Fyfan så skönt. Kunde vara med ordentligt på träningen igår och kunde springa några kilometer idag utan att låret ställde till problem. Visst, jag känner ju av det, men det känns SÅ mycket bättre. Glad tjej här.
Vi var alltså och sprang lite i Mellsta (heter det så?) idag. Skapligt många backar och det sög ganska fint i vaderna där på slutet. Även om det är skonsammare för kroppen att springa i skogen så blir det för mig inte samma sköna känsla som när man springer på plant underlag. Jag tycker om att komma in i takten och sen drömma mig bort och tänka på allt eller inget och i det så passerar kilometerna enklare. I skogen är det rötter överallt. Har man inte fokus på vart man sätter fötterna så går det illa och sträckan man tar sig fram är så mer påtaglig. Fast ja, det beror ju lite på vilket humör man är på. Ibland är det skönt att behöva ha koll på allt som man kan snubbla på. Dagens bästa var i alla fall när jag råkade sparka en kotte mot Carro, som skrek till och skrämde Therese som skrek ännu högre och skrämde mig. Kotten såg tydligen ut som en råtta som kom springande. Så jag skrämde Carro som skrämde Therese som skrämde mig. Snacka om att cirkeln slöts.
Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det ska bli när den här terminen är över. Det är bra tungt i skolan nu. Tusen saker som ska göras och två monstertentor att plugga till. Nåd. Varför kan jag inte ha en vinnarskalle när det gäller skolan? Nä här, där den där envisheten faktiskt skulle behövas, så är den spårlöst försvunnen. Nu handlar det bara om att försöka hänga kvar och inte ge upp helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar