You only miss the sun when it starts to snow.

God afton trogna läsare. Hoppas ni alla har en trevlig onsdagskväll. Jag sitter här och känner mig nöjd. Dagen har bjudit på skola och träning och skälet till att jag känner mig nöjd är för att de gamla rutinerna är tillbaka. Det är bra trevligt med dagsrutiner.

Skolan var väl kanske inte toppen idag och tiden gick rätt långsamt. Men vi har ju himla trevligt på rasterna i alla fall. Matteövning med Kinesen. Vi lär oss saker men vi får det aldrig förklarat varför man gör på just det sättet. "Det bala äl så". Jaha, det känns ju bra. Vi får ju ingen direkt förståelse för det hela. Efter lunchen startade en ny kurs. Husbyggnadsprojekt. Det kan nog. Kanske. Möjligtvis. Bli ganska kul. Förutsatt att man hamnar i en bra grupp sen när själva projektet drar igång.

På träningen bjöds det återigen på hemska stationer. Fast idag kändes det inte lika hemskt. Kanske var det för att axeln inte krånglade eller kanske var det för att man faktiskt har blivit starkare och orkar mer. Vi kör på att det var en kombination av båda. Typiskt nog så var den här träningen, första träningen som man känner att man orkar ge lite mer, den sista inomhusfysen. Men samtidigt så är det dags att sluta bygga muskler och omvandla dom till smidigare muskler. Jag vill inte ha större muskler nu. Haha, för dom är ju SÅ stora. Nej men det märks faktiskt ganska väl på låren och rumpan att man har byggt på sig lite.

Efter duschen tänkte jag ta hand om mina vader och förse dom med lite liniment. För det är ju skönt med liniment. Eller? Det låter nästan alltid bättre i teorin. Mina vader luktar nu chili och mentol och det bränner utav bara helvete. Det är ju i och för sig bra, men det känns mindre bra på alla andra ställen som linimentet hamnade. Som i ansiktet. Skiten går ju inte bort fast man tvättar händerna och sen är man ju där och tar sig i ansiktet. Jag har ju inte petat mig i ögonen i alla fall så det ser jag som lyckat. Jag har inte gjort det ännu i alla fall.

När jag träffar på någon med en annan dialekt så blir jag glad. Då kan jag också få vara med och delta i dialekthärmandet. Annars är ju jag det dagliga offret för det. Fast det har faktiskt minskat. Vet inte om det är för att jag försöker att få bort dialekten eller om det bara inte är lika kul längre. Jag hoppas på det första. Jag har faktiskt fått bort en del dialekt. Men tyvärr blommar den ut som aldrig förr så fort mitt humör ändras. Blir jag arg eller bara allmänt uppjagad så är den där igen. Och blir jag full, ja då jäklar. Och det är ett av alla skäl till varför jag så sällan dricker numera. Det är nog det dominerande skälet om jag ska vara ärlig.


Idag fick jag ett brev av Viktor. Då blev jag glad. Jag har sån tur som har honom i mitt liv.

Morgondagen bjuder på matteövning 8-10 och sen föreläsning 15-17. Inte okej schema. Vad tror ni om oddsen är för att jag går på övningspasset imorgon? Jag skulle säga: slim to none.