Tillbaka till vardagen då. På en torsdag. Känns totalt meningslöst. Hade bra gärna stannat i Norrköping en stund till. Men icke. Det var bara att kliva upp tidigt i morse och sätta sig i bilen så jag skulle hinna till skolan till 13. Kan väl inte påstå att dagens föreläsning och övning gav speciellt mycket. Inte för mig i alla fall. Jag satt mest och försökte hitta ett skönt sätt att sitta på, då rumpan fortfarande var lite bortdomnad efter bilfärden. Och inte hann jag med att äta någon mat heller så satt mest och tänkte på vad jag skulle äta senare. Men nu är jag i alla fall här igen.
Hade det bra hemma. Synd bara att allt inte är toppen med Sammy. När jag kom dit i måndags så var han helt slut efter en heldag hos veterinären och låg mest och grät ute i hallen i hopp om att bli ompysslad. Vilket han självklart också blev. Han blev i alla fall lite gladare när jag kom hem. Det var kul. Stackarn, han har tydligen en gammal ledbandsskada som har börjat visa sig nu. Inte kul alls och det finns inte mycket att göra åt det. Det är en svår operation på en så pass stor och så pass gammal hund. Så nu får vi bara hoppas på att han inte blir värre så han får allt för ont. För som det är nu så är det inte värt risken. Han är ju ändå glad och verkar inte ha speciellt ont som det är nu. Han är mest stel och stapplig innan han kommer igång.
Hann med att träffa lite folk som jag umgicks mycket med förr. Det var trevligt. Jag fattar inte varför jag inte är ute och går runt strömmen oftare när jag är hemma. Det är så sjukt jävla fint. Staden som jag kommer ifrån, staden som jag förstår.
Gud, klockan är snart halv tio. Jag har tusen saker att göra men är så trött. Hur ska detta gå..
Jag är född stressig och kräver mer.
Kan inte bara sitta ner och se hur saker blir.
Då förstör jag hellre allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar