Att låta en annan människa styra ens lycka. Det är så bra så bra, tills det inte är bra längre. Och när det inte är bra så är det verkligen inte bra. Men vad är det egentligen som inte är så bra? Är vi inte alla egoister egentligen? Man vill ju själv vara lycklig. Inte vara olycklig. Handlar det egentligen inte bara om just en själv? För jag skiter ju egentligen i dig, men inte i mig. När allt kommer till kritan så är det ju jag som är viktigast.
För jag tänker låta människor ge mig lycka, men tänker inte låta någon stjäla den.
Det där med att bli sårad är inte lätt och ibland säger man saker som man aldrig borde säga. Säger saker för att få fram någon sorts reaktion. För att någon reaktion är bättre än ingen. Såra för att man inte ska vara själv i ledsamheten. I besvikelsen. Återigen, för att själv må bättre. För att kunna hantera det. För att mina känslor är viktigast.
Jag ångrar inte mycket men det jag ångrar är att jag inte bara vände ryggen till.
...För varför ska jag bry mig, när du uppenbarligen inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar