den här staden, gör någonting med mig...

Fredag kväll och jag är inte i Umeå, som planen var. Inte hos min bästa vän, som jag har längtat så mycket efter. Det känns tungt. Om det är levern som gör uppror igen så kommer jag bli arg. Men jag hoppas nästan, hur konstigt den än låter, att det är den som jävlas. För är det "bara" en ordentlig förkylning så känns det himla mesigt att den håller mig hemma. Det är tur att Viktor kommer hem till Dalarna om två veckor. Det är ju inte så långt borta.

Trots att jag varken är hos Viktor eller på klassfesten som jag ser bilder ifrån överallt så har jag det ganska bra just nu. Ligger ihopkrupen i soffan och har beslutat mig för att inte titta på skräckfilmen som jag lånade från internetet förut. Jag tänker inte titta på den just nu i alla fall. Jag tror inte att mitt hjärta och mina nerver skulle klara av det nu. Nej, jag väntar nog tills någon gång som man kan tvinga någon annan att hålla en sällskap. Någon?

Skälet till att jag ändå har det ganska bra kan vara att jag har en latte och ett paket Ben & Jerry's framför mig. Det kan vara det. Det krävs inte mycket för att göra mig lite glad. Hade jag haft fil och cornflakes hade det varit ännu bättre. Åh, cornflakes.