tisdag 29 januari 2013

Posten kan sin skit.

Det här var ju också en dag.

Skolan bjöd på en ynka liten föreläsning. En föreläsning som trots sina 2 x 45 minuter kändes som många långa timmar. Som om det inte vore nog med att det var matte med allas vår favorit så började det hela ganska jättedåligt. Inklämda i en av skolans minsta salar varpå flertalet saknade plats att sitta. Fick byta sal till en större men då stötte tant opedagogisk på ett problem med OH-apparaten. Ja, OH-apparaten. Här är vi high-tech. Spegeln ville inte stanna kvar uppe utan slog hela tiden igen. I ett desperat försök att få henne att inte försöka freestyla föreläsningen utan något material för oss att kolla på så påpekade jag att hon kan klämma fast ett papper. Man ska inte säga något högt, för då är man den som får klättra ut från sin plats och gå fram och fixa det själv. Tack och lov så klarade jag av det. Hade varit jobbigare att få en applåd för ett misslyckande. Föreläsningen kom i alla fall igång men det visade sig att vi inte skulle förstå någonting. Vi kunde lika gärna ha kollat på en vit duk. Det här är totalt ohållbart och imorgon tänker jag bjuda in vår programansvarige att sitta med på en föreläsning så hon får upp ögonen för hur situationen faktiskt är. Om vi får tag på henne vill säga. Och om hon sedan beslutar sig för att dyka upp. Har ärligt talat inte sett till den här människan som ansvarar för vår utbildning speciellt ofta. Förhoppningsvis dyker vår riktiga programansvarige upp snart, efter sin pappaledighet. Den dagen kan inte komma snabbt nog.

Senare under dagen åkte jag för att kolla upp vad som är fel med min vad. Gav mig iväg i ovanligt god tid så tog en sväng till Domnarvet för att hämta ut ett paket. Lite märkligt att det hade skickats dit då det är helt fel sida av stan. Fanns paketet där? Nej. Det fanns på Hemköp. Jävla posten, lurar iväg mig sådär.

Vaden var det ja. Det är inte en muskelknut som vi trodde, utan benhinneinflammation i vadbenet. Det är inte så vanligt att få det i vadbenet, men jag tycker om att göra saker och ting lite annorlunda. Det är alldeles för mainstream att få det i skenbenet. Nej, man ska sticka ut lite. Blev tejpad och fick order om att ta det lugnt. Men vi har cup i helgen så det får bli att ta det lugnt efter den. Men det är nog bäst att jag passar mig lite så det inte blir en stressfraktur. En sådan vill jag inte ha.

Avslutade dagen med att skära mig på en majsburk. Den där lilla öglan som man drar i lossnade och gick till attack. Känns bra det här. Hela min högersida är numera mer eller mindre handikappad.  Handen, ryggen, vaden. Siktar på att pricka stolpen och skada höger hjärnhalva på träningen imorgon. Det vore fint.

3 kommentarer:

  1. Det sjuka är ju att det där med stolpen inte alls är särskilt otänkbart. Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast höger är min dåliga sida. Kommer aldrig lika långt däråt. Fast vänta nu... Det var väl höger sist? Ja ta mig fan, det var det ju.

      Radera
    2. Precis. För dig är ingenting omöjligt. The sky is the limit, som man brukar säga.

      Radera