too busy to set a tempo

Sitter och funderar på hur livet var innan jag fick min Tassimo. Den har blivit lite av en räddare nu när jag sover så fruktansvärt dåligt om nätterna.

Jag kan som sagt inte somna på kvällarna, men nu är jag astrött. Skulle lätt kunna somna nu, men det vore dumt. Jag har en tenta att plugga till och träning senare ikväll. 21-22:30. Jag är nog den enda som gillar så sena träningar. Allt blir så kul när man är lite trött. Eller ja, allt kan bli aningen drygt också. Det är ganska svårt att förutspå vilket humör jag kommer vara på. Men idag har jag lovat att jag ska vara på mitt bästa humör.

Svullnaden runt knät har i alla fall gått ner och ersatts av några sexiga blåmärken. Det syns att det var dobbar inblandade om man säger så. Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt så lyckas jag alltid att ha åtminstone ett stort blåmärke på benen. Jag minns inte senaste gången som jag inte hade ett. Så egentligen, varför längta efter sommaren när man ändå inte kan gå i shorts utan att se ut som ett offer för misshandel? Jag är inte bitter.

jag borde plugga nu

Norrköping är en fin stad. Spenderade några dagar där nu i helgen som var. Träffade lite vänner och kollade lite på fotbollscup. Men mest av allt så tvångsgosade jag med hunden. Det är det bästa. Det och att mamma serverar frukost och mat som om det vore hennes jobb. Jag gör faktiskt inte mycket vettigt när jag är hemma. Alla tar hand om mig och jag bara glider med.

Igår var en konstig dag. Har svårt att bestämma mig för ifall det var en bra dag eller en dålig dag. Den var nog egentligen mest dålig, men det som var positivt med den, även om det var få saker, känns som ganska viktiga saker.

Saker händer sällan utan orsak och oftast så är det något litet som är avgörande, som får bägaren att rinna över eller som bara uppmuntrar till förändring. Det visade sig att jag var den där lilla avgörande faktorn i en händelse som inträffade för ett tag sedan. Haha. Alltså. Jag känner en lite kluven stolthet angående det. Vill inte gå in på detaljer, men jag har helt klart vissa talanger.

Jag har nog gått och blivit lite, lite, kär. Fast inte kär kär. Utan mer vänskapskär kanske. Som i att man verkligen vill lära känna den här personen och mest bara umgås. Det är en ganska konstig känsla. Ibland känner man bara någon konstig samhörighet med en människa som man egentligen inte känner så bra. Synd bara att jag inte vet hur man hanterar sådant som detta så bra. Antingen så spelar jag alldeles för kallt och tar inga initiativ i hopp om att den andra personen gör det, för att jag inte vill verka påflugen. Eller så gör jag det exakt motsatta, dvs fläskar på rejält. Antingen så går det jättebra eller så går det inte alls.

Nej, nog med tönterier. Jag borde verkligen, verkligen, plugga nu. Jag förstår inte varför jag inte känner någon stress eller ångest över tentan som är redan på fredag. Jag kan inte ens avgöra om jag känner mig trygg i de kunskaper jag har eller om jag faktiskt bara inte bryr mig längre. Min gissning är väl att jag inte bryr mig, alls. Jag skulle nog behöva någon positiv händelse i vardagen för att hitta gnistan igen.

det blir inte bättre än såhär

Catfish på MTV. En tjej har snackat online och i telefon med en kille i 8 månader. De säger att de är tillsammans med varandra fast de aldrig träffats på riktigt. MTV to the rescue! De åker till den här killen, Jamison, och paret ska få träffas för allra första gången. Men det är inte den snygga modellkillen som öppnar dörren, utan en kraftig tjej. Hon hade utgett sig för att vara den här killen i nästan ett år. Hej förnedring. Haha, bättre TV får man leta efter. Kärleksdrama och psykiska störningar på en och samma gång. För nog måste man vara störd om man låtsas vara någon annan och startar en relation som den personen.

jag tänker inte vara tyst

Idag har mitt humör gått från extremt dåligt till extremt bra. En riktig helomvändning. Skälet? Det kommer här:

Ni som läser min blogg eller pratar med mig dagligen vet att det finns ett stort missnöje med vår föreläsare i matte. Det handlar inte om kompetens inom ämnet utan om pedagogiken, eller snarare bristen på denna. Jag har full förståelse för att det är en högskola vi studerar vid och de flesta föreläsare är konsulter av diverse slag som hyrs in, vilka saknar utbildning i pedagogik. I de flesta ämnen så handlar det om att läsa på och memorera fakta, men i ämnen som matematik finns det en stor skillnad. Det går inte läsa sig till förståelse på samma sätt och här krävs åtminstone ett uns av pedagogik i undervisningen. Kort och gott så kan man säga att våra föreläsningar inte fungerar alls. Detta har vi påpekat vid ett flertal tillfällen. Gått till våra lärare, pratat med vår programansvarige och till och med lämnat konkreta förslag till hur situationen skulle kunna förbättras. Vår avdelning, bygg, säger att de inte bestämmer över detta utan att det är matematikavdelningen som tar alla beslut om hur denna undervisning ska ske. Vi klagar men nu visar det sig att dessa klagomål inte ens verkar ha lämnat bygg-avdelningen. Åtminstone inte i de ord som vi har talat. Problemet har förminskats något så fruktansvärt och ingen förändring har skett. Alla pratar tyst om det hela. För att trampa på en lärares fötter och konfrontera denne med att det inte fungerar verkar vara den största rädslan på vår skola. De vill inte köra över en lärare, men skiter fullständigt i att 50+ elever blir lidande i processen. De visste redan innan kursen började att det skulle bli ett problem, men valde att bortse från det.

Idag tog vi ett allvarligt samtal med två av våra lärare och en chef av något slag. Vi förklarade allvaret i situationen och även om de visste att det fanns ett problem så verkade de chockade över hur pass stort problemet faktiskt är. Våra tidigare åsikter har alltså inte förts vidare speciellt långt. Eftersom vår programansvarige är ett jävla spöke som man aldrig ser till, så skulle dessa två gå och hämta henne, ta ett samtal och sedan prata med chefen över bygg och chefen över matte. Sen skulle de komma in på vår föreläsning och prata med hela klassen. Något som vi bad om, då allt som de påstår att de gör i frågan undanhålls från oss. Vi vill veta vad som görs oavsett om det leder till förändring eller inte. Föreläsningarna rullade förbi utan att någon av de involverade kom till det där mötet som vi hade blivit lovade. Sjukt dålig stil. Passade inte tiden? Kom då och säg det till oss. Skit inte bara i att dyka upp.

Vad Högskolan Dalarna inte verkar förstå är att om vi misslyckas på mattetentan så speglar det inte bara dåligt på oss, det speglar även dåligt på skolan i sig. Att det dessutom inte är en anrik skola utan en skola som är beroende av att hålla ett gott rykte förvärrar det hela ytterliggare. 80% av alla elever är från Dalarna och majoriteten av dessa är från Borlänge. Blir vi missnöjda så finns det inte en chans i världen att ett dåligt rykte inte kommer börja sprida sig runt om i staden och vidare ut i regionen. Jag tänker inte hålla tyst om mitt missnöje. Så enkelt ska de inte vinna det här. Det har gått så pass långt att det inte längre handlar om en dålig lärare. Det handlar nu mer om hela principen och hur en sådan här situation hanteras. Jag kräver att få mina åsikter hörda och bli bemött med respekt. Vi är alla vuxna människor och det här handlar om vår framtid. Det är inte något litet skitproblem. Kan inte en skola ge en kurs som har den kvalitén som den bör ha så ska denna kurs inte hållas. Ska detta behöva gå så långt att kursen ska behöva bli granskad? En del av mig hoppas nästan det. Förlorar skolan rättigheterna till denna kursen så kan de vinka hejdå till alla ingenjörsutbildningar och hejdå till att ens existera på det sätt den gör idag. Då kanske de åtminstone skulle förstå att man inte kan vända ryggen till sina elever och bara hoppas på det bästa. Fjolleriet och fegspelet måste sluta. Väx upp, grov a pair och börja agera professionellt.

Jag kan inte stå rak i ryggen och göra reklam för en skola som jag inte tror på. Jag kan inte ljuga om det. Det är inte moraliskt rätt att sätta andra i den situationen som vi nu befinner oss i. Därför har jag just nu svårt att ta de där extrajobben som innebär att göra just det. Blir det en ändring så kanske min syn på det hela ändras och jag återfår åtminstone lite förtroende för Högskolans verksamhet. Tills dess så går etik före pengar. Det kanske är dumt, men det är sån jag är. Etik och moral är viktigt för mig och jag vill gärna kunna känna mig stolt över den jag är och vad jag gör.

Man kan lugnt säga att mitt humör inte var det bästa när alla lämnade sista föreläsningen utan att fått ha mötet vi blivit lovade. Men tack och lov så bjöd kvällen på träning. Vi var inte jättemånga och vi spelade kanske inte världens bästa fotboll, men jävlar vad kul det var. Och helt otroligt nog så var jag typ bäst på att inte svära på träningen. Vem kunde tro det? Träningar som denna är guld värda. Inget gnäll, bara glädje. Det behövdes inte många minuter för att humöret skulle göra den där helomvändningen. Nej bättre gäng än Forssas damer får man leta hårt och länge efter. Jag är så glad över att få vara del av det här gänget. Vi är fan bäst.

det kanske låter galet, men jag vill göra om det

Det händer bara någon enstaka gång om året, men när man ser en människa som ser ut precis som en pudel så är det guld. 

Idag var vi och spanade in IKEA-bygget här i Borlänge. Det börjar arta sig nu. Vi var väldigt fina i våra arbetsskor, hjälmar och reflexvästar. Måste säga att även om IKEA-byggena är väldigt standardiserade och ser väldigt simpla ut, så har de himla fyndiga lösningar på komplicerade problem. Det är inte bara den låda det ser ut att vara.

Efter studiebesöket satte vi oss på Wayne's för att dricka kaffe och plugga matte. Det blev betydligt mer kaffe än matte, men det kändes nästan väntat. Kaffe vinner alltid. Synd bara att kaffe inte har en speciellt uppiggande effekt på mig. Det hade jag behövt. Både när vi sneglade på uppgifterna och senare på träningen. En träning som gick sådär. Även om jag tog det lugnt så kändes det inte helt bra. Och det sträva konstgräset i BSM-hallen gjorde inte situationen roligare. Blodig armbåge och ett hårt skott i brösthöjd som jag inte hann få upp händerna på. Mindre smärtsamma träningar har upplevts. 

Måste bara säga att jag verkligen uppskattar att folk bryr sig så pass mycket som dom gör. Jag är omgiven av så bra människor. Det betyder mycket. 

Löste förresten matlådeproblemet genom att ersätta rödbetorna med ketchup. Ketchup är bäst, ställer alltid upp. Funkar till allt och går att micra. Eller ja, det går typ att micra. Det går tillräckligt bra i alla fall. 

it's fucking freezing!

Nog för att det har varit kallt på andra träningar, men den här tar fan priset. Att ta en lugn träning i minusgrader, blåst och lite lätt snöfall innebär att man tappar känseln i fötterna och inte slutar skaka på några timmar. Inte ens en varm dusch hjälpte den här gången. Fryser fortfarande.

Handlade lite förut och såg, till min stora förskräckelse, att de har bytt utseende på cornflakespaketen. VARFÖR? Jag vill ha det som det alltid har varit. Jag gillar inte förändring. I alla fall inte när det gäller mitt älskade Kelloggs. Det nya paketet är verkligen jättefult. Mycket vitt och tråkigt. Jag känner mig besviken. Det set ut som ett paket som Eldorado skulle designa.

Nu tänker jag sova. Har en dag av matte imorgon i skolan. Behöver all energi jag kan få. Och allt tålamod. Om man vaknar upp och känner sig på dåligt humör en dag som man ska ha matte, så kommer det inte sluta bra. Inte när man har vår stjärna till lärare i alla fall. Hon har skrattat en gång sedan september förra året. Och det hon skrattade åt var att någon svarade svarade fel på en fråga. Det var inte ens kul. Inte för att vara elak, men en tråkigare och mer okarismatisk person får man leta efter. Och opedagogisk.

Mitt liv är lite som en romantisk komedi. Fast utan romantiken. Det är mest jag som skrattar åt mina egna skämt.

I can deal with faith but not the little things

Okej, festmåltid kanske var att ta i. Pyttipanna med stekt majs och rödbetor. Kanske inte det lyxigaste någonsin, men allt går ner. Man kan inte ha höga förväntningar på en person som skulle kunna leva på nudlar. Hur som helst så har jag stött på ett svårt val. Jag gjorde tillräckligt så det räcker till en matlåda till imorgon. Man vill ju micra maten, men inte micra rödbetorna. Det går ju inte att äta pyttipanna utan rödbetor så nu är jag kluven över om jag ska välja att äta varm mat och varma rödbetor eller allting kallt. Man skulle ju kunna ha de i separata burkar. Men nej. Det finns ett kort och enkelt svar på varför inte: disk. Har inget emot att diska i vanligt fall, men jag har ett stort problem med att diska just matlådor. Jag brukar inte stöta på problem som jag inte kan lösa, men när jag gör det så är det väldigt triviala problem. Det är småsakerna som får mig på fall.

Små saker får stor betydelse för mig. Både bra och dåliga saker. Jag kan störa mig något så överjävligt på något litet och oviktigt, men samtidigt kan jag hitta glädje i saker som många andra missar. En del säger att de inte förstår hur jag lyckas hamna i så konstiga situationer så ofta, men jag har ett enkelt svar på det. Jag håller mina ögon öppna och vill se vad som händer runt omkring. Är man observant så ser man saker. Ser man saker så upplever man saker. Allt ligger i detaljerna.

rewiring of a pre-disposition

Jag borde inte få titta på skräckfilmer. Även om jag alla gånger inte blir rädd när jag faktiskt tittar på filmen, så blir det så jobbigt när man väl står där i det mörka garaget eller i tvättstugan. Då börjar fantasin att skena. Hjärnan spårar ur. Fast jag måste säga att jag ändå gillar adrenalinet. Då känner man ju i alla fall något utöver det vardagliga. Så, jag kanske visst borde få titta på skräckfilmer. Jag kanske borde kolla mer? För om det är något jag är trött på så är det att bara gå igenom dagen utan att egentligen bry sig om något. Efter en skräckfilm bryr man sig ju i alla fall om att få ha livet i behåll. Alltså, nu låter det som att jag inte bryr mig om det i vanliga fall, men så är det inte. Det blir bara mer uppenbart då.

Jag har fått höra att jag varit kryptisk i mina senaste inlägg och det kanske jag har. Vet inte om jag kan skriva på ett sätt som inte är förvirrande, för jag känner mig ganska förvirrad nu. Fast förvirrad på ett bra sätt. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska reda ut alla tankar ännu. 

Jag borde plugga och fixa mat innan kvällens träning. Det är vad jag borde göra. Ja. Snart. Kanske. Min matlust har helt gått och dött. Men antar att det bara är att tvinga i sig. Vill inte förlora den lilla muskelmassa jag har. För det är ju bara att inse, det är den som försvinner först. Nej nu jävlar ska jag ta tag i det här. Nu blir det festmåltid. Jag har en träning jag måste orka med, även om det får bli en lugn sådan. 

"Superpepp? - Det är ett vanligt namn i Danmark"

Jag brukar inte skämmas över Sverige - men när jag gör det, så har jag tittat på Melodifestivalen. Jag såg inte mer än sista kvarten, men det räckte. Alltså? Jag hoppas att folk skämt-röstar, för annars finns det stora skäl till att tro att svenska folket är, ursäkta ordvalet, dumma i huvudet.

Förutom skammen över Sverige så är jag på jättebra humör. Vilket är jättekonstigt. Jag har nämligen ganska tråkigt. Väldigt tråkigt om jag ska vara ärlig. Men ändå är jag glad. Vad är det som händer? Jag har en bra känsla i magen angående något. Vad detta något är vet jag inte, men antar att det antingen lär visa sig eller att den bra känslan försvinner. Det är antingen eller.

Många situationer går ofta som jag förutspått. Jag har kommit fram till att jag antingen är bra på att läsa av situationen och därför kan vara förutseende, eller så är jag väldigt manipulerande och styr hela situationen i "rätt" riktning. Snälla säg att det är alternativ nummer ett. Är det inte det så kommer vetskapen om att jag kan göra sådant att stiga mig åt huvudet. Jag kommer säkert söka mig in i politiken eller något sådant. Söka efter jämlikar. Synd bara att jag är ganska principfast. Det skulle ju inte funka i politikens värld.

den här staden, gör någonting med mig...

Fredag kväll och jag är inte i Umeå, som planen var. Inte hos min bästa vän, som jag har längtat så mycket efter. Det känns tungt. Om det är levern som gör uppror igen så kommer jag bli arg. Men jag hoppas nästan, hur konstigt den än låter, att det är den som jävlas. För är det "bara" en ordentlig förkylning så känns det himla mesigt att den håller mig hemma. Det är tur att Viktor kommer hem till Dalarna om två veckor. Det är ju inte så långt borta.

Trots att jag varken är hos Viktor eller på klassfesten som jag ser bilder ifrån överallt så har jag det ganska bra just nu. Ligger ihopkrupen i soffan och har beslutat mig för att inte titta på skräckfilmen som jag lånade från internetet förut. Jag tänker inte titta på den just nu i alla fall. Jag tror inte att mitt hjärta och mina nerver skulle klara av det nu. Nej, jag väntar nog tills någon gång som man kan tvinga någon annan att hålla en sällskap. Någon?

Skälet till att jag ändå har det ganska bra kan vara att jag har en latte och ett paket Ben & Jerry's framför mig. Det kan vara det. Det krävs inte mycket för att göra mig lite glad. Hade jag haft fil och cornflakes hade det varit ännu bättre. Åh, cornflakes.

något i luften

Bra känsla i magen. Jag har svårt att sätta fingret på skälet till den bra känslan. En bidragande orsak lär i alla fall vara att jag ska till Viktor i helgen. Det gör mig glad. Saknar min bästa vän något så otroligt mycket. Men den här glada känslan i kroppen måste ha att göra med fler saker. Jag menar, nog för att jag är glad över att få träffa Viktor, men det känns inte som att det är den glädjen som har lett till dagens alla skrattanfall. Det är faktiskt skitsvårt att koncentrera sig på att plocka ner en boll när man skrattar så man har svårt att andas. Och vad skrattade jag ens åt? Det var ju inte ens kul. Ahja, jag tänker inte klaga.

Jag har fått en idé. Det är nog en jättedålig idé, men något säger åt mig att ta den risken. Bara för att det är otroligt att det skulle bli bra så betyder det inte att det är omöjligt.

och alla murar jag så varsamt byggt upp, raserades.. bara sådär

Kallaste träningen hittills. "Bara" fyra minusgrader, men med snålblåst och snöfall. Man vet att det är kallt när man blir glad när man får lägga sig ner på planen och träna mage och rygg. Det är ju några grader varmare nere vid planens yta. Alla grader räkas. Kommer nog ha träningsvärk i ryggen och axlarna imorgon. Det ska bli skönt, det var ett tag sedan man kände av någon sådan värk.

Annars har det varit dag som har passerat väldigt långsamt. Motivationen till att plugga syns inte alls till. Och humöret och tålamodet för att ha dåliga föreläsningar och övningar är på ett all time low. Jag gick till och med ifrån övningen en stund för att lugna ner mig lite. Bara sitta och skriva av utan att få några förklaringar till varför man räknar som man gör.. vilket jävla trams.

Ibland träffar man på människor som verkar ha förmågan att se rakt igenom den fasad som man gömmer sig bakom. Det skrämmer mig. Det fascinerar mig.

Det är helt uppenbart att jag tappat den lilla talang jag än gång hade för att skriva någorlunda vettiga blogginlägg. Förlåt. Känner mig bara så kluven över vad jag kan skriva och vad jag inte kan skriva om. Har så många ord som vill ut, men hur jag än väljer att skriva dom så blir det fel.

Hoppas jag lyckas somna tidigare än 03:30 inatt. Skulle ju vara kul om man åtminstone kunde vara lite människa imorgon. Och så skippar jag jättegärna de där konstiga drömmarna jag haft på sista tiden. Helt bisarra drömmar verkligen.

Snö. Snö överallt.

Idag var det fan kallt att träna. Och halt. Och snöigt. Det blev till och med is på handskarna. Och jag fick snö innanför byxorna. Men lite fick man ju röra på sig i alla fall. It's something.

Det är tur att vi har träning måndag, tisdag, onsdag. Då går veckorna förbi lite enklare. Dock innebär ju det även att nästa omgång tentor närmar sig ganska snabbt. Men så länge tiden går fort mot sommaren så är det väl bra, antar jag. Ser fram emot att klaga på att det är för varmt istället för för kallt. För det är ju bara att inse att när det är kallt ute så är kyla det värsta som finns och när det är varmt ute så är värmen värst. Människan är principfast.

Nej nu är det bäst att chilla lite så man orkar med morgondagen. Ming hela dagen, yay. Om ni vill uppleva hur påfrestande det är att sitta och lyssna på en två timmar lång föreläsning i matte där alla r byts ut mot l, grammatiken är helt katastrof och föreläsaren mest verkar prata med sig själv så är ni varmt välkomna att sitta med imorgon. Alla borde få uppleva det. Man inser verkligen jättemycket när man sitter där och försöker hänga med samtidigt som man försöker att varken börja skratta eller gråta. Främst så inser man att man är dum som ens är där. Högskolan Dalarna - för att man inte ska lära sig något den enkla vägen.

Det kommer bara leda till något ont, ändå.

Låten som idag spelas sönder hemma hos mig är "Det kommer bara leda till ngt ont" med Säkert!. Riktigt bra låt, på något konstigt sätt. Synd bara att något stavas som ngt i titeln. Minuspoäng där. Vår "käre" Norrköpingspojke Markus Krunegård är med på ett hörn i den här låten. Jag är lite kluven gällande honom. Han kan verkligen inte sjunga och förstör i princip alla låtar han är med på, men samtidigt så är han ju från Norrköping. Dagar som denna så vinner det över hans oförmåga att sjunga. Och så var det ju den där gången som jag snackade med honom på krogen. Även fast jag då inte fattade att det var han och att ingen besvärade sig med att berätta det för mig förrän efteråt. Så ger det honom lite extra plus i min bok. Förresten var det nog lika bra att jag inte fick reda på det, jag hade säkert bara sagt eller gjort något dumt. Det är ju lite av min grej, det där att bete mig dumt på fyllan. 

Idag är en sån där dag när jag längtar hem. Undrar om jag någonsin kommer känna mig hemma här. Tog en promenad förut och insåg att jag inte ens har besvärat mig med att lära mig mer än tre gatunamn sedan jag flyttade hit. Det var över två år sedan.  Eller ja, jag vet fortfarande inte om det heter Hagavägen eller Hagagatan. Det är nog -vägen, för -gatan heter det hemma. Tror jag. 

Det är inte så att inte trivs här. Men trivs är nog fel ord ändå. Jag har nog bara accepterat den här staden. Accepterat och vant mig vid klimatet här. Numera betyder "trafikkö" att det är mer än fem bilar som står och väntar på att få åka in i en rondell. Men sådant kanske man inte ska klaga på. Finns väl inte mer att klaga på här än vad det finns i någon annan stad, om jag ska vara helt ärlig. Ibland saknar man bara att kunna gå ner på stan och faktiskt känna igen människor från förr. Gå förbi platser som varit betydelsefulla någon gång i livet. Men någon dag kanske man kan titta tillbaka på minnena man skapade här och tänka att det var rätt så bra ändå. Det behövs ju alltid distans för att uppskatta det man har. Eller har haft. 

Hus av sten men på en grund av sand.

Jag undrar varför jag aldrig släpper taget, varför jag aldrig ger upp. Jag har varit här så många gånger nu. Och det är alltid likadant fast allt är helt annorlunda.

Jag har längtan efter något okänt. Jaktens fascination. En övertygelse om att alla bitar kommer falla på plats någon dag. Någon dag leder allt man tidigare gått igenom fram till det där ögonblicket. Stunden då det vänder.

Jag minns allting så väl. Ord, gester, handlingar. Och allt jag upplevt har jag återupplevt hundra gånger i mitt huvud. Något inom mig hindrar mig från att släppa taget. En del av mig vill minnas allt. Vill ta lärdom ifrån det. Inte göra om samma misstag två gånger. Men ingen gång är den andra lik. Och det slutar alltid med att man står här igen.

I en värld där allt handlar om prestige och attityd som växt fram ur en sjuk mentalitet. Runt varje sanning vilar lögner och svek. En värld där allt är så hårt men ändå så mjukt. Och allt är så vackert men ändå så fult.

håll om mig

Vem är jag?
Hur betraktar dom mig?
Men frågorna jag ställer säger mer om mig.
Min osäkerhet.

Ett lyxproblem.
Men det är en vardaglig scen.
Mycket vill ha mer.
Det är så vi bygger problem.

vad håller jag på med?

Aldrig mer. Aldrig mer vodka i alla fall. Aldrig mer shottar. Helvete vad det slog hårt. Pinsamt. Då och då glimmar ett minne till. Åh herregud, jag gjorde vad?! Alltså på någon nivå borde man väl kunna skilja på bra idéer och jättedåliga idéer, även om man är full. Men icke. Nej här ska kommas på den absolut sämsta idéen och sedan genomföra den på ett halvtaskigt sätt. Sedan avslutar vi allt med att bli så full att man vill dö i taxin på vägen hem.

Bakisångest och söndagsångest på samma gång. Rätt åt mig att jag får må dåligt idag. Alltså vad fan håller jag på med?

den här tjejen brinner

Tänkte ägna en liten stund åt att rikta hat mot min bil. Seriöst. Idag lyste servicelampan, lampan som indikerar att det finns för lite spolarvätska samt bensinlampan. Dessutom så har lamporna som indikerar om man tar in luft utifrån eller om man återanvänder redan uppvärmd luft inifrån bilen fått fnatt sedan fläkten la av. Det är som ett jävla tonårsdisco där inne. Om bilen nu får för sig att börja krångla på mer sätt så tänker jag putta ner den i älven. Har hört att det ska finnas en sådan här i Dalarna.

Okej, när jag ändå är på det här humöret så vill jag prata om Alicia Key's låt "Girl on Fire". Helt seriöst, det måste ju vara världens sämsta text. Den blir knappast bättre på svenska, men då får man lite perspektiv på hur fenomenalt dålig texten faktiskt är. Och den här tjejen som hon sjunger om, hon verkar ju ha seriösa problem. 

Hon är bara en tjej och hon brinner.
Hetare än en fantasi, längre än en motorväg. 

Hon bor i en värld och den brinner. 

Känner av katastrofen, men hon vet att hon kan flyga iväg. 

Hon har båda fötterna på jorden.

Och hon bränner ner den. 

Hon har huvudet bland molnen. 

Och hon backar inte tillbaka. 

Den här tjejen brinner.

Den här tjejen brinner.

Hon går på eld.

Den här tjejen brinner.

Ser ut som en tjej, men hon är en låga.

Så stark att hon kan bränna dina ögon. 

Bäst att titta åt andra hållet.

Du kan försöka men du kommer aldrig glömma hennes namn.
Hon har hela jorden under sig.

Hetare än de hetaste tjejerna. 

Vi har båda fötterna på marken.
Och vi bränner ner den.
Vi har våra huvuden bland molnen.
Och vi tänker inte komma ner. 

Den här tjejen brinner.

Den här tjejen brinner. 

Hon går på eld.

Den här tjejen brinner.

Alla står medan hon går förbi. 

För de kan se lågan i hennes ögon.
Se på henne när hon lyser upp natten.
Ingen vet att hon är en ensam tjej.
Och att det är en ensam värld.

Men hon tänker låta den brinna.

Hon är bara en tjej och hon brinner.

...fantastiskt. 

Favorite position? I would like to be a CEO.

Klöpp. Hur kan man säga att man klöpp håret? Eller "ja klöpp håre" om man ska vara riktigt noga. Jag har svårt att bestämma mig ifall "klöpp" är det bästa ordet jag någonsin hört eller om det bara är det fulaste. Folk från Gävletrakterna alltså. "Klöpp" är alltså detsamma som den lite mer korrekta termen "klippte". Herregud. Tror jag har lyssnat på "Gävleparlören" med Rix MorronZoo typ hundra gånger. Dör av skratt varje gång. "Adjektiv i plural böjs inte: Alla är taggad och peppad. Barna är duktig." Hur som helst, jag klöpp i alla fall håret idag. Det var på tiden. Passade även på att färga i utväxten. Så nu är man lite fräschare i skallen. I alla fall på utsidan.

Jag känner mig mäkta stolt över att jag gick på matteövningen klockan 08 imorse. Vi var en tapper liten skara vi som var där. Cred till alla vi som var där, men mest cred till mig för jag är den som är mest osannolik att dyka upp. Det där med tidiga morgnar med kineser är inte riktigt min grej. Min säng kan fan knarra fram bättre meningar än vad vår mattelärare kan. "Lärare".

Man kan ju tycka att jag borde veta att butikerna på Kupolen inte öppnar förrän 10, men icke. Heter det ens på kupolen? I kupolen? Nä, på måste det ju vara? Fast, butikerna är ju inne i kupolen. Byggnaden är ju som en kupol. Dom ligger ju inte utanpå/ovanpå. Undrar varför man säger på, när de så uppenbart ligger i. Hur som helst så var det helt stendött när jag kom dit. Och då var klockan 9:55. Satte mig i bilen en stund för att invänta åtminstone en människa. Planen var att köpa ett par nya byxor. Visste precis hur jag ville att dom skulle se ut så jag tänkte att det skulle bli en enkel match. Men efter en halvtimme eller så, så tröttnade jag på jakten. Köpte mig en mössa (ja, en till) och åkte mot systemet istället. Där inhandlades det desto mer saker. Den här helgen kan inte sluta väl...

Frisören och sen tillbaka till skolan för arbetsmarknadsdagen. Syftet med dagen var att vi skulle träffa många av företagen inom branschen. Dagens syfte för min del var att sno pennor och dylikt samt äta godis. Jag vill säga att jag lyckades ganska bra. Jag är nog fortfarande lite hög på socker. Men vafan, man tackar ju inte nej till en gratis muffins.

Close to each other, that's when we uncover

Min bil och jag. Vi är goda vänner, fastän mycket olika. Jag flåsar som en idiot när jag tränar i kylan, bilens fläkt är död. Bilen har vinterdäck, jag har converse. Men en sak har vi gemensamt... vi hatar varandra.

Gud vad poetiskt.

Nu har jag tänkt om lite angående morgondagen. Tror jag skippar att träna några dagar nu så benhinnorna kan få bli lite bättre. Satsar på att vila upp mig tills nästa vecka istället. Och ja, till lagfesten i helgen. Jag som hade tänkt att åka till Norrköping. Men nu är det ju faktiskt fler saker som lockar här. Mja, hela helgen kan nog bli ganska bra.

that's how it is - that's how it goes

Alla som känner mig väl vet att man inte bör dra av mig min mössa. Idag fick några i klassen också lära sig det. En den hårda vägen. Lite märkligt att just mössan är ett så ömtåligt ämne för mig. Alla har väl sett rufsigt hår förut liksom. Men nej, åker den av så hugger jag direkt.

Missade första föreläsningen idag. Var så fruktansvärt trött. Kan inte ha sovit mer än sammanlagt 3-4 timmar inatt. Drömde massa konstigt och hade svårt att somna om. Och så får man panik över att man ska upp snart och då blir det ännu svårare att sova.

Släpade mig till föreläsning 2 och 3 i alla fall. Men jag var väl knappast vaken där i början. Det hjälpte ju inte att gästföreläsarna hade karisma som två stäpplöpare. Åh, jag har alltid velat använda det ordet och nu fick jag göra det. Hur som helst så var det mycket prat om balkar och bärlag och sånt som vi redan har hört så många gånger tidigare. Vid det här laget förstår nog alla att man måste använda formar, stag och stämp när man platsgjuter. Det går nog inte så bra att bara hälla betongen i luften och sen hoppas på att den stannar kvar där.

Imorgon är det arbetsmarknadsdag, vilket betyder att jag borde uppdatera mitt cv, typ nu. Skriva ut några kopior och ta med imorgon. Ragga lite sommarjobb. Det är vad jag borde göra. Men jag sparar nog på den roligheten tills efter träningen. Och på tal om träning så blir det med största sannolikhet att fixa medlemskap på Friskis imorgon. Flera i klassen tränar där och det är ju alltid lite svårare att undvika att träna om någon försöker dra med en. Jag kanske inte åker dit varje dag, men det blir i alla fall ett bra komplement till fotbollsträningarna. Spänst och styrka kan man aldrig få för mycket av. När serien drar igång ska jag banne mig kunna hoppa upp och pussa ribban. Rimligt mål? Inte jätte, men man måste ju ha något att sträva efter och jag kom inte på något bättre mål just nu.

det hände en grej

Då har man varit uppe i en rondell och kört lite. Vill bara börja med att säga att det inte var mitt fel. Jag låg i innerfil och körde in i rondellen samtidigt som ett pucko körde in i ytterfilen i en jävla fart. Istället för att ta ut bågen i rondellen så körde hon rakt fram. Eller ja, hon gled snarare rakt fram. Jag bromsade men gled likt förbannat jag med. Det var antingen att köra ihop med henne eller upp i rondellen. Alternativ två kändes bäst. Det lilla kräket i den andra bilen stannade inte ens utan åkte bara vidare. Seriöst? Aja, det gick ju bra i alla fall. Så om någon nu undrar varför det är däckspår i den där rondellen med fotbollen i mitten så vet ni vem som ligger bakom dom. Önskar nästan att jag hade träffat bollen, så jag kunde säga att jag åtminstone träffat en boll idag. För träningen gick inte bra. Jag lyckades i alla fall glida på det snöiga konstgräset på bar mage. Det var skönt. Nej, nya tag imorgon!

Annars känns det som att det finns hopp för framtiden. Jag har trots allt lyckats laga en god grönsakslasagne idag. Om inte det faktum att jag kan laga något ätbart ger mig hopp så finns det nog inget som gör det. Det och en sak till, men om den håller jag nog tyst ett tag. Det är ett litet experiment. Om det blir bra berättar jag, annars förnekar jag allt.

tack

Om jag var en svag 2:a på gladhetsskalan igår så är jag en stark 8:a idag. Sjukt skön träning trots snö och att man blev dyngsur när man slängde sig efter alla hala bollar. Riktigt kul och motivationen är på topp. Känns bra att ha fått ny konkurrens. Då har man något att kämpa för. Så länge man peppar varandra och vill hjälpas åt så är konkurrens guld värt. Det här kommer bli en bra säsong. Ingen tvekan där.

Bra känslor om mycket nu. Tänker luta mig tillbaka i soffan en stund och bara må bra.

Tack!

I'm not the one that you should be making your enemy

Söndag, kära söndag. Inte direkt någon favoritdag. Skönt att vara "ledig" men vafan, är ju lika ledig imorgon. Så från och med nu så är måndagar bättre än söndagar. I alla fall tills vårt schema ändras.

Idag blev det bara en ynka match. Även om det var tråkigt att det blev så, så är min kropp ganska glad över det. Har blåmärken överallt och känner mig allmänt ledbruten. Men hur töntigt det än låter så är det tummen som känns värst. Tänk att man blir så handikappad bara för att man inte kan använda sin ena tumme.

Träning i måndags, onsdags, torsdags. Match fredag, lördag, söndag och nu blir det träning måndag, tisdag och onsdag. Tur att fotboll är kul.

Jag är på för dåligt humör för att komma på något vettigt att skriva. Jag svor åt en butik förut. Så arg var jag då. Nu är det bättre. Lite bättre i alla fall.

tja

gränsen mellan motgång och framgång

Sur, arg och besviken. Så jävla irriterande att förlora mot lag som inte ens försöker spela fotboll ordentligt. Och det är ännu mer irriterande att vi sjunker till deras nivå. Vi kan så mycket bättre, vilket vi vet, vilket är det som gör oss arga. Det är en sak att förlora mot ett bättre lag, det får man ibland acceptera, men detta är fan inte okej. I ett man-man spel så måste alla göra sitt jobb. Alla. Måste.

Jaja. Vi är i alla fall vidare så vi får kvala imorgon. Ny dag, nya möjligheter. Eller vad det är man brukar säga. Jävlar den som inte är taggad imorgon. Då tänker jag inte ens försöka hålla mig lugn. Vilket jag måste säga att jag var himla bra på idag. Jag tror inte på att släppa negativa kommentarer eller att peka ut någon, vi är ju trots allt ett lag och måste spela som ett. Men ibland är det svårt att inte visa sin irritation. Just idag kunde jag hålla mig lugn för att jag ändå kände mig ganska nöjd över min insats. Fick göra några bra räddningar och bevisa för mig själv att jag faktiskt kan stå i mål  även inomhus. Dom stunderna när man känner sig nöjd är sköna men ovanliga. Nerverna tar ofta överhanden och självförtroendet är oftast inte det bästa. När det gäller futsal. Vart dessa känslor kommer ifrån vet jag inte, men jag vet att jag måste försöka ändra på dom på något sätt. När folk kommer fram och klappar om en och ger komplimanger så har jag svårt att lyssna och ta åt mig. Vilket är dumt. Jag lever nog för att leta efter egna fel och misstag. Det spelar inte ens någon roll om vi vinner eller förlorar, jag hakar upp mig på små situationer och går igenom dessa i huvudet, om och om igen. Situationer som ingen annan ens minns. Det är tur att man har lagkamrater som finns där att lyfta upp en ur besvikelsen.

Det är tur att jag utövar en lagsport. Allt annat går bort för mig. Vi får ta oss igenom motgångarna tillsammans. I en ensamsport hade jag gått under av självkritik. Och de gångerna som det går riktigt bra, då är man också glad att man har ett lag att dela glädjen med. Visst är det väl kul att vinna enbart av egen bedrift också, men inget slår en gemensam framgång.

Nog om detta! Nu ska jag tejpa min stackars tumme, tvätta mina äckliga värmebyxor och sedan åka tillbaka till Maserhallen för att titta på när Forssa 2 spelar sina matcher. Analysera de andra lagen lite. Tvåan i den gruppen möter vi imorgon. Jag tänker vara förberedd.