Okej, festmåltid kanske var att ta i. Pyttipanna med stekt majs och rödbetor. Kanske inte det lyxigaste någonsin, men allt går ner. Man kan inte ha höga förväntningar på en person som skulle kunna leva på nudlar. Hur som helst så har jag stött på ett svårt val. Jag gjorde tillräckligt så det räcker till en matlåda till imorgon. Man vill ju micra maten, men inte micra rödbetorna. Det går ju inte att äta pyttipanna utan rödbetor så nu är jag kluven över om jag ska välja att äta varm mat och varma rödbetor eller allting kallt. Man skulle ju kunna ha de i separata burkar. Men nej. Det finns ett kort och enkelt svar på varför inte: disk. Har inget emot att diska i vanligt fall, men jag har ett stort problem med att diska just matlådor. Jag brukar inte stöta på problem som jag inte kan lösa, men när jag gör det så är det väldigt triviala problem. Det är småsakerna som får mig på fall.
Små saker får stor betydelse för mig. Både bra och dåliga saker. Jag kan störa mig något så överjävligt på något litet och oviktigt, men samtidigt kan jag hitta glädje i saker som många andra missar. En del säger att de inte förstår hur jag lyckas hamna i så konstiga situationer så ofta, men jag har ett enkelt svar på det. Jag håller mina ögon öppna och vill se vad som händer runt omkring. Är man observant så ser man saker. Ser man saker så upplever man saker. Allt ligger i detaljerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar