Förra natten var ju rolig. Runt midnatt så var alla lampor släckta och jag hade hittat ett sätt att ligga på utan att ha ont. Nu jävlar ska jag somna tänkte jag. Efter två timmar av stirrande upp i taket så var jag inte ens nära på att somna. Hjärnan jobbade på högvarv och alla tankar som man inte ska tänka när man ska sova, tänkte jag. När jag ändå var igång med funderandet så tänkte jag att jag kunde reda ut lite saker med mig själv. Med allt från om jag vill fortsätta den här utbildningen till vad jag kan tänka mig att göra annars. Det skulle ju kännas skitdumt att hoppa av nu, är ju för fan halvvägs igenom skiten. Och om jag nu faktiskt inte skulle orka med, utan hoppa av, ja då kan jag ju vinka hejdå till det livet jag har här i Dalarna. Och det vill jag ju ändå inte. Hur mycket jag än gnäller på Borlänge så trivs jag ju faktiskt ganska bra här. Visar jag min kärlek genom att kritisera? Ja, i det här fallet är det nog så. Tankarna lämnade sedan dessa relativt enkla problem och vandrade in på djupare saker. Underbart när man helst av allt bara vill få somna. Här blev det inte så mycket att reda ut som det blev nya frågor och nya funderingar. Jag fastnade mer på vissa frågor än på andra. Och på en lite speciellt mycket. Mm. Mycket tankar. Runt 05 så somnade jag i alla fall. Till slut. Klockan ringde 07:00 men måste ha stängt av den i sömnen. Jag som hade en tvättid att passa. Som tur var så vaknade jag till liv efter tre timmars sömn och ingen hade då snott min tid, så det blev ju bra ändå. Lyckades även somna till en stund på en liten träbänk inne i tvättstugan. Precis bredvid den dånande torktumlaren. Känns stabilt att jag inte kan somna i min egen säng, men kan somna på en liten träbänk.
Skola, bla bla bla, söka jobb, bla bla bla.
Senast igår tänkte jag att jag absolut inte ska söka till Polishögskolan den här omgången. Det skulle vara ett så tungt val om jag faktiskt kom in. I princip klar byggingenjör eller ta två år till av studier för att bli det jag allra helst vill bli. Hur som helst, idag skickade jag in min ansökan. Bra där av mig. Det är som jag sagt, man kan inte säga till mig att jag inte får eller inte kan göra något. För då kommer jag göra det. Uppenbarligen så kan inte jag ens säga det till mig själv. Hum, så om jag skulle säga "Lena, du får inte plugga järnet till tentorna", kommer jag då att göra det? Värt att testa. Tyvärr så tror jag att min hjärna inte låter sig luras av sig själv. Det är den alldeles för smart för. Eller alldeles för dum för kanske är mer rätt att säga.
Och det ironiska är, att det som kan ses som världens kanske mest ogenomtänkta och dumma idé, är det som håller mitt humör uppe just nu. Nej, det kanske inte kan sluta bra, men det är väl ändå vägen till slutet som räknas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar