Efter att Sammy har gnällt om att vela gå ut medan jag bara har velat sitta inne så bestämde jag mig för att ge honom en groteskt lång promenad. Vandrade iväg och passerade kilometer efter kilometer innan vi gick mot Smedby där jag tänkte att han kunde få lite mat innan vi började vandra hemåt. Efter maten ville han dock inte gå längre utan sprang iväg och satte sig vid min morbrors bil och visade ganska tydligt att han inte tänkte GÅ hem. Eftersom att hunden utövar någon slags makt över min morbror så skjutsade han så snällt hem oss. Min plan om att tvinga hunden att bli helt slutkörd föll ihop och nu, efter att ha varit hemma i någon timme, så vill han leka. Jag vill inte leka, jag vill vila. Nåd. Det är tur att han är söt och helt underbar och helt omöjlig att vara arg på. Eller ja, tur för honom.
Om du inte hörde det med egna öron eller såg det med egna ögon så ska du inte återskapa scenariot i din lilla hjärna och dela med dig av det med din stora käft. And on that bombshell tackar jag för nu och tar och kikar på ett avsnitt av Top Gear och kanske unnar mig ett gammalt Chuck-avsnitt också. För inte tänker jag plugga i alla fall. Inte på dagtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar