Vinst mot Dala-Järna med 1-0. Dala-Järna som tydligen ligger åt motsatt håll fram där jag trodde att det låg. Ahja, skog som skog.
Jag är på så konstigt humör. Humörsvängningar är ett för milt ord. Jag klarar inte av att ta någon skit utan att jag lackar totalt. Eller ja, det har väl samlat på sig en hel del tråkiga grejer nu på sistone så det kanske inte är så konstigt att det rinner över. Jag måste få bli jättesur nu snart så jag kan få släppa allt och börja om på nytt.
Allt känns bara så tungt just nu. Alla bara flyttar iväg och jag börjar fundera på varför jag flyttade iväg från Norrköping. Visst, jag trivs väl här, men det är inte riktigt samma sak. Jag saknar min familj och mina vänner där hemma.
Kroppen känns inte alls bra. Ryggen gör så ont att jag inte kunnat sova bra. Det kanske inte är så bra med att slänga sig hit och dit på träningar och matcher. Förut brydde jag mig inte så mycket om det gjorde ont, men nu känns det som att suget för fotbollen minskat och därför känns det onda mindre värt det. Förhoppningsvis är det något tillfälligt. Förhoppningsvis kommer glädjen tillbaka. Men som det är nu så blir jag mest nervös och tvivlar på mig själv. Jag känner mig så dålig om jag missar en boll. Lägger nog för stor vikt vid det. Det börjar kännas som det kändes sist, innan jag valde att lägga skorna och handskarna på hyllan. Snälla jobbiga känsla, försvinn. Det är ju kul. Det tycker jag ju. I alla fall på träningarna. Det blir nog bättre när tentaångesten dragit förbi. När tankarna skingrat sig.
Jag är bara allmänt deppig nu. Det blir nog bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar