Jag och min bästa vän har konversationer som är omöjliga för andra att förstå. Mest för att vi pratar ordentlig svenska.

Jaha. Julhelgen har nu passerat. Det var relativt smärtfritt. Mest trevligt faktiskt. Mycket märkligt.

Hela det här året har ju faktiskt passerat. Och vilket år det har varit. Ett år av toppar och dalar om man säger så. Haha, ja jävlar ja.

Tänker inte skriva mer om året som gått. Så här kommer en liten dikt istället:

Han är min etiska kompass, min trogna ledstjärna.
Skulle han bli en zombie får han tillåtelse att äta min hjärna.
Jag har hört att de gillar sånt spex.
Han skulle ändå vara snäppet trevligare än mitt ex.
Ögon som en ledsen hund.
Och om magen börjar han bli rund.
Han gillar att dricka Dr Pepper.
Från hans kropp odörer läcker.
Han bemästrar allt från boxning till kaffekopp.
Trots hans taniga pojkkropp.
Det här må vara lite hårt.
Men för mig är allt som har med snälla ord ganska svårt.
Det är såhär jag visar min affektion.
Dock ej i fallet med champinjon.
Ett plus ett blir i regel två.
Men vår relation är inte lika lätt att förstå.
Östgöte, tjock och landningsbana.
Tråkgubbe, bög och marijuana.
Vi har då våra egenheter.
Men vi är åtminstone inte analfabeter.
Det är mer än man kan säga om många.
Vars fyra korta ord borde vara två långa.
Men nog om andra, nu är fokus på oss.
Jag är din säl och du är min valross.
Vad jag i slutändan ändå vill få fram.
Är att jag är glad att du är mitt Debatt och jag ditt barnprogram.
Utan dig så går jag itu.
Om någon ska peta mig i magen så ska det vara du.