Många gånger kan man finna sig i situationer som man redan varit i tidigare. Man kommer på sig själv med att utföra samma handlingar, säga samma ord och känna samma känslor. Något nytt, men något inte så unikt. Jag har tänkt på det här flera gånger förr. Säg att man träffat någon man gillar. Man säger ord man en gång sagt till någon annan. Känner känslor som inte skiljer sig mycket från vad man har känt för någon annan vid ett tidigare tillfälle. Allt känns lätt, man vet hur man ska agera.. just för att man varit i en liknande situation förut. Orden man får höra har någon annan fått höra vid ett tidigare tillfälle och orden man själv säger är inte heller nya. Trots att nuet är nuet och dåtiden är dåtiden går det inte att bortse från att det kanske inte är så himla personligt som man skulle vilja att det vore. Men när man känner något man inte känt förut, hur gör man då? Att hitta nya ord är inte lätt och man inser att man tidigare kanske använt starka ord till något som inte gör dom rättvisa. Men får inte orden en annan betydelse när det ligger andra känslor bakom? Jag vill gärna tro att det är så. Eller ja, jag vet att det är så. I alla fall för mig. Jag har sagt orden förut, men jag har inte sagt dom på det här sättet.
Annorlunda, unikt, speciellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar