här händer ju ingenting

Mina grannar har någon sorts sångtävling. Jag är ganska säker på att det inte finns någon vinnare i tävlingen. Alla är förlorare. Alla som sjunger och alla som måste lyssna. Tack ni som har projekterat och byggt detta hus, tack för att ni valde att inte satsa på ljudisolering.

Jag sitter och känner mig allmänt bitter. Har hur mycket pluggande som helst att ta tag i men jag är så trött i huvudet att jag inte ens orkar försöka. Orkar ingenting på sista tiden, vill bara dra en filt över huvudet och bara sitta så. Motivationen är som bortblåst. Förhoppningsvis så blir det bättre när jag får känna mig helt frisk igen. För just nu känns det bara som att jag inte orkar någonting och det jag väl gör blir bara fel. Kände mig inte ens pepp på att spela fotboll idag. Bortamatch med u-laget, mot Skogsbo. Tur att vi vann och just idag kanske det var tur att jag inte var sådär taggad som jag kan vara för då hade jag säkert lackat på allt skitsnack som var på plan. Eller ja, jag hade garanterat lackat. Det är egentligen ganska bra att vara målvakt för man kan smälla på ganska bra utan att få domslut emot sig. Skulle ljuga om jag sa att jag siktade på boll i alla situationer idag. Sparka på mig i en situation så lovar jag att jag kommer ge igen i nästa. Turligt nog har man ju lärt sig hur och när man ska göra något sånt för att inte domaren ska se det. Samtidigt känns det surt att man ens ska behöva ta till sådana knep. Varför kan man inte bara spela och hålla sina åsikter för sig själv? Spela ärligt utan att spela fult? Men snälla, när det var som det var idag så går det inte att inte ge igen. Man får inte ge mig en lårkaka och ont i knät helt ostraffat. Hon ska vara glad att jag inte var på mitt värsta humör idag.

Klockan är 22 och pluggandet väntar fortfarande på mig. Dammsugaren väntar också. Och disken. Suck. Vart är den där filten?

Jag kanske glömmer orden du sagt, men aldrig känslan jag fick när du sa dom

Dags att uppdatera! Mycket har hänt sista tiden så det känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok. Men det ska jag inte göra. För er läsares bästa. Det skulle nog bli en ganska tråkig bok.

I måndags kväll begav jag mig mot Stockholmstrakterna. Det var nämligen dags för läkarundersökning, begåvningstest, polis- och psykologsamtal på rekryteringsmyndigheten. Tanken var att jag skulle åka hemifrån jättejättetidigt på tisdagen, men med några timmar kvar beslutade jag mig för att åka på kvällen och sova några timmar hos Erik i Kungsängen. Det var nog ett bra beslut med tanke på att det är en bra bit att köra. Kan väl iof inte påstå att jag var superpigg på tisdagsmorgonen ändå då nervositet och förväntan förstörde de få timmarna av sömn som jag kunde få. 05:30 ringde klockan och vid lite över 06 så satt jag i bilen. Med mobilens gps i högsta hugg. Ville helst inte köra fel i Stockholm så kollade mest på mobilen hela tiden. Det var lite klurigt med tanke på att det var rusningstrafik och ombyggnation av vägar. Det blev några hastiga filbyten och allmänt förvirrat beteende i trafiken men hittade fram till slut. Betalade en redig summa pengar för att stå på en liten parkering och knallade sedan in i rekryteringsmyndighetens lokaler för att skriva in mig. Jag var inte ensam där. Trots att jag var ute i god tid! Inskrivningen flöt på och jag visade inte upp den förvirring som jag bar på när jag vandrade upp för trapporna med passerkortet i högsta hugg för att hitta till rummet man skulle sova i. Hittade rummet men det var betydligt svårare att hitta en ledig säng. Det fanns ju bara 40 sängar i det rummet. Observera ironin i "bara". Till slut fick jag tag i en. En undersäng dessutom! Knöt näven och kände mig jävligt nöjd. Har en tendens att ramla ur våningssängar och då dessa bara var 70 cm breda och inte hade varken en stege att klättra upp på eller något runtomkring som höll kvar en i sängen så kände jag att en översäng inte var något för mig.

Läkarundersökningen flöt på ganska bra. Perfekt syn och hörsel och är ovanligt stark i förhållande till min längd och vikt. Fick strippa inför den äldre manliga läkaren medan han lutade sig bakåt i sin stol och tittade på. Det var konstigt. Ännu konstigare kändes det när han skulle kolla att ryggen var rak. Så där stod jag, i bara underkläder. Framåtböjd och med en äldre lite småfet gubbe bakom mig. Det är inte varje dag det händer.

"Begåvningstestet" nästa. Fick helt okej resultat. I alla fall inte så korkad att psykologen oroade sig över det. Psykologen jag fick tala med såg verkligen ut som en psykolog. Alternativt en spåtant. Bohem-kläder, stort risigt hår med en decimeter grå utväxt och små glasögon över ett rynkigt ansikte. Alla frågor började hon med "men du..." eller "men du Lena...". Märktes att psykologer är bättre lyssnare än vad de är talare. Fick i alla fall prata på om min uppväxt, mina erfarenheter, etiska åsikter och sånt. Hon antecknade och antecknade. Fem A4-sidor blev det till sist och det var med lättnad som jag fick lämna rummet efter en sisodär 1,5 timme. Med det blev jag ledig för resten av dagen. Jag och några tjejer tog tunnelbanan in till stan och vandrade omkring ett tag i butiker innan vi insåg att ingen ville handla något. Det enda vi ville ha var mat, så det fixade vi. For sedan tillbaka för att hinna kolla på matchen som vi kikade på lite halvt.

22:30 var det sovdags. Eller ja, lamporna släcktes. Att faktiskt sova i den där lilla sängen i samma rum som 39 andra gick ju sådär. Ville strypa killen som låg i sängen över mig. Han rörde på sig hela tiden så hela konstruktionen svajade. Och gnisslade. Man får inte förglömma gnisslet. 06 tändes lamporna igen och den långa, sömnlösa natten var över.

Polissamtal. Instängd i ett rum med två poliser som ställde svåra frågor. Har ingen aning om ifall jag svarade bra eller dåligt. Snacka om stoneface på båda två. När det var över så vandrade jag darrbent ut därifrån och var därmed klar med alla tester. Och all väntan som var mellan alla tester. Oj vad vi fick vänta hela tiden.

Träffade Elin som överraskade mig med  att ta med mig till polismuseet. Sjukt intressanta saker där och jag uppskattade överraskningen. Mycket tuffa saker där men jag var nog mest intresserad av en vattenläcka. Åkte vidare och spanade in Märsta och omkringliggande områden innan det var dags att åka hem. Även fast vägen hem var betydligt längre så föredrar jag att köra tre timmar på riksvägar framför 20 minuter i Stockholm. Trafiken där skrämmer mig lite men tyckte ändå att jag klarade mig ganska bra. Jag körde ju inte på någon och krockade inte med någon spårvagn i alla fall. Det ser jag som lyckat.


Det blev visst lite av en bok det här trots allt.. Och inte är jag klar heller. Måste ju skriva något om dagens match mot de klara serievinnarna. Men oroa er inte, det blir kort det här. Har inte så mycket positivt att säga om varken motståndarlaget eller domaren så väljer att inte nämna dem alls. Men 1-1 blev det i alla fall och vi spelade mycket finare fotboll än vad dom gjorde. Är nöjd över vår insats. Vi skulle ha fått minst en straff men nu blev det som det blev och vi ska inte klaga på att få med en poäng. Solen sken dessutom. Då ska man absolut inte klaga.

för jag har känslan men inte rätta viljan

Det har varit en lång jäkla onsdag idag. Förstår inte att man kan bli så trött av två föreläsningar och ett övningspass. Ett övningspass som var av den sämre sorten. Det var okej så länge vi bara diskuterade i våra grupper men sen skulle ju vår lärare hålla på och svamla och göra enkla saker komplicerade. En lärare som tydligen bara ska prata för pratandets skull. Det ska inte behöva ta 45 minuter för att förklara något man kan förklara på fem. Snälla, håll käften istället så vi kan få gå. Den efterföljande föreläsningen av projektledaren för resecentrum Falun var betydligt mer givande. Man ska ha cred om man kan berätta om komplexiteten i byggplanering på ett underhållande sätt. Ganska sjukt att planeringen började på 90-talet och själva byggandet fortfarande inte kommer igång. Haha, och tydligen så har Falun skid-VM 2015. Jag har bra koll, uppenbarligen. Matteföreläsning på det. Det svåraste under den var att försöka sitta på ett sätt så att rumpan inte skulle somna hela tiden. Känns som att vadderingen på stolarna i föreläsningssalarna är lite väl snålt tilltagen. Funkar i två timmar, inte i sex timmar. Man kanske borde tjocka till sig lite så det blir lite mjukare att sitta?

Har i alla fall haft några trevliga dagar nu. Promenixade drygt en mil och blev jagade av en galen tant i en bil. Har fått några frågor om det där så kan förklara lite närmare vad som hände. Alltså om man står vid ett övergångsställe och är på väg över men bilen som kommer i maklig takt inte stannar så blir man ju lite sur. Jag kanske blev lite mer än "lite" sur. Vet inte riktigt varför jag lackade men spottade i alla fall mot bilen. Det hamnade på vindrutan och bilen åkte vidare för att sedan svänga av och komma tillbaka i full fart efter oss. Vi bytte håll, in mot några hus. Bilen körde runt. Vi bytte väg igen men tanten i bilen gav sig inte utan gasade ifatt oss, runt huset och upp på gångvägen. Dags att springa. Så där sprang vi, två vuxna människor, den ena med en full kasse matvaror. Det blev lite panikartat när bilen fortfarande kom efter oss. Vi lyckades till slut smita iväg tillräckligt långt för att gömma oss i en trappa ner mot en cykelkällare. Jaja, det kanske var lite onödigt av mig att göra som jag gjorde, men snälla, slå på vindrutetorkaren en gång på din gamla bil så är ju problemet ur världen. Och ja, varför springa? Kan inte svara på den frågan på ett bättre sätt än att det var sjukt läskigt att människan blev så arg. Men vad skulle hon göra om hon kom ifatt oss egentligen? Ahja, jag har aldrig påstått att jag är mogen. Kul i efterhand var det i alla fall! 

Annars har jag ätit ovanligt mycket mat, somnat till en film och fått skäll för att jag diskade. Det händer ju inte varje dag. Eller jo, att jag somnar framför en film är ju inget ovanligt fenomen, men det andra är ju inte lika vanligt. Trevligt har jag haft det i alla fall. Mycket trevligt. 

Nu ska jag äta tacopaj, för tredje gången idag.