Efter många timmar av pluggande med Milo och Johan hemma hos mig så begav jag och Milo oss iväg mot hennes föräldrars garage för att byta mina däck. Där finns alla tänkbara verktyg som man kan behöva för att smidigt byta däck. "Det här klarar vi" sa vi och satte igång. Men den elektriska bultdragaren orkade inte lossa bultarna. Efter att Milos pappa så snällt kommit till vår undsättning konstaterades att bultarna var åtdragna något groteskt hårt. Eftersom att det var en däckfirma som bytte däcken sist så kunde man ju förvänta sig att de skulle sitta ganska hårt, men snälla, de var så hårt åtdragna att bultarna blivit skadade och gick av när vi försökte få bort dom. Fem av tio bultar är helt av och några halvor stannade kvar inne i själva hålen. Det är säkert så man säger, "i hålen". Men ni fattar vad jag menar. Happ. Vafan gör man nu liksom? Men med hjälp av en svinpitt, som den så fint kallas, så lyckades i alla fall de halva bultarna borras ut. Jag var inte till någon större hjälp alls när det här problemet löstes utan försökte mest bara se till att inte bryta ihop. Så, nu har mina bakhjul två respektive tre bultar som håller dom på plats. Stabilt och bra. Min bil kan alltså inte lämna den platsen den står på. Tur i oturen är ju att vi beslutade oss för att göra det i ett garage och inte för hand ute på gatan. Dock känns det taskigt att min bil nu tar upp deras plats i deras garage.
Imorgon bitti blir det att besöka Däckteam och höra hur hårt de egentligen drar åt bultarna. Tar med de fem trasiga och frågar om det ska vara såhär. De får fan fixa nya bultar åt mig. Och sen får dom byta framdäcken. Skiter fullständigt i om dom inte har tid, jag ska ha en tid och det fort. Det som är det läskiga är ju att om bultarna varit så svaga, så skulle ju ett hjul eller två kunnat lossna medan man kört. Ingen omöjlighet. Och det mina vänner, det är en riktigt läskig tanke. Men hur som helst, tusen tack till Milo och hennes pappa som hjälper till. Jag hade nog suttit i ett hörn, alternativt ute på gatan, och bara vaggat fram och tillbaka annars. Inte nog med att det är det här med bultarna, utan nej nej, det är ju även någon som har kört emot min bil så att det rejäla repor framme vid höger hjulhus och fram mot fronten. Man behöver inte vara ett geni för att komma fram till att det handlar om en vit bil. Jag hade märkt om jag kört emot något om man säger så, så pass rejält är det. Och det har jag inte gjort. Så tack din jävla svinpitt som har gjort det och inte sagt något.
Efter att vi krånglat med det där så skulle Milo på träning och eftersom att jag inte har någon funktionsduglig bil så fick jag åka med. Shit vad jag är sugen på att spela fotboll nu. Jag fick faktiskt ställa upp på att hoppa in i målet en stund. Inte direkt klädd för fotboll. Jeans och joggingskor. Och en tröja som var bra smutsig efter att ha släpat omkring på däcken. Senare upptäckte jag även att hela jag var ganska smutsig. Men det var kul att stå och med tanke på att jag bara hoppade in så gick det ganska bra. Jag tänkte ju inte slänga mig eller något sånt, men det höll inte när jag väl stod där. Gick in för det lite väl mycket kanske. Åh vad jag längtar tills våra träningar börjar!
Alltså. Viktor skickade den här bilden till mig tidigare idag.
Skrattade till lite men förstod inte riktigt. Frågade Milo och Johan om dom hade hört om den här dagen. "Är det idag?" Kollade datumet och såg att den var från igår. "Fick du något sms av något ex då?"...Alltså antingen så är det ett sjukt jäkla sammanträffande eller så var det bara för att det var den här dagen. Haha, oddsen! Det här gjorde lite min dag. Det här och bullarna som Johan hade köpt och bjöd på.
Alltså om det finns någon gud eller högre makt så vädjar jag till denne att snälla sluta jävlas med mig. Jag tål när det går dåligt. Jag tål det mesta. Men inte krångel med bilen. Där går min gräns.
Dessutom, det kosmiska sammanträffandet att den första bilen jag såg efter att vi åkt ifrån garaget hade FML på registreringsskylten. Fuck my life. It sure fucks me.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar