det går bra nu

Ont i benhinnorna, trasig rygg och ett knä som ser ut som en handboll. Det går bra nu. Vet inte vad som har hänt med ryggen men det hugger till ordentligt för varje djupt andetag. Känns bra. Jag har säkert något invärtes fel och kommer att trilla ihop och dö på något olämpligt ställe. Troligtvis där det är mycket folk. Eller kanske på tåget mot Stockholm imorgon. Dö på ett SJ:tåg, vilken dröm. 

Mitt knä fick sig en ordentlig smäll på dagens träning. Första skottet efter uppvärmningen. Jag vet inte vad jag gjorde eller hur jag lyckades, men jag lyckades i alla fall, helt på egen hand, att vrida till knät rejält och sedan landa på det när gravitationen gjorde sitt jobb. Tack och lov så var det inget som gick av. Men ont gjorde det och sexigt svullet är det nu. 

Imorgon får jag i alla fall ett litet break från tentaplugget. Louis CK i globen. Kommer garanterat att bli kul. Och Erik har lovar mig pannkakor. Jag har höga förväntningar på dessa. 

Jag får helt klart skylla mig själv som är dum nog att fråga vad det vita i Singoallakakor symboliserar i våra analogier. Ballerinakakor är som sagt rövhålskakor och Singoallakakor har jag nu fått lära mig, är framstjärtskakor. Dagens läxa är: fråga inte frågor som du inte vill ha svaren på. Jag kommer aldrig se på kakor på samma sätt.

jag kan sånt här

Tjäna. Idag åt jag popcorn till lunch. Med glass till efterätt. Jag kan sånt här med kost.

rövhölskakor

Vilken jävla dag. Försov mig så kom iväg senare än tänkt till skolan. Vi körde en liten pluggrupp idag. Det blev en del gjort men som vanligt så drog samtalen iväg ibland. Som dom alltid gör. Det är inte vår klass om det inte blir lite perversa skämt och samtalsämnen. Men måste säga att allt känns lite bättre när man sitter i grupp och försöker lära sig. Jag kanske inte är så pepp på att hoppa av trots allt. Igårkväll kändes det inte lika positivt. Då var det mer "jag tänker hoppa av och flytta hem till Norrköping"-tankar. Men nje, jag är inte redo att dra än. Jag har saker att göra klart här. Och det kan nog bli ganska bra om jag bara biter ihop och tar mig igenom den här svackan. Jag tänker inte ge upp. Det här är ju mitt hem nu.

Kvällen bjöd på badminton med lite folk från laget. Jag tror att vi inte bör byta sport. Men kul var det! Forssa BK, där B:t inte står för badminton.

Nu tänker jag sova. Har en lång, lååång, dag framför mig imorgon. Upp 07, plugga, skriva tenta och sen träna. Och sen börja plugga till nästa tenta. Ah, livet som student. Gotta love it.

Dagens bästa var helt klart rövhålskakor, eller ja, rövhölskakor, vi är ju i Dalarna. Jag kommer aldrig se på Ballerinakakor på samma sätt. Aldrig.

jag börjar få slut på rubriker

Vad är egentligen den optimala längden för att en person ska ligga skönt i ett badkar? Kan man ens ligga bekvämt? Jag känner mig alldeles för lång. Vilket är konstigt då jag inte är speciellt lång alls. Antingen så sticker knäna upp eller så sticker fötterna upp. Eller ja, förutsatt att man har hela överkroppen under vatten men det vill man väl oftast. Fast det kan ju inte vara bra att vara för kort heller, då måste man ju halka iväg? Nae, jag förstår inte riktigt det här med badkar. Det känns alltid som en bra idé när man är frusen, men efter två-tre minuter så blir det ju ganska tråkigt. Vad är tanken att man ska göra när man ligger där? Idag försökte jag läsa lite kurslitteratur i badet. Limträguiden är numera helt skrynklig. Det gick alltså inte så bra. Men hann läsa en halv sida i alla fall! Nej men det är ju skönt att bada, i några minuter i alla fall, tills vattnet slutar kännas sådär skönt varmt. Och den värmen försvinner ju ganska snabbt. Eller man upplever den inte på samma sätt i alla fall. Jag tror att en lämplig längd och tålamod är viktiga faktorer för att man ska gilla att bada badkar. Jag har helt klart inget av dessa.

Det finns två enkla skäl till varför jag ändå bestämde mig för att ta ett bad. För det första så var jag och Helena duktiga och gav oss ut och sprang en vända idag. 7 minusgrader och blåst. Och isiga vägar så man spände sig lite när man sprang. Vi plöjde på ganska bra, men kallt blev det. Och är man kall och stel i knäna så verkar ju den där porslinsgrytan ganska lockande. Sen så har jag en tenta på onsdag som jag verkligen, verkligen, måste plugga till. Så jag behövde alltså något som kunde stjäla ytterliggare tid iväg från plugget utöver promenaden, matlagningen, städandet och joggingturen som redan har avlett mig från studierna. Att jag skriver här nu har nog också lite med det att göra. Jag kan det här med att förbereda mig inför tentor.

Ehy, jag har förresten visst legat bekvämt i ett badkar. Jag sov ju fan i ett en gång på fyllan.

Nu är det dags att jag tar tag i detta. Eller så tar jag hand om mina stackars benhinnor som inte gillar att jag åkte skidor i lördags, tränade igår och var ute och sprang idag. Det får bli en vilodag på lördag. Dom sa åt mig att jag måste vila för att det ska läka, så jag får väl offra en dag till det då.

även bajs kan glimma i solen

Förresten. Ett litet erkännande. En person sa en gång någonting till mig angående en "kö". Och se på fan, det stämde nog ganska bra det där som sades om det. Jag såg det inte då, men å andra sidan tittade jag heller inte efter det. Men ja, tänk så det kan vara. Även om jag kan erkänna att den här personen hade rätt i just den här frågan så förändrar det inte min allmänna åsikt om människan. Fortfarande bat-shit-crazy i min bok. Men ett korrekt påpekande none the less. Det är lite som titeln säger.

Alla har ett förflutet med beslut som kan ifrågasättas. Mitt förflutna läser min blogg.

jag får väl sova i tvättstugan inatt då

Förra natten var ju rolig. Runt midnatt så var alla lampor släckta och jag hade hittat ett sätt att ligga på utan att ha ont. Nu jävlar ska jag somna tänkte jag. Efter två timmar av stirrande upp i taket så var jag inte ens nära på att somna. Hjärnan jobbade på högvarv och alla tankar som man inte ska tänka när man ska sova, tänkte jag. När jag ändå var igång med funderandet så tänkte jag att jag kunde reda ut lite saker med mig själv. Med allt från om jag vill fortsätta den här utbildningen till vad jag kan tänka mig att göra annars. Det skulle ju kännas skitdumt att hoppa av nu, är ju för fan halvvägs igenom skiten. Och om jag nu faktiskt inte skulle orka med, utan hoppa av, ja då kan jag ju vinka hejdå till det livet jag har här i Dalarna. Och det vill jag ju ändå inte. Hur mycket jag än gnäller på Borlänge så trivs jag ju faktiskt ganska bra här. Visar jag min kärlek genom att kritisera? Ja, i det här fallet är det nog så. Tankarna lämnade sedan dessa relativt enkla problem och vandrade in på djupare saker. Underbart när man helst av allt bara vill få somna. Här blev det inte så mycket att reda ut som det blev nya frågor och nya funderingar. Jag fastnade mer på vissa frågor än på andra. Och på en lite speciellt mycket. Mm. Mycket tankar. Runt 05 så somnade jag i alla fall. Till slut. Klockan ringde 07:00 men måste ha stängt av den i sömnen. Jag som hade en tvättid att passa. Som tur var så vaknade jag till liv efter tre timmars sömn och ingen hade då snott min tid, så det blev ju bra ändå. Lyckades även somna till en stund på en liten träbänk inne i tvättstugan. Precis bredvid den dånande torktumlaren. Känns stabilt att jag inte kan somna i min egen säng, men kan somna på en liten träbänk.

Skola, bla bla bla, söka jobb, bla bla bla.

Senast igår tänkte jag att jag absolut inte ska söka till Polishögskolan den här omgången. Det skulle vara ett så tungt val om jag faktiskt kom in. I princip klar byggingenjör eller ta två år till av studier för att bli det jag allra helst vill bli. Hur som helst, idag skickade jag in min ansökan. Bra där av mig. Det är som jag sagt, man kan inte säga till mig att jag inte får eller inte kan göra något. För då kommer jag göra det. Uppenbarligen så kan inte jag ens säga det till mig själv. Hum, så om jag skulle säga "Lena, du får inte plugga järnet till tentorna", kommer jag då att göra det? Värt att testa. Tyvärr så tror jag att min hjärna inte låter sig luras av sig själv. Det är den alldeles för smart för. Eller alldeles för dum för kanske är mer rätt att säga.

Och det ironiska är, att det som kan ses som världens kanske mest ogenomtänkta och dumma idé, är det som håller mitt humör uppe just nu. Nej, det kanske inte kan sluta bra, men det är väl ändå vägen till slutet som räknas?

schysst dag

Träning i -14. Det var kallt. Kallt men kul. Idag var fokuset tillbaka och det kändes faktiskt ganska bra. Om jag ska gnälla på något så är det att jag landade så överjävla dåligt en gång. Rakt på höftbenet. Så nu kan jag inte sträcka på mig utan att vilja gråta lite. Blir nog blått och fint. Men vi är ju ett blå/vitt lag så det passar ju bra. Blåa blåmärken i kontrast till hur blek jag är.

Jag har faktiskt varit duktig idag. Sprang ett varv och tränade lite armar innan dagens föreläsning. OCH lagade ordentlig mat och allt. Fan vad jag är bra ibland.

jag kan, jag vill, jag ska

Idag avklarades årets första ordentliga joggingrunda. Benhinnorna kändes inte helt hundra, men det var ändå en sjukt skön runda. Solen sken när jag gav mig iväg och när jag kom hem så var det molnigt och snöade. Mycket kan ändras på 50 minuter. Mm. Om jag kan ta tag i det här med att springa några vändor i veckan så skulle jag nog kunna slå mitt rekord för milen till sommaren. Värt att satsa på.

Förövrigt en bra dag. Men denna dagen får nog ta slut, för min del, ganska snart. Försöka sova tidigt så jag orkar med en plugg- och träningsdag imorgon. Sjukt taggad på träning redan nu. Imorgon ska allt gå bra. Jag ska vara på tå. Jag ska vara fokuserad. Yes.

När någon börjar en mening med "Du får inte..." så har det lite motsatt verkan på mig.

Ledig dag. Bara fikat och tränat. Känner mig sur över att det inte går som jag vill på träningarna. Flytet kommer verkligen i omgångar och just nu är det tungt. Känns inte riktigt som att något funkar. Helt slö i huvudet. Perfekt att bli det nu när benhinnorna känns bättre. Alltid är det något. Måste försöka tagga igång bättre. Och äta lite bättre kanske.

Har alla det såhär rörigt i huvudet som jag har? Viktor påpekade att jag nog tänker för mycket när jag höll på att fixa mig inför en av helgens fester. Han hade nog rätt. Fast utan 'nog'. Jag hakar upp mig på detaljer, på småsaker. Jag måste sluta bry mig så mycket. Acceptera saker och ting för vad de är. Och inse att vad som hänt inte går att ändra på, så det är totalt meningslöst att försöka tänka på alla sätt man kunde ha gjort det bättre. Meningslöst i de flesta fallen i alla fall.

Det kanske inte är någon bra idé, men om något är bra eller dåligt har sällan någon inverkan på hur jag ser på och känner inför något. Mm. Äh, allt blir som det blir. Jag tror på en sådan moral. Allt är rätt så länge man går in i något med rätt inställning. Nu vill jag dricka kaffe. Dålig idé för att jag måste sova snart? Ja, kanske det, men det skiter jag fullständigt i. Jag vill ha kaffe nu.

inte någon vanlig helg

10:e Mars. Idag fyller min fina hund hela 9 år. Han börjar bli en gammal gubbe. Fast det är svårt att se på honom att han är så pass gammal. Han är fortfarande som en jäkla valp. Han lär ha någon sorts bokstavskombination. 

Det har varit en intressant helg. Fredagen blev inte så nykter som planerat, jag föll för grupptrycket. Men det blev himla kul. Igår var jag inte heller så nykter, men inte heller superfull. Jag minns hela kvällen, gick inte hem innan stängning, mådde inte ens lite illa någon gång och var inte speciellt bakfull idag. Så, det blev väl lyckat. Hur det hände vet jag inte, för det blev ganska många shottar under kvällen. Jag klagar inte. Träffade på en stor del av klassen inne på Liljan. Fulla och glada, fast några piggare än andra. Bra kväll, men ganska förvirrande. Mmm. 

Det har sällan eller aldrig varit så att jag är den som minns mest från en utekväll. Men denna gången är det så. Helt jävla galet. Känner mig så stolt. 

Ikväll är det jag och soffan. Försöka reda ut lite saker. Jo. Och dricka lite kaffe kanske. Kaffe är fint. Ska deppa lite över att Viktor har åkt tillbaka till Umeå också. Och sörja min förlorade sidospegel. 

Håll Det Äkta

Hej allihopa. Viktor här. Lena är på fest med sitt lag och jag sitter och chillar i hennes lägenhet med en påse chips och en flaska Trocadero. Inte helt fel. Har även tagit mig igenom ett par avsnitt av diverse tv-serier som jag har missat under den här veckan. Sen såg jag att Lena inte alls hade loggat ut från bloggen. "Underbart" tänkte jag och satte mig genast och försökte komma på något fyndigt och kul att skriva här. För hallå, jag är ju Mr. Fyndigochkul, så det vore väl en enkel match. Som ni kanske har börjat upptäcka så verkar det inte komma något särskilt fyndigt och kul här. Det kommer det troligtvis inte att göra heller. Ungefär nu börjar jag även fundera på om Lena kommer att bli sur över det här lilla tilltaget. Tror ni det? Jag vet inte. Jag och hon är ju BFFs och grejer, men fan... Jag har lite svårt att avgöra för vad hon kan bli arg över eller inte. Fast nej, det här är nog lugnt. Hon skulle nog göra samma sak på mig om hon hade chansen. Faktum är att jag vet att hon skulle göra samma sak. Hon har gjort det en gång förut. Fast jag är ändå lite nojig över det här, men hon är ju ändå ganska lättsmörad (särskilt med tanke på att jag far tillbaka till Umeå imorgon och ställer upp och skjutsar hennes fulla as ikväll) så det är nog lugnt om jag gör lite kaffe imorgon. Hon kommer nog att behöva det.

Jaha, nähä... Nu dök det upp en ruta här som berättade att filmen som jag lånat från internet var färdiglånad. Så ska jag väl ta och titta på den nu och vänta på ett samtal från Lena (eller hennes lagkamrater) som berättar att det är dags att dra vidare (eller bäras hem).

Tjingeling!

The highway signs say we're close, but I don't read those things anymore

Om knappa två timmar är det fredag. Yay. 

Jag är mer fokuserad på morgondagen än på denna dagen. Fredagar är ju nästan alltid roligare än torsdagar. Att denna fredag endast bjuder på en ynka föreläsning gör det hela ännu bättre. Jag har knappt varit i skolan den här veckan, men det är ändå skönt med en kort dag imorgon. Är ganska trött på det här nu. Fy i hela fan, 1,5 år kvar. Men nog med gnäll. Fredag betyder även träning, vilket även det är bra. Om jag fick bestämma så skulle vi ha träning varje dag. Nog för att jag har mycket annat att göra, men träningarna är enda gångerna som jag helt kan koppla bort allt annat som ligger och gnager. Glömma allt för en timme eller två.

Efter det så är det ju faktiskt helg igen. Det kan nog bli en riktigt bra helg. Hänga lite med folk i klassen imorgonkväll. Sen kommer Viktor tillbaka hit på lördag. Han är så snäll som ska ställa upp på att köra mig till och från lagfesten och bara dega hemma hos mig under tiden. Eller ja, han kommer säkert få köra från klubbstugan ner till krogen också. För den här gången ska jag banne mig klara mig igenom förfesten och ta mig till krogen. Det är mitt mål. Det och en annan sak. Nej vänta nu, två saker. Vi har en pretty awesome plan som måste genomföras. Haha! 

Så ja, bra helg. Fast söndagen ser jag dock inte fram emot. Gå med Viktor till station och vinka hejdå till honom. Vi kommer att behöva gå, för om allt går enligt planerna så kommer jag vara superbakis och inte i skick att köra bil. Jag kommer säkert vara jättetrevligt sällskap. 

Jätteglad. Eller inte.

Happ.
Viktor har åkt hem till sina päron. Han kommer iof tillbaka hit på lördag, men ändå.
Träningen gick inte alls så bra som jag ville.
Jag dör inombords när jag tänker på att jag har 1,5 år kvar på den här utbildningen.
Fan.
Jag borde inte sura. Det har hänt mycket kul de här senaste dagarna, men jag är på alldeles för dåligt humör för att skriva om det.

Nej. Rostade mackor och soffhäng får det bli nu. Tja.

grönt, lurvigt och inte alls mysigt

Så, jag hittade en burk leverpastej längst in i kylskåpet. Den hade nog stått där ett bra jäkla tag. Jag har en hemsk känsla av att den har bott där i mitt kylskåp sedan senaste gången mamma och Sammy var på besök här. Det var några månader sedan. Jag har ingen annan förklaring till varför jag skulle ha leverpastej. Det är ju inte speciellt gott så det känns inte som något som jag skulle köpa. Speciellt med tanke på hur sällan jag ens köper bröd. Hur som helst så fick jag lite panik när jag öppnade burken och såg innehållet. Kastade ifrån mig burken och sprang ut ur köket. Sen smög jag mig försiktigt tillbaka, petade upp locket och förevigade minnet av min skapelse genom att ta en bild. Helt seriöst, den där burken skulle snart ha utvecklat ben och kravlat iväg på egen hand om jag inte hade upptäckt den. Viktor sa att det här slog min mördarmatlåda och det har han nog rätt i. Det här var ganska överjävligt äckligt. Mögelbloggen, you ain't got nothin' on me.

Jag borde ha städat idag. Viktor kommer hit imorgon. Och inte alls så pass sent som jag trodde, utan redan på förmiddagen. Så jag får köra en panikstädning imorgon. Sen tänker jag nog skita i matteföreläsningen med tillhörande övning. Det är ju inte varje dag som man har sin bästa vän på besök liksom. Och jag tror inte att han vill följa med mig till skolan. Men träningen tänker jag inte missa, så han får gott följa med dit. Vi är ju i alla fall inomhus imorgon.

Det kommer bli ett par riktigt bra dagar det här.

sometimes these feelings can be so misleading

Fredag kväll och jag har inga som helst planer för helgen. Ganska skönt att inte ha något planerat utan bara göra något spontant om den möjligheten dyker upp. Om den inte gör det så är jag nog ganska nöjd ändå. Behöver varva ner och få sova ut ordentligt. Det har varit mycket nu den senaste tiden.

Den här dagen började äckeltidigt. 05:00 för att vara exakt. Vaknade upp och trodde jag hade försovit mig till tentan, men det hade jag ju helt klart inte. Satte mig i köket med en kopp kaffe och stirrade på den bra jäkla länge innan hjärnan vaknade till liv. Fick mig ett gott skratt när jag fick syn på min morgonfrilla i spegeln. Kände självklart redan innan att håret var riktigt rufsigt, men jag hade inte fattat hur illa det var. Katastrof. Min mössa fick rädda mig idag. Sen var det den där tentan. Den var inte rolig. Satt alla fem timmar. Och som ni kanske förstår, så behöver man både en och två koppar kaffe efteråt. Fem timmar matte och koffein = jag minns inte riktigt vad som har hänt mer idag.

Den som sa åt mig att rosta skogaholmslimpan skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med. Jag minns inte vem det var, det var hemskt många år sedan, men alltså... Det är ju farligt gott. Inte okej att introducera mig för sådant.

Jag tycker det är himla jobbigt när jag inte riktigt kan läsa av vissa situationer eller vissa människor. Samtidigt är det något i att inte veta, som gör det så spännande. Jag vet inte riktigt vad det är med mig, men jag vill så gärna ha ett visst svar att jag inte ens vågar ställa frågan.