteende", jaha, det kan väl jag med säga. Vad gör det för skillnad om viljan att förändras ändå inte finns där? Hade han blivit vald till president så hade han knappast ändrat på miljöskatter och utsläppsrätter, nej nej det kan jag inte tänka mig.

Happ. Nu sitter jag i soffan med ett glas mjölk och känner mig trött i kroppen. Sprang nyss en kvällsrunda som kändes väldig tung. Men som alltid så känns det skönt efteråt. Jahanähä, nu har jag inte så mycket mer att skriva. Tycker att den här veckan och helgen kan gå fort så skolan kan komma igång på riktigt. Lol, skoja. Snälla skolan, börja aldrig på riktigt igen. Fast längtar till nästa vecka gör jag ändå. Då får jag finbesök! Förväntar mig god mat, ryggmassage, frukost på sängen och sånt. Jodå.

Sleeping to dream about you

Klockan är mycket, men OS på TV och väntan på ett telefonsamtal håller mig vaken. För ovanlighetens skull så var jag hungrig så sitter med en matdosa i handen. Observera att jag inte var ironisk med att vara hungrig, brukar ju faktisk sällan vara det. Vet inte vad som har hänt. Micrad lax är inte lika gott som direkt ur ugnen men det funkar. Åt förresten stekta champinjoner häromdagen. Den ni! Det sjuka är ju att det inte ens var lite äckligt. Skumt.

Sitter i soffan och känner mig glad och lite ledsen på samma gång. Mest glad.Tänk vad komplexa vi människor ska vara, med våra känslor och tankar. Det som ger oss den största glädjen kan också orsaka den största sorgen. Det är en läskig balansgång och det gäller att hålla hårt i det man har och kämpa mot oro och tvivel. Kämpa mot saknad och avstånd. Längta istället för att sjukna ner i saknad. Lita på, istället för att tvivla. Våga tro på det som finns där. Inte alltid det lättaste men man väljer ju ändå själv den vägen man vill vandra. Det man vill satsa på. Det man vill sträva mot. Det känns som att bitarna börjar falla på plats för mig och jag ser framåt.

Kan inte med ord beskriva hur gärna jag vill bli antagen till Polishögskolan men samtidigt så kan jag inte beskriva hur tungt det skulle vara att lämna mina vänner här, min klass, mitt lag. Jag är nog inte så mycket för förändring egentligen. Vill inte att mina vänner ska flytta, vill inte att folk ska lämna. Men på något sätt skulle det ändå kännas lättare att flytta iväg nu, nu när min bästa vän också ska dra iväg. Även om vi inte skulle hamna i samma stad eller ens nära varandra så skulle det ändå vara enklare nu. Det finns så mycket jag vill, så fruktansvärt mycket. Måste våga våga. Jag vet i alla fall vad jag vill och nu är det bara att kämpa för det. 

Min höft gör ont och mina muskler känns konstiga. Min kropp var nog inte beredd för att hoppa in i målet sådär hastigt, men det känns så förbannat skönt att vara tillbaka och jag längtar tills imorgon då jag får hoppa runt i leran igen.

Joråsåatte. Kramp i kinderna och en bra känsla i magen. Eller ja, i hela kroppen.