You can get addicted to a certain kind of sadness

Varför slita med att byta däck själv när man kan lämna in bilen och få det gjort på bara några minuter? Fett värt dom pengarna. Eller ja, om jag åker till söt-gubben på OK så kan jag nog få det gjort gratis. Han vill bara ha någon att prata med. Trotsade i alla fall min rädsla för att köra upp bilen på en sån där vagn. Det gick bra, men vaggade fram och tillbaka några gånger innan jag kom upp för det gigantiska guppet. Belönade sedan mig själv för det genom att köpa ett par nya fotbollsskor. Eller ja, det var inte meningen att jag skulle köpa dom. Jag åkte till Kupolen för att köpa något annat men glömde helt bort det och fastnade, som vanligt, inne i en sportaffär. 

Testade dom nya skorna på träningen. Skorna var bra, men allt annat gick så fruktansvärt dåligt idag. Så irriterande och frustrerande. Kallt och blött var det också. Humöret var lågt och jag ville bara hem och glömma hur dåligt allt gått. Nu, med torra kläder på och en varm filt så känns allt lite bättre och jag är taggad på revansch imorgon. 

Föreläsningar 8-12 imorgon, sen skriva på jobb-papper, luncha med Viktor och kolla på en säl-film innan jag måste åka mot Kvarnsveden för att samla på mig lite mer gummi-pluppar. Jag tror jag åt en handfull av sådana idag på träningen. Det är det värsta med konstgräs. Men ingen av dom här planerna kan tävla med Sydvallen när det gäller mängden svarta små djävulssaker. Den planen är ju inte så mycket konstgräs som den är gummi. Gummi direkt ovanpå betong. Trots det så är det nog den planen som jag har haft allra roligast på. Fylle-fotboll, fotboll på is och pulsande i decimeterhög snö. 

Lika bra att sova om jag ska klara av föreläsningar i vägteknik och industriell ekonomi imorgon. Fy fan.