tisdag 6 november 2012

Den dagen jag blir van, den dagen ska jag sluta vara likadan

Kul att jag vaknade 05 och var aspigg. Tittade ut genom fönstret och såg att alla bilar hade ett täcke av frost på sig. Äntligen en kall natt som sammanfallit med att jag parkerat i garaget. YES! Sjukt nöjd över detta knallade jag iväg mot garaget för att ta fram min frostfria bil. Dock blev glädjen inte allt för långvarig då låset till garaget hade bestämt sig för att frysa igen. Efter håsande och några sparkar så gick det dock. Och nu har jag varit himla duktig och köpt låsolja så nu hoppas jag på att det ska gå smidigare. Ren är bilen nu också. Så nu kan den stå där, ren, fin och frostfri i några dagar. Hoppas bilen uppskattar min vänlighet och bestämmer sig för att vara snäll tillbaka.

Bestämde mig för att äntligen hämta ut mattetentan. Med tunga steg gick jag mot receptionen för att möta nederlaget. Men sen visade det sig att jag hade klarat den. Inte med god marginal eller någon marginal alls om jag ska vara ärlig, men sak samma, godkänt är godkänt. Livin' on the edge!

Imorgon bär det av mot Göteborg. Det ska bli kul. Bo på hotell och sånt trevligt. Ja, jobba lite också, men det är ju roligt jobb så det känns bra.

Alltså inte för att jag använder mig av perfekt grammatik i mina blogginlägg, men åh vad jag blir irriterad på människor som verkligen inte kan skriva en enkel mening på ett någorlunda korrekt sätt. "E d så? Men hjärna för mig". *ÄR! *DET! *GÄRNA! Gå och dö. Kan acceptera att man stavar fel ibland eller använder sig av någon hemsk förkortning, men någon måtta får det vara.

Om man prompt ska snoka runt på folks facebook, instagram eller liknande, så kan det vara bra att göra det på ett smidigt sätt. Tänkte bara säga det. Förresten så funderar jag på att ta bort allt sånt där. Fb, instagram, bloggen. Allt. Liksom bara försvinna. Eller så väntar jag med det tills den dagen jag ska flytta härifrån. Ja, så blir det nog. Vet ju att jag fortfarande kommer ha kontakt med de som faktiskt betyder något. Med de riktiga vännerna. Varför ska jag dela med mig av mitt liv till människor som inte är en del av det? Vad får man ut av det? Inte mycket. Fatta vad nice, bli hon som försvann.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar