Second is the first loser.

Igår somnade jag framför TV:n med alla lampor tända, fullt påklädd och utan att ha tvättat bort mascaran, med persiennerna upp och trots att grannarna hade fest. Måste ha somnat stenhårt för vaknade inte förrän typ 12 timmar senare och sedan somnade jag om lite till. Jag måste ha varit rejält trött i både kropp och huvud. Drömde konstigt gjorde jag också. Jätte, jättekonstigt.

Pratade med en granne när jag stod i tvättstugan och hängde upp tvätten. Han påpekade att jag måste gå något tekniskt program pga sättet jag hängde tvätten på. Okej? Tydligen så påvisade mitt sätt att hänga upp tjocktröjor, alltså de klädesplaggen som har längst torktid, så långt ifrån varandra som möjligt i torkrummet, att jag förstod de fysikaliska lagarna och energibalans. Jajo, jag förstår ju att värmeflödet är jämnt och att det går åt mer värme för vissa plagg än andra, men mer än så kan jag nog inte påstå att jag tänkt på det hela. Ahja.

Träffade även en annan granne som hade en liten Golden-valp med sig. Jag blev störtkär i den lilla krabaten och saknar nu Sammy mer än någonsin. Snart får jag krama om honom igen! Tror jag ska kidnappa honom så han kan bo här med mig.

Förresten så har jag funderat på en sak. Förstår inte poängen med att man skyller en förlust eller ett nederlag på massa saker. Hur lär man sig och blir bättre om man inte vågar inse att man helt enkelt misslyckades för att man inte var/är tillräckligt bra? Ta vår senaste match som exempel. Vi var helt enkelt dåliga. Vi kan inte skylla på något annat än oss själva och genom att vi förstår det så ökar vi tempot och gör det bättre nästa gång. Om man skyller ifrån sig så är ju det lite samma sak som att inte vilja ändra sitt beteende och gör man inte det så går heller inte utvecklingen framåt.

Jag är jag och du är.. ja, du.