Skön dag. Mitt kära Forssa mötte P97:orna idag. Så brutalt jävla överbra kämpat av alla. Siffermässigt förlorade vi med 3-2, men nog fan är det en vinst ändå. Dom var längre och snabbare och oddsen talade allt annat än i vår fördel, men vi var smartare och envisare. Eller ja, inte vi, dom andra i mitt lag. Det var min tur att sitta på bänken idag. Kände mig bra stolt där jag satt. Ja jävlar ja, riktigt stolt. Förövrigt så älskar jag att dom på läktarna ropade "kom igen nu Forssa" - då båda lagen tillhör den föreningen.
Annars har det varit en lugn dag. Mycket tanketid nu på kvällen. Ibland kan jag fokusera så mycket på det jag vill säga att jag verkar disträ och sen får jag ändå inte ur mig orden jag tänkt fram. Jag vet inte vad det är med mig på sista tiden. Jag har blivit så osäker och tveksam. Lite rädd nästan. Och jag känner inte igen mig själv. Jag är i en situation som jag inte direkt varit i förut. Inte på det här sättet. Jag överanalyserar och det gör mig kluven. Jag måste släppa det och bara göra det som känns rätt. Men ibland undrar jag om jag bara inbillat mig allt. Men det måste synas i mina ögon att det är mer än så för mig. Hur som helst är det dags att jag tar tag i allt och reder ut alla frågetecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar