I fredags var jag till vårdcentralen för att kolla hur allt står till med halsen. Passade då på att be läkaren slå en kik på min tå som råkade ut för något otrevligt på träningen. Alltså det gjorde så fruktansvärt ont att jag inte ens kunde sova natten efter träningen. Fick hoppa upp på britsen, ta av mig strumpan och tejpen som satt runt tån. Eltejp. I brist på annat. Eltejp är tydligen inget att rekommendera att använda på det sättet, men det var antingen det eller silvertejp och ptja, jag tror att jag valde rätt mellan de två alternativen. Hade förresten försökt att göra hål i nageln under natten för att minska trycket lite då det blödde under. En varm nål funkade inte så jag slet fram skruvdragaren och minsta borret. Vad som kunde ha slutat illa gick ganska bra. Körde sista biten för hand. Ovärt att dra borret genom hela tån. Hur som helst så sa läkaren att det mycket väl kan ha blivit någon liten spricka i tån och att hon sedan skulle tejpa tån åt mig, först skulle hon bara göra ett till hål i nageln. Vet inte om det var tröttheten som tidigare hade fått mig att klara av att göra det själv för när läkaren tog fram en liten kniv och förde den mot min jätteonda tå så blev allt svart för några sekunder. Jag har aldrig svimmat för något sådant förr. Har bara svimmat av ett knä, en armbåge och ett fotbollsmål i huvudet. Incidenten med fotbollsmålet är jag nog mest stolt över. Hade fastnat med skon i nätet och blev så sur att jag drog till allt var jag hade när jag slet mig lös. Målet hämnades genom att välta och träffa mig i huvudet med ribban. Hur som helst lämnade jag vårdcentralen med en tejpad tå och skon i handen. Hann bara komma hem innan jag slet av tejpen och satte dit lite eltejp. Alltså vafan, jag vill ju ändå kunna ha skor på mig.
I fredags var det fest i Falun. Jag och Viktor tjuvstartade ganska tidigt och pimplade på medan vi spelade Mario Kart. Jag är inte en sån som blir bättre på spel av alkohol. Jag hade mest fullt upp att lista ut vilken skärm jag skulle kolla på. Vi försökte oss även på ett 3D-pussel. Vi försökte nog i hela fem minuter innan vi gav upp. Mellan Viktors residens och festen så finns det en bäck. Helt oseriöst slänger jag ur mig att vi ska gena över bäcken. Det var nog min bästa idé någonsin, även fast jag fick sitta och vänta, skrattandes som ett jävla fån, medan Viktor sprang tillbaka och bytte om. Han ramlade nämligen ner i bäcken. Det kan ha varit bland det roligaste jag har sett. Sen drack vi mer hos Lari, men ut till Kåren kom vi aldrig.
Dagen efter. Tåg till Avesta och bil till Örebro och Behrn Arena för att titta på en match i damallsvenskan. Kif Örebro mot Umeå IK. Vi satte oss med den lilla gruppen Umeå-fans som befann sig på plats. En av dom hade en trumma och en koklocka. Helt perfekt för baksmällan som hade försvunnit men som snabbt letade sig tillbaka tack vare det frenetiska trummandet som inte ens skedde i takt. Fotbollen höll väl inte heller någon jättehög klass och det var stundvis väldigt grötigt på planen. Men Umeå vann i alla fall och det var ju det viktigaste. Hanna Ljungberg var där och coachade sitt UIK lite. Det tyckte jag nog var tuffast, att se henne irl. Men oj vad liten hon är. Liten och tanig, inte alls så som hon var under sin storhetstid. Lätt bästa damspelaren i Sveriges historia. Precis innan vi skulle åka tillbaka mot Dalarna så inträffade dagens höjdpunkt. "Nu har ni en bra bit att åka hem" sades till de inbitna Umeå-fansen varpå dom svarar "Nja, inte direkt. Till Kumla". Haha! Jag som hade tröstat mig med att dom skulle ha längre hemresa än vi. Men icke!
Söndagen bjöd på fotboll i form av mitt eget lag. Jag var inte med då kroppen inte kändes på topp. Det var ändå bara en träningsmatch, mot U-laget. Forssa vs Forssa och Forssa vann med 2-0. Rätt Forssa vann självklart. Vidare mot biografen och Hunger Games. Halvbra film som säkert skulle vara bättre om man besvärat sig med att ha läst boken innan. Jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att framstå som en hemsk människa, men jag satt i alla fall bredvid en kille som hade någon muskelsjukdom och som verkade vara lindrigt förståndshandikappad. Han gjorde mycket märkliga smask-ljud för sig och viftade på ganska ordentligt med sina förvridna händer. Jag vet mycket väl att han inte kan hjälpa det, men jag visste däremot inte om att chips-ätande kunde låta så mycket. Det bara kröp längs ryggraden och även om det fanns gott om platser som man kunde förflytta sig till så skulle det ha känts väldigt taskigt och väldigt fel. Det var bara jobbigt att höra när man försökte se på filmen. Okej, jag misslyckades med att inte framstå som hemsk. Fan.
Det har hänt mycket mer men jag orkar verkligen inte skriva mer nu. Nu behöver jag sova om jag ska orka med en heldag av tråkiga föreläsningar och övningar imorgon. Godnatt grymma värld.
Du får det att framstå som att hela jag ramlade i. Under omständigheterna så hade jag ju kattlika reflexer som landade på fötterna. Jag hann i alla fall fundera lite över livets jävlighet när stenen gled undan.
SvaraRadera