jag tänker inte vara tyst

Idag har mitt humör gått från extremt dåligt till extremt bra. En riktig helomvändning. Skälet? Det kommer här:

Ni som läser min blogg eller pratar med mig dagligen vet att det finns ett stort missnöje med vår föreläsare i matte. Det handlar inte om kompetens inom ämnet utan om pedagogiken, eller snarare bristen på denna. Jag har full förståelse för att det är en högskola vi studerar vid och de flesta föreläsare är konsulter av diverse slag som hyrs in, vilka saknar utbildning i pedagogik. I de flesta ämnen så handlar det om att läsa på och memorera fakta, men i ämnen som matematik finns det en stor skillnad. Det går inte läsa sig till förståelse på samma sätt och här krävs åtminstone ett uns av pedagogik i undervisningen. Kort och gott så kan man säga att våra föreläsningar inte fungerar alls. Detta har vi påpekat vid ett flertal tillfällen. Gått till våra lärare, pratat med vår programansvarige och till och med lämnat konkreta förslag till hur situationen skulle kunna förbättras. Vår avdelning, bygg, säger att de inte bestämmer över detta utan att det är matematikavdelningen som tar alla beslut om hur denna undervisning ska ske. Vi klagar men nu visar det sig att dessa klagomål inte ens verkar ha lämnat bygg-avdelningen. Åtminstone inte i de ord som vi har talat. Problemet har förminskats något så fruktansvärt och ingen förändring har skett. Alla pratar tyst om det hela. För att trampa på en lärares fötter och konfrontera denne med att det inte fungerar verkar vara den största rädslan på vår skola. De vill inte köra över en lärare, men skiter fullständigt i att 50+ elever blir lidande i processen. De visste redan innan kursen började att det skulle bli ett problem, men valde att bortse från det.

Idag tog vi ett allvarligt samtal med två av våra lärare och en chef av något slag. Vi förklarade allvaret i situationen och även om de visste att det fanns ett problem så verkade de chockade över hur pass stort problemet faktiskt är. Våra tidigare åsikter har alltså inte förts vidare speciellt långt. Eftersom vår programansvarige är ett jävla spöke som man aldrig ser till, så skulle dessa två gå och hämta henne, ta ett samtal och sedan prata med chefen över bygg och chefen över matte. Sen skulle de komma in på vår föreläsning och prata med hela klassen. Något som vi bad om, då allt som de påstår att de gör i frågan undanhålls från oss. Vi vill veta vad som görs oavsett om det leder till förändring eller inte. Föreläsningarna rullade förbi utan att någon av de involverade kom till det där mötet som vi hade blivit lovade. Sjukt dålig stil. Passade inte tiden? Kom då och säg det till oss. Skit inte bara i att dyka upp.

Vad Högskolan Dalarna inte verkar förstå är att om vi misslyckas på mattetentan så speglar det inte bara dåligt på oss, det speglar även dåligt på skolan i sig. Att det dessutom inte är en anrik skola utan en skola som är beroende av att hålla ett gott rykte förvärrar det hela ytterliggare. 80% av alla elever är från Dalarna och majoriteten av dessa är från Borlänge. Blir vi missnöjda så finns det inte en chans i världen att ett dåligt rykte inte kommer börja sprida sig runt om i staden och vidare ut i regionen. Jag tänker inte hålla tyst om mitt missnöje. Så enkelt ska de inte vinna det här. Det har gått så pass långt att det inte längre handlar om en dålig lärare. Det handlar nu mer om hela principen och hur en sådan här situation hanteras. Jag kräver att få mina åsikter hörda och bli bemött med respekt. Vi är alla vuxna människor och det här handlar om vår framtid. Det är inte något litet skitproblem. Kan inte en skola ge en kurs som har den kvalitén som den bör ha så ska denna kurs inte hållas. Ska detta behöva gå så långt att kursen ska behöva bli granskad? En del av mig hoppas nästan det. Förlorar skolan rättigheterna till denna kursen så kan de vinka hejdå till alla ingenjörsutbildningar och hejdå till att ens existera på det sätt den gör idag. Då kanske de åtminstone skulle förstå att man inte kan vända ryggen till sina elever och bara hoppas på det bästa. Fjolleriet och fegspelet måste sluta. Väx upp, grov a pair och börja agera professionellt.

Jag kan inte stå rak i ryggen och göra reklam för en skola som jag inte tror på. Jag kan inte ljuga om det. Det är inte moraliskt rätt att sätta andra i den situationen som vi nu befinner oss i. Därför har jag just nu svårt att ta de där extrajobben som innebär att göra just det. Blir det en ändring så kanske min syn på det hela ändras och jag återfår åtminstone lite förtroende för Högskolans verksamhet. Tills dess så går etik före pengar. Det kanske är dumt, men det är sån jag är. Etik och moral är viktigt för mig och jag vill gärna kunna känna mig stolt över den jag är och vad jag gör.

Man kan lugnt säga att mitt humör inte var det bästa när alla lämnade sista föreläsningen utan att fått ha mötet vi blivit lovade. Men tack och lov så bjöd kvällen på träning. Vi var inte jättemånga och vi spelade kanske inte världens bästa fotboll, men jävlar vad kul det var. Och helt otroligt nog så var jag typ bäst på att inte svära på träningen. Vem kunde tro det? Träningar som denna är guld värda. Inget gnäll, bara glädje. Det behövdes inte många minuter för att humöret skulle göra den där helomvändningen. Nej bättre gäng än Forssas damer får man leta hårt och länge efter. Jag är så glad över att få vara del av det här gänget. Vi är fan bäst.