Hemma igen efter att ha varit hemma i helgen. Förvirrande, jag vet. Men både här och Norrköping är ju hemma. Har haft en superbra helg. Gosat sönder stackars Sammy, umgåtts med familjen, tänt ljus för mormor och morfar på kyrkogården och träffat lite vänner. Helgen kunde bara ha varit bättre om mina hörlurar hade fungerat som dom ska. Då hade tågresorna varit mindre jobbiga.
Råkade klämma hörlurarna i bildörren på vägen hem från tentan i fredags och körde med dom halvt hängande utanför bilen. Det är ju inget mindre än ett mirakel att de ens fungerade halvdant efter det. Hur som helst så glappade de bra mycket på tågresan söderut och efter ett par promenader med musik i öronen så blev det knappast bättre. På tågresan norrut fick jag sitta helt still och hålla sladden i ett visst läge för att det skulle låta bra. Jag gav mig inte, jag skulle lyssna på musik. Sen så råkade jag fastna med sladden i väskan så att hörlurarna rycktes ur öronen och båda dom där plupparna for ut i natten. Kände att det inte riktigt var värt att stå där utanför station, i mörkret, och försöka leta efter dom när sladden ändå är helt fuckad. Blev lite sur och bestämde mig för att inte ta en taxi hem fast jag hade lovat mamma att göra det. Skälet till att hon tyckte att jag skulle ta en taxi hem var för att "du har ju inga reflexer". Efter att jag förklarat att jag inte ens behöver gå över någon gata på vägen hem så kontrade hon med "men det är ju mörkt". Ja, för om nu någon skulle bestämma sig för att hoppa på mig så skulle ju den där reflexen säkert rädda mig. Vinkla den så att förrövaren blir bländad. Jag utmanade i alla fall ödet att gå på trottoaren utan någon reflex och jag klarade mig ju uppenbarligen utan någon sån. "Jag varnar dig, jag har en reflex!". Jag kanske inte hade någon reflex men jag fick släpa på en jävla massa saker som inhandlades på IKEA i helgen. Jag köpte typ inget men både min mamma och min moster hittade saker som jag bara skulle ha. Så en stor jäkla elefant som tydligen ska passa bra på min soffa, ett ljusfat i keramik som väger alldeles för mycket i förhållande till sin storlek, två blommor och en jäkla massa ljus. Jahaja. Jag lovade i alla fall att inte döda den lilla söta mini-orkidén innan jag kom hem och det lyckades jag med. Men om några veckor kommer den ändå se ut som mina andra orkidéer, dvs som döda pinnar som bara står där i en kruka. Dom är ju fina så länge dom lever, men inget tenderar att leva länge hemma hos mig.
På tågresan fick jag förövrigt en enkrona av gubben som satt bredvid mig. Skapligt random. Fick verkligen bita ihop för att inte börja skratta högt. Varför tyckte han att jag skulle ha en den? Jag förstår inte riktigt varför gubbar och tanter alltid vill prata med mig. Jag är ju inte otrevlig men varför dras dom till mig?
Nu tänker jag äta risgrynsgröt och inte missta paprikapulver för kanel, som jag gjorde i fredags innan tentan. Utan att säga alldeles för mycket så tror jag att jag lyckades bättre med tentan än med gröten, men jag kan ha fel. Eller ja, vet inte om man kan misslyckas så mycket mer än vad jag gjorde med gröten, så det måste ju ha gått bättre än så i alla fall.
Visst ja. Jag har bestämt mig för vilken låt jag vill ha på min begravning. När än den dagen nu väljer att inträffa. Den finaste låten jag hört. Jag älskar den och jag älskar dig. Så, om något skulle hända så vet du vad jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar