Sjukt bra födelsedag. Familjen är här och jag har blivit fullkomligt bortskämd. Detta behövde jag då mitt humör inte har varit på topp senaste tiden. Har varit arg och ledsen men mest av allt besviken. Min första reaktion vid besvikelse är aldrig bra och jag talar då ofta utan att tänka. Jag brukar sällan bli besviken, mest för att jag sällan känner något speciellt förtroende för något eller någon. Men när det händer och det rör något jag verkligen bryr mig om, ja då tar det hårt. Då vill jag inte vara med längre. Passivt aggressiv och jag drar gärna saker och ting till det extrema.
Det mesta i livet är som att bygga hus. Man räknar uppifrån och ner, men man måste bygga från grunden och upp. Man måste räkna på tak och väggar innan man kan räkna på grunden. Lägg det bästa taket du kan, det kvittar totalt om stommen är vek. Lägg det bästa taket och bygg de bästa väggarna, men även det kvittar om grunden är ostabil. Mycket i livet är som att bygga hus. Allt handlar om att skapa en stabil grund att utgå ifrån.
Det funkar liksom inte om en pelare bara står där ibland.
Jag står framför min raka motsats. Medan jag jobbar hårt på min grund så bygger du direkt på marken. Stort och flashigt medan mitt knappt syns. Jag är ödmjuk inför min uppgift medan du är arrogant. Jag vill lära mig på vägen, du tror redan att du kan allt. Jag tror på samverkan mellan alla delar, du tror på Jenga-principen. Ditt verk kanske står högst just idag, men jag bygger på något stadigt och är långt ifrån klar.
Hur som helst. Nu är jag i alla fall på bättre humör och jag har hunnit tänka lite. Jag kan inte låta en sak definiera den jag är. Bara för att jag känner en besvikelse så tänker inte jag svika. För att göra det vore att gå ifrån alla mina principer. Jag är pålitlig och jag tänker inte förlora den egenskapen hos mig själv bara för att "ge igen" eller få fram ett budskap. Jag är inte sådan. Ge mig en diskussion och jag kan framföra mina argument. Ge mig en situation och jag kan bevisa vad jag kan. Det här är min utmaning. Mitt självförtroende må ha fått sig en smäll, men det kan jag bygga upp. Det är inte lika lätt att bygga upp respekt och förtroende igen. Men nu är jag nog ändå ganska nöjd med hur allt är. Nu vet jag hur det ligger till. Nu vet jag vad jag kan förvänta mig, eller snarare inte förvänta mig. Det är ju bara jag som inte har något att förlora i den här situationen. Det är jag som ligger i slagläge. Min utmaning, men jag har gott om stöd. Och det är nog det bästa i hela grejen. Att känna att folk har ens rygg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar