Nu är man alltså tillbaka i Borlänge och fick dessutom med mig nya TV:n och alla andra saker tack vare att en übersnäll vän vid namn Viktor. Det uppskattas!
Idag har vi i alla fall varit på bio och sett The Girl with the Dragon Tattoo. Jag hade verkligen höga förhoppningar på den filmen och jag är långt ifrån besviken. Som helhet var den bättre än den svenska versionen och det säger ju faktiskt en hel del bara det. Hade svårt att förstå varför kritikerna tyckte att Ronney Mara var är en bättre Lisbeth än vad Noomi Rapace var, men nu i efterhand måste jag nog hålla med. Btw, schysst sammanträffande att båda Lisbettarna har förnamn med dubbel-o (oo) i, det kan ju inte vara så vanligt? Filmen var som sagt väldigt bra men det var lite förvirrande med alla svenska element som var med. Jag förstår helt poängen med det men det blev lite konstigt när löpsidorna till nyheterna var på svenska men alla artiklar som de läste var på engelska. Och namnen. Det låter konstigt när de försöker uttala de svenska namnen men det låter banne mig ännu konstigare när de svenska skådespelarna uttalar namnen helt korrekt mitt i en engelsk mening. Och brytningen. Det första jag tänkte var "men fy, sådär fult pratar vi ju ändå inte" men sen, när det faktiskt var svenska skådespelare som pratade så slog det mig att vi pratar ännu fulare än vad de amerikanska skådespelarna som imiterar vår brytning gör. Det var alltså britter och amerikaner som pratade engelska med svensk brytning, Daniel Craig som knappt hade någon brytning, svenskar som pratade engelska med den "vanliga" brytningen, en kroat som i vanliga fall pratar engelska med sin egna brytning men som nu också skulle lägga till den svenska och sist men inte minst så har vi Stellan Skarsgård som nog var sämst på att ge en övertygande brytning. Jao. Även fast den var grym så stör man sig lite på att det inte lyckas bli så svenskt som de vill. För det första så har inte svenskar pistoler i översta lådan i köket och så skulle vi aldrig referera till folkbokföringen som "den svenska folkbokföringen" som Daniel Craig gör, för självklart är det den svenska man menar om man är i Sverige och pratar om en svensk invånare. Den svenska versionen har vissa delar som är bättre men den här slår nog fasen den ändå. Och även om de är väldigt lika så är de också väldigt olika, det är absolut inte som att se samma film två gånger bara. Och förresten kan introt till den här filmen vara det bästa introt någonsin.
Det blir alltid lite fel i hjärnan när man ser reklamerna innan filmen och ser att Mikael Nyqvist ska vara med i nya Mission Impossible filmen för att sedan se en som faktiskt skulle passa i en sådan typ av film, alltså Danial Craig. Dessa två har helt bytt roller. Om man nu kan säga så om något med Nyqvist, för han passar väl knappt i någon roll om man ska vara ärlig. Sen så var ju även han som säger "I'm a swedish citizen" på världens bredaste svenska accent, i I Nationens syfte, med i The Girl with the Dragon Tattoo. Han borde verkligen ha fått visa upp den brytningen lite mer i den här filmen. Haha!
Tänkte skriva ett bra och fyndigt inlägg men det blev lika mediokert som vanligt. Ah-ja, kan inte säga att jag direkt bryr mig. Visst ja! En annan grej i filmen som blir lite fel är att "hej hej" används som ett frågande hallå. Det är faktiskt stor skillnad mellan hej hej som är en hälsningsfras och hallå? som är en frågande hälsningsfras. Om man går in i ett rum och misstänker att någon finns där men som gömmer sig, alltså i en situation där man troligtvis är lite smått rädd eller i alla fall misstänksam, så funkar det inte att säga hej hej. Så enkelt är det. Och sen påpekade Viktor att jag inte nämnde att en av de mördade kvinnorna hade en papegoja i sig, alltså inne i sig. Jag skratta i tio minuter åt det bara för att det var en så oväntat. Så, nu har jag fått med det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar