Klockan är lite efter midnatt och Viktor har precis åkt härifrån. Det känns tungt att det kommer dröja några veckor innan vi ses igen, men samtidigt är jag glad för de här dagarna som vi har kunnat umgåtts. Långa kramar och ett jobbigt "hejdå" följdes av att bilen han stulit från sina föräldrar inte ville starta. Den ville inte ens nästan starta. Så det var bara att hämta min bil från garaget och koppla på startkablarna. Fast så långt visade det sig att vi aldrig skulle komma. Efter några minuter av letade efter hur man öppnar huven på den andra bilen så vreds nyckeln om för ett, vad vi trodde, skulle vara ytterligare ett hopplöst försök. Men då bestämde sig bilen för att starta av sig själv. Skönt att den startade men vafan, när vi väl har krånglat så kunde vi väl fått behöva använda startkablarna. Lite onödigt av bilen att hålla på sådär. Men den kanske bara inte ville att vi skulle skiljas åt. Om så var fallet så uppskattar jag den tanken.
Idag hade vi årets sista föreläsning. Tack och lov. Efteråt tampades vi med allt folk på Kupolen en stund innan vi insåg att det inte var värt det. Åkte hem, lagade asgod mat och kröp ihop i soffan för att titta på skräckfilm. "Skräckfilm". Nog för att jag är ganska lättskrämd, men alltså, nej. Inte läskigt. Quarantine 1 och 2. Den andra filmen var ungefär dubbelt så dålig som den första. Och då var den första ganska usel. Men tack vare bra sällskap så blev det riktigt bra ändå.
"Vår vänskap är ganska fucked up". Ja, så må fallet vara, men skulle inte byta min fuckade vänskap med Viktor för allt i världen. Det finns ingen bättre människa. Min Viktor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar