Dags att uppdatera! Mycket har hänt sista tiden så det känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok. Men det ska jag inte göra. För er läsares bästa. Det skulle nog bli en ganska tråkig bok.
I måndags kväll begav jag mig mot Stockholmstrakterna. Det var nämligen dags för läkarundersökning, begåvningstest, polis- och psykologsamtal på rekryteringsmyndigheten. Tanken var att jag skulle åka hemifrån jättejättetidigt på tisdagen, men med några timmar kvar beslutade jag mig för att åka på kvällen och sova några timmar hos Erik i Kungsängen. Det var nog ett bra beslut med tanke på att det är en bra bit att köra. Kan väl iof inte påstå att jag var superpigg på tisdagsmorgonen ändå då nervositet och förväntan förstörde de få timmarna av sömn som jag kunde få. 05:30 ringde klockan och vid lite över 06 så satt jag i bilen. Med mobilens gps i högsta hugg. Ville helst inte köra fel i Stockholm så kollade mest på mobilen hela tiden. Det var lite klurigt med tanke på att det var rusningstrafik och ombyggnation av vägar. Det blev några hastiga filbyten och allmänt förvirrat beteende i trafiken men hittade fram till slut. Betalade en redig summa pengar för att stå på en liten parkering och knallade sedan in i rekryteringsmyndighetens lokaler för att skriva in mig. Jag var inte ensam där. Trots att jag var ute i god tid! Inskrivningen flöt på och jag visade inte upp den förvirring som jag bar på när jag vandrade upp för trapporna med passerkortet i högsta hugg för att hitta till rummet man skulle sova i. Hittade rummet men det var betydligt svårare att hitta en ledig säng. Det fanns ju bara 40 sängar i det rummet. Observera ironin i "bara". Till slut fick jag tag i en. En undersäng dessutom! Knöt näven och kände mig jävligt nöjd. Har en tendens att ramla ur våningssängar och då dessa bara var 70 cm breda och inte hade varken en stege att klättra upp på eller något runtomkring som höll kvar en i sängen så kände jag att en översäng inte var något för mig.
Läkarundersökningen flöt på ganska bra. Perfekt syn och hörsel och är ovanligt stark i förhållande till min längd och vikt. Fick strippa inför den äldre manliga läkaren medan han lutade sig bakåt i sin stol och tittade på. Det var konstigt. Ännu konstigare kändes det när han skulle kolla att ryggen var rak. Så där stod jag, i bara underkläder. Framåtböjd och med en äldre lite småfet gubbe bakom mig. Det är inte varje dag det händer.
"Begåvningstestet" nästa. Fick helt okej resultat. I alla fall inte så korkad att psykologen oroade sig över det. Psykologen jag fick tala med såg verkligen ut som en psykolog. Alternativt en spåtant. Bohem-kläder, stort risigt hår med en decimeter grå utväxt och små glasögon över ett rynkigt ansikte. Alla frågor började hon med "men du..." eller "men du Lena...". Märktes att psykologer är bättre lyssnare än vad de är talare. Fick i alla fall prata på om min uppväxt, mina erfarenheter, etiska åsikter och sånt. Hon antecknade och antecknade. Fem A4-sidor blev det till sist och det var med lättnad som jag fick lämna rummet efter en sisodär 1,5 timme. Med det blev jag ledig för resten av dagen. Jag och några tjejer tog tunnelbanan in till stan och vandrade omkring ett tag i butiker innan vi insåg att ingen ville handla något. Det enda vi ville ha var mat, så det fixade vi. For sedan tillbaka för att hinna kolla på matchen som vi kikade på lite halvt.
22:30 var det sovdags. Eller ja, lamporna släcktes. Att faktiskt sova i den där lilla sängen i samma rum som 39 andra gick ju sådär. Ville strypa killen som låg i sängen över mig. Han rörde på sig hela tiden så hela konstruktionen svajade. Och gnisslade. Man får inte förglömma gnisslet. 06 tändes lamporna igen och den långa, sömnlösa natten var över.
Polissamtal. Instängd i ett rum med två poliser som ställde svåra frågor. Har ingen aning om ifall jag svarade bra eller dåligt. Snacka om stoneface på båda två. När det var över så vandrade jag darrbent ut därifrån och var därmed klar med alla tester. Och all väntan som var mellan alla tester. Oj vad vi fick vänta hela tiden.
Träffade Elin som överraskade mig med att ta med mig till polismuseet. Sjukt intressanta saker där och jag uppskattade överraskningen. Mycket tuffa saker där men jag var nog mest intresserad av en vattenläcka. Åkte vidare och spanade in Märsta och omkringliggande områden innan det var dags att åka hem. Även fast vägen hem var betydligt längre så föredrar jag att köra tre timmar på riksvägar framför 20 minuter i Stockholm. Trafiken där skrämmer mig lite men tyckte ändå att jag klarade mig ganska bra. Jag körde ju inte på någon och krockade inte med någon spårvagn i alla fall. Det ser jag som lyckat.
Det blev visst lite av en bok det här trots allt.. Och inte är jag klar heller. Måste ju skriva något om dagens match mot de klara serievinnarna. Men oroa er inte, det blir kort det här. Har inte så mycket positivt att säga om varken motståndarlaget eller domaren så väljer att inte nämna dem alls. Men 1-1 blev det i alla fall och vi spelade mycket finare fotboll än vad dom gjorde. Är nöjd över vår insats. Vi skulle ha fått minst en straff men nu blev det som det blev och vi ska inte klaga på att få med en poäng. Solen sken dessutom. Då ska man absolut inte klaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar