Jag brydde mig inte igår, jag bryr mig inte idag och ärligt talat kommer jag nog inte bry mig imorgon heller.

Söndag kväll. Den kvällen som man rent teoretiskt borde känna sig som mest utvilad. Men teori och praktik är sällan samma sak.

Sitter med datorn ovanpå matteboken och alla block. Vill inte se skiten just nu. Jag har nog aldrig varit såhär omotiverad till att plugga förut. Ärligt talat har jag, just nu, svårt att bry mig om något som har med studier att göra. Får hoppas på att det blir bättre när terminen kommer igång på riktigt.

Jag funderar på om det kanske vore värt att ha höftskydd på sig på träningarna även fast jag är anti mot sånt. Det ska kännas att man är målvakt. Att ha lite ont visar bara att man offrat sig. Men just över höfterna vore det skönt att ha lite vaddering. Man har ju fortfarande brännsår på knän och armbågar samt bollmärken över hela kroppen som bevis på att man faktiskt stått i mål. Och sånt har jag ganska gott om nu.


Annars passerar dagarna snabbt och även fast inget tycks förändras så inser man, när man tittar bakåt, att ingenting är sig likt.



För länge sedan köpte jag en present till någon i form av en klocka. En present som aldrig lämnades över till den det var tänkt, så den har bara legat här. Känns som att det är dags att jag säljer den. Oh, the irony.