Idag är en sån där dag när jag längtar hem. Undrar om jag någonsin kommer känna mig hemma här. Tog en promenad förut och insåg att jag inte ens har besvärat mig med att lära mig mer än tre gatunamn sedan jag flyttade hit. Det var över två år sedan. Eller ja, jag vet fortfarande inte om det heter Hagavägen eller Hagagatan. Det är nog -vägen, för -gatan heter det hemma. Tror jag.
Det är inte så att inte trivs här. Men trivs är nog fel ord ändå. Jag har nog bara accepterat den här staden. Accepterat och vant mig vid klimatet här. Numera betyder "trafikkö" att det är mer än fem bilar som står och väntar på att få åka in i en rondell. Men sådant kanske man inte ska klaga på. Finns väl inte mer att klaga på här än vad det finns i någon annan stad, om jag ska vara helt ärlig. Ibland saknar man bara att kunna gå ner på stan och faktiskt känna igen människor från förr. Gå förbi platser som varit betydelsefulla någon gång i livet. Men någon dag kanske man kan titta tillbaka på minnena man skapade här och tänka att det var rätt så bra ändå. Det behövs ju alltid distans för att uppskatta det man har. Eller har haft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar